Plus och minus …

Det blev inte torpet i Värmland som planerat under jul- och nyårshelgen – vi blev hemma i Stockholm istället. Anledningen är snöläget. Det har kommit betydligt mer snö här hemma och trots att det varit plusgrader och regn i två dagar, så är snötäcket fortfarande tjockt. Vid Rudan drar de upp nya fina spår nästan dagligen och Lida har helt okej spår trots trasig pistmaskin. Körde långa slingan två varv där i söndags och det var över förväntan. Slingan är kuperad och har några trixiga utförslöpor som jag (hör och häpna) inte tvekade att kasta mig ut i. Det hjärnspöket blir mindre och mindre …
Igår var det ”tekniktestardag”. Har fått en ny dämpare till XT9-knät och har inte varit riktigt överens med den. Den nya dämparen är tänkt att fungera utan fjäder och vinkeln i känt blev inte alls den samma som tidigare och i de tidigare testerna har jag blivit riktigt frustrerad, ledsen och anti. Ingenting kändes bra – den kändes för lång, för otymplig, jag kunde inte trampa runt i kurvorna osv. Fick det att stämma lite bättre igår, men fortfarande inte helt bekväm med det nya. Väl hemma igen diskuterade jag och Ronnie vinkelproblemet och vi gjorde en enkel justering och vips – så blev vinkeln perfekt och känslan i princip den samma som tidigare!
Vidare så har vi även monterat dit en ny fot som jag har fått/lånat av Håkan och de samverkar med varandra på ett helt annat sätt än tidigare då jag haft en ”stel” fot. Och efter några mindre ändringar så fungerar de perfekt tillsammans – riktigt skoj! En helt annan känsla och följsamhet än med den gamla.
Idag var det test av allt detta och känslan var mycket positiv! Glädjen var tillbaka och vi passade även på att testa stakning i maxfart. Det blev 10 x 2 minuters med en minut aktiv vila. Och det fungerade så bra! Kom upp bra på tå och fick en riktigt bra träff. Åh, vad skönt att veta att det fungerar, nu blir det till att testa diagonalen och spring uppför backarna när föret blir bättre.
I eftermiddag A1 med impulser/fartlek i kurvorna för att få upp teknik och kunna åka fort även i dessa och inte bara på raksträckorna.

Vinter i Stockholm

Starka intryck

Det har nu gått några dagar sedan den spännande och lärorika världscuppremiär i Vuokatti…
Jag avslutade tävlingarna med 5 km skate i torsdag, med ett hyfsat resultat även om jag inte är helt nöjd. Det blev ett tufft lopp, med ett fall i en utförslöpa som kostade en hel del sekunder och trötta muskler i den långa, tuffa backen strax efter varning. Det var tävlingsdebut på skate och en tionde plats – jag hade nog i dagsläget tjänat på att köra klassiskt.
Hela premiären blev en otrolig upplevelse ur flera vinklar. Hade inte i min vildaste fantasi kunna föreställa mig själv högst upp på pallen! Att jag får med mig så bra resultat i mina första tävlingar internationellt och mot konkurrenter som håller riktigt hög klass, till och medaljörer från tidigare mästerskap känns jättekul! Erfarenheterna är nyttiga och ger en indikation på vad jag behöver förbättra för att kunna nå ytterligare topplaceringar framöver. Jag är den enda tjej som kör med protes och stående, och jag möter dem som kör med en stav och två ben. Att tävla med så olika typer av funktionshinder ger olika för- och nackdelar utefter banan och det gäller att lägga upp träning och tävlingslopp därefter … Har mest erfarenhet från långlopp och det är en stor skillnad i karaktär på banorna och upplägg av lopp. För det gör ont, riktigt ont att köra 5 km fort på en kuperad bana – Tjejvasan är ingenting i jämförelse. Det handlar om att kunna fokusera trots smärtan, att behålla tekniken och fortfarande kunna köra riktigt fort… Och det betyder tuffare intervallpass, fler tävlingar på tuffa banor hemma och teknikfokus. Det kommer bli en fantastisk vinter!

Jag tar också med mig vetskapen efter denna första tävling att vi är ett helt outstanding gäng – dels hela truppen, men kanske framförallt ledarna som gör sitt absolut yttersta. Det är allt från matpåsar, besiktnings- och träningssällskap, pepp och tider utmed banan, lugna hjälpande händer vid start, proffsvallning och tekniksnack. Det känns tryggt – tack!

20121216-154229.jpg
Det finns en hel del att läsa om tävlingarna – nedan är lite länkar.

Resultat från veckans tävlingar: http://www.vuokattievents.fi/results

Sammanfattning av säsongens världscupstart i Vuokatti (in english): http://www.paralympic.org/news/russia-dominates-cross-country-nordic-skiing-world-cup

En artikel på sidan Längd.se: http://www.langd.se/svensk-varldscupseger-i-vuokatti.5141954-86106.html

Och så förstås på SHIF, Svenska Handikappidrottsförbundets sida: http://www.shif.se/templates/Workroom.aspx?id=1368&epslanguage=sv

Stafettseger!

Vi pratade om möjlig medaljchans vid middagen igår jag och Zebastian, men att det blev en förstaplats var nog en överraskning för oss alla.
Dagens bana på de klassiska sträckorna passade mig perfekt, endast stakbackar och idag kände jag mig stark. Plockade några placeringar under startsträckan och växlade över till Zebben som 4:a. Han körde riktigt bra på sin skatesträcka och kom in som 2:a. Jag tog snabbt in försprånget och snart ledde jag stafetten! Det var en mäktig känsla …
I sista långa motlutet stod Fredrik och Anna Maria och skrek på mig. I toppen av backen kom Japan ikapp och gick om. Nu återstod bara nerför och en högersväng in på upploppet inför sista växlingen. Växlade över till Zebben som 2:a, 17 sekunder efter Japan. Helt slut i mål och låg ett bra tag innan andning och ork var någorlunda tillbaka … Zebastian och Albin körde om Japan nästan direkt och nu var det spännande – skulle avståndet till Ukraina och Ryssland räcka? Med grabbarna var starka kom in hela 28 sekunder före tvåan och vi kammade hem årets första stafettseger!
Helt ofattbart, men så himla kul! Stort att ta medalj i världscupdebuten och att dessutom slå tidigare medaljörer …

20121212-174246.jpg

Världscupdebuten avklarad!

Anlände sent i söndags kväll, något försenade och utan bagage, till Vuokatti. Efter utdelning av de nya landslagskläderna och påse med kvällsfika var det dags för lite välbehövlig sömn.
Måndagen bjöd på klassificering av läkare inom IPC. De noterar handikapp, bedömer rörlighet, styrka etc och placerar mig i en klass – jag blev en LW2 – alltså stående åkare med amputation över knät. Efter det dags för en första besiktning av tävlingsbanan och test av skidor. Skidvalet blev enkelt då mitt ”gamla” par gled mycket bättre och fästet fick Martin till riktigt bra efter några extra lager. Banan var en lagom kuperad slinga om 2,5 km med en lång backe, ett långt motlut och två saxbackar. Den enda ordentliga utförslöpan en s-kurva som jag inte tvekande inför och klarade galant! Kände mig trygg med banan och fick bra feedback av Fredrik som åkte med. Nummerlappsutdelning, starttider och annan viktig information delades ut innan läggdags – nu var det dags att ladda …
Koll på utrustningen, frukost (lyckades äta och behålla den) och sedan mot skidtest. Hade fantastisk glid, fick bättra på fästet, men var sedan riktigt nöjd med mina skidor. En sista besiktning av banan som bjöd på riktig räls, perfekta spår! Var lugn och kände mig trygg i situationen, ovanligt för att vara jag, men det kändes bra. Var vid starten i god tid, värmde upp och en minut innan min start kl 11.01 stod jag beredd att ge mig ut på min första Världscuptävling. Höll ihop loppet riktigt bra, öppnade som planerat – samlat och med en bra fart och teknik. Efter första varvet hade jag kört om tjejen som startade 30 sekunder före mig, men efter ytterligare någon kilometer kom två löpare ikapp mig. Lyckades hålla jämna steg med dem, dvs tappade uppför de lite brantare backarna och tog ikapp och körde om på platten och utför. Tyvärr avslutades banan med de två saxbackarna innan utförslöpan och därefter var upploppet för kort för att jag skulle komma ikapp dem. Efter ett nästan perfekt upplagt lopp och ransonering av krafter kom jag i mål riktigt trött. Efter omräkning av tider utifrån min klass, hamnade jag på en hedervärd femte plats. Och jag är supernöjd med min insats och mitt lopp! Kul att få ett kvitto på min kapacitet och möjlighet att kunna hävda mig i kommande tävlingar – det skilde endast 1 minuter och 15 sekunder i ren åktid mellan mig och vinnaren.
Imorgon är det dags för stafett 4 x 2,5 km och då kör jag i lag med Zebastian som tog en tredjeplats idag. Vi kör två sträckor var, jag de klassiska (1:a och 3:e) och Zebben skatesträckorna (2:a och 4:e). Lagen är mixade med olika handikapp och först i mål vinner!

20121211-215241.jpg