SM i Hofors

IMG_4846
Försök K1 200 m i D22.  

Började ”semestern” med en vecka hård träning och lite tävlingar i Hofors tillsammans med Brunnsvikens Kanotklubb. Vi var ett stort gäng på plats med blandad erfarenhet och ålder – allt från den unga energiska Oliver till den erfarne veteranen Richard. Startade veckan med K1 5oo m på tisdagen som gick okej, men absolut inte mer.

1079
Glad för att Henrik Nilsson tagits sig an jobbet med att försöka få fason på min teknik och fysik. 

Onsdagen bjöd på två tuffa pass tillsammans med Henrik innan det på torsdagen var dags för veckans viktigaste race – K1 200 m. Så otroligt laddad och det kändes så bra innan start, men sen gick det åt skogen. Dålig teknik och egentligen finns det ingenting att ta med sig från det loppet mer än kanske insikten att den fina teknik som jag har på träningen blir som bortblåst och jag skäms … Det händer något i huvudet när jag vill köra fort och allt blir ansträngt, hafsigt och spänt. Försöker nu att hitta sätt att komma ”runt” detta. På eftermiddagen var dags för ytterligare ett hårt pass med Henke, denna gång med sällskap och sparring av Filip Silvstrand Olsson som var uppe över dagen – kul!

4872
SM-brons K4 500 m i D22 tillsammans med starka tjejerna Julia, Linda, Sara och jag.

Förutom riktigt bra träning så blev nog veckans höjdpunkt debuten i K4 tillsammans med Julia Seger, Linda Härefelt och Sara Berglöf. Det var ren och skär lycka! Den första turen var urkul, loppet på 500 m ännu roligare. Vi fick en bra start och var förvånansvärt synkade för att inte ha paddlat mer än 15 min tillsammans. Det räckte till ett brons, inte alls långt från silvret – så sjukt! I mitt första SM tog jag brons i seniorklassen, något som förstås inte skulle ha varit möjligt utan de andra starka tjejerna. Tack för att jag fick förtroendet …
Annars bestod veckan av superb mat (tack Sebbe), bra logistik (Sofia och Linda) och god Pokémon-jakt (tack Oliver för att du visade Ronnie hur man gör). Sist men inte minst tack Brunnsviken för att ni är ett så härligt gäng …

Reflektioner efter EM-guldet

IMG_4686Den magnifika OS-arenan från 1980 – Krylatskoye Canoeing and Rowing Stadion.

Så här några dagar efter hemkomsten borde jag ha landat, men det är konstigt – ju mer tid det går desto svårare blir det att förstå. Det känns som att VM, uttagningen till Paralympics och EM-guldet handlar om någon annan. Just där och då, i stunden, så är det så verkligt och så påtagligt men bara timmarna eller dagarna efter ligger det i periferin och det går inte att greppa eller fånga. Den enorma upplevelsen och euforin känns flyktig och luddig. Vet inte om det beror på att det är full fart hela tiden med träning och jobb, att stanna och reflektera finns det inte tid till. Eller om är det en del av processen – att fastna i stunden och framgången gör mig inte bättre…
Koncentrationen och fokus ligger på nästa pass, planeringen för att få tiden att räcka till och hur jag ska få i mig tillräckligt med energi – dels över hela dagen, men även direkt efter avslutat pass. Försöker hinna med att sova så mycket som möjligt, trots att jag vill vara vaken så länge det bara går för att hinna umgås med Ronnie. Ibland känns det som att kopp kaffe i solen på altanen eller att få hänga med syrran en halv dag är det lyxigaste som finns. Det gäller att ta vara på de där små stunderna som dyker upp. Om någon frågar mig om det är värt det så svarar jag – absolut, varje sekund. Jag älskar det jag gör, den dag som jag inte gör det längre är det dags att göra något annat. Men fram till dess så njuter jag av varje sekund.
Och guldet på K1 200 m på EM i Moskva är ett av de där ogripbara ögonblicken som jag i alla fall har förstånd att bli riktigt glad över. Personbästa med över två sekunder och ett bra lopp, men där det fortfarande finns massor att jobba på. Nästa tävling blir Sprint SM i Hofors i mitten av juli…

Mer om uttagningen till Paralympics i Rio samt EM-guldet.

em-guld

IMG_4674

a-final

truppen
Sprintlaget: fr. vä. Jonny, Henrik, Jocke, Martin, Linnea, Filip, Sofia, Karin, Erik, Helene, Albert, Joel och Martin.

VM och Paralympicskval…

semi_1
Fokuserad…  Foto: Karl Nilsson, Svenska Parasportförbundet

Efter en tuff höst och vinter med två parallella satsningar så har jag sedan den avslutande världscupen i Vuokatti fokuserat helt på kanot. Det har varit en djärv, men målinriktad satsning där allt egentligen började som ett komplement till skidåkningen. Tanken har funnits sedan Sochi, men det var först sommaren 2015 som jag gjorde slag i saken och köpte en motionskajak. Med stöd från Kanotförbundet och framför allt Eva Berglund-Lindbäck & Co har jag sedan i augusti satsat och haft siktet inställt på VM Paracanoe i Duisburg 17–19 maj. En tävling som också var den sista chansen att ta kvotplatser till Paralympics i Rio, Brasilien.
Och det är det som varit min motivation och starka drivkraft – varje paddeltag i kajakergometern, varje gympass på lunchen och alla pass på vattnet direkt efter jobbet så fort isen gått upp – att försöka ta en av de fyra platserna som fanns kvar. Men att börja med en ny sport är inte helt enkelt och i mitt fall en rejäl utmaning då explosivitet inte riktigt är, eller i alla fall inte varit, min grej. Det annorlunda träningsupplägget och den komplexa tekniken är dock inspirerande och det har varit spännande att se hur jag har utvecklats. Under träningslägret i Portugal i påskas gjorde jag stora framsteg och sedan dess har jag tagit ytterligare kliv. Veckan innan VM hände något, helt plötsligt var tiderna bättre och jämnare, inte längre en tillfällighet. Vetskapen ingav en viss trygghet inför tävlingarna och jag kände en längtan efter att få tävla internationellt och mäta mig mot världens bästa parakanotister.
Efter en skakig inledning i onsdagens försök så var det med ett fokuserat lugn och en klar målbild som jag låg på startlinjen i semifinalen. Hade fjärde bästa tid in i semin och för att ha en möjlighet att kvala till Rio krävdes en finalplats, alltså topp tre. Jag fick till ett grymt lopp och blev trea! Glädjen över att ha lyckats går inte riktigt att beskriva, det tar över allt. För att sedan säkra Sveriges kvotplats behövde jag ta mig i mål i finalen, något som jag gjorde kontrollerat och utan att riskera något. Nu fattas bara ett klartecken från Sveriges Paralympiska Kommitté innan jag är helt klar för Paralympics i Rio i september…

En utförlig intervju finns på Svenska Parasportförbundet.
Läs även mer på Kanotförbundets hemsida.

27004827601_7558b00ff2_h
Trea i semin och klar för final.  Foto: Karl Nilsson, Svenska Parasportförbundet

All The Way …

Det är så mycket som ska flyta på och som ska stämma för att det ska räcka hela vägen. Att balansera på gränsen och leva i en vardag som är minutiöst planerad ger inte så mycket tid över till annat. Men ibland kommer tillfällen som bryter av – som till exempel reportaget som jag gjorde i höstas tillsammans med Subaru och som man nu kan läsa i deras kundtidning All The Way som precis kommit ut.

Subaru_1
Reportaget i kundtidningen All The Way för Subaru …

Har nu kört deras modell XV i nästan två år och den fungerar i vått och torrt – något som är viktigt när livet är fullspäckat. Till och med i Saxnäs när vi hade 35 minusgrader startade den utan problem. Var lite orolig att den skulle vara svårlastad då den är något högre, någon som underlättar när jag ska kliva i och ur bilen, men det fungerar mycket bättre än jag trodde. Beroende lite på säsong så varierar prylarna på taket – på sommarhalvåret ligger stavarna i ett rör för att lämna plats åt kajaken, på vintern åker skidboxen på.

FotografSebastianHellstrom-Subaru_1
Redo för äventyr och träning …   Foto: Sebastian Hellström

FotografSebastianHellstrom-Subaru_3
MTB och MTB-O (mountainbikeorientering) är en av sporterna.  Foto: Sebastian Hellström

FotografSebastianHellstrom-Subaru_2
Allt får plats – kajak, cykel, stavar/skidor och träningsväska.  Foto: Sebastian Hellström

Nu är som sagt skidboxen på, trots att det nästan är dags att plocka fram rullskidorna då det är ont om snö. Har tränat på i nästan två veckor efter influensan och de senaste fartpassen har känts riktigt bra. Styrkan finns där, nu gäller det bara att hitta tävlingsfarten. Snöbristen i Stockholm gör ju tyvärr att de lokala tävlingar som brukar arrangeras här ställs in. Hoppas nu att världscuptävlingarna i Tyskland ska toppa formen inför Tjejvasan som är ett av mina stora mål denna vinter.
Och när det gäller Tjejvasan så önskar jag toppa förra årets 54:e plats och dessutom gå under tiden 1.30. Vi får se vad det räcker till i år…

Tjejskidan 2016

_DSC2514
Stort startfält med totalt 312 tjejer (86 i tävlingsklassen).  Foto: Henrik Rådmark 

Det känns som att säsongerna upprepar sig – med sjukdom och dåligt snöläge inför världscuppremiären. Efter ett riktigt bra slut på 2015 där träningen gått enligt plan, så drog jag på mig något efter träningslägret över nyår i Saxnäs och Ö-vik. Kroppen var inte pigg och det som låg där och pyrde ville inte riktigt bryta ut.
Dock kändes det bättre fram mot Tjejskidan 14 km den 23 januari – ett roligt lopp enbart för tjejer på Täby Konstsnöspår i Stockholm. Jag ställde upp med förhoppningen att försvara andraplatsen från 2013. Hade riktigt bra skidor – tack vare Ronnie – men ett för starkt startfält och en kropp som inte var så pigg som jag hoppats på gjorde att det inte räckte. Öppnade hårt och hamnade sist i andra klungan om fyra personer, placering 3–6. Varvbanan på 2350 m var platt med en mindre slakmota och en utförslöpa där jag tappade ett tjugotal meter på klungan varje varv. Tunga meter som jag sedan tog in innan det var dags för samma visa igen. Med en kropp som inte alls svarade som önskat så blev mitt mål att varje varv kriga ikapp klungan efter utförslöpan och hoppas att jag hade krafter kvar för att försöka gå ifrån innan backen på sista varvet. Men det fanns ingenting att plocka fram och jag slutade sexa i mål.

12522932_597620293728771_2151858368963949553_n
Fightingface…  Foto: Christoffer Borg (tillika stavresurs)

Fler bilder och resultat från årets upplaga av Tjejskidan finns här.

Och den sjukdom som tydligen fanns i kroppen bröt ut efter loppet med dunder och brak. Låg däckad i sängen flera dagar och för en vecka sedan var jag på benen igen, men träningen fick vänta tills nu i helgen.
Plusgraderna de två senaste veckorna har tärt rejält på den lilla snö som fanns och nu går det enbart att åka på de få ställen som har konstsnö. Tack och lov för att IKJ kämpar med spåren i Rudan där det fortfarande finns 1700 m med något som trots allt kan kallas spår. Det är skönt att vara igång igen, helgens två pass var lugna och förgylldes dessutom av finbesök i spåret i form av den otroligt duktiga skidåkaren Lars ”Lord” Nelson.

larsnelson
Guldglans på Rudan i helgen – två guldmedaljörer från Sochi 2014 …

Hoppas nu att kroppen hämtat sig och svarar bra på träningen inför min första världscuptävling för säsongen – i Finsterau, Tyskland i slutet av månaden.

 

Åter i vinterland …

saxnasgarden

Nästan direkt efter att vi kom hem från det senaste lägret så bestämde jag och Ronnie oss för att åka iväg på ett litet eget träningsläger efter nyår. Hemma har det inte blivit ett enda pass på snö på grund av plusgrader och barmark. Perfekt för rullskidor, men inte så kul när det är på snö tävlingarna avgörs. Så vi bestämde att åka till Saxnäs igen – varför byta när de har allt?! Med boende på Saxnäsgården med frukost, lunch och middag, perfekta och alltid nydragna spår och lite annat smått och gott så vill man inte åka någon annanstans. Denna gång tog vi bilen och resan gick riktigt bra trots riktigt vinterväglag de sista 30 milen.

helene

Med lite mera snö så var det fler spår öppna, riktigt kul även om temperaturen de sista dagarna kanske kröp lite för långt under nollstrecket. Idag onsdag bjöd Saxnäs på -30 grader, så vi bytte ut skidpasset mot en promenad på isen istället. Att vi på vägen tillbaka bjöds på riktiga frasvåfflor hos Niklas och Camilla gjorde det till en perfekt dag…
Veckan har trots kylan bjudit på två fartpass, ett långpass och några mysiga skatepass i skenet av pannlampan. När det blev för kallt utnyttjade vi gymmet och passade även på att testa våra färdigheter i pingis och badminton.
Imorgon bär det vidare till Ö-vik och ett läger tillsammans med Zebastian och, om inte kylan ställer till det, mer träning samt några mysiga träningstävlingar i helgen…

ronnie

sparet

20160105_134551
Utsikt mot Saxnäs från Klimpfjäll.

bilen

På snö i Saxnäs

ontrack1

Efter en höst med nytt träningsupplägg som fungerat riktigt bra känns det extra kul med säsongens första landslagsläger, i år med ny förbundskapten och på nytt ställe – Saxnäs. I nästan en hel vecka ska vi träna på ”riktiga” spår, äta supergod mat på Saxnäsgården med sin fantastiska personal. Allt är precis så bra som man kan önska.
Hela gänget är på plats och schemat är två pass om dagen. Det är alltid lite tungt de första passen på snö, men tycker ända att de inledande dagarna känts okej. De kuperade och, för mig, utmanande banorna gör skidåkningen varierande och rolig. Att dessutom få lite kvinnligt sällskap i spåret med gästspelande Mona gör att tiden går fort – trots långpassen på tre timmar.
Vi har även kört en hel del teknik med filmning och det är motiverande att få konstruktiv och dessutom positiv feedback, veta att man är på rätt väg.
Tiden går fort och i morgon är det dags för ett avslutande race innan hemfärd – må bästa man eller kvinna vinna …

saxnas

12301752_1008982445790931_9209408537498421173_n

ontrack2

IMG_11971
Jag och bästa Klingen med Satsfjället i bakgrunden.

Ovanför ytan

Bild-023
Höll ett bra tempo i paddlingen …  Foto: Hans Söderberg

LINKÖPING KANOTMARATON | Efter sommarens tuffa lopp, Dalslands Kanotmaraton+ på 5,5 mil, så växte det efter ett tag fram en längtan efter att få testa ett lite kortare race. Det var inte helt lätt att hitta en tävling hyfsat nära Stockholm och dessutom en helg då jag inte hade annat inbokat. Det blev tillslut Linköping Kanotmaraton 21 km i Kinda Kanal den 19 september. Den skyddade sträckningen gjorde också att det blev mitt första race med Citiusen, lättviktaren – ett riktigt bra val med tanke på de många lyften.

Bild-018
Ett av de totalt fem lyften längs vägen …  Foto: Hans Söderberg (även nedan)

Bild-009
Hade problem vid lyften – svårt med balansen och höga trappsteg utan stöd.

Det blev ett bra lopp, inte perfekt då jag gjorde två ofrivilliga dopp, där jag höll en fart på 10–10,5 km/h i paddlingen vilket också var mitt mål innan tävlingen. Lyften och doppen tog sammanlagt 30 min, men det räckte ändå till en 3:e plats tack vare att jag var stark i paddlingen. Det var ett riktigt trevligt lopp som jag definitivt vill köra igen. Extra plus för det fina bemötandet och medaljen vid målgång med ens namn ingraverat på baksidan!

Bild-004
Vacker sträckning från Sturefors via Kinda Kanal till Linköping …  Foto: Hans Söderberg

HÖSTREGATTAN | Nästa tävling blev Höstregattan, långt ifrån ett maraton då det handlade om sprint. Och sprintdebuten blev ett fiasko. Försöket på klass D18 200 m började med ordentligt strul i starten med grinden och efter bara 10–15 paddeltag så låg kanoten med kölen uppåt. Efter hjälp av följebåten kunde jag paddla i mål …
Direkt på det var det dags för 500 m för veteraner, men tyvärr så blev det ett dopp även denna gång då herrarnas svall blev för tufft. Inför den stundande B-finalen på 200 m koncentrerade jag mig på att inte välta och genomförde loppet, om ej kontrollerat så i alla fall, fokuserat. Personbästa, men har en bit kvar till konkurrenskraftiga tider…

DM STOCKHOLM | Tävla är kul och viktigt för att skaffa sig erfarenhet, så förra helgen passade jag på att köra DM i Brunnsviken, Stockholm. Körde både 200 m och 5000 m i klass D22. Vi var endast fyra damer i varierande åldrar i klassen och jag slutade två i båda loppen. Fint väder och bra förhållande gjorde att det blev två lopp där jag hade bra balans och kunde paddla på riktigt bra. Att ha bra sparring hjälpte till och underlättar när det börjar göra ont. Det saknas förstås massor på teknikfronten, med jag får bättre och bättre kontroll ju mer jag kör …

Sommarminnen 2015

Det har varit ont om uppdateringar de senaste tiden – ibland räcker tiden liksom inte riktigt till. Men sommaren och semestern var fullspäckad av aktiviteter …

IMG_3741-1
Kuperat på långdistansen …  Foto: Carina Hammarstrand

O-ringen 2015
MTB-O 3-dagars på O-ringen i Borås 21–23 juli blev första ordentliga fartpasset efter några veckors luftrörskatarr. Gjorde ett riktigt bra lopp på långdistansen, men bommade på den efterföljande sprinten och den avslutande medeldistansen tillika jaktstarten. Slutade 7:a av totalt 14 tjejer i klassen D40. Några fina paddelpass på Viskan blev det också, likväl som ett besök på Borås Djurpark.
– – –

IMG_3484
Vildvuxet och vackert – som alltid innan man hunnit röja och klippa…

Torpet
Efter O-ringen åkte vi till lugnet i Värmland och njöt och tränade. Trädgården behöver alltid lite extra omsorg då det emellanåt är långt mellan gångerna vi är där. I år behövde vi även fixa taket på ladan som blåst av i en av stormarna. Skogen bjöd på ordentligt med kantareller och vädret både sol och regn. När regnet blev för ihållande åkte vi hem till Stockholm .
– – –

IMG_3797
Fridfullt i Stockholms södra skärgård, Järflotta i Nynäshamn.

Järflotta
För första gången på två år så kom vi äntligen iväg på en paddeltur med övernattning. Att ge sig själv den friheten att låta den vanliga träningen läggas åt sidan några dagar har jag saknat. Vi fick vår beskärda del ändå med flera timmars paddling varje dag. Turen bjöd på ståtlig havsörn, uppfriskande bad, värmande sol och knastrande brasa i solnedgång …
– – –

DKM
DKM+ och sista biten i en sliten kropp. Slutade 12:a av 45 damer i K1 på tiden 6:52:23. 

Dalslands Kanotmaraton+
Blev inbjuden redan förra året av Christer Blüme, men först i år blev det av. Hade tänkt paddla nya Citiusen, men noga övervägande så valde jag den stadigare och betydligt tyngre Trapper Bonita. Ronnie stack ut hakan innan loppet och hade som mål att paddla de 55 km lite snabbare än jag. En bra start, fint tempo och hjälp vid lyften av vänliga funktionärer gjorde att loppet flöt på riktigt bra. Det började göra ont i musklerna efter drygt två timmar – resten blev en fight mot både kropp och knopp. De sista två milen var det borra ner huvudet i den hårda motvinden. Klarade målet sju timmar med några minuter och var dessutom i mål ca tio minuter före Ronnie. Men det var nog det tuffaste jag någonsin gjort! Att kliva ur kajaken blev en fars och den värk jag hade – i hela kroppen – går inte att beskriva. Tillät mig själv en dags vila och sedan var det dags för rullskidor upp för Hovfjället. Innan vi åkte hem från torpet passade vi även på att köra ett långpass stakning på Klarälvsbanan …
– – –

IMG_3919
Eldsjälar med gediget engagemang för ungdomar och längdskidor.

Anna & Emil Summercamp
Detta fantastiska läger för 120 ungdomar hölls 21–23 augusti och jag var på plats som ledare tillsammans med en massa andra profiler inom längd och skidskytte. För första gången arrangerades lägret i Östersund och dessutom var några paraidrottare anmälda – jätteroligt och ett superinitiativ av Anna & Emil. Full fart i tre dagar med rullskidor, orientering, mossolympiad och massor med bus! Höjdpunkten blev när alla dessa ungdomar sjöng och hurrade för mig på lördagsmorgonen …
– – –

IMG_3966
Prova på Parakanot, Brunnsvikens Kanotklubb.

Parakanot och klassificering
Paddlingen var först och främst tänkt som ett bra och roligt komplement till min skidåkning, men nu har jag blivit sugen på att börja tävla inom sporten. Sommarens parakanot-träff med Ewa Berglund-Lundbäck, Elitkoordinator på Kanotförbundet, var riktigt informativ och jag har sedan dess hunnit bli klassificerad. I Parakanot finns just nu maraton samt sprint 200 m, på Paralympics endast sprintdistansen. Parallellt med min skidåkning kommer lägga lite extra energi och tid på att bli ruskigt snabb på 200 m. Det tror jag kommer gynna min stakning, vara en bra sporre och motivationshöjare nu i höst och fram till våren.
– – –

sm_mtb-o
Kartan från sprinten – banläggarens lilla ”luring” var kontroll nr 4 …

SM i MTB-O 2015
Vi var ett laddat gäng från klubben, Haninge SOK, som helgen 4–6 september styrde bilarna mot Söderhamn. Med en träning som gått lite upp och ner, på grund av luftrörsbekymmer som inte riktigt vill ge med sig, och den hårdnande konkurrensen i MTB-O, så hoppades jag på att i bästa fall försvara min pallplats på långdistansen från förra året i Eksjö.
Men ibland händer det märkliga saker och fredagens sprint blev allt annat än en normal tävling. Banläggaren lurade oss med en kontroll som låg på ”fel” sida staketet och i princip alla bommade till denna, så även jag – rejält. Men istället för att ge upp tänkte jag att alla andra säkert också bommat den kontrollen, så jag bet ihop och orienterade riktigt bra resten av banan. Det blev en överraskande andraplats och ett silver.
Dagen efter var det långdistans på en tung bana. Den sista kilometern var benet fullt med mjölksyra och med en tid på dryga 1.48 så hade jag inga förhoppningar om medalj. Men jag blev trea – en prestation och medalj som jag är riktigt stolt över!
På söndagens avslutande medeldistans hade jag inget att hämta, jag orienterade för dåligt. Där slutade jag 8:a av 11 tjejer i klass D40, dock bara halvminuten från en femteplats. Det blev en bra helg …

Äntligen premiär!

kajak

Efter två långa veckor med en envis luftrörskatarr är jag äntligen på benen igen. Första passet blev en tur med nya kajaken – min superlätta Citius 51 Classic A+. Är så glad att jag äntligen kommit till skott och skaffat mig en kajak som jag kan hantera själv. Denna väger ca 9 kg och jag kan lyfta och bära den utan problem. Har en havskajak sedan tidigare, men den är alldeles för tung vilket har resulterat i att det inte alls har blivit så mycket paddling som jag önskat. Jag tror att paddlingen blir ett bra komplement till skidåkningen, så nu är min plan att lägga in flera pass i sommar och höst. Har även anmält mig till Dalslands Kanot Maraton – det ska bli riktigt kul att få utmana sig själv i något nytt.

kajak1

Söndagens tur utgick från badplatsen vid Vendelsö Gård i Drevviken, Gudöån, Långsjön via vackra Gammelströmmen, Lillsjön och sedan runt Tyresö-Flaten innan det bar hemåt igen. Det blev en mil där jag testade att köra större delarna i marschfart – det vill säga en hyfsad fart som jag kan hålla en längre tid. Har dock mycket träning kvar innan tekniken sitter och jag kan paddla avslappnat och energieffektivt.
Väl tillbaka fortsatte jag förbi badet i ett lugnare tempo – och njöt av att äntligen få paddla , det är verkligen något speciellt. Men plötsligt, utan förvarning, så tappade jag balansen. Kanske slappnade jag av lite för mycket och kajaken kantrade. Hade hela turen medvetet paddlat nära land, nu var det bara dryga tio meter till en brygga. Vid bryggan så var det bara att lyfta upp kajaken och tömma den på vatten. Inser dock att jag måste testa olika sätt att tömma och kanske komma upp i kajaken ute på öppet vatten för att känna mig säker. Det är tungt att simma med en vattenfylld kajak och inte ha en ordentlig benspark – kanske ett öskar ändå vore något?!
Efter den lilla incidenten körde jag ytterligare en halvtimme innan äventyret var över. Igår var det vila och dagens träningspass blev ett lugnt sådant – MTB. Om en vecka är det dags för första racet på O-ringen i Borås. Tre dagar MTB-O där det avslutande racet är en jaktstart baserad på de två första dagarna. Får hoppas att den ofrivilliga vilan gjort sitt …

ander

kajak_bil