Efterlängtad snöträning …

langberget1

Efter några veckors uppehåll på grund av en förkylning så var det dags för lite efterlängtad träning igen. Eftersom det i Stockholm, precis som på många andra ställen i landet, fortfarande är barmark tog jag ledigt några dagar i jul- och nyårshelgen för att komma till lugnet i torpet och därifrån vidare till snön. Totalt blev det nästan en vecka med underbar och inspirerande träning på – om än lite blöt och konstgjord, men dock – snö!
Vi började med fyra dagar i Långberget – funktionellt boende, fantastisk mat och 5 km bra spår i lagom kuperad terräng. Det blev både skate och klassiskt, distans och lite kortare pass med lite grenspecifik styrka och impulser. Kroppen kändes bättre än jag hoppats med både humör och motivation på topp. Passade även på att göra lite tester och fininställningar av protesen eftersom vi hade tillgång till snö …

tunneln-1

Avslutade detta lilla ”miniläger” i torpet och Torsby Skitunnel. Första riktiga fartpasset på länge och trots trögt före gav tröskelintervallerna bra kvitto – glad! På nyårsafton blev det ett lite längre distanspass och en lugn, mysig kväll med god middag, pannlampspromenad och feelgoodfilm med Ronnie – ett bra avslut på både lägret och året.

torpet-1

Jag är otroligt glad och tacksam över mitt liv och de människor jag har i min närhet, stolt över de prestationer jag levererat det gångna året och ser fram emot att få inleda 2014 med en efterlängtad tävlingspremiär i Vuokatti, Finland i början av januari. Sedan vidare till Oberstdorf för nästa, innan det bär hemåt igen för lite mer träning. Jag hoppas verkligen att vädergudarna tagit sitt förnuft till fånga och att Stockholm i mitten av månaden ligger vackert inbäddat i ett tjockt täcke vit snö …

Vykort från Livigno

20130922-222105.jpg

De första dagarna är tuffa, det känns att man befinner sig en bra bit över normalnivån – Livigno ligger på 1800 m.ö.h.. Kroppen känns tung, man är konstant trött och jag har haft lätt huvudvärk. Vilopulsen ligger flera slag över normalt och jag dricker litervis med vatten. Men idag känns det bättre – det känns nästan som normalt.
Och det är alltid lika spännande att ge sig ut och träna med en puls som sticker iväg bara du tittar på slalombacken. Det är i princip omöjligt att hålla låg A1-puls, att bara promenera innebär en puls på 55% av normal. Efter ankomsten i fredags har vi avverkat fyra pass – lugnt pass upp till Mottolino, teknikpass med test av olika protesinställningar, skatepass med fokus på åkteknik och idag på eftermiddagen tufft styrkepass lett av Frida Linnér med avslutande stavgång. Allt detta med vacker inramning av enorma alper, turkosa vattendrag och frigående fjällkor…
Så det går ingen nöd på mig, att ha så här mycket vilotid mellan pass är en ren njutning. Imorgon är det vilodag – det lovas sommarvärme och det finns en stor risk för cappucino med gelato…

20130922-222348.jpg

20130922-222438.jpg

20130922-222519.jpg

Statusuppdaterat …

Har nu varit hemma nästan en vecka sedan lägret i Idre med Zebastian och Albin. Det blev ett riktigt bra läger med mycket backträning – både stakning, klassiskt och skate. Kändes viktigt att ta vara på möjligheterna att träna i ordentliga motlut med tanke på att Stockholm trots allt är rätt platt … Det blev därför både A1 och en hel del intervaller i backe – 11 x 3 min klassiskt med tröga hjul och 3 x 20 min (skate, stakning, skate). Är superglad att jag känner mig så stark i stakningen uppför.

HeleneRipa

Passade på i slutet av lägret på de lugna passen att testa en ny inställning av knät – blev mer upprätt, inte lika sittande och kroppen vill ”ramla” framåt. Filmning av stakning med den gamla inställningen och sedan den nya. Analys i slowmotion för att kunna se detaljer – det blir att träna ytterligare på staktekniken.
Det blev även lite annan träning så som MTB, stavgång och styrka. Totalt hann vi med nästan 27 timmar på de åtta dagar långa lägret. Vi avslutade hela lägret med ett backrace – klassiskt för min del, 5,5 km på 24,27 och riktigt nöjd med loppet!
Toppenboende i en stor stuga i Idre Fjäll, god buffé varje dag i Värdshuset och strålande träningsväder. Renar utanför dörren varje dag och dalripor på fjället. Längtar redan tillbaka, men snart åker jag norrut igen. Då bär det iväg till O-ringen i Boden och MTB-O innan vi stannar till i Funäsfjällen för lite ”semester” innan nästa läger i Torsby den 4–8 augusti.

Race

HeleneRipa_Idre

Plus och minus …

Det blev inte torpet i Värmland som planerat under jul- och nyårshelgen – vi blev hemma i Stockholm istället. Anledningen är snöläget. Det har kommit betydligt mer snö här hemma och trots att det varit plusgrader och regn i två dagar, så är snötäcket fortfarande tjockt. Vid Rudan drar de upp nya fina spår nästan dagligen och Lida har helt okej spår trots trasig pistmaskin. Körde långa slingan två varv där i söndags och det var över förväntan. Slingan är kuperad och har några trixiga utförslöpor som jag (hör och häpna) inte tvekade att kasta mig ut i. Det hjärnspöket blir mindre och mindre …
Igår var det ”tekniktestardag”. Har fått en ny dämpare till XT9-knät och har inte varit riktigt överens med den. Den nya dämparen är tänkt att fungera utan fjäder och vinkeln i känt blev inte alls den samma som tidigare och i de tidigare testerna har jag blivit riktigt frustrerad, ledsen och anti. Ingenting kändes bra – den kändes för lång, för otymplig, jag kunde inte trampa runt i kurvorna osv. Fick det att stämma lite bättre igår, men fortfarande inte helt bekväm med det nya. Väl hemma igen diskuterade jag och Ronnie vinkelproblemet och vi gjorde en enkel justering och vips – så blev vinkeln perfekt och känslan i princip den samma som tidigare!
Vidare så har vi även monterat dit en ny fot som jag har fått/lånat av Håkan och de samverkar med varandra på ett helt annat sätt än tidigare då jag haft en ”stel” fot. Och efter några mindre ändringar så fungerar de perfekt tillsammans – riktigt skoj! En helt annan känsla och följsamhet än med den gamla.
Idag var det test av allt detta och känslan var mycket positiv! Glädjen var tillbaka och vi passade även på att testa stakning i maxfart. Det blev 10 x 2 minuters med en minut aktiv vila. Och det fungerade så bra! Kom upp bra på tå och fick en riktigt bra träff. Åh, vad skönt att veta att det fungerar, nu blir det till att testa diagonalen och spring uppför backarna när föret blir bättre.
I eftermiddag A1 med impulser/fartlek i kurvorna för att få upp teknik och kunna åka fort även i dessa och inte bara på raksträckorna.

Vinter i Stockholm

Snart på snö …

Det är inte så lockande att ge sig ut efter jobbet i mörkret och kylan, soffan känns väldigt lockande. Efter helgens TV-sända tävlingar från Bruksvallarna är längtan efter snö om möjligt ännu större. Men nu är det inte många dagar kvar, på fredag bär det iväg till nästa landslagsläger, denna gång i Bruks och fem dagars träning och test av utrustning. Har nya klassiska skidor att testa ordentligt, inställning av protes och skate att få till och försöka få en riktigt bra känsla i kroppen inför Voukatti – det blir sista gången på snö innan det är dags för världscuppremiären! Det ska bli spännande att för första gången stå på startlinjen och möta tävlande med liknande förutsättningar. Och för första gången få en hum om mina möjligheter att ta pallplaceringar och medaljer framöver – spännande! Men först Bruksvallarna och lite riktig snö!

Reservdelar …

Efter skatedebuten förra helgen insåg jag att jag behöver ytterligare ett underben och en fot för att kunna göra inställningar separat från de jag har för diagonalåkningen. Jag behöver kunna justera vinkeln i foten för att kunna trycka ihop knät lättare. Genom att minska vinkeln mellan foten och underbenet blir knät lite förböjt och reagerar direkt vid belastning. Fördelen blir även att jag slipper böka med byta pjäxa mellan passen, utan bara behöver byta underben – praktiskt!
Plockade isär en gammal reservprotes och skar bort kosmetiken för att få tag i foten, plockade ett rör med pyramidfäste från en reservdelslåda och satte ihop underbenet. Dock blev justeringsmöjligheterna fortfarande inte tillräckliga för att kunna minska vinkeln så mycket som jag vill. Ytterligare ett pyramidfäste gjorde susen och nu finns det gott om justeringsmån. Blir spännande att prova i Bruks, endast två veckor kvar till lägret.
Under arbetat tog jag lite foton, men det som var tänkt att ha för dokumentation blev istället ett svartvitt collage …

Fjäderbyte och skatedebut

För någon vecka sedan besökte Ronnie en fjäderleverantör i västerort – Lesjöfors. Anledningen – vi behövde nya tryckfjädrar till mitt XT9-knä när jag ska köra skate. En katalog, några timmars analyserande av olika tråddiameter, innermått, slaglängd, fjäderkraft och ett exceldokument senare hade vi fått fram ett tjugotal tänkbara alternativ. Efter en gallring var vi nere i sex stycken som vi beställde.
Och det var med spänning som vi monterade dit den första fjädern i fredags eftermiddag för att ta de första skateskären. Siffror och värden på ett papper är en sak, känslan och effekten i verkligheten förstås en annan. Nummer ett kändes för hård, vi bytte till en lite mjukare. Hmmm … alldeles för mjuk – i med mer luft. Ökat lufttryck räckte inte, men kanske den fjädern skulle vara bra till diagonalåkningen?!
Byte till en tredje och nu kändes det bättre. Vågade lita på att fjädern skulle bära mig vid lättare belastning, men samtidigt tryckas ihop vid hårdare. Okej, nu hade vi en fjäder som fungerade hyfsat för att testa själva skatetekniken. Min allra första skateutrustning väntade och det var med julaftonskänsla som jag gick in i tunneln.
Om man bortser från min dåliga timing och koordination arm–ben så gick det över förväntan! Vi vred ut foten några grader för att få bättre vinkel mot snön, satte på rosa skate-spacer under bindning för att hjälpa skidan framåt och släppte ut lite luft för att lättare kunna trycka ihop fjädern framför allt uppför.
Jag for fram i tunneln med ett leende på läpparna! Det var riktigt kul och så stor skillnad mot att åka klassiskt – mer lekfullt och avslappnat. Under helgen blev det tre sessioner skate och två klassiskt. Andra dagen på skate gick betydligt bättre, både balans och teknik. Kände efter ett tag att jag nog behöver ändra vinkeln i foten för att kunna utnyttja fjädern optimalt – det blir till att testa i Bruksvallarna. Annars hade jag svårt att få till skären ordentligt, framför allt med vänsterbenet. Handlar nog om balans, men även att våga lita på protesen. Träna, öva, nöta …

Ps. Tack Lasse och gänget i Allsports skidshop för ert engagemang och vilja att dela med er av er kunskap.