Pannben …

Det börjar med ett knappt märkbart motlut, men snart blir ökar motståndet och farten sjunker – stigningen mot Passo Forcola har börjat… Befinner mig på ungefär 1900 möh och vet att jag har 45 minuter stakning innan jag är uppe! Efter kanske halva sträckan tar det emot, rejält, och jag kommer inte längre än 20 cm per stavtag. Magen börjar bli trött, armarna värker, men plötsligt har jag tagit 450 höjdmeter och ett av mitt tuffaste stakpass på länge är till ända. Med en så där skön-trött känsla i kroppen är jag nöjd med dagens första pass.
På dagens andra pass plockades lika många höjdmeter – denna gång med löparprotes, stavar och piskande regn. Skönt att veta att man lever!

Dag 2

Efter en god natts sömn på elva timmar och frukost med chokladmusli var det dags för dagens första pass. Rullskidor klassiskt i 90 min A1 på vacker cykelväg i dalgången, lagom kuperad. Eftermiddagens pass bestod av uppvärmning på rullskidor och styrka.
Förmiddag
Tid 1:27:19
Sträcka 16 km
Medelpuls 137 bpm
Maxpuls 166 bpm

Eftermiddag
Tid 1:34:01
Medelpuls 131 bpm
Maxpuls 182 bpm
Tid RK 31:44
Sträcka RK 6 km
Medelpuls RK 138 bpm

Tuff stavgång!

Det ser inte så brant ut och de första stavtagen går bra, men sen händer det … Pulsen skenar och jag är uppe i 160 slag/min! Spelar ingen roll att jag drar ner på tempot – pulsen ligger kvar. Att prata går nästan inte och försvåras ytterligare av häpnadsväckande vacker utsikt! Plockar höjdmeter för höjdmeter – började på 1816 möh och vände vid ca 2450 – ett bra eftermiddagspass! Kabinbana ner, dusch och middag.

Packlista

Den långdragna förkylningen är äntligen på väg bort och jag är för första gången länge optimistisk – det blir nog Livigno trots allt! Har börjat på packlistan …

2 x teknik …

Har äntligen lyckats konvertera teknikfilmerna från landslagslägret i Torsby. Lägret var det andra för i år och bestod av fem dagar hård träning, nyttiga tekniktips och socialt umgänge. En av de viktigaste delarna för min del var att försöka få till inställningen av skidåkarprotesen med XT9-knät – skidåkning är verkligen teknisk i dubbel bemärkelse. För att lösa problemet med min bristande teknik i diagonalåkningen behövde vi få till min tekniska utrustning. Vi hade en stor fördel av att kunna testa och se skillnaderna direkt i Torsby Skidtunnel. En viktig del blev videofilmning med tillhörande analys. Efter en hel del justeringar där vi bland annat släppte ut nästan all luft i dämparen, fick jag till en diagonal som kändes riktigt bra och som är något att bygga vidare på! Så här blev det till slut …

Bakslaget …

Så kom det då – bakslaget. Körde ju ett lätt simpass i onsdags morse och ett kort pass på rullskidor på torsdagen direkt efter jobbet. 45 minuter lugnt och fint med lite stakning blandat med diagonalträning. Tyckte att det kändes bra, men vaknade med ont i halsen igen och nu är jag orolig. Kanske inte för formen, men för lägret. Vi åker den 26:e och jag har så sett fram emot det. Ett barmarksläger på hög höjd i Livigno där det ”riktiga” landslaget brukar ligga och träna. Nu proppar jag i mig vitlök, dricker mycket citronvatten och försöker fördriva tiden med det jag tycker är roligt för att bygga upp lite positiv energi. Håller tummarna!

Ingenting är omöjligt …

Tjörn Triathlon är en halv Ironman – 1900 m simning, 90 km cykling och 21 km löpning och avgörs första helgen i september. 2011 var det första gången som det anordnades en egen klass för funktionshindrade och då ställde tre lag upp. Jag var med i lag OT-Center TriTeam och avverkade cykelsträckan på tiden 3 timmar 20 minuter med endast ett ben. Jag cyklar utan protes då jag upplever mindre bekymmer med skavsår etc. Det fungerar utmärkt oavsett om det är racer eller MTB och ett tips till er som har liknade funktionsnedsättning. Jag hade ingen möjlighet att vara med i år, men min landslagskamrat Håkan Axelsson, som förra året var med i det vinnande laget Össur Nordic Tri, ställde upp.

Äntligen!

I morse klockan 06.30 hoppade jag i bassängen – mitt första pass på ungefär två veckor och vad det kändes bra! Jag flöt fram och kroppen var lätt som en fjäder. I och för sig inte så konstigt efter så lång ”vila” och precis det som Fredric varnade för. Det är lätt att man går ut för hårt och får ett bakslag. Körde ett A1-pass på 45 minuter och hann med 2000 m på den tiden. Hoppas nu att infektionen har gett med sig så att jag kan ta tag i träningen på allvar igen.

Fotnot: Sedan i våras är Anna Maria Nilsson och Fredric Uusitalo nya förbundskaptener för längd- och skidskyttelandslaget.

Alternativt tidsfördriv …

Är nu inne på andra veckan av ett tillstånd som är riktigt frustrerande – krasslig med lite ont i halsen. Inte så sjuk att jag ligger till sängs, men inte heller så frisk att jag kan träna på som vanligt. Vanligtvis kanske inte så oroande, men med tanke på att det bara är drygt två veckor kvar till lägret i Livigno, känns det lite stressande. Men å andra sidan har jag ju lite tid över till annat, som att skapa en blogg och ge den ett tilltalande uttryck. Inte helt lätt…