VM i Finsterau 2017

vm_01
VM-silver i mixstafetten med Zebastian Modin och guide Johannes Andersson.
Längst till vänster Pierre Bryntesson och längst till höger Max Själin. 

Historien har en tendens att upprepa sig. Dåliga säsongsstarter med sjukdom eller skada följs upp med överraskande pallplatser på världscup eller mästerskap. Denna säsong har inte varit annorlunda…

Efter en sommar med 100% fokus på kanot och Paralympics i Rio och en rejäl förkylning efter snölägret i Saxnäs precis innan världscuppremiären Vuokatti var inte förutsättningarna de allra bästa och premiären blev ett fiasko. Bra träning runt nyår följdes upp av ytterligare en period av sjukdom – tur att jag valt att avstå världscupen i Ukriana. Denna gång var halsont som så småningom övergick i en segdragen hosta.
Åkte till VM i Finsterau, Tyskland med inte alltför höga målsättningar. Den inledande sprinten i skate skulle vara ett ”komma-igång-race” inför mixstafetten 4 x 2,5 km med Zebastian Modin. En stafett som är ett öppet race där de andra ländernas laguppställningar, deras totala procentsats och vår dagsform är avgörande. Jag och Zebastian dubblerar våra sträckor eftersom det bara är vi två medan de andra länderna har flera alternativ.
Och det blev precis en sådär spännande stafetten som det ska bli. Utfallet är ovisst ända fram till den sista sträckan och när mållinjen ska korsas. Vi plockade placeringar och tid för varje sträcka och när Zebastian gick ut på sista sträckan hade vi vittring på guldet. Men det var ett för stort tidsavstånd och vi kom tvåa, endast 21 sekunder efter suveräna Ukraina. Vi gjorde två starka sträckor var och vi lyckades ta ett VM-silver! Att samarbetet med hans guide Johannes Andersson har utvecklas så fort är fantastiskt och det vittnar de andra placeringar och medaljer som duon tog under mästerskapet på. För mig är det sjukt att vi kan vara med och konkurrera, jag är så stolt över att få tävla med och åter få kliva upp på pallen med en fighter som Zebastian…

vm_03
Med mycket vilja genomförde jag 15 km klassiskt…  

Den avslutande distansen 15 km klassiskt blev som väntat en riktig utmaning. Med en tuff slinga på 3 km där flera tunga backar skulle plockas blev det för alldeles för tungt. Min dåliga form och det sugande, blöta föret gjorde att jag inte ens var i närheten av vad jag vet att jag kan. Besviken och ledsen. Slutade 7:a av totalt 9 åkare.
Från detta mästerskap tar jag ändå med mig styrkan hos mig själv, att kunna prestera när det gäller men även andra lärdomar. Dock blir det nog det fantastiska engagemang som Pierre Bryntesson och Max Själin visade upp som hamnar högst upp. Det var länge sedan jag mötte sådant professionalism i alla led som hos dessa två. Med hjärtat på rätta stället, ett barns nyfikenhet och med en unik lyhördhet  gjorde de allt för att vi skulle kunna leverera. Och så hade vi riktigt bra skidor också…

Nu väntar några veckor på hemmaplan innan det är dags för säsongens viktigaste världscup – testeventet i Pyeongchang inför Paralympics nästa år. Fram tills dess ska jag försöka bli av med min hosta och komma i lite bättre form.

Läs mer om stafetten:
Ett skönt kvitto
Helene Ripa och Zebastian Modin tar VM-silver i stafett

vm_04

vm_02

Byte av element…

img_7051_just
Sprintkval och stolpe ut, slutade som 13:e tjej och precis utanför semifinal.

Året börjar lida mot sitt slut och det börjar bli dags att summera 2016. Men inte riktigt än, först lite ord kring säsongens första världscup…

Sommarens tuffa träning, både i gymmet och i på vattnet, har gjort mig starkare och mer explosiv. Att få testa vad den mer sprintbetonade träningen gjort med min kapacitet på skidor var något som jag verkligen såg fram emot. Men min otur med säsongspremiären verkar hålla i sig. När det var dags för världscupens första tävling i Vuokatti i december åkte jag dit med två veckors förkylning i bagaget. Det tillsammans med den blygsamma träningen på rullskidor och endast ett tjugotal pass på snö resulterade i ett uselt lopp. Besviken förstås, men samtidigt realist.
Jag vet att jag inte kan prestera på snö om jag inte tränat på snö. Dessutom brukar mina säsonger börja halvknackigt för att sedan ta sig framåt februari. Avstår därför från att åka nästa världscuptävling som går i Ukraina i mitten av januari till förmån för en ordentlig träningsperiod. Efter några veckors möjlighet att träna på Rudans konstsnöspår är det dock tyvärr åter barmark i Stockholm. Nu börjar det bli dags att leta upp snö…

img_7031
Fotosession innan träning – jag, Zebastian och hans guide Johannes. 

img_7114
Konstsnöspåret i Rudan i december tack vare IKJ:s engagemang.

img_7032
Ronnie var med i Vuokatti som vallare, banbesiktare, protesinställare mm.

Med ojämna mellanrum…

image

Att hålla bloggen uppdaterad är lättare sagt än gjort. Här kommer därför några bakåtblickande inlägg från de senaste veckorna och vi börjar i Liepzig med årets upplaga av den ortopedtekniska mässan OT World 2014, 12–14 maj.
Anledningen till min närvaro på mässan är ett samarbete med Centri och Fillauer som började för flera år sedan. Jag har hjälpt dem med feedback på deras produkter – bland annat protesfötter och knän. Är även aktiv modell under mässor och utbildningar. Genom samarbetet har jag fått möjlighet att prova flera spännande nyheter och även haft en del synpunkter som inspirerat till och resulterat i nya produkter, till exempel foten Wave Activity. Jag ville så gärna prova en löparfot med häl och som fungerade tillsammans med skor. Fantastiska Eric Rubie tog då fram en prototyp och idag finns foten i flera olika modeller.
Det är tack vare mitt jobb tillsammans med Centri/Fillauer som jag på en mässa för några år sedan kom i kontakt med knät XT9 som jag åker på idag. Och det var även Centri/Fillauer som hjälpte mig när IPC (Internationella Paralympiska Kommittén) inte godkände foten som jag ville åka på i Sochi. Avslaget som kom i slutet av oktober 2013 blev ett slag i ansiktet och jag blev helt förstörd. Men efter ett samtal till killarna på Centri och fyra dagar senare kom två fötter (från USA) som passade min kravspec perfekt. Att så snabbt hitta nya delar var förstås en förutsättning för att jag skulle kunna fortsätta satsa mot Paralympics.
Och resten är ju historia…

image

imageCentri tillverkar även ”skins” – här en supersnygg, verklighetstrogen glove i pvc…

image

Stökig axel och uppdragsplanering …

heleneripa_krasch

Har inte tränat så hysteriskt mycket den senaste tiden – mest beroende på den axelskada som jag ådrog mig på sprinten i Sochi, dels för att jag har haft fullt upp med annat och inte riktigt kommit in i rutinerna ännu. Det är klart, jag tränar ju i alla fall minst tre pass i veckan och så rehabträningen på det … Med det går lite trögt, axeln bråkar mer än jag hade hoppats vid det här laget och jag måste kolla upp den ordentligt. Har inte kört ett enda rullskidpass ännu, men stakmaskin verkar fungera bra och annan alternativ träning såsom MTB, stavgång och lite paddling.
Jag har många järn i elden just nu, en direkt följd av mina framgångar i Sochi och det är en hel del erbjudanden som ska gås igenom och trollas in i almanackan – ett angenämt arbete dock. Flera uppdrag är direkt knutna till idrotten, bland annat några föreläsningar på Bosön, men andra är mer generella. Och det är mycket som måste förberedas. Även om det mest förstås redan finns i huvudet så måste jag få till strukturen och anpassa innehållet efter målgrupp och uppdrag.

20140420_175225_resized

Valborgshelgen blev dock en skön avkoppling från allt detta och för första gången på nästan ett år fick vi tillbringa flera dagar med min syster, hennes man och deras lilla tjej ”Lilla O” uppe i torpet. Lata dagar med korvgrillning vid älven, loppisbesök, äventyr och safari vid bäverdammen och väldigt mycket Yatzy. Men det blev även en hel dags röjning av sly med mera med röjsåg och bortforsling av den ofattbara mängden ris detta medför. Det ser inte ut att vara så mycket när det står upp, men på marken  – helt galet!

20140501_135424_resized

Denna helg bjöd också den på lite utflykt – var i Vagnhärad och tittade på svärföräldrarnas nya tomt och passade även på att kolla in lite nya paddelvatten. Och det var verkligen helt otroligt vackert och den tjocka dimman gjorde allt lite magiskt och trollskt. Blev så sugen på att smyga in i tjockan och se vad som döljer sig där inne …
Nu kommer jag att vara på resande fot några dagar igen. Börjar med en ortopedmässa i Leipzig som faktiskt var det stället där jag för första gången kom i kontakt med det protesknä XT9 som jag idag åker på. Nu, som då, är jag protesmodell och visar upp nya komponenter för Centri och Fillauer. De har hjälpt mig massor i min satsning och det ska bli kul att träffa dem alla igen.
Därefter bär det iväg till västkusten och ett event tillsammans med Bliz. Det ska bli kul att åter få njuta av vacker skärgårdsmiljö, träffa nya och gamla bekanta – min sockertopps-favorit Robin Bryntesson kommer och jag håller tummarna för att hans Frida är med.
Efter denna vecka så är jag på hemmaplan ett tag innan det i slutet av maj är det dags för årets första läger.

20140510_121223_resized

20140510_133514_resized