Världscupsilver

Foto_Jürgen Snell
Glad och nöjd efter andraplatsen i världscuppremiären i Szeged. Foto: Jürgen Snell

Säsongens första kanottävling blev Vårregattan i Jönköping i början av maj. Och trots att det inte hade varit perfekta träningsförhållande sedan lägret i Montebelo, Portugal, gjorde jag riktigt bra resultat. Känslan var inte topp, tekniken satt inte där den skulle och kände mig seg, men jag levererade ändå bra tider på de distanser jag körde – 200 m, 500 m och 1000 m. Och kanske var det därför som jag var extra nervös inför finalen i Szeged, Ungern nu i helgen.

Årets första internationella tävling blev precis som förra året en världscup och jag hade en bra känsla i kroppen – tekniken kändes bättre än innan Vårregattan, farten hade börjat komma – så självklart ville jag göra en bättre prestation på 200 m än i Jönköping. Om jag hade förstått det innan racet hade jag kanske inte varit så onödigt nervös. Försökte intala mig att det inte var så viktigt med resultatet, att det inte är nu jag ska vara i form, men vilket skitsnack. Jag ville göra en bra tid, ville vara på pallen. Jag ville få kvitto på att den fokuserade träningen jag lagt ner i vinter och i vår verkligen har gett resultat. Jag är medveten om att det är en långsiktig satsning mot Tokyo 2020, men ibland är det så svårt…

loppet
Från parakanotklassen KL3 A-final 200 m.

Jag fick till ett riktigt bra race trots mina spagettiarmar. Starten satt, även om jag inte är helt överens med startgrindarna på den klassiska kanotarenan Olympic Centre. Vi blev tidigt en trio som gjorde upp om pallplatserna och trots att jag låg trea efter mer än halva loppet så räckte mina starka avslutning till ett silver. Mot uzbekistanskan fanns det inte mycket att göra, hon var för stark även om jag tog in på henne mot slutet. Det blev även en bra tid, nytt personbästa och ett steg närmare de tider som jag vet kommer krävas framöver för att verkligen vara i topp.
Dessutom var det extra kul att få tävla då det blev mitt första race i en av mina nya, egendesignade kanoter – Nelo Cinco Paracanoe 17. De hade gjort ett riktigt bra jobb och de blev så snygga!

kanoten
En av mina nya kanoter från Nelo Kayaks.

Nu en knapp veckas träning innan det redan till helgen är dags för nästa tävling, denna gång i Hofors. Det blir en tuff helg med samma distanser som i Jönköping. Har bestämt mig för att tävla intensivt denna säsong för att skapa rutiner och erfarenhet – allt för att försöka avdramatisera tävlingsmomentet och därmed minska stresspåslaget och nervositeten. Och det blir även en bra genomkörare inför EM som går i början på juni.

pallen

resultat

 

Silver på långdistansen …

Måndag och på schemat långdistansen över 15 km klassiskt, den som blev inställd på grund av ovädret natten mot lördag. Med ett riktigt vallaföre fick Fredrik och Martin en hektisk morgon och förmiddag med förutsättningarna: tre decimeter nysnö under natten, temperatur från minus 5 grader stigande till plus 1 grad underförmiddagen, fortfarande snöfall och en luftfuktighet på 97%. Efter tester in i sista sekund levererades skidorna till start i tid, precis i tid. Nu var det dags – Pre-Paralympics viktigaste lopp och det mest spännande – mitt första långa loppet på riktigt kuperad bana, på hög höjd och den distans som jag vill ta medalj på Paralympics nästa år. Hur skulle jag stå mig i konkurrensen och vilka förutsättningar var till min fördel respektive nackdel? Med en varvbana på 3 km gällde det dessutom att lägga upp loppet så att det fanns kraft i kropp och knopp även sista varvet …
Med en riktigt lugn och kontrollerad start kom jag in i trampkurvan vid vallabodarna och den första långbacken med bra känsla. Igenom tunneln och kortare stakparti, lite utför och lite kurvor, utförslöpa med vänstersväng innan brant backe och sedan ett stakparti där Anders langande dricka (varje varv) innan kort utförslöpa. Nu in i banans längsta stigning – backe, en serpentinsväng, fortsatt stigning som i slutet brantar på lite för att plana ut på toppen ovanpå tunneln. Lite utför och sedan uppför där trean viker av för att hoppa på igen strax innan den branta utförslöpan. Trevlig utförslöpa som bygger bra fart och som inte bjuder på några svängar eller andra överraskningar. Skarp vänster vid bodarna och några knixar innan stadion och varvning – ett varv!
Och jag gjorde rätt – mina krafter räckte alla varven. Jag hade skidor jag kunde lite på och genom Anna Maria och Fredriks tidrapporter fick jag veta att jag låg mer eller mindre jämnt med ukrainskan Kononova i princip hela vägen. Det kunde bli guld … Sista varvet gav jag allt jag hade, fick ordentligt med syra i slutet på sista långbacken och de små knixarna in mot stadion. På upploppet stakade jag ur mig de sista krafterna. Och det räckte till ett silver. Jag förlorade guldet med 7,8 sekunder, men jag är ända så oerhört glad över mitt lopp – både genomförandet/upplägget och prestationen. Att komma tvåa på genrepet inför Paralympics 2014 och detta med ett helt år av träning kvar ger pepp och styrka. Det kan bara bli bättre!

20130319-232004.jpg