Fokus mot Paralympics …

För er som inte har sett den – här är min coola video som jag gjorde tillsammans med Samsung i samband med kampanjen Samsung Galaxy Team.

Världscupavslutning i Oberstdorf

Direkt efter Vuokatti åkte jag, Albin och Zebben till Oberstdorf och den stundande världscupavslutningen. Lite tokigt att det redan är dags för säsongens sista tävlingar i IPC Nordic Skiing innan januari ens övergått till februari … Tur dock att snön och kylan äntligen har hittat till Stockholm, då blir säkert de flesta av planerade tävlingar i distriktet av. För det är så att det saknas lite fler race för att få kroppen i tävlingsform – träningen och grunden finns där.
I fredags var det långdistans 15 km skate. Valde att köra klassiskt – dels för att få köra Paralypmicsdistansen, dels för att jag tror att jag tjänar på att göra det. Det blev ett tufft lopp – blötsnö med nederbörd och två rejäla utförslöpor – och jag slet och kämpade på allt jag hade. Men det saknas fortfarande fart! Den tuffa banan krävde sina offer, ett antal åkare fick tyvärr uppsöka sjukhus.
Till dagens skatesprint hade tävlingsledningen valt att ändra banan, den ursprungliga bansträckningen ansågs inte tillräckligt säker. Och dagen lopp gick mycket bättre. Attityd, kropp och före var bättre och jag var nöjd när jag gick i mål. Men sen kom besvikelsen – missade semifinalen med ynka fem sekunder. Jag tyckte att det kändes så bra och blev riktig förbannad att det inte räckte …
Dagens räddades lite av att Zebastian och Albin tog en bronsplats och att kroppen känns piggare. Imorgon är det dags för 5 km klassikt och jag hoppas på revansch …

SVT i Vuokatti

Efter det inledande klassiska loppet i onsdags, så blev i torsdags dags för 5 km fristil. Uppvärmningen kändes bra och kroppen piggare, så jag hade en bra känsla innan start. Första varvet gick bra, fräschare men saknar fortfarande tävlingsfarten. Och tyvärr blev inte det avslutande varvet helt perfekt. Det blev trångt med flera klasser ute samtidigt och den korta, smala varvbanan. Jag råkade ut för flera incidenter när snabbare åkare skulle om och sista gången klev en ukrainare av min stav. Tack vare en vänlig rysk coach kunde jag fullfölja loppet med två stavar. Dock var detta min första världscuptävling där jag inte tog några världscuppoäng – det svider. Men, men … Sedan dess har jag fått några riktigt långa, sköna träningspass i vintervacker böljande skogsterräng. Kroppen känns bättre och bättre, även tekniken blir mer avslappnad. Idag dubbla skidpass som avslutades i gymmet på eftermiddagen.
Under den större delen av vår vistelse här har vi haft sällskap av Maria och Anders från SVT. De har figurerat i kulisserna och pratat med oss när tillfälle funnits. Idag var det dags för resultatet av deras arbete här – ett långt inslag i Vinterstudion. Jag fick även äran att bli intervjuad live, en spännande upplevelse med en kamera som tyckte att det var lite för kallt (–16°) ute och bråkade. Men till sändning var allt ”up-and-running”!

Här kan du se reportaget med mig som sändes i Vinterstudion idag.

Och jag hoppas att det går att se hela inslaget via denna länk – Paralympicshoppen laddar i Finland. Kan tyvärr inte själv se den då jag befinner mig utomlands.

För er som är intresserade av resultat med mera hittar dem här på Vuokatti Events.

H&M-modell för en dag

Fick i november förra året förfrågan om jag ville vara modell och visa klädkollektionen inför Paralympics i Sochi 2014. Kollektionen, som är densamma för OS-truppen, är designad av H&M och just det är lite extra kul tycker jag – med svenskt …
Det blev en halvdag med mycket fokus på mig, jag blev ordentligt ompysslad och gick därifrån med massor av positiv energi. Bilderna blev verkligen sjukt bra och jag har sällan känt mig så snygg och cool!

Här kan du läsa hela pressreleasen från H&M, samt se fler bilder.

Tung världscuppremiär …

Första världscuploppet och tillika första tävlingsracet för säsongen avklarat – 5 km klassiskt på en halvkuperad bana med en lite trixig utförslöpa. Vuokatti bjöd på fina spår, någon minusgrad och snöfall, men min kropp var inte så stark som jag ville att den skulle vara. För den förnuftiga och realistiska sidan av mig så var detta ett ”komma-igång-lopp” och få race i kroppen, medan tävlingsmänniskan i mig gärna hade velat prestera betydligt bättre.
Tyckte att jag höll en bra utgångshastighet – lugnt och kontrollerat, och det kändes bra i ett par kilometer. Efter varvningen så var det dags för den lite tuffare motbacken igen och efter den blev jag trött. Slet och tyckte till och med att stakningen kändes tung. Ett felskär i en mindre utförslöpa gjorde att jag studsade ner på rumpan och upp igen, dock klarade jag utförslöpan med s-kurvan galant. Blev omkörd att två konkurrenter precis efter den utförskörningen (höjden av förnedring på en så kort sträcka), men stakade i alla fall ikapp dem och gick kloss i rygg över mållinjen. Det blev en blygsam 11:e plats av totalt 17 löpare där jag tappade en minut på slutvarvet – det positiva är att det bara kan bli bättre!
Imorgon är det dags för 5 km fristil och förhoppningsvis så känns kroppen piggare efter dagens genomkörare …

Efterlängtad snöträning …

Efter några veckors uppehåll på grund av en förkylning så var det dags för lite efterlängtad träning igen. Eftersom det i Stockholm, precis som på många andra ställen i landet, fortfarande är barmark tog jag ledigt några dagar i jul- och nyårshelgen för att komma till lugnet i torpet och därifrån vidare till snön. Totalt blev det nästan en vecka med underbar och inspirerande träning på – om än lite blöt och konstgjord, men dock – snö!
Vi började med fyra dagar i Långberget – funktionellt boende, fantastisk mat och 5 km bra spår i lagom kuperad terräng. Det blev både skate och klassiskt, distans och lite kortare pass med lite grenspecifik styrka och impulser. Kroppen kändes bättre än jag hoppats med både humör och motivation på topp. Passade även på att göra lite tester och fininställningar av protesen eftersom vi hade tillgång till snö …

Avslutade detta lilla ”miniläger” i torpet och Torsby Skitunnel. Första riktiga fartpasset på länge och trots trögt före gav tröskelintervallerna bra kvitto – glad! På nyårsafton blev det ett lite längre distanspass och en lugn, mysig kväll med god middag, pannlampspromenad och feelgoodfilm med Ronnie – ett bra avslut på både lägret och året.

Jag är otroligt glad och tacksam över mitt liv och de människor jag har i min närhet, stolt över de prestationer jag levererat det gångna året och ser fram emot att få inleda 2014 med en efterlängtad tävlingspremiär i Vuokatti, Finland i början av januari. Sedan vidare till Oberstdorf för nästa, innan det bär hemåt igen för lite mer träning. Jag hoppas verkligen att vädergudarna tagit sitt förnuft till fånga och att Stockholm i mitten av månaden ligger vackert inbäddat i ett tjockt täcke vit snö …