Full fart i Östersund

vallsundet
Backintervaller på tröskel 4 x 10 min uppför Vallsundet.

Drygt 13 träningstimmar avverkade när årets första landslagsläger summerades. Bilade upp för att kunna få med all packning och cykeln. I år bjöd Östersund på både sol, regn och motvind, men som alltid bra och varierande terräng. Och efter en bra månad i bagaget så var jag väl förberedd. Kroppen höll och jag kände mig stark hela lägret.

Träningsupplägget
Torsdag 4/6
Pass 1 | RK A3, tröskel 4 x 10 min backintervaller Vallsundet, 1 h 20 min
Pass 2 | MTB A1, stig och grusväg runt skidstadion och Torråsen, 2 h
Fredag 5/6
Pass 3 | ÖK A2, stakning 3 x 20 min mot Ås och Dille, 2 h
Pass 4 | RF A1, vid Önsjön avslutade med RK, 2 h
Lördag 6/6
Pass 5 | Crosspass ÖK + MTB A1, från Ytterån, via Krokom till Lit, 3 h 30 min
Pass 6 | Styrka, maxtester och core, 1 h
Söndag 7/6
Pass 7 | ÖK A3 Race, Önsjön 8,5 km (29.10), 1 h 10 min

efterrace
Liten samling efter avslutande race på lägrets sista dag.

Extra roligt att vi både på torsdagens tröskelpass och fredagens stakdrag tog laktattester. Man mäter hur mycket mjölksyra man har i blodet efter/under en viss ansträngning. För att veta var mina nivåer ligger har jag mina fystester som jag gjort i Torsby och på Vintersportcentrum som riktmärke. Jag använder även pulsklockan för att hjälpa mig att ligga på rätt puls samt känslan i kroppen.
På torsdagens intervallpass låg jag för högt i laktat, vilket betyder att jag producerade mer mjölksyra än vad kroppen klarar av att transportera bort eller använda som energi. Nu körde jag bara fyra intervaller, men hade jag kört exempelvis tio stycken på samma nivå så hade jag antagligen inte orkat alla, utan varit full med syra och inte haft möjlighet att komma upp i puls. Nu gick alla fyra dragen bra och med hög puls, dock hade det varit bättre att sänka farten och pulsen och därmed ligga lägre i laktat …
Med detta i ryggen så tog jag det betydligt lugnare på fredagens stakdrag och även om jag låg lite högt där med, så var det betydligt bättre. Detta är något som jag tar med mig och verkligen kommer tänka på framöver för att optimera min träning. Insikt – de tuffa tröskel- och intervallpass behöver inte vara lika smärtsamma och de lite längre A2-passen kan också vara något lugnare. Fokusera på känslan i kroppen och under sommaren öka längden på både tröskelpassen och A2-passen.
Lägrets långpass blev ett crosspass med 2.5 h stakning och 1 h cykel i regn och rusk. Men trots att jag körde ensam, så var tankarna positiva och sällskapet av Fredrik som följde mig med bussen och stundtals på min cykel hjälpte till att hålla fokus. Här kan ni se Fredriks lilla filmsnutt från passet.
Ronnie var med som ledare för U-laget och var i sitt esse. Dock fick vi ett pass tillsammans på fredag em och vi njöt av ett lugnt skatepass i sol och vacker natur. Som Ronnie sa: –”Trist dag på kontoret” …

Tråkigt är dock att Anna Maria och Fredrik avgår som förbundskaptener efter tre år. Deras personligheter, erfarenheter och kunskaper är något som jag kommer sakna massor. Den resa som jag gjort tillsammans med dem sedan debuten i landslaget 2012 är makalös och de har varit en av de viktigaste pusselbitarna. Det är tungt och framtiden känns oviss, men jag hoppas att det kommer lösa sig på bästa sätt.

race
Race Önsjön 8,5 km stakning, påhejad av Anna Maria.

onsjon
Lugnt skatepass med Ronnie, sol och vacker omgivning = energi.

Tjejvasan och folkfest i Falun …

A859_1_sid2

Vilken grym helg det blev!
Först var det dags för Tjejvasan. Lite extra pirrigt då det det var tre år sedan jag körde senast. Då, 2012, seedade jag upp mig till startled 1, nu var jag kvalificerad att stå i Elitledet – en ny, men häftig upplevelse. Det betydde flera saker – dels ganska mycket mer uppmärksamhet och media, men framför allt innebar det fördelen att inte behöva stå i kö på morgonen in i startfållan. I år bodde vi på nytt ställe precis vid Oxbergs-kontrollen. Det var perfekt – stort, personligt och med ett mycket gästvänligt värdpar.
Det började med en nummerlappsceremoni på fredagskvällen där jag fick kliva upp på scenen i mässtältet tillsammans med några av världens bästa långloppsåkare, bland andra Britta Johansson Norgren, Laila Kveli och Annika Löfström – coolt! Fick även nöjet att skriva en autograf till Ester …

nummerlappsceremoni

I år hade jag ett privat litet serviceteam – Ronnie, min man, klippa och tillika supervallare langade även dricka och stod med stavar på tre ställen. Utmed spåret fanns även stav- och langateamet Ola och Ellinor, samt mina svärföräldrar som skrek på inte mindre än tre ställen! Vilket perfekt upplägg – jag visste att det fanns stavar utmed hela banan (2012 bröt jag en stav i Gopshus och det tog bra många kilometrar innan jag lyckades få en nya av en motionär/åskådare och en egen i Läde) och dricka på fyra ställen.
Och det blev ett riktigt bra lopp! Inte perfekt, men utifrån säsongens förutsättningar ett lopp som jag är nöjd med. Jag hade inte riktigt den där farten och trycket i stakningen som jag vet att jag kan få till när allt stämmer, men jag hade inte mer i kroppen denna dag.
Skidorna var perfekta och trots att jag körde med fäste, valde jag att staka i princip hela banan. Är nu frestad att staka hela loppet på blanka skidor, kanske nästa år beroende på före. Nådde inte mitt mål att komma topp 50, utan slutade som 54:a på tiden 1.32:14 endast 13 minuter efter segraren. Kanske hade det sett annorlunda ut om det hade blivit en fight om placeringarna de sista kilometrarna. Nu gick jag ensam, kanske de sista två …
Men som alltid – lika kul att efteråt prata med andra tjejer om loppet, sitta i mässtältet med klubbkamraterna och bara njuta av atmosfären och stämningen. Dagen avslutades med god middag i bästa sällskapet på kvällen i Oxberg, innan jag stupade i säng klockan halv nio.

Här finns lite klipp från SVT från helgen:
Intervju före start
Efter målgång

Hela resultatlistan från årets Tjejvasan – Resultat från Tjejvasan 2015

vm_falun

Och när vi ändå var i Dalarna så kändes det självklart att stanna till i Falun och se på den avslutande VM-femmilen. Vilken folkfest! Stämningen var på topp, det blev ett dramatiskt lopp och jag är så grymt imponerad av dessa skidåkare som slet i de tuffa backarna i ett tungt före med nysnö och plusgrader.
Det blev en skön hemresa efter en fullspäckad helg …

VM-silver i klassisk sprint

flower1-ipc
Woman’s Standing Classic Sprint.  Foto: James Netz Photography

Det blev en lång och tuff dag igår som slutade på bästa sätt – med ett VM-silver! Jag hade som mål att försvara mitt sprint-guld från VM i Sollefteå 2013. Nu räckte den inte riktigt hela vägen – kanske dels på min säsong som inte varit helt optimal, men framför allt på att motståndet blev för tufft. Men jag tar med mig att jag var kylig, strategisk och lagom taggad hela dagen, trots att det är tufft mentalt att ladda inför varje race. Jag tog rätt beslut utmed banan, var tuff utför och tokstark i avslutningen. Självförtroendet får sig en boost när man plockar tre placeringar bara inne på stadion – från en femte plats till ett silver.

AnneRagnhildKroken
Upploppsfight!  Foto: Anne Ragnhild Kroken 

Mellan loppen följde jag min plan – på med överdrag och nedvarvning direkt, byte till torr underställströja, energiintag, några minuters mental vila och laddning, uppvärmning och sedan direkt till start, av med överdrag och på med tävlingsskidor. Och detta gånger två – mellan prolog/semi och semi/final. Efter blomsterceremonin blev det en längre nedvarvning och det finns inget bättre just då. Att i lugnt och ro njuta av ett silver och av det man älskar att göra – åka skidor.
Och som alltid är det inte möjligt att prestera på topp oavsett hur väl förberedd man är om inte teamet runt omkring fungerar. Det gjorde det idag, som så många gånger tidigare – så stort tack Fredrik Uusitalo och Martin Isaksson.

Mer om VM i Cable, och om dagen finns att läsa på SHIF:s webbsida på länkarna nedan.
Helene Ripa inför VM: ”Jag känner mig stark, glad och taggad”
VM-silver i sprint för Helene Ripa

IMG_5550_justInnan start semifinal.  Foto: Anne Ragnhild Kroken

pallen_just (kopia)

Pappersarbete …

ipc-xc

Det är snart tävlingssäsong igen och jag ser verkligen fram emot den första världscuptävlingen i Vuokatti i mitten av december. Dock är det lite som behöver fixas för att jag ska få ställa upp och det är redovisningen av den utrustning som jag tänker tävla på i år. IPC (International Paralympic Committée) har tydliga regler för vilka hjälpmedel man får använda.
För er som följer min blogg så läste ni säkert om att jag fick tävlingsförbud i oktober 2013 på den fot som jag tänkt använda på Paralympics – något som ställde till det rejält, både mentalt och fysiskt (justering av åkteknik). Tack vare mina kontakter och Centri fick jag fram en standardfot som uppfyllde både mina önskemål och klarade IPC:s regelverk. För att slippa liknande eller andra incidenter i fortsättningen håller IPC nu på att bygga upp ett register över alla atleter och deras utrustning. Så, innan den 15 november måste jag skicka in ett formulär samt ett antal fotografier till IPC. Detta är ett krav för att jag ska få tävla internationellt kommande säsong.
Förutom det så har jag skrivit ett brev till den kommitté som har hand klassificeringen inom IPC. Jag tycker att procentsatsen – dvs det ”handikapp” jag tävlar med och som gör att jag kan tävla mot andra stående tjejer, som saknar kanske en arm – i skate/free technique i min klass inte är rättvis. Den behöver ses över för att jag och andra med samma funktionsnedsättning ska kunna tävla på mer lika villkor. Då benen är så viktiga i skate, så bör procenten ligga lägre än i klassiskt, men så är inte fallet idag. Jag håller tummarna för att de lyssnar och justerar procentsatsen för skate i min klass, LW2 – kanske inte till denna säsong, men till nästa …

Med ojämna mellanrum…

image

Att hålla bloggen uppdaterad är lättare sagt än gjort. Här kommer därför några bakåtblickande inlägg från de senaste veckorna och vi börjar i Liepzig med årets upplaga av den ortopedtekniska mässan OT World 2014, 12–14 maj.
Anledningen till min närvaro på mässan är ett samarbete med Centri och Fillauer som började för flera år sedan. Jag har hjälpt dem med feedback på deras produkter – bland annat protesfötter och knän. Är även aktiv modell under mässor och utbildningar. Genom samarbetet har jag fått möjlighet att prova flera spännande nyheter och även haft en del synpunkter som inspirerat till och resulterat i nya produkter, till exempel foten Wave Activity. Jag ville så gärna prova en löparfot med häl och som fungerade tillsammans med skor. Fantastiska Eric Rubie tog då fram en prototyp och idag finns foten i flera olika modeller.
Det är tack vare mitt jobb tillsammans med Centri/Fillauer som jag på en mässa för några år sedan kom i kontakt med knät XT9 som jag åker på idag. Och det var även Centri/Fillauer som hjälpte mig när IPC (Internationella Paralympiska Kommittén) inte godkände foten som jag ville åka på i Sochi. Avslaget som kom i slutet av oktober 2013 blev ett slag i ansiktet och jag blev helt förstörd. Men efter ett samtal till killarna på Centri och fyra dagar senare kom två fötter (från USA) som passade min kravspec perfekt. Att så snabbt hitta nya delar var förstås en förutsättning för att jag skulle kunna fortsätta satsa mot Paralympics.
Och resten är ju historia…

image

imageCentri tillverkar även ”skins” – här en supersnygg, verklighetstrogen glove i pvc…

image

Stökig axel och uppdragsplanering …

heleneripa_krasch

Har inte tränat så hysteriskt mycket den senaste tiden – mest beroende på den axelskada som jag ådrog mig på sprinten i Sochi, dels för att jag har haft fullt upp med annat och inte riktigt kommit in i rutinerna ännu. Det är klart, jag tränar ju i alla fall minst tre pass i veckan och så rehabträningen på det … Med det går lite trögt, axeln bråkar mer än jag hade hoppats vid det här laget och jag måste kolla upp den ordentligt. Har inte kört ett enda rullskidpass ännu, men stakmaskin verkar fungera bra och annan alternativ träning såsom MTB, stavgång och lite paddling.
Jag har många järn i elden just nu, en direkt följd av mina framgångar i Sochi och det är en hel del erbjudanden som ska gås igenom och trollas in i almanackan – ett angenämt arbete dock. Flera uppdrag är direkt knutna till idrotten, bland annat några föreläsningar på Bosön, men andra är mer generella. Och det är mycket som måste förberedas. Även om det mest förstås redan finns i huvudet så måste jag få till strukturen och anpassa innehållet efter målgrupp och uppdrag.

20140420_175225_resized

Valborgshelgen blev dock en skön avkoppling från allt detta och för första gången på nästan ett år fick vi tillbringa flera dagar med min syster, hennes man och deras lilla tjej ”Lilla O” uppe i torpet. Lata dagar med korvgrillning vid älven, loppisbesök, äventyr och safari vid bäverdammen och väldigt mycket Yatzy. Men det blev även en hel dags röjning av sly med mera med röjsåg och bortforsling av den ofattbara mängden ris detta medför. Det ser inte ut att vara så mycket när det står upp, men på marken  – helt galet!

20140501_135424_resized

Denna helg bjöd också den på lite utflykt – var i Vagnhärad och tittade på svärföräldrarnas nya tomt och passade även på att kolla in lite nya paddelvatten. Och det var verkligen helt otroligt vackert och den tjocka dimman gjorde allt lite magiskt och trollskt. Blev så sugen på att smyga in i tjockan och se vad som döljer sig där inne …
Nu kommer jag att vara på resande fot några dagar igen. Börjar med en ortopedmässa i Leipzig som faktiskt var det stället där jag för första gången kom i kontakt med det protesknä XT9 som jag idag åker på. Nu, som då, är jag protesmodell och visar upp nya komponenter för Centri och Fillauer. De har hjälpt mig massor i min satsning och det ska bli kul att träffa dem alla igen.
Därefter bär det iväg till västkusten och ett event tillsammans med Bliz. Det ska bli kul att åter få njuta av vacker skärgårdsmiljö, träffa nya och gamla bekanta – min sockertopps-favorit Robin Bryntesson kommer och jag håller tummarna för att hans Frida är med.
Efter denna vecka så är jag på hemmaplan ett tag innan det i slutet av maj är det dags för årets första läger.

20140510_121223_resized

20140510_133514_resized

Sochi – here I come!

20140302_083635

En vecka i vackra Ridnaue, ca 1500 m.ö.h. – det gick ju snabbt … Här följer en resumé:
Dag 0 | Allt började på Arlanda (förstås) med en hel del övervikt, för tunga väskor och omfördelning vid incheckningen. Via VIP-kön genom säkerhetskontrollen då tiden började bli knapp, trots att Ronnie och jag var där i mycket god tid. Ett extremt tight mellanlandning i Berlin där vi fick rusa till nästa flight medförde att vi i München stod utan bagage. Hmm … Efter diverse byråkrati, bestämde vi att invänta nästa flyg och passade på att äta en sen lunch. Inget bagage. På nästa flyg från Berlin, ytterligare två timmar senare, fanns vårt bagage med och vi kunde äntligen ge oss iväg på den 2,5 timmar långa bilresan. Trafikolycka och stillastående i kö i ca en timme och vi checkade in på Hotel Schneeberg vid midnatt.

20140225_120942

Dag 1
 | Tog en liten sovmorgon och åt lyxfrukost vid niotiden. Sedan dags för det första passet, 1,5 timme klassiskt i strålande sol och fantastiska spår som slingrade sig fram i dalen. Vi körde tillsammans allihop och fick en del tips och trix från Johanna Ojala som gästspelade på detta läger. Ett trevligt pass, trots att kroppen var lite tung och seg efter resan. Helt slut vid lunchen, somnade som en stock och jag vakande efter två timmar med dundrande huvudvärk. Lyckades dock få i mig lite middag innan jag lade mig för natten och hoppades på det bästa – att jag skulle vara bra på morgonen.

20140225_113442

Dag 2
| Ingen huvudvärk, men mådde riktigt illa och kämpade i mig lite frukost, som kom upp lika fort igen. Bäddade ner mig igen och sov hela förmiddagen. Lagom tills de andra kom tillbaka efter passet så var jag så fräsch att jag kunde äta lunch. Tog en lugn stavpromenad på eftermiddagen, det var skönt att röra på sig och resten av dagen mådde jag bra.

20140227_095905

Dag 3
| Tillbaka och sugen på att ge mig ut. Denna dag bjöd på lite mulet väder, dryga 1,45 skate. Lugnt och skönt, ett glidarpass. Killarna hade vilodag och eftermiddagen bestod av vila, cappuccino och en god bok.

20140227_124342

Dag 4 | Dags för första fartpasset och vid uppvärmningen fick jag mjölksyrechock i hela kroppen – usch! Det tog en 30 minuter innan jag var hyfsat med och drog igång mina intervaller. Och det kändes bättre än jag trodde, kände mig stark även om jag blev lite trött på den sista. Nedvarvning, dusch, lunch och vila. Men hade svårt att somna och låg mest och bara njöt av att få ta det lugnt. Dags för pass nummer två; stavgång i knappt en timme. Skönt! Sedan middag – som vanligt lyxig trerätters med smarrig efterrätt. Njöt av att känna mig lätt och glad i kroppen. Lite snack och internetande i lobbyn. En urusel wi-fi kommer nog resultera i en dyr räkning …

20140228_131856

Dag 5 | Dryga två timmar njutning! Klassiskt i samlad trupp i en kämpande sol. Tvårätters till lunch och dagen till ära – cappuccino på maten. Ingen powernapp efter lunchen, men väl tre timmar liggandes i sängen med en nagelbitare till bok. Jag i ena sängen, Johanna med sin bok i den andra. Förberedelser och lite packlogistering inför avresan, innan det var dags för den sista middagen på detta ställe. Tidigt i säng, det blir en ny tuff dag imorgon.

20140302_082817

Dag 6 | Upp i ottan (06.30)… Frukost och sedan ut i spåret för lägrets andra fartpass. Nysnö, vacker disig soluppgång och en ny bana. Efter uppvärmning drog vi igång och jag kunde hänga Zebben och Albin. Otroligt inspirerande och motiverande att få ”draghjälp” och de tre intervallerna, med tre impulser i varje, gick som en dans. Kul! Sedan duscha, packa och stressa iväg. Mellanmålet intogs i bilen på väg till Innsbruck för att lämna Johanna på flyplatsen. Lunch och sedan vidare till München. Efter återlämningen av bilen tog jag en promenad i charmigt centrum. Middag och övernattning på Marriott Hotel innan vi flyger till Sochi via Moskva imorgon bitti.
Det blev en intensiv idag, framför allt då jag försökte ha full koll på Ronnie och några till som åkte Vasaloppet. Även om Ronnie inte klarade det mål som han önskade, så kände han att kroppen, formen och skidorna var där de skulle, det var helt enkelt bara lite för mycket folk i vägen. På ett sätt glad för hans skull och önskar att jag hade kunnat vara där och kramat om honom efter målgång. En extra hyllning till svågern Mats som idag blir av med sitt fula skägg då han idag genomförde Vasaloppet och tillika utnyttjade sin 40-års present till fullo – i exakt 9 timmar 48 minuter och 40 sekunder. Grattis!

20140302_151801

Efterlängtad snöträning …

langberget1

Efter några veckors uppehåll på grund av en förkylning så var det dags för lite efterlängtad träning igen. Eftersom det i Stockholm, precis som på många andra ställen i landet, fortfarande är barmark tog jag ledigt några dagar i jul- och nyårshelgen för att komma till lugnet i torpet och därifrån vidare till snön. Totalt blev det nästan en vecka med underbar och inspirerande träning på – om än lite blöt och konstgjord, men dock – snö!
Vi började med fyra dagar i Långberget – funktionellt boende, fantastisk mat och 5 km bra spår i lagom kuperad terräng. Det blev både skate och klassiskt, distans och lite kortare pass med lite grenspecifik styrka och impulser. Kroppen kändes bättre än jag hoppats med både humör och motivation på topp. Passade även på att göra lite tester och fininställningar av protesen eftersom vi hade tillgång till snö …

tunneln-1

Avslutade detta lilla ”miniläger” i torpet och Torsby Skitunnel. Första riktiga fartpasset på länge och trots trögt före gav tröskelintervallerna bra kvitto – glad! På nyårsafton blev det ett lite längre distanspass och en lugn, mysig kväll med god middag, pannlampspromenad och feelgoodfilm med Ronnie – ett bra avslut på både lägret och året.

torpet-1

Jag är otroligt glad och tacksam över mitt liv och de människor jag har i min närhet, stolt över de prestationer jag levererat det gångna året och ser fram emot att få inleda 2014 med en efterlängtad tävlingspremiär i Vuokatti, Finland i början av januari. Sedan vidare till Oberstdorf för nästa, innan det bär hemåt igen för lite mer träning. Jag hoppas verkligen att vädergudarna tagit sitt förnuft till fånga och att Stockholm i mitten av månaden ligger vackert inbäddat i ett tjockt täcke vit snö …

Nytt kvitto…

Idag var det dags för nytt testrace – stakning 6 km. Har en sträcka jag kör ibland för att kolla form och framsteg … Har kört racet två gånger tidigare; i början av säsongen, i somras och så nu.
Idag var tanken att kolla hur förra veckans fartläger och denna lite lugnare veckan har för effekt på kroppen – viktigt inför vinterns tävlingar. Hur tufft kan jag köra och hur nära inpå?!
Testade idag även att ha lite mer luft i dämparen i knät – vill komma fram och upp, inte bli sittande. Tänkte även hela tiden på tekniken – timingen, stämmet/träffen och blicken …
Och trots – eller kanske tack vare – nya inställningar och regn så slog jag personligt rekord på sträckan! Tyckte inte att det gick helt hundra. Men, åh vad det är skönt att få bekräftelse att jag är på rätt väg!
Sochi – here I come!

Tufft fartläger i Torsby

Fem dagar – fem fartpass …
Mellan den 4:e och 8:e augusti hann vi med toppbestigning av Tossebergsklätten på skate, tuffa stakintervaller i skidtunneln, spänst och stavgångsintervaller upp för slalombacken vid skidstadion, klassiskt race uppför Hovfjällets sugande backar för att avsluta hela lägret med en parstafett på snö i tunneln …

HeleneStyrka
I
mpulser/spänst med medicinboll istället för diverse hopp – allt för att spara på benet …

Mellan passen var det förstås mat och vila på Valbergsängen och inte att förglömma – tre lugna A1-pass och ett styrkepass som vi hann med där emellan. Allt detta i trevligt sällskap av längdlandslaget, både tjejer och killar. Två pass körde vi gemensamt – intervallerna i Tossebergsklätten och Hovfjällsracet. Sporrande och inspirerande att vara omgiven av så många duktiga skidåkare, trots att det fattas en del för att kunna hänga med! Att få tekniktips och trix från Anna Haag, eller en pratstund med Daniel Rickardsson, känns lite extra speciellt och motiverande …

HeleneHovfjallet
Race Hovfjället tillsammans med längdlandslaget blev en tuff kamp mot mjölksyra och hjärnspöken – men jag tog mig upp!

Annars blev lägret en viktig bekräftelse på att säsongens inledande träningen börjar ge resultat – både teknik, styrka och fart! Hade betydligt bättre resultat rent tidsmässigt, men viktigast var nog känslan i kroppen – den svarar, jag är starkare!
Min stak- och skateteknik har tagit stora kliv framåt och de justeringar vi gjort tidigare och även nu på knä och fot gör stor skillnad. Nu har vi något att utgå ifrån nästa gång jag går på snö. Nytt knä beställt, reservdelar till foten på gång, ny dämpare till knä undersöks osv – att åka skidor är bara en bråkdel av allt jobb som måste göras.
Fem dagar – fem fartpass!