Full fart i Östersund

vallsundet
Backintervaller på tröskel 4 x 10 min uppför Vallsundet.

Drygt 13 träningstimmar avverkade när årets första landslagsläger summerades. Bilade upp för att kunna få med all packning och cykeln. I år bjöd Östersund på både sol, regn och motvind, men som alltid bra och varierande terräng. Och efter en bra månad i bagaget så var jag väl förberedd. Kroppen höll och jag kände mig stark hela lägret.

Träningsupplägget
Torsdag 4/6
Pass 1 | RK A3, tröskel 4 x 10 min backintervaller Vallsundet, 1 h 20 min
Pass 2 | MTB A1, stig och grusväg runt skidstadion och Torråsen, 2 h
Fredag 5/6
Pass 3 | ÖK A2, stakning 3 x 20 min mot Ås och Dille, 2 h
Pass 4 | RF A1, vid Önsjön avslutade med RK, 2 h
Lördag 6/6
Pass 5 | Crosspass ÖK + MTB A1, från Ytterån, via Krokom till Lit, 3 h 30 min
Pass 6 | Styrka, maxtester och core, 1 h
Söndag 7/6
Pass 7 | ÖK A3 Race, Önsjön 8,5 km (29.10), 1 h 10 min

efterrace
Liten samling efter avslutande race på lägrets sista dag.

Extra roligt att vi både på torsdagens tröskelpass och fredagens stakdrag tog laktattester. Man mäter hur mycket mjölksyra man har i blodet efter/under en viss ansträngning. För att veta var mina nivåer ligger har jag mina fystester som jag gjort i Torsby och på Vintersportcentrum som riktmärke. Jag använder även pulsklockan för att hjälpa mig att ligga på rätt puls samt känslan i kroppen.
På torsdagens intervallpass låg jag för högt i laktat, vilket betyder att jag producerade mer mjölksyra än vad kroppen klarar av att transportera bort eller använda som energi. Nu körde jag bara fyra intervaller, men hade jag kört exempelvis tio stycken på samma nivå så hade jag antagligen inte orkat alla, utan varit full med syra och inte haft möjlighet att komma upp i puls. Nu gick alla fyra dragen bra och med hög puls, dock hade det varit bättre att sänka farten och pulsen och därmed ligga lägre i laktat …
Med detta i ryggen så tog jag det betydligt lugnare på fredagens stakdrag och även om jag låg lite högt där med, så var det betydligt bättre. Detta är något som jag tar med mig och verkligen kommer tänka på framöver för att optimera min träning. Insikt – de tuffa tröskel- och intervallpass behöver inte vara lika smärtsamma och de lite längre A2-passen kan också vara något lugnare. Fokusera på känslan i kroppen och under sommaren öka längden på både tröskelpassen och A2-passen.
Lägrets långpass blev ett crosspass med 2.5 h stakning och 1 h cykel i regn och rusk. Men trots att jag körde ensam, så var tankarna positiva och sällskapet av Fredrik som följde mig med bussen och stundtals på min cykel hjälpte till att hålla fokus. Här kan ni se Fredriks lilla filmsnutt från passet.
Ronnie var med som ledare för U-laget och var i sitt esse. Dock fick vi ett pass tillsammans på fredag em och vi njöt av ett lugnt skatepass i sol och vacker natur. Som Ronnie sa: –”Trist dag på kontoret” …

Tråkigt är dock att Anna Maria och Fredrik avgår som förbundskaptener efter tre år. Deras personligheter, erfarenheter och kunskaper är något som jag kommer sakna massor. Den resa som jag gjort tillsammans med dem sedan debuten i landslaget 2012 är makalös och de har varit en av de viktigaste pusselbitarna. Det är tungt och framtiden känns oviss, men jag hoppas att det kommer lösa sig på bästa sätt.

race
Race Önsjön 8,5 km stakning, påhejad av Anna Maria.

onsjon
Lugnt skatepass med Ronnie, sol och vacker omgivning = energi.

Stafettsilver!

3207641_2048_1152
Tre glada silvermedaljörer efter dramatiskt lopp. 

Vi bjöd på ett spännande lopp idag och det är lite så det känns med stafett – allt kan hända. Trubbel i starten gjorde att min taktik fick ändras från att ligga i tät till att försöka komma förbi och ta så många sekunder jag kunde på startsträckan. Zebastian och Albin gjorde en fantastisk andra-sträcka trots ett litet fall och jag gick ut strax efter Tyskland. Efter halva tredje-sträckan kom jag förbi Tyskland i en hårnålskurva och höll dem bakom mig. Mot Ukrainas framfart hade jag inget att sätta emot in mot växlingen. Grabbarna ut som tvåa och de körde om Ukraina och fångades in av både Ryssland och Norge ungefär samtidigt. Albins otroliga kyla och erfarenhet guidade Zebben på bästa sätt genom detta virrvarr och in mot stadion hade de kört om Norge och låg nu åter på en silverplats! De lyckades hålla undan och spurtade över mållinjen som andra lag …

Jag är så oerhört glad över att vara en del av detta – det finns inga som jag hellre vill ha i mitt stafettlag än just Zebastian och Albin. Deras krigarinställning, professionalitet och taktiska fingertoppskänsla är obetalbar! Tack grabbar, ni är bäst!

Mitt andra tack går till hela teamet runt omkring oss som stöttar, skriker, vallar, coachar, fixar tårtor mm – ingen glömd. Ett speciellt tack till Fredrik och ni andra som med en enorm lyhördhet och fingertoppskänsla stöttade och trodde på mig när det kändes som tyngst tidigare under säsongen. Det blev ju bra till slut, till och med bättre än jag vågat hoppats på!

Nu ska jag försöka ladda om, imorgon är det dags för det sista racet här i Sochi…

Svart och vitt …

IMG_2798

Landslagslägret i Bruksvallarna är till ända och som vanligt bjöd Härjedalen på varierande upplevelser. Det var allt från skatetur till Ramundberget i pannlampans sken och 10 cm nysnö till riktigt blöta spår efter plusgrader, regn och storm. Glädjande nog sjönk temperaturen, men med lite isiga spår som följd. De konstsnöspår som fanns på ca 6 km fungerade dock riktigt bra.
Det blev en skön snöpremiär med bra besked på att protesen fungerar, att kroppen känns okej och att tekniken är bättre. Känner mig tryggare på skidorna, både i klassiskt och skate och var generellt tuffare i utförskörningarna.
Men att vara modig ledde på söndagen, pga av människor som inte visar hänsyn utmed banan, att jag körde rätt in i ett gäng med åkare och föll illa. Slog i armbågen hårt och när jag skulle ta mig därifrån kunde jag inte stödja på armen.
Det blev några hemska timmar fulla av vånda och ångest – tanken på att jag kanske hade brutit något och missa Paralympics resulterade i en störtflod av tårar och Ronnie och Fredric försökte göra sitt bästa för att lugna mig (och kanske sig själv också). Ambulanspersonal i Ramundberget gjorde en snabb bedömning att armen nog borde röntgas! Det blev en lång väntan till måndag morgon och trots att armen kändes betydligt bättre tog vi bilderna – allt var okej och helt, tack och lov! En enorm lättnad och det blev två dagar med alternativ träning (stavgång med en stav runt tävlingsbanan, skatepass utan stavar och ett styrkepass med fokus mage/rygg).
Det avslutande skateracet i tisdags på 6 km kunde jag dock köra utan alltför mycket smärta och fick ett bra besked – jämnstark, bra flås och ”stor” teknik. Och Bruksvallarna var snälla nog att bjuda på -5° och strålande sol den avslutande dagen. Bra mat och boende hos Sigge som vanligt.

Väl hemma i Stockholm igen blev det tydligt hur stora kontrasterna är – från vitt och ljus till svart och mörkt. Än så länge håller sig minusgraderna och halkan borta. Det är bara knappt två veckor kvar till jag åker till Canmore i Kanada för världscuppremiären och tills dess vore det toppen om det gick att träna på som planerat – på rullisarna.

rullskidor

Kandidatcamp på Lillsved …

Är hemma igen efter tre dagar ute på Lillsved, Värmdö och den första kandidatcampen inför Paralympics 2014. Dagar som varit fullproppade och med tanken att de aktuella vinteridrotterna skulle träffas, umgås och lära känna varandra.
Vi har fått information om tävlingen och området i Sochi, träffat förbundsläkaren, fått tips på lite mental förberedelse, provat delar av klädkollektionen. Utöver det hade vi, både idrottsvis och i mixade grupper, diskussioner och erfarenhetsutbyte, vi har fotograferats och intervjuats av media. För min del började det redan på båten med en lång pratstund med Lasse Persson från Radiosporten, lite kortare intervju med DN och sedan ett snack med SVT Sport om att göra något på plats ute på Lillsved. Intervjun med Sporten resulterade i ett 2 minuter och 48 sekunder långt (till Henrik Hjelmbergs förtjusning) inslag i sena Sportnytt på torsdagen 16:e maj. På båten tilldelades jag överraskande Paralympiska Guldklubbens Talangstipendium med motiveringen:
”För hennes framgångsrika nystart på längdskidåkning som med fokuserad
målinriktning och satsning lett till resultat i absolut Paralympisk världsklass.”

Under vistelsen hann vi även med en hel del träning – stavgång, kajakpaddling och en spontan innebandymatch. Omgivningarna, med det vackra kulturlandskapet som bjöd på både dovhjort och blomstande gullviveängar och den omedelbara närheten till havet och skärgården, gav massor med inspiration och avkoppling mitt i allt det intensiva.
Men störst av allt detta var nog ändå att få träffa Emil Jönsson och Anna Haag. Blev till och med lite ”starstruck” tror jag och fick totalt blackout. Kanske låter lite löjligt, men åh, vad jag skulle tycka att det vore kul att ha en träningsläger eller dylikt tillsammans. Eller tänk om vi hade haft vår kandidatcamper tillsammans?! Nåja, kanske i framtiden …
Nu laddar jag vidare – avslutade den första träningsperioden med ett långpass 2.40 h på rullskidor och hoppar med entusiasm på nästa period i träningsupplägget som bjuder på minst 40 timmar härlig träning!

IMG_1951

 

Fullt upp!

SÅ mycket har hänt sedan säsongsavslutningen och trots att jag trodde jag skulle hinna med så mycket känns det som att jag bara har prickat av en bråkdel  …
Har försökt att förbereda mig inför kommande period och har bland annat tillsammans med Fredrik tagit fram ett träningsupplägg för kommande säsong. Vi har ökat på antalet timmar med ca 100 från den gångna säsongen, men då hade jag en hel del bortfall på grund av det brutna nyckelbenet mars förra året. Det känns bra och tack vare mitt nya jobb tror jag att det kommer fungera. Att slippa pendla över en timme per dag, kanske cykla till och från jobbet ibland och friheten att välja mina arbetstider underlättar förstås. Det blir även mer läger och några fler tävlingar denna säsong för att förberedelserna inför Sochi ska bli så bra som möjligt – det känns spännande!
Har även jobbat lite att få hjälp kring min satsning och haft flera givande möten.
Det senaste var med Johan Öberg på Elpex. Testade ju deras rullskidor för ett tag sedan och tyckte de var riktigt behagliga och lättåkta. Provade även för första gången att köra skate och det gick över förväntan. Nu har jag både deras skateskida F1 Pro och deras senaste skida – Evolution V hemma. Kan varmt rekommendera både rullskidorna och Elpex – har fått ett riktigt personligt och toppenbemötande från Johan.
Innan dess var jag upp i Torsby Ski Tunnel och träffade Lasse på Allsport gällande komplettering av min utrustning av skidor – längd och klassiskt. Att ha ett ”stall” med endast två par klassiska och ett par skateskidor har inte varit riktigt optimalt. Att tillsammans med Lasse diskutera och få hjälp med vad jag behövde kändes tryggt! Hans erfarenhet och kunskap plus att han känner till mitt handikapp och åkstil underlättar massor.
Ett telefonmöte med grabbarna på Mitt Universitetet i Östersund gällande protesfoten har jag också hunnit med. Jag och Håkan diskuterade tillsammans med Per, Bengt-Åke och Fredrik vilka förbättringar som önskades utifrån prototypen (som jag åkt på i vinter). Skall under våren nu få testa och utvärdera den nya foten för att i juni fortsätta diskussionen i samband med säsongens första landslagsläger i Ö-sund.
Säkert har jag glömt en massa saker som jag har gjort, människor jag pratat med och saker som fallit på plats – men detta var i alla fall ett axplock …

HeleneRipa_02            EvolutionV_Elpex_color

Säsongen 2012/13

För ett och ett halvt år sedan bestämde jag mig för att göra en rejäl satsning mot Paralympics 2014, utan att ha en aning om den var rimlig eller inte. Nu vet jag …

medaljer_just
Läs mer

Fler spännande nyheter …

Läs mer om lägret på Svenska Handikappidrottsförbundets webbsida om längd och skidskytte. Imorgon är tyvärr sista dagen på detta toppenläger – då är det dags för en avslutande stafett…
http://www.shif.se/templates/NewsPage.aspx?id=9636

Äntligen!

I morse klockan 06.30 hoppade jag i bassängen – mitt första pass på ungefär två veckor och vad det kändes bra! Jag flöt fram och kroppen var lätt som en fjäder. I och för sig inte så konstigt efter så lång ”vila” och precis det som Fredric varnade för. Det är lätt att man går ut för hårt och får ett bakslag. Körde ett A1-pass på 45 minuter och hann med 2000 m på den tiden. Hoppas nu att infektionen har gett med sig så att jag kan ta tag i träningen på allvar igen.

Fotnot: Sedan i våras är Anna Maria Nilsson och Fredric Uusitalo nya förbundskaptener för längd- och skidskyttelandslaget.

Läs mer