Första landslagslägret 2014/15

Säsongens första landslagsläger, och denna gång även ett rekryteringsläger, var stationerat i Östersund och på Camp Södergren 29 maj–1 juni. Det var kul att träffas igen och extra roligt då det var många nya ansikten med denna gång – det bådar gott för framtiden …
Även om lägret mjukstartade med ett lugnt A1-pass med spänstmoment, så blev det ett tufft läger för en annan som inte haft så jättebra träningsdisciplin sedan Sochi. Det har varit svårt att hitta motivation och den där riktiga gnistan att köra på. Det är kart att jag har gjort en massa annat roligt, men just träningen har hamnat lite i skymundan. Lägret slutade med ett oannonserad dopingkontroll och efter lite vätska och mat så gick även det bra.

TRÄNINGSUPPLÄGG
Torsdag | em 90 min, A1 stavgång med spänst
Fredag | fm 120 min, A3 backintervaller rullskidor upp till Tornet inkl upp- och nedvärmning, em 110 min A1 racer runt Brunfloviken
Lördag | fm 180 min A1 crosspass rullskidor/racer, em 45 min styrka och stavgång A1
Söndag | fm 90 min A3 testrace 3000 m stakning på bana (2:or) 13.04, intervaller 90–30, 70–20, 15–15 inkl upp- och nedvärmning

Och det blev ett bra rivstart och trots allt så kändes det bättre än jag trodde. Nu gäller det att hålla i detta och fortsätta hemma. Denna vecka är dock fullsmockad och på onsdag drar jag på lite nya äventyr, men efter det lugnar det ner sig lite …

Med ojämna mellanrum…

Att hålla bloggen uppdaterad är lättare sagt än gjort. Här kommer därför några bakåtblickande inlägg från de senaste veckorna och vi börjar i Liepzig med årets upplaga av den ortopedtekniska mässan OT World 2014, 12–14 maj.
Anledningen till min närvaro på mässan är ett samarbete med Centri och Fillauer som började för flera år sedan. Jag har hjälpt dem med feedback på deras produkter – bland annat protesfötter och knän. Är även aktiv modell under mässor och utbildningar. Genom samarbetet har jag fått möjlighet att prova flera spännande nyheter och även haft en del synpunkter som inspirerat till och resulterat i nya produkter, till exempel foten Wave Activity. Jag ville så gärna prova en löparfot med häl och som fungerade tillsammans med skor. Fantastiska Eric Rubie tog då fram en prototyp och idag finns foten i flera olika modeller.
Det är tack vare mitt jobb tillsammans med Centri/Fillauer som jag på en mässa för några år sedan kom i kontakt med knät XT9 som jag åker på idag. Och det var även Centri/Fillauer som hjälpte mig när IPC (Internationella Paralympiska Kommittén) inte godkände foten som jag ville åka på i Sochi. Avslaget som kom i slutet av oktober 2013 blev ett slag i ansiktet och jag blev helt förstörd. Men efter ett samtal till killarna på Centri och fyra dagar senare kom två fötter (från USA) som passade min kravspec perfekt. Att så snabbt hitta nya delar var förstås en förutsättning för att jag skulle kunna fortsätta satsa mot Paralympics.
Och resten är ju historia…

Centri tillverkar även ”skins” – här en supersnygg, verklighetstrogen glove i pvc…

Efterlängtad snöträning …

Efter några veckors uppehåll på grund av en förkylning så var det dags för lite efterlängtad träning igen. Eftersom det i Stockholm, precis som på många andra ställen i landet, fortfarande är barmark tog jag ledigt några dagar i jul- och nyårshelgen för att komma till lugnet i torpet och därifrån vidare till snön. Totalt blev det nästan en vecka med underbar och inspirerande träning på – om än lite blöt och konstgjord, men dock – snö!
Vi började med fyra dagar i Långberget – funktionellt boende, fantastisk mat och 5 km bra spår i lagom kuperad terräng. Det blev både skate och klassiskt, distans och lite kortare pass med lite grenspecifik styrka och impulser. Kroppen kändes bättre än jag hoppats med både humör och motivation på topp. Passade även på att göra lite tester och fininställningar av protesen eftersom vi hade tillgång till snö …

Avslutade detta lilla ”miniläger” i torpet och Torsby Skitunnel. Första riktiga fartpasset på länge och trots trögt före gav tröskelintervallerna bra kvitto – glad! På nyårsafton blev det ett lite längre distanspass och en lugn, mysig kväll med god middag, pannlampspromenad och feelgoodfilm med Ronnie – ett bra avslut på både lägret och året.

Jag är otroligt glad och tacksam över mitt liv och de människor jag har i min närhet, stolt över de prestationer jag levererat det gångna året och ser fram emot att få inleda 2014 med en efterlängtad tävlingspremiär i Vuokatti, Finland i början av januari. Sedan vidare till Oberstdorf för nästa, innan det bär hemåt igen för lite mer träning. Jag hoppas verkligen att vädergudarna tagit sitt förnuft till fånga och att Stockholm i mitten av månaden ligger vackert inbäddat i ett tjockt täcke vit snö …

Mediabevakad …

Foto: SVT. Från reportaget ”Fokus och vilja ska ge Paralympics-medalj”.

Efter en skön långhelg i torpet med två dagar i Torsby skidtunnel, svampplock och familjemys kunde vi i bilen på väg hem njuta av den intervju som jag och Lasse Persson gjorde för knappt två veckor sedan. En riktigt bra intervju i Sportextra P4 vid 18.30-tiden med fokus på träning, teknikjusteringar och Paralympics.
Det har varit en del media den senaste tiden. Tidigare i veckan träffade jag SVT Sport och under fyra timmar filmades och pratades det jobb, träning och Paralympics. Dessa timmar resulterades i ett fyra minuter långt reportage i Sportspegeln igår söndag på SVT1. Det är alltid lite nervöst innan man får se det färdiga resultatet, men jag blev nöjd och fick mycket positiv respons och feedback på inslaget. För er som missade det kan ni läsa artikeln på SVT Sport och se reportaget här – Fokus och vilja ska ge Paralympics-medalj.
Men nu är det fortsatt fokus på träning – det är inte långt kvar till världscuppremiären i Canmore i mitten av december.

Utveckling och testresultat …

Det är lite hektiskt just nu – både med träning och planering, men även på jobbet. Det är mycket som ska hinnas med och förberedas så att jag kan var borta på läger, tester och tävlingar. Minutiöst planerande är ett måste för att jag ska ro allt i land.
Var uppe i Östersund för knappt två veckor sedan, dels för att delta i en workshop för att diskutera Sweden4All – ett utvecklingscentrum för människor med funktionshinder. Berättade om mina personliga erfarenheter av min idrott och vad Vintersportcentrum, Mitt Universitetet och Östersund betyder i min satsning mot Paralympics. Inte minst utvecklingen av den protesfot som MIUN tagit fram och som är lite en förutsättning för att jag ska kunna prestera.
Passade även på att göra uppföljande tester med Martina på NVC för att se om justeringarna i sommarens träning gett de resultat som jag önskat. Och de hade de med besked! Så otroligt kul att få kvitto på att det man gör ger resultat – svart på vitt! Överlycklig, det ger sån motivation och inspiration inför den tunga, mörka träningsperiod som snart infaller sig …
Fick även i veckan resultaten från den dopingtest som RF gjorde på lägret i Torsby – även om jag inte var orolig. Det känns ändå bra att få papper på att jag är en ”ren” idrottare.
Snart bär det iväg på läger igen, denna gång till Livigno och två veckor med tuff träning på hög höjd. Tjohoo!

Tufft fartläger i Torsby

Fem dagar – fem fartpass …
Mellan den 4:e och 8:e augusti hann vi med toppbestigning av Tossebergsklätten på skate, tuffa stakintervaller i skidtunneln, spänst och stavgångsintervaller upp för slalombacken vid skidstadion, klassiskt race uppför Hovfjällets sugande backar för att avsluta hela lägret med en parstafett på snö i tunneln …

Impulser/spänst med medicinboll istället för diverse hopp – allt för att spara på benet …

Mellan passen var det förstås mat och vila på Valbergsängen och inte att förglömma – tre lugna A1-pass och ett styrkepass som vi hann med där emellan. Allt detta i trevligt sällskap av längdlandslaget, både tjejer och killar. Två pass körde vi gemensamt – intervallerna i Tossebergsklätten och Hovfjällsracet. Sporrande och inspirerande att vara omgiven av så många duktiga skidåkare, trots att det fattas en del för att kunna hänga med! Att få tekniktips och trix från Anna Haag, eller en pratstund med Daniel Rickardsson, känns lite extra speciellt och motiverande …

Race Hovfjället tillsammans med längdlandslaget blev en tuff kamp mot mjölksyra och hjärnspöken – men jag tog mig upp!

Annars blev lägret en viktig bekräftelse på att säsongens inledande träningen börjar ge resultat – både teknik, styrka och fart! Hade betydligt bättre resultat rent tidsmässigt, men viktigast var nog känslan i kroppen – den svarar, jag är starkare!
Min stak- och skateteknik har tagit stora kliv framåt och de justeringar vi gjort tidigare och även nu på knä och fot gör stor skillnad. Nu har vi något att utgå ifrån nästa gång jag går på snö. Nytt knä beställt, reservdelar till foten på gång, ny dämpare till knä undersöks osv – att åka skidor är bara en bråkdel av allt jobb som måste göras.
Fem dagar – fem fartpass!

Statusuppdaterat …

Har nu varit hemma nästan en vecka sedan lägret i Idre med Zebastian och Albin. Det blev ett riktigt bra läger med mycket backträning – både stakning, klassiskt och skate. Kändes viktigt att ta vara på möjligheterna att träna i ordentliga motlut med tanke på att Stockholm trots allt är rätt platt … Det blev därför både A1 och en hel del intervaller i backe – 11 x 3 min klassiskt med tröga hjul och 3 x 20 min (skate, stakning, skate). Är superglad att jag känner mig så stark i stakningen uppför.

Passade på i slutet av lägret på de lugna passen att testa en ny inställning av knät – blev mer upprätt, inte lika sittande och kroppen vill ”ramla” framåt. Filmning av stakning med den gamla inställningen och sedan den nya. Analys i slowmotion för att kunna se detaljer – det blir att träna ytterligare på staktekniken.
Det blev även lite annan träning så som MTB, stavgång och styrka. Totalt hann vi med nästan 27 timmar på de åtta dagar långa lägret. Vi avslutade hela lägret med ett backrace – klassiskt för min del, 5,5 km på 24,27 och riktigt nöjd med loppet!
Toppenboende i en stor stuga i Idre Fjäll, god buffé varje dag i Värdshuset och strålande träningsväder. Renar utanför dörren varje dag och dalripor på fjället. Längtar redan tillbaka, men snart åker jag norrut igen. Då bär det iväg till O-ringen i Boden och MTB-O innan vi stannar till i Funäsfjällen för lite ”semester” innan nästa läger i Torsby den 4–8 augusti.

Fullt upp!

SÅ mycket har hänt sedan säsongsavslutningen och trots att jag trodde jag skulle hinna med så mycket känns det som att jag bara har prickat av en bråkdel  …
Har försökt att förbereda mig inför kommande period och har bland annat tillsammans med Fredrik tagit fram ett träningsupplägg för kommande säsong. Vi har ökat på antalet timmar med ca 100 från den gångna säsongen, men då hade jag en hel del bortfall på grund av det brutna nyckelbenet mars förra året. Det känns bra och tack vare mitt nya jobb tror jag att det kommer fungera. Att slippa pendla över en timme per dag, kanske cykla till och från jobbet ibland och friheten att välja mina arbetstider underlättar förstås. Det blir även mer läger och några fler tävlingar denna säsong för att förberedelserna inför Sochi ska bli så bra som möjligt – det känns spännande!
Har även jobbat lite att få hjälp kring min satsning och haft flera givande möten.
Det senaste var med Johan Öberg på Elpex. Testade ju deras rullskidor för ett tag sedan och tyckte de var riktigt behagliga och lättåkta. Provade även för första gången att köra skate och det gick över förväntan. Nu har jag både deras skateskida F1 Pro och deras senaste skida – Evolution V hemma. Kan varmt rekommendera både rullskidorna och Elpex – har fått ett riktigt personligt och toppenbemötande från Johan.
Innan dess var jag upp i Torsby Ski Tunnel och träffade Lasse på Allsport gällande komplettering av min utrustning av skidor – längd och klassiskt. Att ha ett ”stall” med endast två par klassiska och ett par skateskidor har inte varit riktigt optimalt. Att tillsammans med Lasse diskutera och få hjälp med vad jag behövde kändes tryggt! Hans erfarenhet och kunskap plus att han känner till mitt handikapp och åkstil underlättar massor.
Ett telefonmöte med grabbarna på Mitt Universitetet i Östersund gällande protesfoten har jag också hunnit med. Jag och Håkan diskuterade tillsammans med Per, Bengt-Åke och Fredrik vilka förbättringar som önskades utifrån prototypen (som jag åkt på i vinter). Skall under våren nu få testa och utvärdera den nya foten för att i juni fortsätta diskussionen i samband med säsongens första landslagsläger i Ö-sund.
Säkert har jag glömt en massa saker som jag har gjort, människor jag pratat med och saker som fallit på plats – men detta var i alla fall ett axplock …

            

Plus och minus …

Det blev inte torpet i Värmland som planerat under jul- och nyårshelgen – vi blev hemma i Stockholm istället. Anledningen är snöläget. Det har kommit betydligt mer snö här hemma och trots att det varit plusgrader och regn i två dagar, så är snötäcket fortfarande tjockt. Vid Rudan drar de upp nya fina spår nästan dagligen och Lida har helt okej spår trots trasig pistmaskin. Körde långa slingan två varv där i söndags och det var över förväntan. Slingan är kuperad och har några trixiga utförslöpor som jag (hör och häpna) inte tvekade att kasta mig ut i. Det hjärnspöket blir mindre och mindre …
Igår var det ”tekniktestardag”. Har fått en ny dämpare till XT9-knät och har inte varit riktigt överens med den. Den nya dämparen är tänkt att fungera utan fjäder och vinkeln i känt blev inte alls den samma som tidigare och i de tidigare testerna har jag blivit riktigt frustrerad, ledsen och anti. Ingenting kändes bra – den kändes för lång, för otymplig, jag kunde inte trampa runt i kurvorna osv. Fick det att stämma lite bättre igår, men fortfarande inte helt bekväm med det nya. Väl hemma igen diskuterade jag och Ronnie vinkelproblemet och vi gjorde en enkel justering och vips – så blev vinkeln perfekt och känslan i princip den samma som tidigare!
Vidare så har vi även monterat dit en ny fot som jag har fått/lånat av Håkan och de samverkar med varandra på ett helt annat sätt än tidigare då jag haft en ”stel” fot. Och efter några mindre ändringar så fungerar de perfekt tillsammans – riktigt skoj! En helt annan känsla och följsamhet än med den gamla.
Idag var det test av allt detta och känslan var mycket positiv! Glädjen var tillbaka och vi passade även på att testa stakning i maxfart. Det blev 10 x 2 minuters med en minut aktiv vila. Och det fungerade så bra! Kom upp bra på tå och fick en riktigt bra träff. Åh, vad skönt att veta att det fungerar, nu blir det till att testa diagonalen och spring uppför backarna när föret blir bättre.
I eftermiddag A1 med impulser/fartlek i kurvorna för att få upp teknik och kunna åka fort även i dessa och inte bara på raksträckorna.

På hal is i Bruksvallarna

Tredje dagen – fem pass och halva lägret avverkat. Lite dåligt med snö efter förra veckans plusväder så föret är tyvärr inte det bästa – ordentligt isigt med endast några få spår öppna. Jag tror att alla aktiva har farit i backen minst en gång, med skrapsår i ansikte och lårkakor som följd. Under dessa förutsättningar är även de enklare utförslöporna riktigt trixiga …
Igår bjöd dock Bruksvallarna på strålande sol, 15 minusgrader och förmiddagens pass blev en två timmar lång njutning. Även om spåren är obefintliga så är det skönt att vara på snö – kraven är ju inte så stora när snöläget hemma är på minus.
Dagens tänkta långpass som skulle bestå av lite teknik och sedan A1, blev istället en frustrerad inledning med en katastrofal diagonal. Ingenting stämde, och det som kändes så bra i Torsby var nu helt borta. Ledsen, arg och besviken… Men efter två timmar med Ronnie och Markus där vi diskuterade, testade olika fjädrar (igen) och ändrade knävinkeln så fick vi det att fungera mycket bättre. Möjligheterna att testa är så begränsade att när jag åker härifrån måste känslan och förtroendet vara på topp! Imorgon är det race och ett sista genrep inför Voukatti …