Stafettsilver!

3207641_2048_1152
Tre glada silvermedaljörer efter dramatiskt lopp. 

Vi bjöd på ett spännande lopp idag och det är lite så det känns med stafett – allt kan hända. Trubbel i starten gjorde att min taktik fick ändras från att ligga i tät till att försöka komma förbi och ta så många sekunder jag kunde på startsträckan. Zebastian och Albin gjorde en fantastisk andra-sträcka trots ett litet fall och jag gick ut strax efter Tyskland. Efter halva tredje-sträckan kom jag förbi Tyskland i en hårnålskurva och höll dem bakom mig. Mot Ukrainas framfart hade jag inget att sätta emot in mot växlingen. Grabbarna ut som tvåa och de körde om Ukraina och fångades in av både Ryssland och Norge ungefär samtidigt. Albins otroliga kyla och erfarenhet guidade Zebben på bästa sätt genom detta virrvarr och in mot stadion hade de kört om Norge och låg nu åter på en silverplats! De lyckades hålla undan och spurtade över mållinjen som andra lag …

Jag är så oerhört glad över att vara en del av detta – det finns inga som jag hellre vill ha i mitt stafettlag än just Zebastian och Albin. Deras krigarinställning, professionalitet och taktiska fingertoppskänsla är obetalbar! Tack grabbar, ni är bäst!

Mitt andra tack går till hela teamet runt omkring oss som stöttar, skriker, vallar, coachar, fixar tårtor mm – ingen glömd. Ett speciellt tack till Fredrik och ni andra som med en enorm lyhördhet och fingertoppskänsla stöttade och trodde på mig när det kändes som tyngst tidigare under säsongen. Det blev ju bra till slut, till och med bättre än jag vågat hoppats på!

Nu ska jag försöka ladda om, imorgon är det dags för det sista racet här i Sochi…

Världscupavslutning i Oberstdorf

IMG_4922

Direkt efter Vuokatti åkte jag, Albin och Zebben till Oberstdorf och den stundande världscupavslutningen. Lite tokigt att det redan är dags för säsongens sista tävlingar i IPC Nordic Skiing innan januari ens övergått till februari … Tur dock att snön och kylan äntligen har hittat till Stockholm, då blir säkert de flesta av planerade tävlingar i distriktet av. För det är så att det saknas lite fler race för att få kroppen i tävlingsform – träningen och grunden finns där.
I fredags var det långdistans 15 km skate. Valde att köra klassiskt – dels för att få köra Paralypmicsdistansen, dels för att jag tror att jag tjänar på att göra det. Det blev ett tufft lopp – blötsnö med nederbörd och två rejäla utförslöpor – och jag slet och kämpade på allt jag hade. Men det saknas fortfarande fart! Den tuffa banan krävde sina offer, ett antal åkare fick tyvärr uppsöka sjukhus.
Till dagens skatesprint hade tävlingsledningen valt att ändra banan, den ursprungliga bansträckningen ansågs inte tillräckligt säker. Och dagen lopp gick mycket bättre. Attityd, kropp och före var bättre och jag var nöjd när jag gick i mål. Men sen kom besvikelsen – missade semifinalen med ynka fem sekunder. Jag tyckte att det kändes så bra och blev riktig förbannad att det inte räckte …
Dagens räddades lite av att Zebastian och Albin tog en bronsplats och att kroppen känns piggare. Imorgon är det dags för 5 km klassikt och jag hoppas på revansch …

20140115_155236

20140114_103306

20140115_124312

Tung världscuppremiär …

Första världscuploppet och tillika första tävlingsracet för säsongen avklarat – 5 km klassiskt på en halvkuperad bana med en lite trixig utförslöpa. Vuokatti bjöd på fina spår, någon minusgrad och snöfall, men min kropp var inte så stark som jag ville att den skulle vara. För den förnuftiga och realistiska sidan av mig så var detta ett ”komma-igång-lopp” och få race i kroppen, medan tävlingsmänniskan i mig gärna hade velat prestera betydligt bättre.
Tyckte att jag höll en bra utgångshastighet – lugnt och kontrollerat, och det kändes bra i ett par kilometer. Efter varvningen så var det dags för den lite tuffare motbacken igen och efter den blev jag trött. Slet och tyckte till och med att stakningen kändes tung. Ett felskär i en mindre utförslöpa gjorde att jag studsade ner på rumpan och upp igen, dock klarade jag utförslöpan med s-kurvan galant. Blev omkörd att två konkurrenter precis efter den utförskörningen (höjden av förnedring på en så kort sträcka), men stakade i alla fall ikapp dem och gick kloss i rygg över mållinjen. Det blev en blygsam 11:e plats av totalt 17 löpare där jag tappade en minut på slutvarvet – det positiva är att det bara kan bli bättre!
Imorgon är det dags för 5 km fristil och förhoppningsvis så känns kroppen piggare efter dagens genomkörare …

image

Snöblandat …

20131001-212440.jpg

En hyfsad lugn dag i söndags med rullisar på förmiddagen – fokus stakning och 3 x 10 minuter smirredrag i lätt, lätt motlut. Eftermiddagens lugna skatepass ägnades åt protesjusteringar, lite balansövningar, en halvtimme utan stavar och test av banan inför måndagens sprintrace i A2-tempo.
Ja, då var det dags för veckans tuffaste pass – sprintrace skate och 5 x 1 km. Prolog, omvänd jaktstart, masstart, epilog och avslutade med omvänd jaktstart igen. Den blev ett bra, men fruktansvärt smärtsamt pass. Nästan maxpuls, tunnelseende, andnöd och blodsmak. Men det är alltid lika skönt när det är gjort.

20131001-212625.jpg

20131001-212858.jpg

Lugnt pass på eftermiddagen uppe på Mottolino Mountain där nattens regn lagt sig som snö. Lite blåsigt, men friskt och skönt att rensa kroppen från lite mjölksyrerester. Vackra vyer bjuds det alltid på – idag strålande sol i dalgången med Livigno i miniatyr. På vägen hem från passet fixade jag en hyr-MTB inför det kommande långpasset. En trevlig Specialized med framdämpare och skivbromsar.

20131001-213056.jpg

Upp tidigt för att komma iväg och vädret var inte inbjudande. Lite blåsigt, några plusgrader och lätt duggregn. Men det var otroligt skönt att göra något annat efter en och halv vecka. Började på ”platten” utmed Lago di Livigno för att känna på cykeln och sedan börja min resa upp mot Carosello 2700 m.ö.h.. Första delen går på vacker vandringsled med lätt motlut i en fantasktisk dalgång. Sakta, sakta plockas höjdmetrar och när man vänder sig om inser man hur fort det faktiskt går att ta dessa metrar. Efter dryga två timmar börjar den riktiga utmaningen – klättringen upp mot toppen av Carosello. Utmed en bergskammen slingrade sig den smala vandrings- och cykelleden. Inte för att jag kunde cykla …
Det tog ca 1,30 upp och på vägen blev jag påhejad av murveldjur, getter och åsnor. En örn cirklade även över mig innan den försvann över toppen. Glad att vara på toppen med vetskapen om att belöningen och tillika den efterlängtade nedförskörningen längs en serpentinväg väntade – trodde jag, ja.
Det blev allt annat än en skön resa – vägen var riktigt lerigt med gyttja och det var iskallt! Den halvtimme det tog att komma ner var allt var en plåga med domnande fingrar som följd – både av fartvinden och kramp över att brhöva bromsa så hårt. Väl hemma efter 4,5 timmar stod jag länge i duschen för att tina upp kroppen. Efter god lunch och lite behövlig vila lämnade jag tillbaka cykeln och passade på att njuta av en cappuccino på vägen hem.

20131001-213026.jpg

20131001-213215.jpg

20131001-213311.jpg

20131001-213341.jpg

Statusuppdaterat …

Har nu varit hemma nästan en vecka sedan lägret i Idre med Zebastian och Albin. Det blev ett riktigt bra läger med mycket backträning – både stakning, klassiskt och skate. Kändes viktigt att ta vara på möjligheterna att träna i ordentliga motlut med tanke på att Stockholm trots allt är rätt platt … Det blev därför både A1 och en hel del intervaller i backe – 11 x 3 min klassiskt med tröga hjul och 3 x 20 min (skate, stakning, skate). Är superglad att jag känner mig så stark i stakningen uppför.

HeleneRipa

Passade på i slutet av lägret på de lugna passen att testa en ny inställning av knät – blev mer upprätt, inte lika sittande och kroppen vill ”ramla” framåt. Filmning av stakning med den gamla inställningen och sedan den nya. Analys i slowmotion för att kunna se detaljer – det blir att träna ytterligare på staktekniken.
Det blev även lite annan träning så som MTB, stavgång och styrka. Totalt hann vi med nästan 27 timmar på de åtta dagar långa lägret. Vi avslutade hela lägret med ett backrace – klassiskt för min del, 5,5 km på 24,27 och riktigt nöjd med loppet!
Toppenboende i en stor stuga i Idre Fjäll, god buffé varje dag i Värdshuset och strålande träningsväder. Renar utanför dörren varje dag och dalripor på fjället. Längtar redan tillbaka, men snart åker jag norrut igen. Då bär det iväg till O-ringen i Boden och MTB-O innan vi stannar till i Funäsfjällen för lite ”semester” innan nästa läger i Torsby den 4–8 augusti.

Race

HeleneRipa_Idre

Säsongen 2012/13

För ett och ett halvt år sedan bestämde jag mig för att göra en rejäl satsning mot Paralympics 2014, utan att ha en aning om den var rimlig eller inte. Nu vet jag …

medaljer_just
Läs mer

Silver på långdistansen …

Måndag och på schemat långdistansen över 15 km klassiskt, den som blev inställd på grund av ovädret natten mot lördag. Med ett riktigt vallaföre fick Fredrik och Martin en hektisk morgon och förmiddag med förutsättningarna: tre decimeter nysnö under natten, temperatur från minus 5 grader stigande till plus 1 grad underförmiddagen, fortfarande snöfall och en luftfuktighet på 97%. Efter tester in i sista sekund levererades skidorna till start i tid, precis i tid. Nu var det dags – Pre-Paralympics viktigaste lopp och det mest spännande – mitt första långa loppet på riktigt kuperad bana, på hög höjd och den distans som jag vill ta medalj på Paralympics nästa år. Hur skulle jag stå mig i konkurrensen och vilka förutsättningar var till min fördel respektive nackdel? Med en varvbana på 3 km gällde det dessutom att lägga upp loppet så att det fanns kraft i kropp och knopp även sista varvet …
Med en riktigt lugn och kontrollerad start kom jag in i trampkurvan vid vallabodarna och den första långbacken med bra känsla. Igenom tunneln och kortare stakparti, lite utför och lite kurvor, utförslöpa med vänstersväng innan brant backe och sedan ett stakparti där Anders langande dricka (varje varv) innan kort utförslöpa. Nu in i banans längsta stigning – backe, en serpentinsväng, fortsatt stigning som i slutet brantar på lite för att plana ut på toppen ovanpå tunneln. Lite utför och sedan uppför där trean viker av för att hoppa på igen strax innan den branta utförslöpan. Trevlig utförslöpa som bygger bra fart och som inte bjuder på några svängar eller andra överraskningar. Skarp vänster vid bodarna och några knixar innan stadion och varvning – ett varv!
Och jag gjorde rätt – mina krafter räckte alla varven. Jag hade skidor jag kunde lite på och genom Anna Maria och Fredriks tidrapporter fick jag veta att jag låg mer eller mindre jämnt med ukrainskan Kononova i princip hela vägen. Det kunde bli guld … Sista varvet gav jag allt jag hade, fick ordentligt med syra i slutet på sista långbacken och de små knixarna in mot stadion. På upploppet stakade jag ur mig de sista krafterna. Och det räckte till ett silver. Jag förlorade guldet med 7,8 sekunder, men jag är ända så oerhört glad över mitt lopp – både genomförandet/upplägget och prestationen. Att komma tvåa på genrepet inför Paralympics 2014 och detta med ett helt år av träning kvar ger pepp och styrka. Det kan bara bli bättre!

20130319-232004.jpg

Sochi

Ja, det blev verkligen ett äventyr …
Och det började redan på Arlanda. Trots våra idoga försök att få personalen på Turkish Airlines att se mellan fingrarna och släppa igenom vår bagageövervikt på 78 kg! så lyckades vi bara få ner den till 60 kg. Att min protes och reservdelar till den skulle väga så mycket gick de inte riktigt på – de drog av 8 kg för det och ytterligare 10 kg som goodwill.
Ösregn – avstigning, utdelning av krediteringar och säkerhetskontroll innan vi klev på gondolen som tog oss upp till boendet och tävlingsområdet. Mitt i allt detta var jag i akut behov av en toalett, men det verkade det vara svårt att få tillgång till. Gott om ryssar som ibland stökade till mer än strukturerade, även om de alla var hjälpsamma. Nåja, nu var vi ju i alla fall uppe och där fanns, tack och lov, en toalett. Utdelning av nycklar och ytterligare en kort busstur innan vi klev in i de enorma timmerstugorna och fina rum. Så otroligt skönt att vara på plats efter att ha varit vaken nästan ett ett dygn. En snabb och behövlig dusch innan jag utmattad kröp ner under täcket.
Promenad i djup sockersnömodd till restaurangen och en sen lunch. Lite kaffe, snack och en skön eftermiddag i soffan, medan ledarstab och vallar jobbar som bäst med att organisera i vallaboden. Ibland är det lyxigt att vara ”elitidrottare”…

20130313-224100.jpg

Ett sista genrep …

De avslutande två dagarna på lägret bestod av tuffa race – förmiddagen på tisdag med 2 x 5 km klassiskt på fjället. Efter att ha öppnat alldeles för hårt och stressigt, med mjölksyrestinna muskler som följd, blev det några väldigt långa kilometrar. Tekniken kändes hafsig och jag fick inte ut kraften i stakningen. Körde in på tiden 18.20. Efter en kort vila var det dags igen, denna gång körde vi omvänd jaktstart. Med en lugnare öppning och mer fokus på att bibehålla tekniken kändes det mycket bättre. Hade som mål att hålla undan för Zebastian som gick ut någon minut bakom mig. Det lyckades och jag gick i mål på 18.56. Kände mig nöjd över att jag var så stark trots toköppningen i första racet!
Onsdagens race blev en sprintvariant där vi körde 4 x 2 km i stafettform på delar av det lite kniviga elljusspåret med kurvor och utförslöpor. Eftersom jag behöver jobba med min inställning till backar blev det ett riktigt bra pass – när det är race tänker jag inte lika mycket! I alla fall inte på det … Det var med en positiv känsla i kroppen som jag tog av mig skidorna efter målgång – det ska bli kul att tävla på riktigt.

Stafettavslutning i Bruksvallarna

Foto: Jocke Lagercrantz
http://www.tillfjalls.se/2012/11/29/inget-ar-omojligt-i-bruksvallarna/

Det blev en del …

Nu har jag landat i Sverige och vardagen igen – att vara på läger är lite av en lyxtillvaro. Att kunna koncentrera sig på träningen till 100% är en underbar känsla – hemma tar pendling och jobb mycket tid och energi. Tänk OM man kunde lägga fyra timmar om dagen på träning hemma?! Vore inte det toppen?!
Laddade ner alla pass från min Garmin Forerunner 310XT och sammanställningen från lägret blev rätt imponerande. Är mycket nöjd med lägret och min egen träningssinsats

Totalt
13 pass
130,7 km
19 timmar och 57 minuter
3504 plockade höjdmeter
135 bpm medelpuls
182 bpm maxpuls
Ännu häftigare om man tar in i beräkningen att alla pass genomfördes på hög höjd, mellan
1800–2750 m.ö.h …

Träningsprogram
26/9  Ankomst
27/9  FM: Lugn promenad 1h 48min
EM: Stavgång uppför 1h 42min, 660 höjdmeter
28/9  FM: Rullskidor Klassiskt A1 1h 27 min  EM: RK A1 uppvärmning 35min, styrka 1h
29/9  Vilodag
30/9  FM: RK 2h 33 min (varav 45 min A2 stakpass uppför 470 höjdmeter)
EM: Stavgång uppför 1h 28 min, tog 621 höjdmeter
1/10  FM: RK A1 2h 6min, teknik, impulser  EM: RK A1 uppvärmning 50min, styrka 50min
2/10  FM: RK Race 3 km uppför, 184 höjdmeter, upp- och nedvarvning 1h 16min
EM: RK A1 1h 33min teknik, impulser
3/10  FM: RK A1 2h 23min uppför Passo Stelvio, 971 höjdmeter
4/10  Hemfärd