Samsung Galaxy Team

Idag är det exakt 100 dagar kvar till den dagen då flera år av förberedelser ska ställas på sin absoluta spets – 15 km klassiskt på Paralympics i Sochi. Paralympics går av stapeln
7–16 mars 2014, min favoritdistans den 10:e. Men dessförinnan är det förstås dags för ett annan stor idrottshändelse – OS.
Samsung är en av huvudsponsorerna och för några dagar sedan lanserades deras stora kampanj med OS-sajten, tävlingen Going for Gold, appen Samsung Galaxy Team och snart även reklam på TV.
Ni som följer mig vet att jag den i slutet av oktober var på en heldag med filminspelning, fotografering och intervju. Allt detta skedde på Bosön och Samsung Galaxy Team-kampanjen är resultatet. Framöver kommer ni kunna följa mig och min satsning på flera ställen, bland annat:

OS-sajten
Min atletdagbok
Peppvideo
Bloggen Trend och Träning
Senaste inlägget på Trend och Träning
Newsdesk
FB Samsung Sverige

För er som tycker det är kul att utmana er själva tycker jag att ni ska ladda ner appen Samsung Galaxy Team. Där kan ni testa lite olika övningar och jämföra ert resultat med mig eller någon annan i teamet. Nu kör vi!

Svart och vitt …

Landslagslägret i Bruksvallarna är till ända och som vanligt bjöd Härjedalen på varierande upplevelser. Det var allt från skatetur till Ramundberget i pannlampans sken och 10 cm nysnö till riktigt blöta spår efter plusgrader, regn och storm. Glädjande nog sjönk temperaturen, men med lite isiga spår som följd. De konstsnöspår som fanns på ca 6 km fungerade dock riktigt bra.
Det blev en skön snöpremiär med bra besked på att protesen fungerar, att kroppen känns okej och att tekniken är bättre. Känner mig tryggare på skidorna, både i klassiskt och skate och var generellt tuffare i utförskörningarna.
Men att vara modig ledde på söndagen, pga av människor som inte visar hänsyn utmed banan, att jag körde rätt in i ett gäng med åkare och föll illa. Slog i armbågen hårt och när jag skulle ta mig därifrån kunde jag inte stödja på armen.
Det blev några hemska timmar fulla av vånda och ångest – tanken på att jag kanske hade brutit något och missa Paralympics resulterade i en störtflod av tårar och Ronnie och Fredric försökte göra sitt bästa för att lugna mig (och kanske sig själv också). Ambulanspersonal i Ramundberget gjorde en snabb bedömning att armen nog borde röntgas! Det blev en lång väntan till måndag morgon och trots att armen kändes betydligt bättre tog vi bilderna – allt var okej och helt, tack och lov! En enorm lättnad och det blev två dagar med alternativ träning (stavgång med en stav runt tävlingsbanan, skatepass utan stavar och ett styrkepass med fokus mage/rygg).
Det avslutande skateracet i tisdags på 6 km kunde jag dock köra utan alltför mycket smärta och fick ett bra besked – jämnstark, bra flås och ”stor” teknik. Och Bruksvallarna var snälla nog att bjuda på -5° och strålande sol den avslutande dagen. Bra mat och boende hos Sigge som vanligt.

Väl hemma i Stockholm igen blev det tydligt hur stora kontrasterna är – från vitt och ljus till svart och mörkt. Än så länge håller sig minusgraderna och halkan borta. Det är bara knappt två veckor kvar till jag åker till Canmore i Kanada för världscuppremiären och tills dess vore det toppen om det gick att träna på som planerat – på rullisarna.

Snart dags …

Nu är det inte långt kvar till den riktiga snöpremiären – Bruksvallarna 15–19 november. Det ska bli skönt att få känna på snön och testa form och utrustning inför kommande tävlingar. Och få lite vinterkänsla. Har varit uppe några helger i Torsby och tränat i tunneln, bra men inte riktigt lika kul. Roligt var det dock att få med sig ett gäng nya skidor och annan utrustning hem från Fischer. Deras nya pjäxor sitter som gjutet på foten och skidorna verkar också grymma. Och som vanligt fantastisk service från Lasse på Allsport.
Här hemma har jag belönat mig själv med att träna dagtid, på lunchen. Vilken skillnad att få se sin omgivning och få lite välbehövliga D-vitaminer av solen som varit framme några dagar. Det underlättar planering, fritid och middag massor. Om det går att lösa får det bli så framöver.
Annars är det som vanligt full fart och de där timmarna med avkoppling är extra viktiga. Njuter av att mysa i soffan, se en bra film med Ronnie och tjejerna eller lite trevlig läsning om sig själv i det senaste numret av Handikappidrott. Bra porträtt och rolig illustration…