Äntligen premiär!

Efter två långa veckor med en envis luftrörskatarr är jag äntligen på benen igen. Första passet blev en tur med nya kajaken – min superlätta Citius 51 Classic A+. Är så glad att jag äntligen kommit till skott och skaffat mig en kajak som jag kan hantera själv. Denna väger ca 9 kg och jag kan lyfta och bära den utan problem. Har en havskajak sedan tidigare, men den är alldeles för tung vilket har resulterat i att det inte alls har blivit så mycket paddling som jag önskat. Jag tror att paddlingen blir ett bra komplement till skidåkningen, så nu är min plan att lägga in flera pass i sommar och höst. Har även anmält mig till Dalslands Kanot Maraton – det ska bli riktigt kul att få utmana sig själv i något nytt.

Söndagens tur utgick från badplatsen vid Vendelsö Gård i Drevviken, Gudöån, Långsjön via vackra Gammelströmmen, Lillsjön och sedan runt Tyresö-Flaten innan det bar hemåt igen. Det blev en mil där jag testade att köra större delarna i marschfart – det vill säga en hyfsad fart som jag kan hålla en längre tid. Har dock mycket träning kvar innan tekniken sitter och jag kan paddla avslappnat och energieffektivt.
Väl tillbaka fortsatte jag förbi badet i ett lugnare tempo – och njöt av att äntligen få paddla , det är verkligen något speciellt. Men plötsligt, utan förvarning, så tappade jag balansen. Kanske slappnade jag av lite för mycket och kajaken kantrade. Hade hela turen medvetet paddlat nära land, nu var det bara dryga tio meter till en brygga. Vid bryggan så var det bara att lyfta upp kajaken och tömma den på vatten. Inser dock att jag måste testa olika sätt att tömma och kanske komma upp i kajaken ute på öppet vatten för att känna mig säker. Det är tungt att simma med en vattenfylld kajak och inte ha en ordentlig benspark – kanske ett öskar ändå vore något?!
Efter den lilla incidenten körde jag ytterligare en halvtimme innan äventyret var över. Igår var det vila och dagens träningspass blev ett lugnt sådant – MTB. Om en vecka är det dags för första racet på O-ringen i Borås. Tre dagar MTB-O där det avslutande racet är en jaktstart baserad på de två första dagarna. Får hoppas att den ofrivilliga vilan gjort sitt …

Almedalen …

Samling innan morgonpasset i Almedalen  Foto: Daniel Stiller/Bildbyrån

Av förra veckans sju dagar spenderade jag tre av dem på Almedalen. Uppdraget var att på Idrottens dag som representant för SPK – Sveriges Paralympiska Kommitté och Parasport SWE tillsammans med JKL, en av kommitténs samarbetspartner, förbereda och hålla i en morgonträning för speciellt inbjudna. Till min hjälp hade jag Anna Maria och Fredrik, förbundskaptener för Längd- och skidskyttesektionen sedan 2012. Detta blir nog deras sista offentliga uppdrag som förbundskaptener då de båda har fått nya spännande heltidsuppdrag som elittränare på Skiduniversitetet i Östersund, Anna Maria för skidskyttarna och Fredrik för längdåkarna. Det är verkligen sorgligt, men jag är glad för deras skull, förstår dem och önskar dem alla lycka till – även om det kommer kännas oerhört tomt utan deras kunskap, erfarenheter och underbara personligheter.
Tanken från min sida med upplägget på morgonpasset var att ge en inblick i min vardag som skidåkare. Passet bestod av kort uppvärmning löpning (jag cyklade bredvid) och sedan ett fiktivt sprintlopp med stakning, stakning frånskjut, diagonalåkning och fartställning – på gräsmattan.

Efter det stod sedan tre stationer á 10 min på schemat:
1 | Löpintervaller 70–20 (70 sek max, 20 sek vila) = kondition
2 | Stavgång med motstånd 15–15 (parvis där personen längst fram med stavar fick ett rep runt axlarna som personen bakom höll emot med) = kondition med grenspecifik styrka
3 | Styrka mage/rygg/core (10 st olika övningar á 30 sek i ett svep, vila och sedan samma sak en gång till) = styrka

Totalt var vi 20 stycken och jag tror att det var uppskattat – det blev både skratt, svett och ett och annat ”jag orkar inte”. Passet var dock upplagt så att alla skulle kunna vara med utifrån sina egna förutsättningar. Efteråt var det gemensam frukost och lite mingel i skuggan av träden. Hela idén var ett bra och roligt initiativ av JKL som jag tror man kan utveckla en hel del till nästa år.

Uppvärmning …  Foto: Daniel Stiller/Bildbyrån

Tre tuffa stationer – jag höll i styrketräningen.  Foto: Daniel Stiller/Bildbyrån

Förutom morgonträningen var det även en fotbollsmatch där Special Olympics och politiker spelade tillsammans, men där tog det tyvärr stopp. I parken anordnades det just denna dag en massa olika stationer där idrotter presenterade sig – en del prova på, en del information – men tyvärr ingenting från Svenska Parasport Förbundet. Jättetråkigt tycker jag. Det hade varit ett ypperligt tillfälle att med några flaggor, lite bilder och någon representant visa att vi finns – skapa lite ringar på vattnet. Morgonträningen var tidigt och endast för speciellt inbjudna, fotbollsmatchen var utanför parken en bit bort och även den endast för inbjudna. Så var fanns parasporten för allmänheten? Var syntes vi? I alla fall inte i parken tillsammans med alla de andra idrotterna …

Vacker strandpromenad i Visby

Nåja, Gotland visade sig från sin bästa sida. Strålande sol och högsommarvärme, boende i charmigaste huset på Kaskens Gränd och god middag på inhemska råvaror som Johan stod för. Hann även med att träffa min syster Sussie som jag inte träffar så ofta samt en snabb lunch med Ronnie som hade ett uppdrag på ön. Tyvärr utvecklades den förkylning som jag kom med till Almedalen till en akut bronkit tillika luftrörskatarr med tappad röst som följd. Så förra veckans sista och denna veckas första dagar har bestått av mycket vila och sömn – sittandes. Läkaren i fredags konstaterade efter en timme i inhalator p.g.a. misstänkt förkylningsastma att det ”bara” var bronkit. Nu väntar jag på att denna envisa hosta ska försvinna och ta slemmet i lungorna med sig.

Charmigt boende på Kaskens Gränd

Och den lummiga och fantastiska innegården …

Utlandskänsla och en försmak av den svenska sommaren