Äntligen snö – igen!

img_7248
Värmland bjöd på trolskt väder med tät dimma och strålande sol …

Den vintern som jag bestämde mig för att satsa mot Paralympics i Sochi var det massor med snö. Det var 2012. Då kändes det så enkelt, så självklart att hålla på med längdskidor. Sedan dess har det varit usla vintrar i Stockholm och jag hade hoppats att det skulle bli annorlunda denna säsong. Såg så hoppfullt ut i november när snön vräkte ner, men den försvann lika fort som den kom. Sedan dess har vi hunnit med ett snöläger i Saxnäs och efter nyår var vi i Mora och torpet.
Lägret i Mora var med min klubb Haninge SOK och vi var ett litet, men tappert gäng på 13 personer. Dagarna bjöd på varierande terräng och pass – allt från stenhårda mjölksyre–intervaller 30/60 i Rännkölen i Älvdalen till underbart långpass på myrarna i Norra Garberg – i strålande sol och 20 minusgrader. Kylan -27 grader satte dock stopp för det annars så populära avslutande racet på lägrets sista dag – Janne Eskilssons specialsträcka. Fick bli en sväng på Vasaloppsspåret i Eldris istället innan fingrar och tår gav upp och vi styrde vidare mot torpet i Sunne.

mix
Överst fr. vä: Haninge SOK utanför värmestugan i Norra Garberg, Ronnie efter distanspass 3,5 h i 20 minusgrader, frostbiten selfie och avslutningsvis lördagens solnedgång vid torpet.

Dåligt med snö i Klarbäcken, men tunneln i Torsby är som alltid ett bra alternativ. Körde ett stakrace mot Ronnie i lördags, tungt och det är en bit kvar till tävlingsfarten. Höll dock ihop det bra och har en tid som jag jämföra med senare.
Det har varit en tung början på säsongen – dels med en inledande förkylning, dels med tester av ny protes. Det är dessutom svårt att få kontinuitet på träningen eftersom vädret varierar så. Jag behöver mil på snö, många mil. Alternativet rullskidor och SkiErg fungerar, men det är på snö jag tävlar.
Nästa internationella IPC-tävling är VM i Finsterau, Tyskland om en månad. Hoppas att den lilla snö ligger kvar så att jag får de mil jag behöver och att de lokala skidtävlingarna blir av – jag behöver tävla för att få fart på kroppen.

img_7255

Träningsläger i Torsby …

tunneln
Gruppbild, saknas gör Zebastian och hans nya guide Erik samt Anna Maria (som fotade).

Säsongens andra träningsläger fast det egentligen känns som första. Efter en lugn inledning av säsongen efter Paralympics så har sommaren varit riktigt bra och jag har successivt hittat tillbaka till träningsmotivationen. Att det är lite lugnare på fronten ”övriga uppdrag” har gjort att jag kommit in i rutinerna igen – vilket är avgörande för att jag ska få ihop det. Och även om mängden träning inte varit densamma som innan Sochi så kände jag mig riktigt stark både på rullisarna och på snön. Hovfjället-intervallerna och det avslutande testracet gick bättre än förväntat och nu är det bara att köra vidare.

Träningsupplägget
Lördag em: 2 h rullskidor, klassiskt A1
Söndag fm: 2 h skidor, klassikt A1 i tunneln
Söndag em: 1,5 h rullskidor, klassiskt A3 Hovfjälls-intervaller 8 x 5 min
Måndag fm: 2 h MTB A1
Måndag em: 2 h skidor, klassiskt A1 med impulser
Tisdag fm: Race 7,8 km, klassiskt A3 (6 varv i tunneln), upp- och nedvarvning


Hovfjället-intervaller …

mtb
Gruppselfie innan två timmar MTB för mig, löpning med orienteringsinslag för resten.

race
Dags för avslutande race i tunneln – 6 varv á 1,3 km = 7,8 km. 

På plats var även det paralympiska teamet från USA – U.S. Paralympics Nordic. Kul att träffa dem igen. Vi körde några pass tillsammans, men med lite olika träningsförutsättningar så var det framför allt vid måltiderna som vi umgicks.

sitski_usa
Delar av det paralympiska teamet från USA.

Vi bodde för första gången på Sahlströmsgården bara några minuter från skidtunneln. Fina, moderna rum med utsikt över böljande ängar och en mindre sjö, fantastisk god och hemlagad mat i en mysig och lugn miljö i renoverade gamla byggnader som har fått behålla sin charm och sina detaljer. Dessutom fanns det en väg som gjord för rullskidor precis utanför dörren – jag kommer definitivt åka dit igen.

utsikt

cafe

matsal

Efterlängtad snöträning …

langberget1

Efter några veckors uppehåll på grund av en förkylning så var det dags för lite efterlängtad träning igen. Eftersom det i Stockholm, precis som på många andra ställen i landet, fortfarande är barmark tog jag ledigt några dagar i jul- och nyårshelgen för att komma till lugnet i torpet och därifrån vidare till snön. Totalt blev det nästan en vecka med underbar och inspirerande träning på – om än lite blöt och konstgjord, men dock – snö!
Vi började med fyra dagar i Långberget – funktionellt boende, fantastisk mat och 5 km bra spår i lagom kuperad terräng. Det blev både skate och klassiskt, distans och lite kortare pass med lite grenspecifik styrka och impulser. Kroppen kändes bättre än jag hoppats med både humör och motivation på topp. Passade även på att göra lite tester och fininställningar av protesen eftersom vi hade tillgång till snö …

tunneln-1

Avslutade detta lilla ”miniläger” i torpet och Torsby Skitunnel. Första riktiga fartpasset på länge och trots trögt före gav tröskelintervallerna bra kvitto – glad! På nyårsafton blev det ett lite längre distanspass och en lugn, mysig kväll med god middag, pannlampspromenad och feelgoodfilm med Ronnie – ett bra avslut på både lägret och året.

torpet-1

Jag är otroligt glad och tacksam över mitt liv och de människor jag har i min närhet, stolt över de prestationer jag levererat det gångna året och ser fram emot att få inleda 2014 med en efterlängtad tävlingspremiär i Vuokatti, Finland i början av januari. Sedan vidare till Oberstdorf för nästa, innan det bär hemåt igen för lite mer träning. Jag hoppas verkligen att vädergudarna tagit sitt förnuft till fånga och att Stockholm i mitten av månaden ligger vackert inbäddat i ett tjockt täcke vit snö …

Fullt upp!

SÅ mycket har hänt sedan säsongsavslutningen och trots att jag trodde jag skulle hinna med så mycket känns det som att jag bara har prickat av en bråkdel  …
Har försökt att förbereda mig inför kommande period och har bland annat tillsammans med Fredrik tagit fram ett träningsupplägg för kommande säsong. Vi har ökat på antalet timmar med ca 100 från den gångna säsongen, men då hade jag en hel del bortfall på grund av det brutna nyckelbenet mars förra året. Det känns bra och tack vare mitt nya jobb tror jag att det kommer fungera. Att slippa pendla över en timme per dag, kanske cykla till och från jobbet ibland och friheten att välja mina arbetstider underlättar förstås. Det blir även mer läger och några fler tävlingar denna säsong för att förberedelserna inför Sochi ska bli så bra som möjligt – det känns spännande!
Har även jobbat lite att få hjälp kring min satsning och haft flera givande möten.
Det senaste var med Johan Öberg på Elpex. Testade ju deras rullskidor för ett tag sedan och tyckte de var riktigt behagliga och lättåkta. Provade även för första gången att köra skate och det gick över förväntan. Nu har jag både deras skateskida F1 Pro och deras senaste skida – Evolution V hemma. Kan varmt rekommendera både rullskidorna och Elpex – har fått ett riktigt personligt och toppenbemötande från Johan.
Innan dess var jag upp i Torsby Ski Tunnel och träffade Lasse på Allsport gällande komplettering av min utrustning av skidor – längd och klassiskt. Att ha ett ”stall” med endast två par klassiska och ett par skateskidor har inte varit riktigt optimalt. Att tillsammans med Lasse diskutera och få hjälp med vad jag behövde kändes tryggt! Hans erfarenhet och kunskap plus att han känner till mitt handikapp och åkstil underlättar massor.
Ett telefonmöte med grabbarna på Mitt Universitetet i Östersund gällande protesfoten har jag också hunnit med. Jag och Håkan diskuterade tillsammans med Per, Bengt-Åke och Fredrik vilka förbättringar som önskades utifrån prototypen (som jag åkt på i vinter). Skall under våren nu få testa och utvärdera den nya foten för att i juni fortsätta diskussionen i samband med säsongens första landslagsläger i Ö-sund.
Säkert har jag glömt en massa saker som jag har gjort, människor jag pratat med och saker som fallit på plats – men detta var i alla fall ett axplock …

HeleneRipa_02            EvolutionV_Elpex_color

Fjäderbyte och skatedebut

För någon vecka sedan besökte Ronnie en fjäderleverantör i västerort – Lesjöfors. Anledningen – vi behövde nya tryckfjädrar till mitt XT9-knä när jag ska köra skate. En katalog, några timmars analyserande av olika tråddiameter, innermått, slaglängd, fjäderkraft och ett exceldokument senare hade vi fått fram ett tjugotal tänkbara alternativ. Efter en gallring var vi nere i sex stycken som vi beställde.
Och det var med spänning som vi monterade dit den första fjädern i fredags eftermiddag för att ta de första skateskären. Siffror och värden på ett papper är en sak, känslan och effekten i verkligheten förstås en annan. Nummer ett kändes för hård, vi bytte till en lite mjukare. Hmmm … alldeles för mjuk – i med mer luft. Ökat lufttryck räckte inte, men kanske den fjädern skulle vara bra till diagonalåkningen?!
Byte till en tredje och nu kändes det bättre. Vågade lita på att fjädern skulle bära mig vid lättare belastning, men samtidigt tryckas ihop vid hårdare. Okej, nu hade vi en fjäder som fungerade hyfsat för att testa själva skatetekniken. Min allra första skateutrustning väntade och det var med julaftonskänsla som jag gick in i tunneln.
Om man bortser från min dåliga timing och koordination arm–ben så gick det över förväntan! Vi vred ut foten några grader för att få bättre vinkel mot snön, satte på rosa skate-spacer under bindning för att hjälpa skidan framåt och släppte ut lite luft för att lättare kunna trycka ihop fjädern framför allt uppför.
Jag for fram i tunneln med ett leende på läpparna! Det var riktigt kul och så stor skillnad mot att åka klassiskt – mer lekfullt och avslappnat. Under helgen blev det tre sessioner skate och två klassiskt. Andra dagen på skate gick betydligt bättre, både balans och teknik. Kände efter ett tag att jag nog behöver ändra vinkeln i foten för att kunna utnyttja fjädern optimalt – det blir till att testa i Bruksvallarna. Annars hade jag svårt att få till skären ordentligt, framför allt med vänsterbenet. Handlar nog om balans, men även att våga lita på protesen. Träna, öva, nöta …

Ps. Tack Lasse och gänget i Allsports skidshop för ert engagemang och vilja att dela med er av er kunskap.

2 x teknik …

Har äntligen lyckats konvertera teknikfilmerna från landslagslägret i Torsby. Lägret var det andra för i år och bestod av fem dagar hård träning, nyttiga tekniktips och socialt umgänge. En av de viktigaste delarna för min del var att försöka få till inställningen av skidåkarprotesen med XT9-knät – skidåkning är verkligen teknisk i dubbel bemärkelse. För att lösa problemet med min bristande teknik i diagonalåkningen behövde vi få till min tekniska utrustning. Vi hade en stor fördel av att kunna testa och se skillnaderna direkt i Torsby Skidtunnel. En viktig del blev videofilmning med tillhörande analys. Efter en hel del justeringar där vi bland annat släppte ut nästan all luft i dämparen, fick jag till en diagonal som kändes riktigt bra och som är något att bygga vidare på! Så här blev det till slut …