Äntligen premiär!

kajak

Efter två långa veckor med en envis luftrörskatarr är jag äntligen på benen igen. Första passet blev en tur med nya kajaken – min superlätta Citius 51 Classic A+. Är så glad att jag äntligen kommit till skott och skaffat mig en kajak som jag kan hantera själv. Denna väger ca 9 kg och jag kan lyfta och bära den utan problem. Har en havskajak sedan tidigare, men den är alldeles för tung vilket har resulterat i att det inte alls har blivit så mycket paddling som jag önskat. Jag tror att paddlingen blir ett bra komplement till skidåkningen, så nu är min plan att lägga in flera pass i sommar och höst. Har även anmält mig till Dalslands Kanot Maraton – det ska bli riktigt kul att få utmana sig själv i något nytt.

kajak1

Söndagens tur utgick från badplatsen vid Vendelsö Gård i Drevviken, Gudöån, Långsjön via vackra Gammelströmmen, Lillsjön och sedan runt Tyresö-Flaten innan det bar hemåt igen. Det blev en mil där jag testade att köra större delarna i marschfart – det vill säga en hyfsad fart som jag kan hålla en längre tid. Har dock mycket träning kvar innan tekniken sitter och jag kan paddla avslappnat och energieffektivt.
Väl tillbaka fortsatte jag förbi badet i ett lugnare tempo – och njöt av att äntligen få paddla , det är verkligen något speciellt. Men plötsligt, utan förvarning, så tappade jag balansen. Kanske slappnade jag av lite för mycket och kajaken kantrade. Hade hela turen medvetet paddlat nära land, nu var det bara dryga tio meter till en brygga. Vid bryggan så var det bara att lyfta upp kajaken och tömma den på vatten. Inser dock att jag måste testa olika sätt att tömma och kanske komma upp i kajaken ute på öppet vatten för att känna mig säker. Det är tungt att simma med en vattenfylld kajak och inte ha en ordentlig benspark – kanske ett öskar ändå vore något?!
Efter den lilla incidenten körde jag ytterligare en halvtimme innan äventyret var över. Igår var det vila och dagens träningspass blev ett lugnt sådant – MTB. Om en vecka är det dags för första racet på O-ringen i Borås. Tre dagar MTB-O där det avslutande racet är en jaktstart baserad på de två första dagarna. Får hoppas att den ofrivilliga vilan gjort sitt …

ander

kajak_bil

Almedalen …

Almedalen
Samling innan morgonpasset i Almedalen  Foto: Daniel Stiller/Bildbyrån

Av förra veckans sju dagar spenderade jag tre av dem på Almedalen. Uppdraget var att på Idrottens dag som representant för SPK – Sveriges Paralympiska Kommitté och Parasport SWE tillsammans med JKL, en av kommitténs samarbetspartner, förbereda och hålla i en morgonträning för speciellt inbjudna. Till min hjälp hade jag Anna Maria och Fredrik, förbundskaptener för Längd- och skidskyttesektionen sedan 2012. Detta blir nog deras sista offentliga uppdrag som förbundskaptener då de båda har fått nya spännande heltidsuppdrag som elittränare på Skiduniversitetet i Östersund, Anna Maria för skidskyttarna och Fredrik för längdåkarna. Det är verkligen sorgligt, men jag är glad för deras skull, förstår dem och önskar dem alla lycka till – även om det kommer kännas oerhört tomt utan deras kunskap, erfarenheter och underbara personligheter.
Tanken från min sida med upplägget på morgonpasset var att ge en inblick i min vardag som skidåkare. Passet bestod av kort uppvärmning löpning (jag cyklade bredvid) och sedan ett fiktivt sprintlopp med stakning, stakning frånskjut, diagonalåkning och fartställning – på gräsmattan.

Efter det stod sedan tre stationer á 10 min på schemat:
1 | Löpintervaller 70–20 (70 sek max, 20 sek vila) = kondition
2 | Stavgång med motstånd 15–15 (parvis där personen längst fram med stavar fick ett rep runt axlarna som personen bakom höll emot med) = kondition med grenspecifik styrka
3 | Styrka mage/rygg/core (10 st olika övningar á 30 sek i ett svep, vila och sedan samma sak en gång till) = styrka

Totalt var vi 20 stycken och jag tror att det var uppskattat – det blev både skratt, svett och ett och annat ”jag orkar inte”. Passet var dock upplagt så att alla skulle kunna vara med utifrån sina egna förutsättningar. Efteråt var det gemensam frukost och lite mingel i skuggan av träden. Hela idén var ett bra och roligt initiativ av JKL som jag tror man kan utveckla en hel del till nästa år.

Almedalen

Uppvärmning …  Foto: Daniel Stiller/Bildbyrån

Skärmavbild 2015-07-06 kl. 09.42.26

Tre tuffa stationer – jag höll i styrketräningen.  Foto: Daniel Stiller/Bildbyrån

Förutom morgonträningen var det även en fotbollsmatch där Special Olympics och politiker spelade tillsammans, men där tog det tyvärr stopp. I parken anordnades det just denna dag en massa olika stationer där idrotter presenterade sig – en del prova på, en del information – men tyvärr ingenting från Svenska Parasport Förbundet. Jättetråkigt tycker jag. Det hade varit ett ypperligt tillfälle att med några flaggor, lite bilder och någon representant visa att vi finns – skapa lite ringar på vattnet. Morgonträningen var tidigt och endast för speciellt inbjudna, fotbollsmatchen var utanför parken en bit bort och även den endast för inbjudna. Så var fanns parasporten för allmänheten? Var syntes vi? I alla fall inte i parken tillsammans med alla de andra idrotterna …

Almedalen
Vacker strandpromenad i Visby

Nåja, Gotland visade sig från sin bästa sida. Strålande sol och högsommarvärme, boende i charmigaste huset på Kaskens Gränd och god middag på inhemska råvaror som Johan stod för. Hann även med att träffa min syster Sussie som jag inte träffar så ofta samt en snabb lunch med Ronnie som hade ett uppdrag på ön. Tyvärr utvecklades den förkylning som jag kom med till Almedalen till en akut bronkit tillika luftrörskatarr med tappad röst som följd. Så förra veckans sista och denna veckas första dagar har bestått av mycket vila och sömn – sittandes. Läkaren i fredags konstaterade efter en timme i inhalator p.g.a. misstänkt förkylningsastma att det ”bara” var bronkit. Nu väntar jag på att denna envisa hosta ska försvinna och ta slemmet i lungorna med sig.

Almedalen

Charmigt boende på Kaskens Gränd

Almedalen

Och den lummiga och fantastiska innegården …

Almedalen

Utlandskänsla och en försmak av den svenska sommaren

Almedalen

Träningsglädje …

MTB_Craft

Det är inte svårt att njuta av träningen så här års – värmen, solen och lyckoruset när man plötsligt befinner sig i ett dofthav av liljekonvalj på en grusväg vid Tyresta by. Eller när det på stakpasset utmed Åvavägen står flera stycken älgar ute på ängarna och tittar nyfiket på mig.
Det bästa denna helg var lördagens långpass på tre timmar på MTB tillsammans med Ronnie, Ola och Daniel runt Häringe slott och söndagens långpass på rullskidor.
Kanske blev det om möjligt ännu lite bättre när det häromdagen dök upp inte mindre än två paket på jobbet. I det lilla paketet låg det massor med kläder från Craft inför sommarträningen. Körde på lite galna, glada färger nu till sommaren – lila, orange och så svart förstås. Orange är ju för övrigt en av mina favoritfärger och matchar ju dessutom min coola bil. Tycker om deras sortiment och det är roligt att de vill vara med i min satsning. Extra bonus att de nu skaffat en bra webbshop där man kan kolla runt och beställa allt på ett och samma ställe.
I stora paket låg det nya rullskidor från Elpex som varit med mig ända sedan starten. I kartongen låg dels en variant med vadbroms och dels ett par klassiska rullisar för offroad-körning. Det där med broms är något som kan bli fantastiskt då jag inte alls är bekväm med att åka utför, det är inte själva farten i sig utan vetskapen om att jag inte kan parera om det skulle hända något eller att jag inte kan stanna om jag tycker det går för fort. Nu kanske jag kan kliva utanför den där komfortzonen som det är så lätt att fastna i. Offroad-paret tänker jag kan vara perfekt som variation – köra på grusvägarna både här hemma och uppe i torpet. Det ska bli kul att testa, kanske nu i midsommar …

craft

IMG_3461

IMG_3434

Full fart i Östersund

vallsundet
Backintervaller på tröskel 4 x 10 min uppför Vallsundet.

Drygt 13 träningstimmar avverkade när årets första landslagsläger summerades. Bilade upp för att kunna få med all packning och cykeln. I år bjöd Östersund på både sol, regn och motvind, men som alltid bra och varierande terräng. Och efter en bra månad i bagaget så var jag väl förberedd. Kroppen höll och jag kände mig stark hela lägret.

Träningsupplägget
Torsdag 4/6
Pass 1 | RK A3, tröskel 4 x 10 min backintervaller Vallsundet, 1 h 20 min
Pass 2 | MTB A1, stig och grusväg runt skidstadion och Torråsen, 2 h
Fredag 5/6
Pass 3 | ÖK A2, stakning 3 x 20 min mot Ås och Dille, 2 h
Pass 4 | RF A1, vid Önsjön avslutade med RK, 2 h
Lördag 6/6
Pass 5 | Crosspass ÖK + MTB A1, från Ytterån, via Krokom till Lit, 3 h 30 min
Pass 6 | Styrka, maxtester och core, 1 h
Söndag 7/6
Pass 7 | ÖK A3 Race, Önsjön 8,5 km (29.10), 1 h 10 min

efterrace
Liten samling efter avslutande race på lägrets sista dag.

Extra roligt att vi både på torsdagens tröskelpass och fredagens stakdrag tog laktattester. Man mäter hur mycket mjölksyra man har i blodet efter/under en viss ansträngning. För att veta var mina nivåer ligger har jag mina fystester som jag gjort i Torsby och på Vintersportcentrum som riktmärke. Jag använder även pulsklockan för att hjälpa mig att ligga på rätt puls samt känslan i kroppen.
På torsdagens intervallpass låg jag för högt i laktat, vilket betyder att jag producerade mer mjölksyra än vad kroppen klarar av att transportera bort eller använda som energi. Nu körde jag bara fyra intervaller, men hade jag kört exempelvis tio stycken på samma nivå så hade jag antagligen inte orkat alla, utan varit full med syra och inte haft möjlighet att komma upp i puls. Nu gick alla fyra dragen bra och med hög puls, dock hade det varit bättre att sänka farten och pulsen och därmed ligga lägre i laktat …
Med detta i ryggen så tog jag det betydligt lugnare på fredagens stakdrag och även om jag låg lite högt där med, så var det betydligt bättre. Detta är något som jag tar med mig och verkligen kommer tänka på framöver för att optimera min träning. Insikt – de tuffa tröskel- och intervallpass behöver inte vara lika smärtsamma och de lite längre A2-passen kan också vara något lugnare. Fokusera på känslan i kroppen och under sommaren öka längden på både tröskelpassen och A2-passen.
Lägrets långpass blev ett crosspass med 2.5 h stakning och 1 h cykel i regn och rusk. Men trots att jag körde ensam, så var tankarna positiva och sällskapet av Fredrik som följde mig med bussen och stundtals på min cykel hjälpte till att hålla fokus. Här kan ni se Fredriks lilla filmsnutt från passet.
Ronnie var med som ledare för U-laget och var i sitt esse. Dock fick vi ett pass tillsammans på fredag em och vi njöt av ett lugnt skatepass i sol och vacker natur. Som Ronnie sa: –”Trist dag på kontoret” …

Tråkigt är dock att Anna Maria och Fredrik avgår som förbundskaptener efter tre år. Deras personligheter, erfarenheter och kunskaper är något som jag kommer sakna massor. Den resa som jag gjort tillsammans med dem sedan debuten i landslaget 2012 är makalös och de har varit en av de viktigaste pusselbitarna. Det är tungt och framtiden känns oviss, men jag hoppas att det kommer lösa sig på bästa sätt.

race
Race Önsjön 8,5 km stakning, påhejad av Anna Maria.

onsjon
Lugnt skatepass med Ronnie, sol och vacker omgivning = energi.

Sthlm Rumble

Sthlm-Rumble-2015Sthlm-Rumble-2015-38
Efter målgång …  Foto: Sthlm Rumble

Då var vår andra rogaining avverkad, även denna gång ställde vi upp med laget InteHeltHundra …
I lördags var det premiär för den nya multisporttävlingen Sthlm Rumble i Hellasgården. Precis som på Ulvjakten gick det ut på att under tre timmar ta så många som möjligt av de utsatta kontrollerna – nu 30 stycken till antalet och denna gång dessutom med några äventyrskontroller: klättring, SUP (Stand Up Paddling) och slakline.
Riktigt kul idé i ett fantastiskt naturområde med flera små sjöar – och allt från fina, snabbcyklade stigar och vägar till trixiga och stundtals mycket leriga partier. Dock var det en liten miss från arrangören som verkligen störde det annars bra uppläget. Vi tävlade i tvåmannalag, men fick bara en karta per lag. Att kunna hänga med när man cyklar och diskutera vägval och strategi under vägen är en del av samarbetet. Nu fick Ronnie köra orienteringen och jag hänga på, något som tyvärr denna dag blev tuff.
Jag hade verkligen ingen bra dag, blev trött med en gång, andfådd och mjölksyrekänning direkt – det blev 2,5 timme kraftprov. De sista kilometrarna hade Ronnie dessutom punka på bakdäcket som krävde påfyllning av luft var 5 min. Men med lite mental pepp och påputtning av maken så kom vi i mål.

LasseStenström
Innan start, Ronnie står beredd att rycka kartan.  Foto: Lasse Stenström

Vi plockade ihop 16 kontroller varav en äventyrskontroll SUP vilket resulterade i 1039 poäng och en 8:e plats av totalt 25 lag i mix-klassen, ett helt okej resultat med tanke på min dagsform. Vi hade kanske lyckats plocka ett par kontroller till om vi lagt om strategin lite och om jag känt mig starkare.
I det stora hela en riktigt rolig tävling med många glada människor. Till nästa år önskar jag dock en karta per lagmedlem, definitionerna på framsidan och fler äventyrskontroller så att man har fler valmöjligheter – nu var det bara tre stycken av trettio.

Här hittar ni resultat från dagen …
Vill ni läsa mer om själva tävlingen så hittar ni information och fler bilder från dagen på Sthlm Rumbles hemsida.

Sthlm-Rumble-2015Sthlm-Rumble-2015-43

Sthlm-Rumble-2015Sthlm-Rumble-2015-37

Sthlm-Rumble-2015-2-22

Sthlm-Rumble-2015Sthlm-Rumble-2015-30

Ulvjakten – InteHeltHundra …

ulvjakten_AnnikaRMalmbergHamilton
Strax innan start. Foto: Annika R Malmberg Hamilton

I helgens som gick var det dags för min och Ronnies första tävling i så kallad Rogaining. Rogaining är långdistanspoängorientering med deltagande patruller på 2–5 personer. Patrullerna ska under tävlingstid (ursprungligen 24 timmar) besöka så många kontroller som möjligt i vilken ordning man vill. Varje kontroll är poängsatt beroende på till exempel avstånd, teknisk svårighet och kupering. Det finns även kortare tävlingstid, 6–12 timmar.
Den variant som vi körde var Ulvjakten i Haninge och tiden satt till 3 timmar. Vi ställde upp i mix-klassen med laget InteHeltHundra. Det blev en riktigt kul utmaning med mest grusvägar, lite asfalt och en hel del trixig singletrack den sista timmen. Och blev lite tufft i slutet med den bökiga terrängen och stigar som inte fanns – det medförde att vi fick justera några vägval och tappade tid. Hade kunnat plocka ytterligare några kontroller, men slutade trots det 6:a av totalt 13 lag i mix-klassen (tid 2:53:56) ….
På Ulvjaktens hemsida kan man även läsa en artikel om Anton Persson (Svenska landslaget i MTB-O) där han berättar om hur han inspireras av mig. Mer om tävlingen finns att läsa på en av arrangörernas blogg.

ulvjakten
En av kontrollerna. Foto: Ulvjakten

ulvjakten2_AnnikaRMalmbergHamilton
Genomgång av reglerna innan startskottet. Foto: Annika R Malmberg Hamilton

Stockholm Hall of Fame

StockholmHallofFame_1

Nu är jag en av 93 stockholmare som hälsar er välkomna på Arlanda!
I höstas fick jag förfrågan om jag ville vara med i utställningen Stockholm Hall of Fame som består av fotografier på personligheter ur en massa olika kategorier – idrott, musik, mode, design, kultur mm. Utställningen har funnits sedan 2005 och när det var dags att uppdatera den efter 10 år så var jag en av dem som var aktuella.
Att sedan välja en bild var både enkelt och svårt … Jag ville ha en bild som speglar den person som jag blir igenkänd för – elitidrottare och paralympisk guldmedaljör. Hittade bilden snabbt, men att sedan få tag i den i rätt upplösning var lite svårare. Stort tack till fotograf Karl Nilsson som inte bara fotograferade i Sochi, utan även delade med sig av bilden.

Vi kanske syns nästa gång ni kommer till Stockholm i någon av ankomsthallarna i Terminal 2 eller 5, annars kan du läsa mer här – Stockholm Hall of Fame.

helene-ripa   Paralympics 2014 Sochi. Foto: Karl Nilsson

Världscupavslutning IPC

testrace Intervaller på tävlingsbanan två dagar innan race.  Foto: Nathan W. Lediard

Förra helgen var det då dags för säsongens sista världscuptävling, i Surnadal i Norge. Och det blev en bra sista tävling på skidor, men inte alls perfekt. Efter fyra dagar med förberedelser, test av banan, upptäcktstur på skidor, fartpass och skidtester så var det då dags för tävlingens enda och säsongens sista race – 5 m klassiskt. Två varv på en snabb 2,5 km slinga med för mig perfekta utförslöpor, bra stigningar och fina stakpartier i svaga motlut. Efter första varvet låg jag tvåa, endast tre sekunder efter säsongens suverän – Oleksandra Kononova. Jag hade en riktigt bra dag med toppenskidor och stark kropp och gav allt jag hade ut på sista varvet. Men så hände det som inte får hända. I den sista snabba utförslöpan efter den sista branta stigningen tar jag så mycket fart över krönet att farten blir högre än tidigare. Detta, i kombination med att jag var riktigt ansträngd, resulterar i att jag inte kan parera när vänsterskidan far ur spår mitt i backen. När jag står i fartställning finns det inga, eller väldigt små, manövreringsmöjligheter pga. av protesen. Det är ingen våldsam krasch på något sätt, men jag tappar all fart och massor med meter, får börja om och trots att ger allt jag har så blir det en omöjlighet att vinna. Jag kom trea och vet att jag hade varit med och fightats om segern om jag stått på benen. Besviken på mig själv, förbannad! Och det blir det så mycket mer frustrerande genom att detta var det enda racet för mig denna gång. Jag bygger upp så mycket förväntningar, så mycket pepp inför ett lopp och det finns ingen chans till ”revansch”.

IMG_3531 Race – här på väg ikapp Anne Karen från Norge.  Foto: Anne Ragnhild Kroken

Personligen önskar jag fler världscuptävlingar per säsong inom IPC. Facit för min del denna säsong är endast tre race. Jag har varit skadad och missat en världscup, inte haft möjlighet att åka på den tredje med tanke på mitt arbete då frånvarotiden hade blivit ca en månad. Det betyder att jag har åkt VM (två lopp) och världscupavslutningen (ett lopp) – det är inte tillräckligt … Dock ska det poängteras att jag hade kunna köra ytterligare två race, båda i 15 km fristil/skate. Men som det ser ut idag med klassificeringen känns det inte speciellt kul. Jag skrev lite om det i ett inlägg i oktober – Pappersarbete. En tanke är dock att kanske ändå köra dessa för att få en statistik för IPC att titta tillbaka på, samt att jag skulle få fler tävlingar – trots att det inte kan bli några framstående placeringar. Under VM tidigare i år hade jag och Fredrik Uusitalo en bra diskussion med IPC angående en justering av procentsatsen för skate/fristil för dem som tävlar stående med lårbensamputation.

IMG_3500 Anna Maria Nilsson och Ronnie väntar medan jag pustar ut.

IMG_3458 Bilade upp i min Subaru XV och det var en lång, men bitvis mycket vacker resa.

IMG_3461 Ronnie var med och vallade mina skidor tillsammans med den finska vallaren Ville.

Jag förstår att det inte finns resurser, varken inom IPC eller förbunden, att åka på tävlingar varje helg. Och att det är svårt att hitta arrangörer. Men var tredje vecka eller dylikt skulle jag tycka var bättre – kanske två innan nyår och fyra efter (mästerskapsfria år). En av anledningarna till de få tävlingstillfällena för min del är att man valt att alternera Cross Country och Biathlon, det vill säga i grova drag köra varannan dag. För mig som endast kör XC betyder det att jag är borta dubbelt så lång tid som jag skulle behöva, vilket ställer till det en del med tanke på mitt jobb. Dessutom medför det extra utgifter för nationerna i form av boende under en längre tid än nödvändigt. Önskvärt vore att köra först XC och sedan skidskytte, eller tvärt om förstås. Kanske skulle man få fler att åka på alla världscuptävlingarna och förbunden skulle eventuellt kunna skicka fler tävlande i respektive idrott. För dem som tävlar i både XC och skidskytte har det egentligen ingen betydelse – de tävlar i princip varje dag med dagens upplägg ändå. Spännande att se vad som händer inför nästa säsong …

IMG_3507-1 IMG_3516 IMG_3511-1 IMG_3509-1 IMG_3457 IMG_3459

Tjejvasan och folkfest i Falun …

A859_1_sid2

Vilken grym helg det blev!
Först var det dags för Tjejvasan. Lite extra pirrigt då det det var tre år sedan jag körde senast. Då, 2012, seedade jag upp mig till startled 1, nu var jag kvalificerad att stå i Elitledet – en ny, men häftig upplevelse. Det betydde flera saker – dels ganska mycket mer uppmärksamhet och media, men framför allt innebar det fördelen att inte behöva stå i kö på morgonen in i startfållan. I år bodde vi på nytt ställe precis vid Oxbergs-kontrollen. Det var perfekt – stort, personligt och med ett mycket gästvänligt värdpar.
Det började med en nummerlappsceremoni på fredagskvällen där jag fick kliva upp på scenen i mässtältet tillsammans med några av världens bästa långloppsåkare, bland andra Britta Johansson Norgren, Laila Kveli och Annika Löfström – coolt! Fick även nöjet att skriva en autograf till Ester …

nummerlappsceremoni

I år hade jag ett privat litet serviceteam – Ronnie, min man, klippa och tillika supervallare langade även dricka och stod med stavar på tre ställen. Utmed spåret fanns även stav- och langateamet Ola och Ellinor, samt mina svärföräldrar som skrek på inte mindre än tre ställen! Vilket perfekt upplägg – jag visste att det fanns stavar utmed hela banan (2012 bröt jag en stav i Gopshus och det tog bra många kilometrar innan jag lyckades få en nya av en motionär/åskådare och en egen i Läde) och dricka på fyra ställen.
Och det blev ett riktigt bra lopp! Inte perfekt, men utifrån säsongens förutsättningar ett lopp som jag är nöjd med. Jag hade inte riktigt den där farten och trycket i stakningen som jag vet att jag kan få till när allt stämmer, men jag hade inte mer i kroppen denna dag.
Skidorna var perfekta och trots att jag körde med fäste, valde jag att staka i princip hela banan. Är nu frestad att staka hela loppet på blanka skidor, kanske nästa år beroende på före. Nådde inte mitt mål att komma topp 50, utan slutade som 54:a på tiden 1.32:14 endast 13 minuter efter segraren. Kanske hade det sett annorlunda ut om det hade blivit en fight om placeringarna de sista kilometrarna. Nu gick jag ensam, kanske de sista två …
Men som alltid – lika kul att efteråt prata med andra tjejer om loppet, sitta i mässtältet med klubbkamraterna och bara njuta av atmosfären och stämningen. Dagen avslutades med god middag i bästa sällskapet på kvällen i Oxberg, innan jag stupade i säng klockan halv nio.

Här finns lite klipp från SVT från helgen:
Intervju före start
Efter målgång

Hela resultatlistan från årets Tjejvasan – Resultat från Tjejvasan 2015

vm_falun

Och när vi ändå var i Dalarna så kändes det självklart att stanna till i Falun och se på den avslutande VM-femmilen. Vilken folkfest! Stämningen var på topp, det blev ett dramatiskt lopp och jag är så grymt imponerad av dessa skidåkare som slet i de tuffa backarna i ett tungt före med nysnö och plusgrader.
Det blev en skön hemresa efter en fullspäckad helg …

VM-silver i klassisk sprint

flower1-ipc
Woman’s Standing Classic Sprint.  Foto: James Netz Photography

Det blev en lång och tuff dag igår som slutade på bästa sätt – med ett VM-silver! Jag hade som mål att försvara mitt sprint-guld från VM i Sollefteå 2013. Nu räckte den inte riktigt hela vägen – kanske dels på min säsong som inte varit helt optimal, men framför allt på att motståndet blev för tufft. Men jag tar med mig att jag var kylig, strategisk och lagom taggad hela dagen, trots att det är tufft mentalt att ladda inför varje race. Jag tog rätt beslut utmed banan, var tuff utför och tokstark i avslutningen. Självförtroendet får sig en boost när man plockar tre placeringar bara inne på stadion – från en femte plats till ett silver.

AnneRagnhildKroken
Upploppsfight!  Foto: Anne Ragnhild Kroken 

Mellan loppen följde jag min plan – på med överdrag och nedvarvning direkt, byte till torr underställströja, energiintag, några minuters mental vila och laddning, uppvärmning och sedan direkt till start, av med överdrag och på med tävlingsskidor. Och detta gånger två – mellan prolog/semi och semi/final. Efter blomsterceremonin blev det en längre nedvarvning och det finns inget bättre just då. Att i lugnt och ro njuta av ett silver och av det man älskar att göra – åka skidor.
Och som alltid är det inte möjligt att prestera på topp oavsett hur väl förberedd man är om inte teamet runt omkring fungerar. Det gjorde det idag, som så många gånger tidigare – så stort tack Fredrik Uusitalo och Martin Isaksson.

Mer om VM i Cable, och om dagen finns att läsa på SHIF:s webbsida på länkarna nedan.
Helene Ripa inför VM: ”Jag känner mig stark, glad och taggad”
VM-silver i sprint för Helene Ripa

IMG_5550_justInnan start semifinal.  Foto: Anne Ragnhild Kroken

pallen_just (kopia)