Full fart i Östersund

vallsundet
Backintervaller på tröskel 4 x 10 min uppför Vallsundet.

Drygt 13 träningstimmar avverkade när årets första landslagsläger summerades. Bilade upp för att kunna få med all packning och cykeln. I år bjöd Östersund på både sol, regn och motvind, men som alltid bra och varierande terräng. Och efter en bra månad i bagaget så var jag väl förberedd. Kroppen höll och jag kände mig stark hela lägret.

Träningsupplägget
Torsdag 4/6
Pass 1 | RK A3, tröskel 4 x 10 min backintervaller Vallsundet, 1 h 20 min
Pass 2 | MTB A1, stig och grusväg runt skidstadion och Torråsen, 2 h
Fredag 5/6
Pass 3 | ÖK A2, stakning 3 x 20 min mot Ås och Dille, 2 h
Pass 4 | RF A1, vid Önsjön avslutade med RK, 2 h
Lördag 6/6
Pass 5 | Crosspass ÖK + MTB A1, från Ytterån, via Krokom till Lit, 3 h 30 min
Pass 6 | Styrka, maxtester och core, 1 h
Söndag 7/6
Pass 7 | ÖK A3 Race, Önsjön 8,5 km (29.10), 1 h 10 min

efterrace
Liten samling efter avslutande race på lägrets sista dag.

Extra roligt att vi både på torsdagens tröskelpass och fredagens stakdrag tog laktattester. Man mäter hur mycket mjölksyra man har i blodet efter/under en viss ansträngning. För att veta var mina nivåer ligger har jag mina fystester som jag gjort i Torsby och på Vintersportcentrum som riktmärke. Jag använder även pulsklockan för att hjälpa mig att ligga på rätt puls samt känslan i kroppen.
På torsdagens intervallpass låg jag för högt i laktat, vilket betyder att jag producerade mer mjölksyra än vad kroppen klarar av att transportera bort eller använda som energi. Nu körde jag bara fyra intervaller, men hade jag kört exempelvis tio stycken på samma nivå så hade jag antagligen inte orkat alla, utan varit full med syra och inte haft möjlighet att komma upp i puls. Nu gick alla fyra dragen bra och med hög puls, dock hade det varit bättre att sänka farten och pulsen och därmed ligga lägre i laktat …
Med detta i ryggen så tog jag det betydligt lugnare på fredagens stakdrag och även om jag låg lite högt där med, så var det betydligt bättre. Detta är något som jag tar med mig och verkligen kommer tänka på framöver för att optimera min träning. Insikt – de tuffa tröskel- och intervallpass behöver inte vara lika smärtsamma och de lite längre A2-passen kan också vara något lugnare. Fokusera på känslan i kroppen och under sommaren öka längden på både tröskelpassen och A2-passen.
Lägrets långpass blev ett crosspass med 2.5 h stakning och 1 h cykel i regn och rusk. Men trots att jag körde ensam, så var tankarna positiva och sällskapet av Fredrik som följde mig med bussen och stundtals på min cykel hjälpte till att hålla fokus. Här kan ni se Fredriks lilla filmsnutt från passet.
Ronnie var med som ledare för U-laget och var i sitt esse. Dock fick vi ett pass tillsammans på fredag em och vi njöt av ett lugnt skatepass i sol och vacker natur. Som Ronnie sa: –”Trist dag på kontoret” …

Tråkigt är dock att Anna Maria och Fredrik avgår som förbundskaptener efter tre år. Deras personligheter, erfarenheter och kunskaper är något som jag kommer sakna massor. Den resa som jag gjort tillsammans med dem sedan debuten i landslaget 2012 är makalös och de har varit en av de viktigaste pusselbitarna. Det är tungt och framtiden känns oviss, men jag hoppas att det kommer lösa sig på bästa sätt.

race
Race Önsjön 8,5 km stakning, påhejad av Anna Maria.

onsjon
Lugnt skatepass med Ronnie, sol och vacker omgivning = energi.

Träningsläger i Torsby …

tunneln
Gruppbild, saknas gör Zebastian och hans nya guide Erik samt Anna Maria (som fotade).

Säsongens andra träningsläger fast det egentligen känns som första. Efter en lugn inledning av säsongen efter Paralympics så har sommaren varit riktigt bra och jag har successivt hittat tillbaka till träningsmotivationen. Att det är lite lugnare på fronten ”övriga uppdrag” har gjort att jag kommit in i rutinerna igen – vilket är avgörande för att jag ska få ihop det. Och även om mängden träning inte varit densamma som innan Sochi så kände jag mig riktigt stark både på rullisarna och på snön. Hovfjället-intervallerna och det avslutande testracet gick bättre än förväntat och nu är det bara att köra vidare.

Träningsupplägget
Lördag em: 2 h rullskidor, klassiskt A1
Söndag fm: 2 h skidor, klassikt A1 i tunneln
Söndag em: 1,5 h rullskidor, klassiskt A3 Hovfjälls-intervaller 8 x 5 min
Måndag fm: 2 h MTB A1
Måndag em: 2 h skidor, klassiskt A1 med impulser
Tisdag fm: Race 7,8 km, klassiskt A3 (6 varv i tunneln), upp- och nedvarvning


Hovfjället-intervaller …

mtb
Gruppselfie innan två timmar MTB för mig, löpning med orienteringsinslag för resten.

race
Dags för avslutande race i tunneln – 6 varv á 1,3 km = 7,8 km. 

På plats var även det paralympiska teamet från USA – U.S. Paralympics Nordic. Kul att träffa dem igen. Vi körde några pass tillsammans, men med lite olika träningsförutsättningar så var det framför allt vid måltiderna som vi umgicks.

sitski_usa
Delar av det paralympiska teamet från USA.

Vi bodde för första gången på Sahlströmsgården bara några minuter från skidtunneln. Fina, moderna rum med utsikt över böljande ängar och en mindre sjö, fantastisk god och hemlagad mat i en mysig och lugn miljö i renoverade gamla byggnader som har fått behålla sin charm och sina detaljer. Dessutom fanns det en väg som gjord för rullskidor precis utanför dörren – jag kommer definitivt åka dit igen.

utsikt

cafe

matsal

Tung världscuppremiär …

Första världscuploppet och tillika första tävlingsracet för säsongen avklarat – 5 km klassiskt på en halvkuperad bana med en lite trixig utförslöpa. Vuokatti bjöd på fina spår, någon minusgrad och snöfall, men min kropp var inte så stark som jag ville att den skulle vara. För den förnuftiga och realistiska sidan av mig så var detta ett ”komma-igång-lopp” och få race i kroppen, medan tävlingsmänniskan i mig gärna hade velat prestera betydligt bättre.
Tyckte att jag höll en bra utgångshastighet – lugnt och kontrollerat, och det kändes bra i ett par kilometer. Efter varvningen så var det dags för den lite tuffare motbacken igen och efter den blev jag trött. Slet och tyckte till och med att stakningen kändes tung. Ett felskär i en mindre utförslöpa gjorde att jag studsade ner på rumpan och upp igen, dock klarade jag utförslöpan med s-kurvan galant. Blev omkörd att två konkurrenter precis efter den utförskörningen (höjden av förnedring på en så kort sträcka), men stakade i alla fall ikapp dem och gick kloss i rygg över mållinjen. Det blev en blygsam 11:e plats av totalt 17 löpare där jag tappade en minut på slutvarvet – det positiva är att det bara kan bli bättre!
Imorgon är det dags för 5 km fristil och förhoppningsvis så känns kroppen piggare efter dagens genomkörare …

image

Efterlängtad snöträning …

langberget1

Efter några veckors uppehåll på grund av en förkylning så var det dags för lite efterlängtad träning igen. Eftersom det i Stockholm, precis som på många andra ställen i landet, fortfarande är barmark tog jag ledigt några dagar i jul- och nyårshelgen för att komma till lugnet i torpet och därifrån vidare till snön. Totalt blev det nästan en vecka med underbar och inspirerande träning på – om än lite blöt och konstgjord, men dock – snö!
Vi började med fyra dagar i Långberget – funktionellt boende, fantastisk mat och 5 km bra spår i lagom kuperad terräng. Det blev både skate och klassiskt, distans och lite kortare pass med lite grenspecifik styrka och impulser. Kroppen kändes bättre än jag hoppats med både humör och motivation på topp. Passade även på att göra lite tester och fininställningar av protesen eftersom vi hade tillgång till snö …

tunneln-1

Avslutade detta lilla ”miniläger” i torpet och Torsby Skitunnel. Första riktiga fartpasset på länge och trots trögt före gav tröskelintervallerna bra kvitto – glad! På nyårsafton blev det ett lite längre distanspass och en lugn, mysig kväll med god middag, pannlampspromenad och feelgoodfilm med Ronnie – ett bra avslut på både lägret och året.

torpet-1

Jag är otroligt glad och tacksam över mitt liv och de människor jag har i min närhet, stolt över de prestationer jag levererat det gångna året och ser fram emot att få inleda 2014 med en efterlängtad tävlingspremiär i Vuokatti, Finland i början av januari. Sedan vidare till Oberstdorf för nästa, innan det bär hemåt igen för lite mer träning. Jag hoppas verkligen att vädergudarna tagit sitt förnuft till fånga och att Stockholm i mitten av månaden ligger vackert inbäddat i ett tjockt täcke vit snö …

Höga berg och djupa dalar …

Efter måndagens sköna vilodag med fika och promenad i stan i gassande sol så var det åter dags att göra det vi är här för – träna. Tisdagens första pass bjöd på rullskidor, klassiskt. Uppvärmning med tio stycken impulser av varierande slag. Impulser är korta maxrace, max 10 sekunder långa med 2 minuters vila mellan – från stillastående, ökande typ fartlek, överraskande där motståndaren helt plötsligt drar iväg i max och man ska haka på osv. Sedan var det dags för det berömda stakpasset upp för Passo de Forcola 2350 m.ö.h. – ett tröskelpass i A2-zonen i cirka 45 minuter. Ett tufft pass där man inte tycker att det är så jobbigt den första biten, men backen lurar en och blir gradvis lite, lite brantare. När man börjar närma sig slutet är man ordentligt slut i mage, rygg och arm. Dock gick det betydligt bättre i år jämfört med förra året och jag kom nästan ända upp till toppen. Kul! Trött, men nöjd och dags för mat och vila innan nästa pass.
20130926-102416.jpg
Eftermiddagen bjöd på ett fantastiskt stavgångspass med Frida upp i en av de dalsänkor som finns här. Med vidunderlig utsikt, turkosa bäckar och kuperade bergssluttningar med betande kor blev det en toppentur. Hemma lagom till middag och tyvärr denna kväll huvudvärk. Tog tabletter och trodde att det värsta var över …
Men inte. Vaknade på onsdag morgon med migrän och i tron om att det skulle bli bättre med frukost och lite träning gav jag mig iväg på passet. Men fick bryta … Väl hemma började kräkningarna och sedan låg jag hela dagen med fruktansvärd huvudvärk. Inte förrän senare på kvällen lättade värken något så att kräkningarna upphörde. Migränen höll i sig i princip hela natten, dock hela tiden avklingande.
Nu på morgonen mår jag okej, lite lätt värk men förhoppningsvis mer från sängliggandet och dåligt med mat och vätska än sviter av migränen. Sängarna och kuddarna är väldigt hårda och hjälper inte direkt när man vill ha mjukt och gosigt. Inte nog med att jag mått pyton i ett dygn, jag missade även gårdagens kvällsöverraskning – picknick på alptopp med gänget. Det hade varit mysigt! Men jag missar även dagens förmiddagsrace uppför Passo de Eira. Ett 5 km långt lopp med bra lutning och något som skulle kunna ha varit ytterligare ett kvitto på framsteg. Men idag blir det en lugn dag, kanske ett lugnare pass på efter middagen. Ska även passa på att fylla på depåerna inför morgondagens strapats – Passo de Stelvio – 3,3 timmar klättring, 48 serpentiner och ca 1100 höjdmeter.

20130926-102616.jpg

20130926-102657.jpg

20130926-102730.jpg

20130926-103434.jpg

Nytt kvitto…

Idag var det dags för nytt testrace – stakning 6 km. Har en sträcka jag kör ibland för att kolla form och framsteg … Har kört racet två gånger tidigare; i början av säsongen, i somras och så nu.
Idag var tanken att kolla hur förra veckans fartläger och denna lite lugnare veckan har för effekt på kroppen – viktigt inför vinterns tävlingar. Hur tufft kan jag köra och hur nära inpå?!
Testade idag även att ha lite mer luft i dämparen i knät – vill komma fram och upp, inte bli sittande. Tänkte även hela tiden på tekniken – timingen, stämmet/träffen och blicken …
Och trots – eller kanske tack vare – nya inställningar och regn så slog jag personligt rekord på sträckan! Tyckte inte att det gick helt hundra. Men, åh vad det är skönt att få bekräftelse att jag är på rätt väg!
Sochi – here I come!

Tufft fartläger i Torsby

Fem dagar – fem fartpass …
Mellan den 4:e och 8:e augusti hann vi med toppbestigning av Tossebergsklätten på skate, tuffa stakintervaller i skidtunneln, spänst och stavgångsintervaller upp för slalombacken vid skidstadion, klassiskt race uppför Hovfjällets sugande backar för att avsluta hela lägret med en parstafett på snö i tunneln …

HeleneStyrka
I
mpulser/spänst med medicinboll istället för diverse hopp – allt för att spara på benet …

Mellan passen var det förstås mat och vila på Valbergsängen och inte att förglömma – tre lugna A1-pass och ett styrkepass som vi hann med där emellan. Allt detta i trevligt sällskap av längdlandslaget, både tjejer och killar. Två pass körde vi gemensamt – intervallerna i Tossebergsklätten och Hovfjällsracet. Sporrande och inspirerande att vara omgiven av så många duktiga skidåkare, trots att det fattas en del för att kunna hänga med! Att få tekniktips och trix från Anna Haag, eller en pratstund med Daniel Rickardsson, känns lite extra speciellt och motiverande …

HeleneHovfjallet
Race Hovfjället tillsammans med längdlandslaget blev en tuff kamp mot mjölksyra och hjärnspöken – men jag tog mig upp!

Annars blev lägret en viktig bekräftelse på att säsongens inledande träningen börjar ge resultat – både teknik, styrka och fart! Hade betydligt bättre resultat rent tidsmässigt, men viktigast var nog känslan i kroppen – den svarar, jag är starkare!
Min stak- och skateteknik har tagit stora kliv framåt och de justeringar vi gjort tidigare och även nu på knä och fot gör stor skillnad. Nu har vi något att utgå ifrån nästa gång jag går på snö. Nytt knä beställt, reservdelar till foten på gång, ny dämpare till knä undersöks osv – att åka skidor är bara en bråkdel av allt jobb som måste göras.
Fem dagar – fem fartpass!

Destination Funäsfjällen

För knappt ett år sedan, i samband med landslagslägret i Bruksvallarna, fick jag förfrågan om jag ville vara med och testa och utvärdera diverse aktiviteter i Funäsfjällen. Förfrågan kom från Destination Funäsfjällen och deras Tillgänglighetsprojekt med Micke Ärfström i spetsen. Och nu i veckan var det dags – dels för detta äventyr, men även lite semester…
En trevlig middag på Hotell Funäsdalen inledde de tre dagarna och runt bordet fanns Micke, Ronnie, jag och de nya bekantskaperna Calle och Karri. Efter den godaste röding jag någonsin ätit var det dags för kort presentation, genomgång av morgondagens aktiviteter och sedan en god natts sömn.

funasdalen

Dag 1 | Biltur upp på fjället mot Stor-Mittåkläppen och Djupdalsvallen. Avlastning av ett gäng MTB och två Zoomar. Zoom är ett fordon som har permanent symmetrisk 4-hjulsdrift och är speciellt konstruerad för att framföras i terräng. Det är klassad som en cykel klass III och får framföras i 20 km/h där man allmänt får cykla med vanlig cykel. Och det visade sig vara ett perfekt sätt att kunna ta sig ut i terrängen! Jag, Ronnie och Micke cyklade medan de andra två Zoomade på den vackra turen ut på Torrbergsvallen och ner på stranden vid Mittån. Underbart vackert och stigen var gudomlig!

Foto_CalleEriksson

Foto_CalleEriksson_2

Fika med fjällvatten ur kåsa innan turen bar oss tillbaka på MTB-leden och Guldtur nr 7. Extremt rolig cykling och landskapet ”tvingade” oss att cykla den några gånger fram och tillbaka innan vi fyllde på depåerna på fäbon i Djupdalsvallen och deras FRASIGA våfflor med grädde och hjortronsylt …
Avslutade dagen med fiske i Messmörtjärn – jag kastspö och Ronnie flugfiskespö. Han var betydligt närmare att fixa förrätten än någon av oss andra. Åkte till nytt boende – handikappanpassad stuga i Skarvliden, stor och trevlig där vi gemensamt lagade middag och kort sammanfattade dagen. Lite funderingar kring förbättringar och andra synpunkter diskuterades.

Dag 2 | Inledde dagen med ett besök på kalfjället och Andersborg. Praktiskt att komma upp hela vägen med bil, vilket underlättar eventuell fortsatt utforskning av fjället då det bara finns ett antal givna meter innan skavsår mm. Nästa aktivitet blev en tur på MTB och Zoom, mot Röstberget och Sörmon. Smal slingrande stig, mestadels nerför och riktigt snabbåkt! Lite fika i Ljusnedal innan vi fortsatte hem längs med Ljusnan. Den vackra MTB-leden som följde älven var minst lika trevlig som den inledande delen. Och Calle och Karri hängde med utan problem …

ljusnan_calle

ljusnan

Lagom till eftermiddagsbesöket på Myskoxshägnet i Tännäs kom det in en regnskur – en svalkande kontrast mot den strålande sol som följt oss de senaste veckorna. Imponerande djur! Sedan bar det tillbaka till stugan där vi blev bjudna på en trevlig och god middag efter ytterligare en heldag …

Dag 3 | Lite träningsångest smög sig på och jag passade på att köra ett kort rullskidepass innan frukosten – stakning i 30 minuter uppför i backen från Funäsdalen mot Tännäs. Ett bra pass på tröskel. Efterlängtad frukost, sammanfattning och utvärdering av helgen tillsammans med Micke och Jonas från Destination Funäsfjällen innan hemfärd.
Spontan känner jag att det vore trevligt att lägga ett barmarksläger i regionen – framförallt med tanke på utbudet av både rullskidbanor, bra stak- och intervallbackar, trevliga MTB-leder och tillgängligheten till kalfjället. Perfekt! Nu bär det vidare – till Värmland och torpet innan det är dags för Torsby och nästa landslagsläger. Denna gång med fokus på fart och intervaller – barmark och snö …

CalleEriksson

Statusuppdaterat …

Har nu varit hemma nästan en vecka sedan lägret i Idre med Zebastian och Albin. Det blev ett riktigt bra läger med mycket backträning – både stakning, klassiskt och skate. Kändes viktigt att ta vara på möjligheterna att träna i ordentliga motlut med tanke på att Stockholm trots allt är rätt platt … Det blev därför både A1 och en hel del intervaller i backe – 11 x 3 min klassiskt med tröga hjul och 3 x 20 min (skate, stakning, skate). Är superglad att jag känner mig så stark i stakningen uppför.

HeleneRipa

Passade på i slutet av lägret på de lugna passen att testa en ny inställning av knät – blev mer upprätt, inte lika sittande och kroppen vill ”ramla” framåt. Filmning av stakning med den gamla inställningen och sedan den nya. Analys i slowmotion för att kunna se detaljer – det blir att träna ytterligare på staktekniken.
Det blev även lite annan träning så som MTB, stavgång och styrka. Totalt hann vi med nästan 27 timmar på de åtta dagar långa lägret. Vi avslutade hela lägret med ett backrace – klassiskt för min del, 5,5 km på 24,27 och riktigt nöjd med loppet!
Toppenboende i en stor stuga i Idre Fjäll, god buffé varje dag i Värdshuset och strålande träningsväder. Renar utanför dörren varje dag och dalripor på fjället. Längtar redan tillbaka, men snart åker jag norrut igen. Då bär det iväg till O-ringen i Boden och MTB-O innan vi stannar till i Funäsfjällen för lite ”semester” innan nästa läger i Torsby den 4–8 augusti.

Race

HeleneRipa_Idre

Plus och minus …

Det blev inte torpet i Värmland som planerat under jul- och nyårshelgen – vi blev hemma i Stockholm istället. Anledningen är snöläget. Det har kommit betydligt mer snö här hemma och trots att det varit plusgrader och regn i två dagar, så är snötäcket fortfarande tjockt. Vid Rudan drar de upp nya fina spår nästan dagligen och Lida har helt okej spår trots trasig pistmaskin. Körde långa slingan två varv där i söndags och det var över förväntan. Slingan är kuperad och har några trixiga utförslöpor som jag (hör och häpna) inte tvekade att kasta mig ut i. Det hjärnspöket blir mindre och mindre …
Igår var det ”tekniktestardag”. Har fått en ny dämpare till XT9-knät och har inte varit riktigt överens med den. Den nya dämparen är tänkt att fungera utan fjäder och vinkeln i känt blev inte alls den samma som tidigare och i de tidigare testerna har jag blivit riktigt frustrerad, ledsen och anti. Ingenting kändes bra – den kändes för lång, för otymplig, jag kunde inte trampa runt i kurvorna osv. Fick det att stämma lite bättre igår, men fortfarande inte helt bekväm med det nya. Väl hemma igen diskuterade jag och Ronnie vinkelproblemet och vi gjorde en enkel justering och vips – så blev vinkeln perfekt och känslan i princip den samma som tidigare!
Vidare så har vi även monterat dit en ny fot som jag har fått/lånat av Håkan och de samverkar med varandra på ett helt annat sätt än tidigare då jag haft en ”stel” fot. Och efter några mindre ändringar så fungerar de perfekt tillsammans – riktigt skoj! En helt annan känsla och följsamhet än med den gamla.
Idag var det test av allt detta och känslan var mycket positiv! Glädjen var tillbaka och vi passade även på att testa stakning i maxfart. Det blev 10 x 2 minuters med en minut aktiv vila. Och det fungerade så bra! Kom upp bra på tå och fick en riktigt bra träff. Åh, vad skönt att veta att det fungerar, nu blir det till att testa diagonalen och spring uppför backarna när föret blir bättre.
I eftermiddag A1 med impulser/fartlek i kurvorna för att få upp teknik och kunna åka fort även i dessa och inte bara på raksträckorna.

Vinter i Stockholm