Trippelnominerad!

trippel

Den 10 mars 2014 är en dag som jag för alltid kommer att minnas! Den euforiska glädjen när guldbeskedet kom, den enorma stoltheten och obeskrivbara explosionen av känslor. Det är ett ögonblick som inte går att beskriva med ord och jag är för evigt tacksam att jag har fått uppleva den, att jag klarade det …
Och nu händer något som också är väldigt svårt att förstå och ta in. Jag är nominerad till tre av Sveriges finaste idrottsutmärkelser – Årets prestation på Svenska Idrottsgalan, Jerringpriset och Bragdguldet. Wow, det är helt galet!
Att bara vara nominerad är stort och att få vara det tillsammans med några av idrottens storheter och mina sportsliga förebilder är större, men störst av allt är nog ändå att en idrottare med funktionshinder finns med i resonemanget bland jurymedlemmar och idrottsakademier i alla tre utmärkelserna. Det är häftigt!
Vinnaren av Bragdguldet och Årets prestation utses av en jury, även om ni kan gå in och säga er mening. Dock behöver jag er hjälp med att rösta på Jerringpriset. Vinnaren utses av er – så sprid gärna till alla ni känner, bekanta och vänner …

Jerringpriset – här kan ni rösta!

Här finns lite mer information om nomineringarna.
Radiosporten Jerringpriset
SvD Bragdguldet
Svenska Idrottsgalan ”Årets Prestation”

Skärmavbild 2014-11-28 kl. 12.10.36

Stökig axel och uppdragsplanering …

heleneripa_krasch

Har inte tränat så hysteriskt mycket den senaste tiden – mest beroende på den axelskada som jag ådrog mig på sprinten i Sochi, dels för att jag har haft fullt upp med annat och inte riktigt kommit in i rutinerna ännu. Det är klart, jag tränar ju i alla fall minst tre pass i veckan och så rehabträningen på det … Med det går lite trögt, axeln bråkar mer än jag hade hoppats vid det här laget och jag måste kolla upp den ordentligt. Har inte kört ett enda rullskidpass ännu, men stakmaskin verkar fungera bra och annan alternativ träning såsom MTB, stavgång och lite paddling.
Jag har många järn i elden just nu, en direkt följd av mina framgångar i Sochi och det är en hel del erbjudanden som ska gås igenom och trollas in i almanackan – ett angenämt arbete dock. Flera uppdrag är direkt knutna till idrotten, bland annat några föreläsningar på Bosön, men andra är mer generella. Och det är mycket som måste förberedas. Även om det mest förstås redan finns i huvudet så måste jag få till strukturen och anpassa innehållet efter målgrupp och uppdrag.

20140420_175225_resized

Valborgshelgen blev dock en skön avkoppling från allt detta och för första gången på nästan ett år fick vi tillbringa flera dagar med min syster, hennes man och deras lilla tjej ”Lilla O” uppe i torpet. Lata dagar med korvgrillning vid älven, loppisbesök, äventyr och safari vid bäverdammen och väldigt mycket Yatzy. Men det blev även en hel dags röjning av sly med mera med röjsåg och bortforsling av den ofattbara mängden ris detta medför. Det ser inte ut att vara så mycket när det står upp, men på marken  – helt galet!

20140501_135424_resized

Denna helg bjöd också den på lite utflykt – var i Vagnhärad och tittade på svärföräldrarnas nya tomt och passade även på att kolla in lite nya paddelvatten. Och det var verkligen helt otroligt vackert och den tjocka dimman gjorde allt lite magiskt och trollskt. Blev så sugen på att smyga in i tjockan och se vad som döljer sig där inne …
Nu kommer jag att vara på resande fot några dagar igen. Börjar med en ortopedmässa i Leipzig som faktiskt var det stället där jag för första gången kom i kontakt med det protesknä XT9 som jag idag åker på. Nu, som då, är jag protesmodell och visar upp nya komponenter för Centri och Fillauer. De har hjälpt mig massor i min satsning och det ska bli kul att träffa dem alla igen.
Därefter bär det iväg till västkusten och ett event tillsammans med Bliz. Det ska bli kul att åter få njuta av vacker skärgårdsmiljö, träffa nya och gamla bekanta – min sockertopps-favorit Robin Bryntesson kommer och jag håller tummarna för att hans Frida är med.
Efter denna vecka så är jag på hemmaplan ett tag innan det i slutet av maj är det dags för årets första läger.

20140510_121223_resized

20140510_133514_resized

Mästarmötet …

Skärmavbild 2014-04-22 kl. 21.45.22

I förra veckan var jag på Solvalla och blev intervjuad som en av fem olympier/paralympier för ATG:s räkning och Kanal75. Jag kommer även att vara med på Olympiatravets avslutning i helgen. Intervjun ”Mästarmötet” sändes som en kort version i fredags på TV4, men en längre variant finns på webben. Eller här.
För oavsett vad man ska ta sig för så går det åt resurser. Det kan vara tid, energi och förstås pengar. Min satsning mot Paralympics har inte varit gratis, men å andra sidan gör jag ju inte detta för att bli rik, utan för glädjen att träna, tävla och bli bäst.
För några år sedan, i Turin och Vancouver till exempel, så låg nivån på de aktiva lägre än idag. Om fyra kommer den nivån som vi ligger på idag troligtvis inte att räcka till medaljer eller topplaceringar. Det kommer att krävas mycket mer – av oss aktiva, av ledare och förbundskaptener, av förbundet, men framför allt resurser.
Prestationerna och konkurrensen inom handikappidrotten blir allt starkare och bättre, tuffare. Medias bevakning blir mer riktad mot idrottsprestationen – jag är ju trots allt en elitidrottare med ett handikapp, inte en handikappad tjej som elitidrottar. Det krävs att man satsar till hundra procent för att man ska lyckas. Jag kan inte fortsätta jobba heltid om jag vill bli bäst i världen. Nu har det äntligen blivit elitidrott på riktigt!

Så – ett stort tack till alla er som har gjort det möjligt och ett ännu större tack till er som vill göra det möjligt i framtiden …

Skärmavbild 2014-04-22 kl. 21.48.33

 

 

Paralympics Sochi 2014

Galleri

Detta galleri innehåller 32 bilder.

Här kommer en massa bilder från tävlingarna som på ett eller annat sätt beskriver min ofattbara glädje och stolthet … Alla bilder är upphovsrättsskyddade och får ej användas utan tillstånd. Denna första bild visar en oförglömlig stund delad med min Snygging.

Stafettsilver!

3207641_2048_1152
Tre glada silvermedaljörer efter dramatiskt lopp. 

Vi bjöd på ett spännande lopp idag och det är lite så det känns med stafett – allt kan hända. Trubbel i starten gjorde att min taktik fick ändras från att ligga i tät till att försöka komma förbi och ta så många sekunder jag kunde på startsträckan. Zebastian och Albin gjorde en fantastisk andra-sträcka trots ett litet fall och jag gick ut strax efter Tyskland. Efter halva tredje-sträckan kom jag förbi Tyskland i en hårnålskurva och höll dem bakom mig. Mot Ukrainas framfart hade jag inget att sätta emot in mot växlingen. Grabbarna ut som tvåa och de körde om Ukraina och fångades in av både Ryssland och Norge ungefär samtidigt. Albins otroliga kyla och erfarenhet guidade Zebben på bästa sätt genom detta virrvarr och in mot stadion hade de kört om Norge och låg nu åter på en silverplats! De lyckades hålla undan och spurtade över mållinjen som andra lag …

Jag är så oerhört glad över att vara en del av detta – det finns inga som jag hellre vill ha i mitt stafettlag än just Zebastian och Albin. Deras krigarinställning, professionalitet och taktiska fingertoppskänsla är obetalbar! Tack grabbar, ni är bäst!

Mitt andra tack går till hela teamet runt omkring oss som stöttar, skriker, vallar, coachar, fixar tårtor mm – ingen glömd. Ett speciellt tack till Fredrik och ni andra som med en enorm lyhördhet och fingertoppskänsla stöttade och trodde på mig när det kändes som tyngst tidigare under säsongen. Det blev ju bra till slut, till och med bättre än jag vågat hoppats på!

Nu ska jag försöka ladda om, imorgon är det dags för det sista racet här i Sochi…

Bra vecka…

mix

Efter ett fantastiskt OS så är det nu snart dags för oss paralympier att inta Sochi. Imorgon bär det iväg på pre-camp, till Ridnaue i norra Italien. Ser fram emot att få njuta av en vecka med bra skidåkning på lite högre höjd i vacker miljö innan vi åker vidare till Sochi den 3 mars. Invigningen är den 7:e och sedan drar tävlingarna igång.
Har haft en bra vecka med fantastisk skidåkning och harmonisk tillvaro uppe i torpet. Har jobbat på distans och lagt upp dagarna för att slippa stress, något som fungerat riktigt bra. Sedan tävlingen i Orsa Grönklitt den 8 februari har jag känt att kroppen vaknat till och gångna veckans fartpass har också känts bra. För att inte tala om de fina långpassen som jag och Ronnie haft i Lekvattnet och Hovfjället – riktig vinterkänsla med räls och skön kupering. Belönade oss själva med frasiga våfflor och kokkaffe, mums!
Har koll på min utrustning – protesen genomgången, skidorna är skickade på slip, de vita underställen från Craft och Lillsport-handskarna har kommit, böcker och annan underhållning fixad. Det återstår bara att packa ner allt.

Nu är det dags…

”Må bästa kvinna vinna …”

Individuell vistelserapportering

Jag har trots mina stora framgångar den gångna säsongen med både världscupseger och VM-medaljer i bagaget ännu inte testats för doping. Något som jag har tyckt varit lite märkligt. Jag trodde nog att alla medaljörer vid stora mästerskap automatiskt togs in för kontroll. För mig känns det som en självklarhet och det var nog med lite stolthet som jag tog emot brevet från Riksidrotts Förbundet tidigare i somras. Nu räknades jag till den lilla skara elitidrottare som:
– bedöms ha potential att nå världstoppen i kommande eller nästkommande VM, OS eller Paralympics.
– har en dokumenterad medaljkapacitet vid EM eller har nått upprepade medaljplaceringar vid världscup eller liknande tävlingar.

Sent igår kväll skickade jag alltså in min första vistelserapport till WADA – World Anti-Doping Association. Jag är en av totalt 240 elitidrottare (2013-07-05) i Sverige som ingår i den svenska kontrollpoolen. Som listad utövare ska jag en gång per kvartal meddela var jag befinner mig varje dag de kommande tre månaderna. Under en 60-minutersperiod (någon gång mellan 06.00–23.00) ska jag vara anträffbar för ett oanmält besök av en dopingkontrollant. Jag får dock själv välja vilken timme. Jag måste även meddela var jag ska sova, så att det är solklart var jag lägger mig. Och alltså vaknar upp följande morgon. Om jag upprepat missköter min rapportering eller inte befinner mig på rapporterad tid och/eller plats kan jag anmälas till bestraffning, till exempel avstängning.

Jag är med glädje tillgänglig för dopingkontroller – när som helst. Och jag hoppas någonstans att alla är villiga att göra det. Jag vill veta att de motståndare jag möter på startlinjen är rena och om jag förlorar vill jag göra det mot en konkurrent som är bättre än jag. En vinst eller förlust får aldrig bero på ett osportsligt beteende så som doping/fusk, men inte heller på ett orättvist poäng/klassificeringssystem.

Jag är stolt över att vara utvald och att få bidra i kampen mot doping …

För er som vill läsa mer om RF:s antidopingprogram och policy:
http://www.rf.se/Vi-arbetar-med/Antidoping2/

176A0630

Tuff vecka i Östersund

Det blev ett lite snöpligt slut på säsongens första landslagsläger – vaknade krasslig imorse. Torr i halsen, förhöjd vilopuls med 16 slag över normalsnittet vilket innebar vila istället för race. Trist, men nog vettigt med tanke på kommande tuffa träningsperioder. Annars har veckan varit toppen!
Började i måndags med beskedet att jag blivit uttagen till att representera Sverige i Paralympics 2014 i Sochi – det som var mitt mål för ca 18 månader när jag bestämde mig för att ge allt. Kommer ihåg mitt samtal med Anders i Bruksvallarna när jag sa: – Om det finns en rimlig chans att komma med till Sochi då är jag villig att ge allt! Och nu står jag här som en av de som är klara – helt galet! All tuff träning, alla svordomar över protesteknik och pussel för att hinna och orka med har tagit mig hit – till delmål ett! Jag är stolt, nu är det ”bara” resten kvar…

Skidlandslaget Paralympics 2014

Testerna på Vintersportcentrum i tisdags med Martina Höök som testledare blev även det en tuff uppgift. Som support hade jag både Ronnie och Anna Maria vilket sporrade när musklerna värkte av mjölksyra och lungorna skrek efter luft. Även om Peak Power-testen 3 x 100 m tokmax stakning i stakergometer (för att få fram min maximala kapacitet och watt under kort tid) var tuff, var det ingenting mot det avslutande VO2-maxtesten där jag under 5 minuter skulle köra allt jag hade i samma maskin. Det är faktiskt helt sjukt hur mycket man kan pressa sin kropp, hur mycket smärta man kan stå ur med! Innan maxracet hade klarat av både submax-testen (mätning av laktat, dvs mjölksyra, i blodet vid olika belastning) och VO2-maxtest… Resultaten visar att jag förbättrat min uthållighet, men behöver jobba mer med syreupptagning och power för att kunna prestera ännu bättre – vilket enkelt betyder tuffare intervaller där hela kroppen jobbar tex stavgång och styrketräning riktigt tungt med få repetitioner.

20130609-150303.jpg

Innan lägret drog igång på onsdag vid lunch hann vi med att möta upp Per & Co från MIUN för fortsatt diskussion kring deras protesfot och nu fick jag dessutom min alldeles egna, otroligt glad. Tack, för ert stöd!
Första passet blev alltså en tur på nya foten och vilken skillnad – stabil och trygg! Trots en klantig vurpa med skrubbsår lite överallt som följd kände jag mig mycket säkrare…
Vi hann med en hel del under dessa fyra dagar – stakintervaller 6 x 6 min i Vallsundsbacken, långpass 4 h, skatepass teknik mycket utan stavar, stavgång kuperad naturstig och mycket mer – totalt 14,5 timmar. Synd bara på det avslutande racet, men annars riktigt nöjd med kroppen och lägret förövrigt.

20130609-152006.jpg

Kandidatcamp på Lillsved …

Är hemma igen efter tre dagar ute på Lillsved, Värmdö och den första kandidatcampen inför Paralympics 2014. Dagar som varit fullproppade och med tanken att de aktuella vinteridrotterna skulle träffas, umgås och lära känna varandra.
Vi har fått information om tävlingen och området i Sochi, träffat förbundsläkaren, fått tips på lite mental förberedelse, provat delar av klädkollektionen. Utöver det hade vi, både idrottsvis och i mixade grupper, diskussioner och erfarenhetsutbyte, vi har fotograferats och intervjuats av media. För min del började det redan på båten med en lång pratstund med Lasse Persson från Radiosporten, lite kortare intervju med DN och sedan ett snack med SVT Sport om att göra något på plats ute på Lillsved. Intervjun med Sporten resulterade i ett 2 minuter och 48 sekunder långt (till Henrik Hjelmbergs förtjusning) inslag i sena Sportnytt på torsdagen 16:e maj. På båten tilldelades jag överraskande Paralympiska Guldklubbens Talangstipendium med motiveringen:
”För hennes framgångsrika nystart på längdskidåkning som med fokuserad
målinriktning och satsning lett till resultat i absolut Paralympisk världsklass.”

Under vistelsen hann vi även med en hel del träning – stavgång, kajakpaddling och en spontan innebandymatch. Omgivningarna, med det vackra kulturlandskapet som bjöd på både dovhjort och blomstande gullviveängar och den omedelbara närheten till havet och skärgården, gav massor med inspiration och avkoppling mitt i allt det intensiva.
Men störst av allt detta var nog ändå att få träffa Emil Jönsson och Anna Haag. Blev till och med lite ”starstruck” tror jag och fick totalt blackout. Kanske låter lite löjligt, men åh, vad jag skulle tycka att det vore kul att ha en träningsläger eller dylikt tillsammans. Eller tänk om vi hade haft vår kandidatcamper tillsammans?! Nåja, kanske i framtiden …
Nu laddar jag vidare – avslutade den första träningsperioden med ett långpass 2.40 h på rullskidor och hoppar med entusiasm på nästa period i träningsupplägget som bjuder på minst 40 timmar härlig träning!

IMG_1951

 

Säsongen 2012/13

För ett och ett halvt år sedan bestämde jag mig för att göra en rejäl satsning mot Paralympics 2014, utan att ha en aning om den var rimlig eller inte. Nu vet jag …

medaljer_just
Läs mer