Svart och vitt …

IMG_2798

Landslagslägret i Bruksvallarna är till ända och som vanligt bjöd Härjedalen på varierande upplevelser. Det var allt från skatetur till Ramundberget i pannlampans sken och 10 cm nysnö till riktigt blöta spår efter plusgrader, regn och storm. Glädjande nog sjönk temperaturen, men med lite isiga spår som följd. De konstsnöspår som fanns på ca 6 km fungerade dock riktigt bra.
Det blev en skön snöpremiär med bra besked på att protesen fungerar, att kroppen känns okej och att tekniken är bättre. Känner mig tryggare på skidorna, både i klassiskt och skate och var generellt tuffare i utförskörningarna.
Men att vara modig ledde på söndagen, pga av människor som inte visar hänsyn utmed banan, att jag körde rätt in i ett gäng med åkare och föll illa. Slog i armbågen hårt och när jag skulle ta mig därifrån kunde jag inte stödja på armen.
Det blev några hemska timmar fulla av vånda och ångest – tanken på att jag kanske hade brutit något och missa Paralympics resulterade i en störtflod av tårar och Ronnie och Fredric försökte göra sitt bästa för att lugna mig (och kanske sig själv också). Ambulanspersonal i Ramundberget gjorde en snabb bedömning att armen nog borde röntgas! Det blev en lång väntan till måndag morgon och trots att armen kändes betydligt bättre tog vi bilderna – allt var okej och helt, tack och lov! En enorm lättnad och det blev två dagar med alternativ träning (stavgång med en stav runt tävlingsbanan, skatepass utan stavar och ett styrkepass med fokus mage/rygg).
Det avslutande skateracet i tisdags på 6 km kunde jag dock köra utan alltför mycket smärta och fick ett bra besked – jämnstark, bra flås och ”stor” teknik. Och Bruksvallarna var snälla nog att bjuda på -5° och strålande sol den avslutande dagen. Bra mat och boende hos Sigge som vanligt.

Väl hemma i Stockholm igen blev det tydligt hur stora kontrasterna är – från vitt och ljus till svart och mörkt. Än så länge håller sig minusgraderna och halkan borta. Det är bara knappt två veckor kvar till jag åker till Canmore i Kanada för världscuppremiären och tills dess vore det toppen om det gick att träna på som planerat – på rullisarna.

rullskidor

Destination Funäsfjällen

För knappt ett år sedan, i samband med landslagslägret i Bruksvallarna, fick jag förfrågan om jag ville vara med och testa och utvärdera diverse aktiviteter i Funäsfjällen. Förfrågan kom från Destination Funäsfjällen och deras Tillgänglighetsprojekt med Micke Ärfström i spetsen. Och nu i veckan var det dags – dels för detta äventyr, men även lite semester…
En trevlig middag på Hotell Funäsdalen inledde de tre dagarna och runt bordet fanns Micke, Ronnie, jag och de nya bekantskaperna Calle och Karri. Efter den godaste röding jag någonsin ätit var det dags för kort presentation, genomgång av morgondagens aktiviteter och sedan en god natts sömn.

funasdalen

Dag 1 | Biltur upp på fjället mot Stor-Mittåkläppen och Djupdalsvallen. Avlastning av ett gäng MTB och två Zoomar. Zoom är ett fordon som har permanent symmetrisk 4-hjulsdrift och är speciellt konstruerad för att framföras i terräng. Det är klassad som en cykel klass III och får framföras i 20 km/h där man allmänt får cykla med vanlig cykel. Och det visade sig vara ett perfekt sätt att kunna ta sig ut i terrängen! Jag, Ronnie och Micke cyklade medan de andra två Zoomade på den vackra turen ut på Torrbergsvallen och ner på stranden vid Mittån. Underbart vackert och stigen var gudomlig!

Foto_CalleEriksson

Foto_CalleEriksson_2

Fika med fjällvatten ur kåsa innan turen bar oss tillbaka på MTB-leden och Guldtur nr 7. Extremt rolig cykling och landskapet ”tvingade” oss att cykla den några gånger fram och tillbaka innan vi fyllde på depåerna på fäbon i Djupdalsvallen och deras FRASIGA våfflor med grädde och hjortronsylt …
Avslutade dagen med fiske i Messmörtjärn – jag kastspö och Ronnie flugfiskespö. Han var betydligt närmare att fixa förrätten än någon av oss andra. Åkte till nytt boende – handikappanpassad stuga i Skarvliden, stor och trevlig där vi gemensamt lagade middag och kort sammanfattade dagen. Lite funderingar kring förbättringar och andra synpunkter diskuterades.

Dag 2 | Inledde dagen med ett besök på kalfjället och Andersborg. Praktiskt att komma upp hela vägen med bil, vilket underlättar eventuell fortsatt utforskning av fjället då det bara finns ett antal givna meter innan skavsår mm. Nästa aktivitet blev en tur på MTB och Zoom, mot Röstberget och Sörmon. Smal slingrande stig, mestadels nerför och riktigt snabbåkt! Lite fika i Ljusnedal innan vi fortsatte hem längs med Ljusnan. Den vackra MTB-leden som följde älven var minst lika trevlig som den inledande delen. Och Calle och Karri hängde med utan problem …

ljusnan_calle

ljusnan

Lagom till eftermiddagsbesöket på Myskoxshägnet i Tännäs kom det in en regnskur – en svalkande kontrast mot den strålande sol som följt oss de senaste veckorna. Imponerande djur! Sedan bar det tillbaka till stugan där vi blev bjudna på en trevlig och god middag efter ytterligare en heldag …

Dag 3 | Lite träningsångest smög sig på och jag passade på att köra ett kort rullskidepass innan frukosten – stakning i 30 minuter uppför i backen från Funäsdalen mot Tännäs. Ett bra pass på tröskel. Efterlängtad frukost, sammanfattning och utvärdering av helgen tillsammans med Micke och Jonas från Destination Funäsfjällen innan hemfärd.
Spontan känner jag att det vore trevligt att lägga ett barmarksläger i regionen – framförallt med tanke på utbudet av både rullskidbanor, bra stak- och intervallbackar, trevliga MTB-leder och tillgängligheten till kalfjället. Perfekt! Nu bär det vidare – till Värmland och torpet innan det är dags för Torsby och nästa landslagsläger. Denna gång med fokus på fart och intervaller – barmark och snö …

CalleEriksson

Ett sista genrep …

De avslutande två dagarna på lägret bestod av tuffa race – förmiddagen på tisdag med 2 x 5 km klassiskt på fjället. Efter att ha öppnat alldeles för hårt och stressigt, med mjölksyrestinna muskler som följd, blev det några väldigt långa kilometrar. Tekniken kändes hafsig och jag fick inte ut kraften i stakningen. Körde in på tiden 18.20. Efter en kort vila var det dags igen, denna gång körde vi omvänd jaktstart. Med en lugnare öppning och mer fokus på att bibehålla tekniken kändes det mycket bättre. Hade som mål att hålla undan för Zebastian som gick ut någon minut bakom mig. Det lyckades och jag gick i mål på 18.56. Kände mig nöjd över att jag var så stark trots toköppningen i första racet!
Onsdagens race blev en sprintvariant där vi körde 4 x 2 km i stafettform på delar av det lite kniviga elljusspåret med kurvor och utförslöpor. Eftersom jag behöver jobba med min inställning till backar blev det ett riktigt bra pass – när det är race tänker jag inte lika mycket! I alla fall inte på det … Det var med en positiv känsla i kroppen som jag tog av mig skidorna efter målgång – det ska bli kul att tävla på riktigt.

Stafettavslutning i Bruksvallarna

Foto: Jocke Lagercrantz
http://www.tillfjalls.se/2012/11/29/inget-ar-omojligt-i-bruksvallarna/

Fler spännande nyheter …

Läs mer om lägret på Svenska Handikappidrottsförbundets webbsida om längd och skidskytte. Imorgon är tyvärr sista dagen på detta toppenläger – då är det dags för en avslutande stafett…
http://www.shif.se/templates/NewsPage.aspx?id=9636

På hal is i Bruksvallarna

Tredje dagen – fem pass och halva lägret avverkat. Lite dåligt med snö efter förra veckans plusväder så föret är tyvärr inte det bästa – ordentligt isigt med endast några få spår öppna. Jag tror att alla aktiva har farit i backen minst en gång, med skrapsår i ansikte och lårkakor som följd. Under dessa förutsättningar är även de enklare utförslöporna riktigt trixiga …
Igår bjöd dock Bruksvallarna på strålande sol, 15 minusgrader och förmiddagens pass blev en två timmar lång njutning. Även om spåren är obefintliga så är det skönt att vara på snö – kraven är ju inte så stora när snöläget hemma är på minus.
Dagens tänkta långpass som skulle bestå av lite teknik och sedan A1, blev istället en frustrerad inledning med en katastrofal diagonal. Ingenting stämde, och det som kändes så bra i Torsby var nu helt borta. Ledsen, arg och besviken… Men efter två timmar med Ronnie och Markus där vi diskuterade, testade olika fjädrar (igen) och ändrade knävinkeln så fick vi det att fungera mycket bättre. Möjligheterna att testa är så begränsade att när jag åker härifrån måste känslan och förtroendet vara på topp! Imorgon är det race och ett sista genrep inför Voukatti …

Snart på snö …

Det är inte så lockande att ge sig ut efter jobbet i mörkret och kylan, soffan känns väldigt lockande. Efter helgens TV-sända tävlingar från Bruksvallarna är längtan efter snö om möjligt ännu större. Men nu är det inte många dagar kvar, på fredag bär det iväg till nästa landslagsläger, denna gång i Bruks och fem dagars träning och test av utrustning. Har nya klassiska skidor att testa ordentligt, inställning av protes och skate att få till och försöka få en riktigt bra känsla i kroppen inför Voukatti – det blir sista gången på snö innan det är dags för världscuppremiären! Det ska bli spännande att för första gången stå på startlinjen och möta tävlande med liknande förutsättningar. Och för första gången få en hum om mina möjligheter att ta pallplaceringar och medaljer framöver – spännande! Men först Bruksvallarna och lite riktig snö!