Världscuppremiär

IMG_8458
1:a Cindy Moreau, Frankrike 50.653
2:a Helene Ripa, Sverige 52.307
3:a Erica Scarff, Canada 52.460
(Foto: Canoe Kayak Canada, Balint Vekassy)


Beslutet att inte göra en fortsatt satsning på skidor känns fortfarande helt rätt. Efter testeventet i Pyeongchang bestod varenda vaken minut av att försöka intala och övertala mig själv att jag skulle fortsätta mot Paralympics. Detta trots att varje del av mig visste att det inte skulle bli så.

Men steget från att veta till att uttala är ibland så väldigt stort, en avgrund som det krävs mod att kliva över. Glädjen för skidåkningen hade försvunnit – av flera orsaker som jag kanske kommer gå in på i ett senare inlägg – och motivationen för att lägga ner det som krävs för att vara på topp, att kunna prestera, fanns inte längre där. När jag tänkte på träning, på vad jag ville, så var det alltid kanot som dök upp först. När jag väl sagt orden högt var det så självklart, så enkelt och hela jag kände mig så lättad över beslutet. Så då får det bli så, jag lyssnar på mig själv och utmanar mig själv i att bli så bra jag kan i kanot.

Och efter helgens sprintvärldscup i Szeged, Ungern, så har jag fått bekräftat att mitt beslut var rätt. Jag är där jag vill vara – utövandes en sport där utmaningarna är många och marginalerna små. Den hårfina skillnaden mellan succé och fiasko, det underbara i att det inte finns någon plats för misstag. Det handlar om att allt, precis allt, måste stämma – från start till mål. Där man måste ignorera mjölksyran och bara tänka framåt. På 200 m och ca 50 sekunder finns det ingen tid att reparera en dålig start eller tappa fokus.

IMG_8434
Blåst och vågor – jag är näst längst upp i bild, i gult linne på bana tre.

Årets första internationella tävling kändes så överraskande bra. Jag var på plats några dagar innan med bra träning och gemenskap samt massor med inspirerande lopp från de andra i sprintlaget. Det blev precis vad jag behövde. Lagom taggad, lagom nervös – trots den besvärliga vinden. Jag hade ett lugn och ett flyt i paddlingen som jag inte tycker jag har haft förut. Att det räckte till ett silver är galet, trots det är jag mest nöjd med tiden och känslan.
Nu ser jag fram emot att successivt öka träningsmängden framöver för att komma väl förberedd till VM i augusti. Men först lite tävlingar i Sverige och sedan EM i juli.

grupp

Byte av element…

img_7051_just
Sprintkval och stolpe ut, slutade som 13:e tjej och precis utanför semifinal.

Året börjar lida mot sitt slut och det börjar bli dags att summera 2016. Men inte riktigt än, först lite ord kring säsongens första världscup…

Sommarens tuffa träning, både i gymmet och i på vattnet, har gjort mig starkare och mer explosiv. Att få testa vad den mer sprintbetonade träningen gjort med min kapacitet på skidor var något som jag verkligen såg fram emot. Men min otur med säsongspremiären verkar hålla i sig. När det var dags för världscupens första tävling i Vuokatti i december åkte jag dit med två veckors förkylning i bagaget. Det tillsammans med den blygsamma träningen på rullskidor och endast ett tjugotal pass på snö resulterade i ett uselt lopp. Besviken förstås, men samtidigt realist.
Jag vet att jag inte kan prestera på snö om jag inte tränat på snö. Dessutom brukar mina säsonger börja halvknackigt för att sedan ta sig framåt februari. Avstår därför från att åka nästa världscuptävling som går i Ukraina i mitten av januari till förmån för en ordentlig träningsperiod. Efter några veckors möjlighet att träna på Rudans konstsnöspår är det dock tyvärr åter barmark i Stockholm. Nu börjar det bli dags att leta upp snö…

img_7031
Fotosession innan träning – jag, Zebastian och hans guide Johannes. 

img_7114
Konstsnöspåret i Rudan i december tack vare IKJ:s engagemang.

img_7032
Ronnie var med i Vuokatti som vallare, banbesiktare, protesinställare mm.

All The Way …

Det är så mycket som ska flyta på och som ska stämma för att det ska räcka hela vägen. Att balansera på gränsen och leva i en vardag som är minutiöst planerad ger inte så mycket tid över till annat. Men ibland kommer tillfällen som bryter av – som till exempel reportaget som jag gjorde i höstas tillsammans med Subaru och som man nu kan läsa i deras kundtidning All The Way som precis kommit ut.

Subaru_1
Reportaget i kundtidningen All The Way för Subaru …

Har nu kört deras modell XV i nästan två år och den fungerar i vått och torrt – något som är viktigt när livet är fullspäckat. Till och med i Saxnäs när vi hade 35 minusgrader startade den utan problem. Var lite orolig att den skulle vara svårlastad då den är något högre, någon som underlättar när jag ska kliva i och ur bilen, men det fungerar mycket bättre än jag trodde. Beroende lite på säsong så varierar prylarna på taket – på sommarhalvåret ligger stavarna i ett rör för att lämna plats åt kajaken, på vintern åker skidboxen på.

FotografSebastianHellstrom-Subaru_1
Redo för äventyr och träning …   Foto: Sebastian Hellström

FotografSebastianHellstrom-Subaru_3
MTB och MTB-O (mountainbikeorientering) är en av sporterna.  Foto: Sebastian Hellström

FotografSebastianHellstrom-Subaru_2
Allt får plats – kajak, cykel, stavar/skidor och träningsväska.  Foto: Sebastian Hellström

Nu är som sagt skidboxen på, trots att det nästan är dags att plocka fram rullskidorna då det är ont om snö. Har tränat på i nästan två veckor efter influensan och de senaste fartpassen har känts riktigt bra. Styrkan finns där, nu gäller det bara att hitta tävlingsfarten. Snöbristen i Stockholm gör ju tyvärr att de lokala tävlingar som brukar arrangeras här ställs in. Hoppas nu att världscuptävlingarna i Tyskland ska toppa formen inför Tjejvasan som är ett av mina stora mål denna vinter.
Och när det gäller Tjejvasan så önskar jag toppa förra årets 54:e plats och dessutom gå under tiden 1.30. Vi får se vad det räcker till i år…

Tjejskidan 2016

_DSC2514
Stort startfält med totalt 312 tjejer (86 i tävlingsklassen).  Foto: Henrik Rådmark 

Det känns som att säsongerna upprepar sig – med sjukdom och dåligt snöläge inför världscuppremiären. Efter ett riktigt bra slut på 2015 där träningen gått enligt plan, så drog jag på mig något efter träningslägret över nyår i Saxnäs och Ö-vik. Kroppen var inte pigg och det som låg där och pyrde ville inte riktigt bryta ut.
Dock kändes det bättre fram mot Tjejskidan 14 km den 23 januari – ett roligt lopp enbart för tjejer på Täby Konstsnöspår i Stockholm. Jag ställde upp med förhoppningen att försvara andraplatsen från 2013. Hade riktigt bra skidor – tack vare Ronnie – men ett för starkt startfält och en kropp som inte var så pigg som jag hoppats på gjorde att det inte räckte. Öppnade hårt och hamnade sist i andra klungan om fyra personer, placering 3–6. Varvbanan på 2350 m var platt med en mindre slakmota och en utförslöpa där jag tappade ett tjugotal meter på klungan varje varv. Tunga meter som jag sedan tog in innan det var dags för samma visa igen. Med en kropp som inte alls svarade som önskat så blev mitt mål att varje varv kriga ikapp klungan efter utförslöpan och hoppas att jag hade krafter kvar för att försöka gå ifrån innan backen på sista varvet. Men det fanns ingenting att plocka fram och jag slutade sexa i mål.

12522932_597620293728771_2151858368963949553_n
Fightingface…  Foto: Christoffer Borg (tillika stavresurs)

Fler bilder och resultat från årets upplaga av Tjejskidan finns här.

Och den sjukdom som tydligen fanns i kroppen bröt ut efter loppet med dunder och brak. Låg däckad i sängen flera dagar och för en vecka sedan var jag på benen igen, men träningen fick vänta tills nu i helgen.
Plusgraderna de två senaste veckorna har tärt rejält på den lilla snö som fanns och nu går det enbart att åka på de få ställen som har konstsnö. Tack och lov för att IKJ kämpar med spåren i Rudan där det fortfarande finns 1700 m med något som trots allt kan kallas spår. Det är skönt att vara igång igen, helgens två pass var lugna och förgylldes dessutom av finbesök i spåret i form av den otroligt duktiga skidåkaren Lars ”Lord” Nelson.

larsnelson
Guldglans på Rudan i helgen – två guldmedaljörer från Sochi 2014 …

Hoppas nu att kroppen hämtat sig och svarar bra på träningen inför min första världscuptävling för säsongen – i Finsterau, Tyskland i slutet av månaden.

 

På snö i Saxnäs

ontrack1

Efter en höst med nytt träningsupplägg som fungerat riktigt bra känns det extra kul med säsongens första landslagsläger, i år med ny förbundskapten och på nytt ställe – Saxnäs. I nästan en hel vecka ska vi träna på ”riktiga” spår, äta supergod mat på Saxnäsgården med sin fantastiska personal. Allt är precis så bra som man kan önska.
Hela gänget är på plats och schemat är två pass om dagen. Det är alltid lite tungt de första passen på snö, men tycker ända att de inledande dagarna känts okej. De kuperade och, för mig, utmanande banorna gör skidåkningen varierande och rolig. Att dessutom få lite kvinnligt sällskap i spåret med gästspelande Mona gör att tiden går fort – trots långpassen på tre timmar.
Vi har även kört en hel del teknik med filmning och det är motiverande att få konstruktiv och dessutom positiv feedback, veta att man är på rätt väg.
Tiden går fort och i morgon är det dags för ett avslutande race innan hemfärd – må bästa man eller kvinna vinna …

saxnas

12301752_1008982445790931_9209408537498421173_n

ontrack2

IMG_11971
Jag och bästa Klingen med Satsfjället i bakgrunden.

Ovanför ytan

Bild-023
Höll ett bra tempo i paddlingen …  Foto: Hans Söderberg

LINKÖPING KANOTMARATON | Efter sommarens tuffa lopp, Dalslands Kanotmaraton+ på 5,5 mil, så växte det efter ett tag fram en längtan efter att få testa ett lite kortare race. Det var inte helt lätt att hitta en tävling hyfsat nära Stockholm och dessutom en helg då jag inte hade annat inbokat. Det blev tillslut Linköping Kanotmaraton 21 km i Kinda Kanal den 19 september. Den skyddade sträckningen gjorde också att det blev mitt första race med Citiusen, lättviktaren – ett riktigt bra val med tanke på de många lyften.

Bild-018
Ett av de totalt fem lyften längs vägen …  Foto: Hans Söderberg (även nedan)

Bild-009
Hade problem vid lyften – svårt med balansen och höga trappsteg utan stöd.

Det blev ett bra lopp, inte perfekt då jag gjorde två ofrivilliga dopp, där jag höll en fart på 10–10,5 km/h i paddlingen vilket också var mitt mål innan tävlingen. Lyften och doppen tog sammanlagt 30 min, men det räckte ändå till en 3:e plats tack vare att jag var stark i paddlingen. Det var ett riktigt trevligt lopp som jag definitivt vill köra igen. Extra plus för det fina bemötandet och medaljen vid målgång med ens namn ingraverat på baksidan!

Bild-004
Vacker sträckning från Sturefors via Kinda Kanal till Linköping …  Foto: Hans Söderberg

HÖSTREGATTAN | Nästa tävling blev Höstregattan, långt ifrån ett maraton då det handlade om sprint. Och sprintdebuten blev ett fiasko. Försöket på klass D18 200 m började med ordentligt strul i starten med grinden och efter bara 10–15 paddeltag så låg kanoten med kölen uppåt. Efter hjälp av följebåten kunde jag paddla i mål …
Direkt på det var det dags för 500 m för veteraner, men tyvärr så blev det ett dopp även denna gång då herrarnas svall blev för tufft. Inför den stundande B-finalen på 200 m koncentrerade jag mig på att inte välta och genomförde loppet, om ej kontrollerat så i alla fall, fokuserat. Personbästa, men har en bit kvar till konkurrenskraftiga tider…

DM STOCKHOLM | Tävla är kul och viktigt för att skaffa sig erfarenhet, så förra helgen passade jag på att köra DM i Brunnsviken, Stockholm. Körde både 200 m och 5000 m i klass D22. Vi var endast fyra damer i varierande åldrar i klassen och jag slutade två i båda loppen. Fint väder och bra förhållande gjorde att det blev två lopp där jag hade bra balans och kunde paddla på riktigt bra. Att ha bra sparring hjälpte till och underlättar när det börjar göra ont. Det saknas förstås massor på teknikfronten, med jag får bättre och bättre kontroll ju mer jag kör …

Almedalen …

Almedalen
Samling innan morgonpasset i Almedalen  Foto: Daniel Stiller/Bildbyrån

Av förra veckans sju dagar spenderade jag tre av dem på Almedalen. Uppdraget var att på Idrottens dag som representant för SPK – Sveriges Paralympiska Kommitté och Parasport SWE tillsammans med JKL, en av kommitténs samarbetspartner, förbereda och hålla i en morgonträning för speciellt inbjudna. Till min hjälp hade jag Anna Maria och Fredrik, förbundskaptener för Längd- och skidskyttesektionen sedan 2012. Detta blir nog deras sista offentliga uppdrag som förbundskaptener då de båda har fått nya spännande heltidsuppdrag som elittränare på Skiduniversitetet i Östersund, Anna Maria för skidskyttarna och Fredrik för längdåkarna. Det är verkligen sorgligt, men jag är glad för deras skull, förstår dem och önskar dem alla lycka till – även om det kommer kännas oerhört tomt utan deras kunskap, erfarenheter och underbara personligheter.
Tanken från min sida med upplägget på morgonpasset var att ge en inblick i min vardag som skidåkare. Passet bestod av kort uppvärmning löpning (jag cyklade bredvid) och sedan ett fiktivt sprintlopp med stakning, stakning frånskjut, diagonalåkning och fartställning – på gräsmattan.

Efter det stod sedan tre stationer á 10 min på schemat:
1 | Löpintervaller 70–20 (70 sek max, 20 sek vila) = kondition
2 | Stavgång med motstånd 15–15 (parvis där personen längst fram med stavar fick ett rep runt axlarna som personen bakom höll emot med) = kondition med grenspecifik styrka
3 | Styrka mage/rygg/core (10 st olika övningar á 30 sek i ett svep, vila och sedan samma sak en gång till) = styrka

Totalt var vi 20 stycken och jag tror att det var uppskattat – det blev både skratt, svett och ett och annat ”jag orkar inte”. Passet var dock upplagt så att alla skulle kunna vara med utifrån sina egna förutsättningar. Efteråt var det gemensam frukost och lite mingel i skuggan av träden. Hela idén var ett bra och roligt initiativ av JKL som jag tror man kan utveckla en hel del till nästa år.

Almedalen

Uppvärmning …  Foto: Daniel Stiller/Bildbyrån

Skärmavbild 2015-07-06 kl. 09.42.26

Tre tuffa stationer – jag höll i styrketräningen.  Foto: Daniel Stiller/Bildbyrån

Förutom morgonträningen var det även en fotbollsmatch där Special Olympics och politiker spelade tillsammans, men där tog det tyvärr stopp. I parken anordnades det just denna dag en massa olika stationer där idrotter presenterade sig – en del prova på, en del information – men tyvärr ingenting från Svenska Parasport Förbundet. Jättetråkigt tycker jag. Det hade varit ett ypperligt tillfälle att med några flaggor, lite bilder och någon representant visa att vi finns – skapa lite ringar på vattnet. Morgonträningen var tidigt och endast för speciellt inbjudna, fotbollsmatchen var utanför parken en bit bort och även den endast för inbjudna. Så var fanns parasporten för allmänheten? Var syntes vi? I alla fall inte i parken tillsammans med alla de andra idrotterna …

Almedalen
Vacker strandpromenad i Visby

Nåja, Gotland visade sig från sin bästa sida. Strålande sol och högsommarvärme, boende i charmigaste huset på Kaskens Gränd och god middag på inhemska råvaror som Johan stod för. Hann även med att träffa min syster Sussie som jag inte träffar så ofta samt en snabb lunch med Ronnie som hade ett uppdrag på ön. Tyvärr utvecklades den förkylning som jag kom med till Almedalen till en akut bronkit tillika luftrörskatarr med tappad röst som följd. Så förra veckans sista och denna veckas första dagar har bestått av mycket vila och sömn – sittandes. Läkaren i fredags konstaterade efter en timme i inhalator p.g.a. misstänkt förkylningsastma att det ”bara” var bronkit. Nu väntar jag på att denna envisa hosta ska försvinna och ta slemmet i lungorna med sig.

Almedalen

Charmigt boende på Kaskens Gränd

Almedalen

Och den lummiga och fantastiska innegården …

Almedalen

Utlandskänsla och en försmak av den svenska sommaren

Almedalen

Träningsglädje …

MTB_Craft

Det är inte svårt att njuta av träningen så här års – värmen, solen och lyckoruset när man plötsligt befinner sig i ett dofthav av liljekonvalj på en grusväg vid Tyresta by. Eller när det på stakpasset utmed Åvavägen står flera stycken älgar ute på ängarna och tittar nyfiket på mig.
Det bästa denna helg var lördagens långpass på tre timmar på MTB tillsammans med Ronnie, Ola och Daniel runt Häringe slott och söndagens långpass på rullskidor.
Kanske blev det om möjligt ännu lite bättre när det häromdagen dök upp inte mindre än två paket på jobbet. I det lilla paketet låg det massor med kläder från Craft inför sommarträningen. Körde på lite galna, glada färger nu till sommaren – lila, orange och så svart förstås. Orange är ju för övrigt en av mina favoritfärger och matchar ju dessutom min coola bil. Tycker om deras sortiment och det är roligt att de vill vara med i min satsning. Extra bonus att de nu skaffat en bra webbshop där man kan kolla runt och beställa allt på ett och samma ställe.
I stora paket låg det nya rullskidor från Elpex som varit med mig ända sedan starten. I kartongen låg dels en variant med vadbroms och dels ett par klassiska rullisar för offroad-körning. Det där med broms är något som kan bli fantastiskt då jag inte alls är bekväm med att åka utför, det är inte själva farten i sig utan vetskapen om att jag inte kan parera om det skulle hända något eller att jag inte kan stanna om jag tycker det går för fort. Nu kanske jag kan kliva utanför den där komfortzonen som det är så lätt att fastna i. Offroad-paret tänker jag kan vara perfekt som variation – köra på grusvägarna både här hemma och uppe i torpet. Det ska bli kul att testa, kanske nu i midsommar …

craft

IMG_3461

IMG_3434

Full fart i Östersund

vallsundet
Backintervaller på tröskel 4 x 10 min uppför Vallsundet.

Drygt 13 träningstimmar avverkade när årets första landslagsläger summerades. Bilade upp för att kunna få med all packning och cykeln. I år bjöd Östersund på både sol, regn och motvind, men som alltid bra och varierande terräng. Och efter en bra månad i bagaget så var jag väl förberedd. Kroppen höll och jag kände mig stark hela lägret.

Träningsupplägget
Torsdag 4/6
Pass 1 | RK A3, tröskel 4 x 10 min backintervaller Vallsundet, 1 h 20 min
Pass 2 | MTB A1, stig och grusväg runt skidstadion och Torråsen, 2 h
Fredag 5/6
Pass 3 | ÖK A2, stakning 3 x 20 min mot Ås och Dille, 2 h
Pass 4 | RF A1, vid Önsjön avslutade med RK, 2 h
Lördag 6/6
Pass 5 | Crosspass ÖK + MTB A1, från Ytterån, via Krokom till Lit, 3 h 30 min
Pass 6 | Styrka, maxtester och core, 1 h
Söndag 7/6
Pass 7 | ÖK A3 Race, Önsjön 8,5 km (29.10), 1 h 10 min

efterrace
Liten samling efter avslutande race på lägrets sista dag.

Extra roligt att vi både på torsdagens tröskelpass och fredagens stakdrag tog laktattester. Man mäter hur mycket mjölksyra man har i blodet efter/under en viss ansträngning. För att veta var mina nivåer ligger har jag mina fystester som jag gjort i Torsby och på Vintersportcentrum som riktmärke. Jag använder även pulsklockan för att hjälpa mig att ligga på rätt puls samt känslan i kroppen.
På torsdagens intervallpass låg jag för högt i laktat, vilket betyder att jag producerade mer mjölksyra än vad kroppen klarar av att transportera bort eller använda som energi. Nu körde jag bara fyra intervaller, men hade jag kört exempelvis tio stycken på samma nivå så hade jag antagligen inte orkat alla, utan varit full med syra och inte haft möjlighet att komma upp i puls. Nu gick alla fyra dragen bra och med hög puls, dock hade det varit bättre att sänka farten och pulsen och därmed ligga lägre i laktat …
Med detta i ryggen så tog jag det betydligt lugnare på fredagens stakdrag och även om jag låg lite högt där med, så var det betydligt bättre. Detta är något som jag tar med mig och verkligen kommer tänka på framöver för att optimera min träning. Insikt – de tuffa tröskel- och intervallpass behöver inte vara lika smärtsamma och de lite längre A2-passen kan också vara något lugnare. Fokusera på känslan i kroppen och under sommaren öka längden på både tröskelpassen och A2-passen.
Lägrets långpass blev ett crosspass med 2.5 h stakning och 1 h cykel i regn och rusk. Men trots att jag körde ensam, så var tankarna positiva och sällskapet av Fredrik som följde mig med bussen och stundtals på min cykel hjälpte till att hålla fokus. Här kan ni se Fredriks lilla filmsnutt från passet.
Ronnie var med som ledare för U-laget och var i sitt esse. Dock fick vi ett pass tillsammans på fredag em och vi njöt av ett lugnt skatepass i sol och vacker natur. Som Ronnie sa: –”Trist dag på kontoret” …

Tråkigt är dock att Anna Maria och Fredrik avgår som förbundskaptener efter tre år. Deras personligheter, erfarenheter och kunskaper är något som jag kommer sakna massor. Den resa som jag gjort tillsammans med dem sedan debuten i landslaget 2012 är makalös och de har varit en av de viktigaste pusselbitarna. Det är tungt och framtiden känns oviss, men jag hoppas att det kommer lösa sig på bästa sätt.

race
Race Önsjön 8,5 km stakning, påhejad av Anna Maria.

onsjon
Lugnt skatepass med Ronnie, sol och vacker omgivning = energi.

Sthlm Rumble

Sthlm-Rumble-2015Sthlm-Rumble-2015-38
Efter målgång …  Foto: Sthlm Rumble

Då var vår andra rogaining avverkad, även denna gång ställde vi upp med laget InteHeltHundra …
I lördags var det premiär för den nya multisporttävlingen Sthlm Rumble i Hellasgården. Precis som på Ulvjakten gick det ut på att under tre timmar ta så många som möjligt av de utsatta kontrollerna – nu 30 stycken till antalet och denna gång dessutom med några äventyrskontroller: klättring, SUP (Stand Up Paddling) och slakline.
Riktigt kul idé i ett fantastiskt naturområde med flera små sjöar – och allt från fina, snabbcyklade stigar och vägar till trixiga och stundtals mycket leriga partier. Dock var det en liten miss från arrangören som verkligen störde det annars bra uppläget. Vi tävlade i tvåmannalag, men fick bara en karta per lag. Att kunna hänga med när man cyklar och diskutera vägval och strategi under vägen är en del av samarbetet. Nu fick Ronnie köra orienteringen och jag hänga på, något som tyvärr denna dag blev tuff.
Jag hade verkligen ingen bra dag, blev trött med en gång, andfådd och mjölksyrekänning direkt – det blev 2,5 timme kraftprov. De sista kilometrarna hade Ronnie dessutom punka på bakdäcket som krävde påfyllning av luft var 5 min. Men med lite mental pepp och påputtning av maken så kom vi i mål.

LasseStenström
Innan start, Ronnie står beredd att rycka kartan.  Foto: Lasse Stenström

Vi plockade ihop 16 kontroller varav en äventyrskontroll SUP vilket resulterade i 1039 poäng och en 8:e plats av totalt 25 lag i mix-klassen, ett helt okej resultat med tanke på min dagsform. Vi hade kanske lyckats plocka ett par kontroller till om vi lagt om strategin lite och om jag känt mig starkare.
I det stora hela en riktigt rolig tävling med många glada människor. Till nästa år önskar jag dock en karta per lagmedlem, definitionerna på framsidan och fler äventyrskontroller så att man har fler valmöjligheter – nu var det bara tre stycken av trettio.

Här hittar ni resultat från dagen …
Vill ni läsa mer om själva tävlingen så hittar ni information och fler bilder från dagen på Sthlm Rumbles hemsida.

Sthlm-Rumble-2015Sthlm-Rumble-2015-43

Sthlm-Rumble-2015Sthlm-Rumble-2015-37

Sthlm-Rumble-2015-2-22

Sthlm-Rumble-2015Sthlm-Rumble-2015-30