Ett sista genrep …

De avslutande två dagarna på lägret bestod av tuffa race – förmiddagen på tisdag med 2 x 5 km klassiskt på fjället. Efter att ha öppnat alldeles för hårt och stressigt, med mjölksyrestinna muskler som följd, blev det några väldigt långa kilometrar. Tekniken kändes hafsig och jag fick inte ut kraften i stakningen. Körde in på tiden 18.20. Efter en kort vila var det dags igen, denna gång körde vi omvänd jaktstart. Med en lugnare öppning och mer fokus på att bibehålla tekniken kändes det mycket bättre. Hade som mål att hålla undan för Zebastian som gick ut någon minut bakom mig. Det lyckades och jag gick i mål på 18.56. Kände mig nöjd över att jag var så stark trots toköppningen i första racet!
Onsdagens race blev en sprintvariant där vi körde 4 x 2 km i stafettform på delar av det lite kniviga elljusspåret med kurvor och utförslöpor. Eftersom jag behöver jobba med min inställning till backar blev det ett riktigt bra pass – när det är race tänker jag inte lika mycket! I alla fall inte på det … Det var med en positiv känsla i kroppen som jag tog av mig skidorna efter målgång – det ska bli kul att tävla på riktigt.

Foto: Jocke Lagercrantz
http://www.tillfjalls.se/2012/11/29/inget-ar-omojligt-i-bruksvallarna/

Fler spännande nyheter …

Läs mer om lägret på Svenska Handikappidrottsförbundets webbsida om längd och skidskytte. Imorgon är tyvärr sista dagen på detta toppenläger – då är det dags för en avslutande stafett…
http://www.shif.se/templates/NewsPage.aspx?id=9636

På hal is i Bruksvallarna

Tredje dagen – fem pass och halva lägret avverkat. Lite dåligt med snö efter förra veckans plusväder så föret är tyvärr inte det bästa – ordentligt isigt med endast några få spår öppna. Jag tror att alla aktiva har farit i backen minst en gång, med skrapsår i ansikte och lårkakor som följd. Under dessa förutsättningar är även de enklare utförslöporna riktigt trixiga …
Igår bjöd dock Bruksvallarna på strålande sol, 15 minusgrader och förmiddagens pass blev en två timmar lång njutning. Även om spåren är obefintliga så är det skönt att vara på snö – kraven är ju inte så stora när snöläget hemma är på minus.
Dagens tänkta långpass som skulle bestå av lite teknik och sedan A1, blev istället en frustrerad inledning med en katastrofal diagonal. Ingenting stämde, och det som kändes så bra i Torsby var nu helt borta. Ledsen, arg och besviken… Men efter två timmar med Ronnie och Markus där vi diskuterade, testade olika fjädrar (igen) och ändrade knävinkeln så fick vi det att fungera mycket bättre. Möjligheterna att testa är så begränsade att när jag åker härifrån måste känslan och förtroendet vara på topp! Imorgon är det race och ett sista genrep inför Voukatti …

Snart på snö …

Det är inte så lockande att ge sig ut efter jobbet i mörkret och kylan, soffan känns väldigt lockande. Efter helgens TV-sända tävlingar från Bruksvallarna är längtan efter snö om möjligt ännu större. Men nu är det inte många dagar kvar, på fredag bär det iväg till nästa landslagsläger, denna gång i Bruks och fem dagars träning och test av utrustning. Har nya klassiska skidor att testa ordentligt, inställning av protes och skate att få till och försöka få en riktigt bra känsla i kroppen inför Voukatti – det blir sista gången på snö innan det är dags för världscuppremiären! Det ska bli spännande att för första gången stå på startlinjen och möta tävlande med liknande förutsättningar. Och för första gången få en hum om mina möjligheter att ta pallplaceringar och medaljer framöver – spännande! Men först Bruksvallarna och lite riktig snö!

Reservdelar …

Efter skatedebuten förra helgen insåg jag att jag behöver ytterligare ett underben och en fot för att kunna göra inställningar separat från de jag har för diagonalåkningen. Jag behöver kunna justera vinkeln i foten för att kunna trycka ihop knät lättare. Genom att minska vinkeln mellan foten och underbenet blir knät lite förböjt och reagerar direkt vid belastning. Fördelen blir även att jag slipper böka med byta pjäxa mellan passen, utan bara behöver byta underben – praktiskt!
Plockade isär en gammal reservprotes och skar bort kosmetiken för att få tag i foten, plockade ett rör med pyramidfäste från en reservdelslåda och satte ihop underbenet. Dock blev justeringsmöjligheterna fortfarande inte tillräckliga för att kunna minska vinkeln så mycket som jag vill. Ytterligare ett pyramidfäste gjorde susen och nu finns det gott om justeringsmån. Blir spännande att prova i Bruks, endast två veckor kvar till lägret.
Under arbetat tog jag lite foton, men det som var tänkt att ha för dokumentation blev istället ett svartvitt collage …

Fjäderbyte och skatedebut

För någon vecka sedan besökte Ronnie en fjäderleverantör i västerort – Lesjöfors. Anledningen – vi behövde nya tryckfjädrar till mitt XT9-knä när jag ska köra skate. En katalog, några timmars analyserande av olika tråddiameter, innermått, slaglängd, fjäderkraft och ett exceldokument senare hade vi fått fram ett tjugotal tänkbara alternativ. Efter en gallring var vi nere i sex stycken som vi beställde.
Och det var med spänning som vi monterade dit den första fjädern i fredags eftermiddag för att ta de första skateskären. Siffror och värden på ett papper är en sak, känslan och effekten i verkligheten förstås en annan. Nummer ett kändes för hård, vi bytte till en lite mjukare. Hmmm … alldeles för mjuk – i med mer luft. Ökat lufttryck räckte inte, men kanske den fjädern skulle vara bra till diagonalåkningen?!
Byte till en tredje och nu kändes det bättre. Vågade lita på att fjädern skulle bära mig vid lättare belastning, men samtidigt tryckas ihop vid hårdare. Okej, nu hade vi en fjäder som fungerade hyfsat för att testa själva skatetekniken. Min allra första skateutrustning väntade och det var med julaftonskänsla som jag gick in i tunneln.
Om man bortser från min dåliga timing och koordination arm–ben så gick det över förväntan! Vi vred ut foten några grader för att få bättre vinkel mot snön, satte på rosa skate-spacer under bindning för att hjälpa skidan framåt och släppte ut lite luft för att lättare kunna trycka ihop fjädern framför allt uppför.
Jag for fram i tunneln med ett leende på läpparna! Det var riktigt kul och så stor skillnad mot att åka klassiskt – mer lekfullt och avslappnat. Under helgen blev det tre sessioner skate och två klassiskt. Andra dagen på skate gick betydligt bättre, både balans och teknik. Kände efter ett tag att jag nog behöver ändra vinkeln i foten för att kunna utnyttja fjädern optimalt – det blir till att testa i Bruksvallarna. Annars hade jag svårt att få till skären ordentligt, framför allt med vänsterbenet. Handlar nog om balans, men även att våga lita på protesen. Träna, öva, nöta …

Ps. Tack Lasse och gänget i Allsports skidshop för ert engagemang och vilja att dela med er av er kunskap.

Laktattest i Torsby

Laktattest på labbet i Torsby Ski Tunnel idag, riktigt spännande… Stavgång på rullband för att få reda på pulszoner och kunna effektivisera träningen ytterligare. Genom att ta blodprov var fjärde minut under ökad belastning fick man reda på nivåerna av mjölksyra i blodet. I kombination med aktuell puls skapade Roland en kurva som talar om i vilka zoner jag ska ligga för att få ut rätt effekt av min träning. Zonerna definieras från A1 till A3+ där A1 är för lågintensiv distansträning och A3+ är för max tex tävling. Testet var jobbigt, men gick ändå bättre än väntat. Nöjd – nu har jag svart på vitt hur jag ska träna istället för att ”chansa” eller matematiskt räkna ut pulszoner. Testet visade även att jag i det stora hela har tränat rätt, men att jag bör köra lite mer långa intervaller, ex 8 minuter i låg A3-zon. Så nu blir det hårdkörning i höst inför stundande läger och världscuppremiär!
Mina träningszoner blev:
A1 – 120-147 bmp
A2 – 147-155 bmp
A3 – 155-168 bmp
A3+ – 168-177 bmp
Mitt tröskelvärdet, min puls där kroppen kan transportera bort mjölksyran i samma takt som den produceras, ligger idag på 160 bmp.