Paralympics Rio 2016

Galleri

Detta galleri innehåller 21 bilder.

Här har jag samlat utvalda bilder från mitt tredje Paralympics. Jag tar med mig glädjen och stoltheten över att ha tagit mig dit. Att få dela denna upplevelse med Ronnie och svärfar är stort och oförglömligt… Bilderna är upphovsrättsskyddade och får ej användas utan … Läs mer

Plockat från media

29385951600_e3cde625e3_o-2
Fotograf: Karl Nilsson, Svenska Parasport Förbundet

Än en gång visade media stort intresse för Paralympics, inte minst SVT som sände massor med timmar från en mängd idrotter i Rio. Att de dessutom lyckades få till en livesändning av mitt finallopp i kanot ska de ha en stor eloge för.
Jag hoppas att det ökade mediaintresset ska öka kunskapen och insikten i vad det krävs av oss för att kunna prestera på topp. I förlängningen finns även förhoppningen om att det ska få fler barn och ungdomar att börja idrotta – oavsett om de har en funktionsnedsättning eller inte …

PRINT
Helene Ripa redo för Paralympics i ny idrott
Ripa laddar för start i Rio
Ripa jagar medaljer på Paralympics i helt ny sport
Globalt rekordintresse för Paralympics i Rio
Ripa till semifinal i kanot
Helene Ripa till final
Starten avgör om Helene Ripas skidguld ska få sällskap av kanotmedalj
Ripa till final – vill göra bättre lopp än idag
Ripa femma i kanotfinalen
Ripa sugen på mer efter femteplatsen
Ripa femma i historiska finalen – nöjd
Mäktig finalpaddling av Ripa – femma
Canoe Sprint Womens KL3 Final

RADIO/TV
Nu börjar kampen om paradportens ädlaste medaljer
Ripa jagar guld i ny gren
Guldmedaljör i Sotji satsar på nytt guld i Rio
Ripa om nya satsningen en utmaning
Ripa till semifinal i kanot
Se Ripas semifinallopp – vidare som tvåa
Ripa klar för final i kanot
Känslosamt när Ripa blev femma i Rio
Ingen medalj i kanot för Helene Ripa
En femteplats är ju inte dåligt
Idrotten har varit ovärderlig för mig

 

VM och Paralympicskval…

semi_1
Fokuserad…  Foto: Karl Nilsson, Svenska Parasportförbundet

Efter en tuff höst och vinter med två parallella satsningar så har jag sedan den avslutande världscupen i Vuokatti fokuserat helt på kanot. Det har varit en djärv, men målinriktad satsning där allt egentligen började som ett komplement till skidåkningen. Tanken har funnits sedan Sochi, men det var först sommaren 2015 som jag gjorde slag i saken och köpte en motionskajak. Med stöd från Kanotförbundet och framför allt Eva Berglund-Lindbäck & Co har jag sedan i augusti satsat och haft siktet inställt på VM Paracanoe i Duisburg 17–19 maj. En tävling som också var den sista chansen att ta kvotplatser till Paralympics i Rio, Brasilien.
Och det är det som varit min motivation och starka drivkraft – varje paddeltag i kajakergometern, varje gympass på lunchen och alla pass på vattnet direkt efter jobbet så fort isen gått upp – att försöka ta en av de fyra platserna som fanns kvar. Men att börja med en ny sport är inte helt enkelt och i mitt fall en rejäl utmaning då explosivitet inte riktigt är, eller i alla fall inte varit, min grej. Det annorlunda träningsupplägget och den komplexa tekniken är dock inspirerande och det har varit spännande att se hur jag har utvecklats. Under träningslägret i Portugal i påskas gjorde jag stora framsteg och sedan dess har jag tagit ytterligare kliv. Veckan innan VM hände något, helt plötsligt var tiderna bättre och jämnare, inte längre en tillfällighet. Vetskapen ingav en viss trygghet inför tävlingarna och jag kände en längtan efter att få tävla internationellt och mäta mig mot världens bästa parakanotister.
Efter en skakig inledning i onsdagens försök så var det med ett fokuserat lugn och en klar målbild som jag låg på startlinjen i semifinalen. Hade fjärde bästa tid in i semin och för att ha en möjlighet att kvala till Rio krävdes en finalplats, alltså topp tre. Jag fick till ett grymt lopp och blev trea! Glädjen över att ha lyckats går inte riktigt att beskriva, det tar över allt. För att sedan säkra Sveriges kvotplats behövde jag ta mig i mål i finalen, något som jag gjorde kontrollerat och utan att riskera något. Nu fattas bara ett klartecken från Sveriges Paralympiska Kommitté innan jag är helt klar för Paralympics i Rio i september…

En utförlig intervju finns på Svenska Parasportförbundet.
Läs även mer på Kanotförbundets hemsida.

27004827601_7558b00ff2_h
Trea i semin och klar för final.  Foto: Karl Nilsson, Svenska Parasportförbundet

Musikhjälpen 2014

IMG_8392

Idag var det dags för en tur till Uppsala och Musikhjälpen. Fick sällskap på resan av Ronnie och strax efter klockan 14.00 klev jag in i glasburen för en liten stund.  Väl inne fick jag dels träffa Kodjo, men även Linnea som jag hade nöjet att träffa i somras vid min medverkan i Hallå P3. Ronnie stannade utanför och förevigade mötet …
I år går insamlingen till att stoppa spridningen av hiv och vi kan alla göra skillnad. Stöd Musikhjälpens insamling genom att lägga bud på lite kläder med mera som jag hade under Paralympics i Sochi, den unika HM-kollektionen och sportglasögon från Bliz. Du hittar auktionen här – Signerade objekt från Helene Ripa, paralympisk guldmedaljör

Du kan också hjälpa till på andra sätt, läs mer på länken här.

IMG_8379

entre

IMG_8372

IMG_8375

Intervju i P4 Extra ang. Jerringpriset

045B

Igår gästade jag P4 Extra med Lasse Bengtsson och pratade om guldet i Paralympics, protesinställningar och Jerringpriset. Här kan du lyssna på hela klippet – Helene Ripa i P4 Extra.
Det finns flera sätt att rösta på – webben, vykort eller telefon. Vill du rösta på mig kan du gå in på länken eller ringa direkt på telefonnummer 099-206 03.

Skärmavbild 2014-12-02 kl. 10.03.49

Trippelnominerad!

trippel

Den 10 mars 2014 är en dag som jag för alltid kommer att minnas! Den euforiska glädjen när guldbeskedet kom, den enorma stoltheten och obeskrivbara explosionen av känslor. Det är ett ögonblick som inte går att beskriva med ord och jag är för evigt tacksam att jag har fått uppleva den, att jag klarade det …
Och nu händer något som också är väldigt svårt att förstå och ta in. Jag är nominerad till tre av Sveriges finaste idrottsutmärkelser – Årets prestation på Svenska Idrottsgalan, Jerringpriset och Bragdguldet. Wow, det är helt galet!
Att bara vara nominerad är stort och att få vara det tillsammans med några av idrottens storheter och mina sportsliga förebilder är större, men störst av allt är nog ändå att en idrottare med funktionshinder finns med i resonemanget bland jurymedlemmar och idrottsakademier i alla tre utmärkelserna. Det är häftigt!
Vinnaren av Bragdguldet och Årets prestation utses av en jury, även om ni kan gå in och säga er mening. Dock behöver jag er hjälp med att rösta på Jerringpriset. Vinnaren utses av er – så sprid gärna till alla ni känner, bekanta och vänner …

Jerringpriset – här kan ni rösta!

Här finns lite mer information om nomineringarna.
Radiosporten Jerringpriset
SvD Bragdguldet
Svenska Idrottsgalan ”Årets Prestation”

Skärmavbild 2014-11-28 kl. 12.10.36

Att kunna göra skillnad …

almaabrahamsson700-2
Alma Abrahamsson passade på att testa lite stakmaskin. Foto: Linnea Bengtsson.

Tack vare den otroliga mediabevakningen under Paralympics så har jag blivit lite av en ”känd person” och jag har som jag nämnt tidigare fått fler förfrågningar från olika håll. Några av dessa är rena nöjestillställningar, men så finns det några uppdrag eller förfrågningar som jag hoppas ska ge handikappidrotten lite mer uppmärksamhet. Jag önskar så att jag genom att synas i media, tv och höras i radio kanske kan inspirera någon till att försöka. Det behöver inte handla om idrott, och absolut inte på elitnivå, men att göra något som man vill och kanske inte tidigare vågat eller trott var möjligt.
En möjlighet att påverka fick jag på Hjultorget den 20–21 maj på Kistamässan. Hjultorget är en hjälpmedelsmässa för alla inom branschen, men den är även öppen för allmänheten – både brukare och icke sådana. SHIF hade en stor monter på aktivitetstorget med bland annat stakmaskin, paracykel, bordtennis och skytte. Och alla som ville fick prova på och/eller utmana oss paralympier. En som dock testade på stakmaskinen var fantastiska Alma Abrahamsson och hon kämpade väl med ett leende på läpparna.
Att inspirera blivande elitidrottare är också något som ger mig en chans att ge tillbaka lite och det fick jag möjlighet till tack vare en förfrågan från Niclas Grön. Elitidrottsskolan ute på Bosön är ett projekt som SHIF driver för att stödja och hjälpa kommande paralympier. Att berätta för dem hur min satsning såg ut, vad det krävdes, hur jag fick ihop mitt vardagspussel. Att tänka på ALLT, även de minsta detaljerna. Att inte utlämna något åt slumpen, men heller inte lägga energi på sådant som jag inte kan påverka. Jag hoppas att jag får se någon eller flera av dem i kommande Paralympics.
Försvarsmaktens idrottsevent, också ute på Bosön, var ett annat projekt som jag har medverkat i. En kort föreläsning för krigsveteraner om att idrotta med protes och hur det har påverkat mig som människa, hur Ronnie och jag har löst de tekniska bitarna, hur viktiga människorna runt omkring oss är och att man måste kunna be om hjälp – eller i alla fall ta emot hjälp. Och det blev en otroligt givande stund även för mig. Det korta praktiska momentet där jag visade lite stakning, stavgång med mera väckte en mängd frågor, tankar och gnistor tändes.
Och i bilen på väg hem diskuterade jag och Ronnie hur gärna vi skulle vilja göra detta igen, hur vi skulle vilja visa dem eller andra, hjälpa till med de där små tipsen och trixen som det inte finns någon manual till …

forsvarsmakten
Del av den praktiska biten, rullskidor.  Foto: Anton Thorstensson/Försvarsmakten

Stökig axel och uppdragsplanering …

heleneripa_krasch

Har inte tränat så hysteriskt mycket den senaste tiden – mest beroende på den axelskada som jag ådrog mig på sprinten i Sochi, dels för att jag har haft fullt upp med annat och inte riktigt kommit in i rutinerna ännu. Det är klart, jag tränar ju i alla fall minst tre pass i veckan och så rehabträningen på det … Med det går lite trögt, axeln bråkar mer än jag hade hoppats vid det här laget och jag måste kolla upp den ordentligt. Har inte kört ett enda rullskidpass ännu, men stakmaskin verkar fungera bra och annan alternativ träning såsom MTB, stavgång och lite paddling.
Jag har många järn i elden just nu, en direkt följd av mina framgångar i Sochi och det är en hel del erbjudanden som ska gås igenom och trollas in i almanackan – ett angenämt arbete dock. Flera uppdrag är direkt knutna till idrotten, bland annat några föreläsningar på Bosön, men andra är mer generella. Och det är mycket som måste förberedas. Även om det mest förstås redan finns i huvudet så måste jag få till strukturen och anpassa innehållet efter målgrupp och uppdrag.

20140420_175225_resized

Valborgshelgen blev dock en skön avkoppling från allt detta och för första gången på nästan ett år fick vi tillbringa flera dagar med min syster, hennes man och deras lilla tjej ”Lilla O” uppe i torpet. Lata dagar med korvgrillning vid älven, loppisbesök, äventyr och safari vid bäverdammen och väldigt mycket Yatzy. Men det blev även en hel dags röjning av sly med mera med röjsåg och bortforsling av den ofattbara mängden ris detta medför. Det ser inte ut att vara så mycket när det står upp, men på marken  – helt galet!

20140501_135424_resized

Denna helg bjöd också den på lite utflykt – var i Vagnhärad och tittade på svärföräldrarnas nya tomt och passade även på att kolla in lite nya paddelvatten. Och det var verkligen helt otroligt vackert och den tjocka dimman gjorde allt lite magiskt och trollskt. Blev så sugen på att smyga in i tjockan och se vad som döljer sig där inne …
Nu kommer jag att vara på resande fot några dagar igen. Börjar med en ortopedmässa i Leipzig som faktiskt var det stället där jag för första gången kom i kontakt med det protesknä XT9 som jag idag åker på. Nu, som då, är jag protesmodell och visar upp nya komponenter för Centri och Fillauer. De har hjälpt mig massor i min satsning och det ska bli kul att träffa dem alla igen.
Därefter bär det iväg till västkusten och ett event tillsammans med Bliz. Det ska bli kul att åter få njuta av vacker skärgårdsmiljö, träffa nya och gamla bekanta – min sockertopps-favorit Robin Bryntesson kommer och jag håller tummarna för att hans Frida är med.
Efter denna vecka så är jag på hemmaplan ett tag innan det i slutet av maj är det dags för årets första läger.

20140510_121223_resized

20140510_133514_resized

Olympiatravet

Skärmavbild 2014-04-27 kl. 19.39.28
Vinnare av Olympiatravet 2014 blev Veijo Heiskanen med hästen Solvato. Foto: Aftonbladet

En intensiv långhelg med möten av alla de slag är till ända – Olympiatravets final i Åby i gassande sommarvärme. Efter incheckningen på Clarion Hotel Post i Göteborg i fredagseftermiddag till hemresan idag vid lunch har det varit full fart och massor med aktiviteter.
Allt började med en trevlig båttur till Särö och en mumsig skaldjursbuffé på restaurang Blomstermåla i fint sällskap –  olympier, paralympier, kuskar, ATG och en hel del andra förstås. Kvällen avslutades med skönsång och skål i champagne vid tolvslaget för Louise som fyllde jämnt.
En ordentlig hotellfrukost intogs innan det var dags att bege sig till travbanan för en kort intervju i TV4 Nyhetsmorgon med den alltid glade Per Skoglund. Efter det var lunch och diverse aktiviteter hela dagen – invigning av Olympiatravets final med en inmarsch på banan, fotografering och autografskrivning. Men vi fick även äran att dela ut pris till och hissa Olympiatravets vinnare Veijo Heiskanen med hästen Solvato. Emellan allt detta hann jag och Ronnie dock snacka ihop oss lite om vilka hästar han skulle spela på. Och han gjorde ett riktigt bra jobb. Kvällen avslutades med en kort promenad och middag, bara jag och Ronnie.
Trots det intensiva tempot hann jag prata med flera av mina inspirationskällor och förebilder – både på båtresan, vid middagen och under dagen ute på travbanan. Det gör mig glad och värmer att få ta del av deras historia, erfarenheter och framtidstankar. Önskar ibland att det fanns fler tillfällen för dessa utbyten, jag tror att det finns massor som vi kan lära av varandra. Är dock tacksam för de pratstunder jag fick – det ger så mycket positiv energi och det är något jag tar med mig framöver …

Skärmavbild 2014-04-27 kl. 19.39.43
Glad, men nervös, kusk hissas av OS- och Paralympics-medaljörer! Foto: Aftonbladet

20140426_144145_1
Fotosession med några av världens bästa skidåkartjejer …

20140425_204136
Skaldjursbuffé i fint sällskap på restaurang Blomstermåla på Särö.

20140426_123610
Ett kort besök på Åby Travs unika stallbacke. 

20140426_211819
Lördagen fick en lugn avslutning med en kort promenad och middag, bara jag och Ronnie.

Mästarmötet …

Skärmavbild 2014-04-22 kl. 21.45.22

I förra veckan var jag på Solvalla och blev intervjuad som en av fem olympier/paralympier för ATG:s räkning och Kanal75. Jag kommer även att vara med på Olympiatravets avslutning i helgen. Intervjun ”Mästarmötet” sändes som en kort version i fredags på TV4, men en längre variant finns på webben. Eller här.
För oavsett vad man ska ta sig för så går det åt resurser. Det kan vara tid, energi och förstås pengar. Min satsning mot Paralympics har inte varit gratis, men å andra sidan gör jag ju inte detta för att bli rik, utan för glädjen att träna, tävla och bli bäst.
För några år sedan, i Turin och Vancouver till exempel, så låg nivån på de aktiva lägre än idag. Om fyra kommer den nivån som vi ligger på idag troligtvis inte att räcka till medaljer eller topplaceringar. Det kommer att krävas mycket mer – av oss aktiva, av ledare och förbundskaptener, av förbundet, men framför allt resurser.
Prestationerna och konkurrensen inom handikappidrotten blir allt starkare och bättre, tuffare. Medias bevakning blir mer riktad mot idrottsprestationen – jag är ju trots allt en elitidrottare med ett handikapp, inte en handikappad tjej som elitidrottar. Det krävs att man satsar till hundra procent för att man ska lyckas. Jag kan inte fortsätta jobba heltid om jag vill bli bäst i världen. Nu har det äntligen blivit elitidrott på riktigt!

Så – ett stort tack till alla er som har gjort det möjligt och ett ännu större tack till er som vill göra det möjligt i framtiden …

Skärmavbild 2014-04-22 kl. 21.48.33