Semesterlunk och tävlingsfart

DSC_2542
Aktionbild från O-ringen. Foto: Matias Jonsson

Det var länge sedan semester var synonymt med vila. Inte heller denna sommar har jag legat speciellt mycket i hängmattan eller på stranden, men jag njuter ändå till fullo av min ledighet och att få vara med familjen. I år började vi semestern med tävling…

MTBO 5-dagars, O-ringen 23–28 juli, Värmland

I år gick detta enorma evenemang i Arvika med omnejd, MTBO-tävlingarna gick dessutom en bra bit utanför Arvika och närmare oss, något som gjorde att vi kunde bo och utgå från torpet – bekvämt och skönt. Till detta år hade man lagt till två tävlingsdag för MTBO så även vi fick fem tuffa och utmanande dagar i skogen – se nedan. Terrängen var varierande och banorna kluriga, precis som det ska vara för att vara utslagsgivande. Höll ihop det bra de första dagarna, men bommade bort mig på medeldistansen i Kil och tappade därmed möjligheten att ta placeringar på den avslutande jaktstarten. Körde dock bra sista dagen och behöll min femteplats i D40 – nöjd och trött.
Inför den avslutande jaktstarten låg Ronnie fyra i H40 med chans på pallen om han orkade gå ikapp och ifrån trean. Med starka ben, mycket vilja och bra orientering lyckades han med det och gick i mål som just trea – mycket djävlaranamma bakom den pallplatsen. Kanske fick han lite extra energi från den skrikande hejarklacken – Mats och Carina samt far och mor…

Söndag 23 juli – Lång Brandsbol, tid 1:44:37 (5:a)
Måndag 24 juli – Medel Sundsberget, tid 1:01:20 (5:a)
Tisdag 25 juli – vila
Onsdag 26 juli – Sprint Kil, tid 24:15 (8:a)
Torsdag 27 juli – Medel Kil, tid 1:15:35 (6:a)
Fredag 28 juli – Lång jaktstart Arvika, tid 1:59:27 (7:a)

– – – –

semester
En härlig mix av det bästa…

Efterlängtat lugn i torpet

Efter den tuffa veckan med MTBO som även kompletterades med några pass paddling, njöt jag av att i lugn och ro kunna träna mina två pass om dagen utan några andra inplanerade aktiviteter. För det mesta paddling, men med inslag av styrka och MTB. Frukost utomhus, paddling i Lersjön. Kanske ett dopp innan lunch och sedan lite vila i hängmattan innan pass nummer två. Att ta dagen som den kommer tillsammans med Ronnie, läsa en bra bok och vara i ute i naturen är det som är semester för mig.

– – – –

FullSizeRender
Team Fillauer efter målgång på AIM Challlenge, Lindvallen.  Foto: AIM Challenge

AIM Challenge, 5 augusti – en lerig utmaning

Nästa tävling på schemat blev en rejäl sådan – AIM Challenge. En rogaining eller multisporttävling där man under sex timmar ska plocka så mycket poäng som möjligt och man har 60 kontroller att valfritt välja bland. Man kan köra i princip hela tävlingen på MTB, men vissa kontroller ligger i obanad terräng så som kalfjäll, myrar, vattendrag och stolpar med mera. Vi tappade tid när vi var tvungna att lämna cyklarna, men det fanns inga alternativ. Mest poäng ger de så kallade äventyrskontrollerna samt de som ligger långt ifrån start/mål. Efter starten planerade vi snabbt vilken rutt och kontroller vi skulle fokusera på och gav oss iväg. Ronnie först, jag bakom på släp. Ronnies fiffiga draganordning gjorde att jag kunde få värdefull hjälp mer eller mindre hela loppet. Psykologiskt viktigt plus att jag kunde spara på mina krafter. Vi gjorde ett bra tävling även om vi efter målgång kunde se hur vi kunde ha plockat ca 40 placeringar bara genom att göra ett lite bättre kontroll- och vägval. Men vi får försöka ta revansch nästa gång.

– – – –

storvätteshågna
En fantastisk vecka där den svenska fjällen visade sig från sin bästa sida..

Grövelsjön – ett litet fjälläventyr

Efter det lilla stoppet i Sälen och AIM Challenge fortsatte vi resan vidare norrut, till Grövelsjön. En liten timrad fjällstuga väntade på oss och anslöt gjorde även lillasyster med familj. Det blev en fantastisk vecka med vandring, fiske, paddling och gemenskap. Tog även några iskalla, men uppfriskande dopp. Bilderna gör sig som vanligt inte rättvisa, för det blir inte mycket vackrare än så här. Det är något speciellt när sikten är fri och varje meter man går gör skillnad i vad och hur långt man ser. Vi kommer definitivt gör om det här – på samma ställe eller ett helt nytt.

storvätteshågna_01kanotvandring_01bad
vandring_03
vandring
IMG_9097
kanot_01
ronnie_spegel
vandring_02

Kontraster

Parasportgalan 170204 
Foto: KARL NILSSON
Röda mattan på Svenska Parasportgalan 2017 – jag och Henrik Nilsson på Hotel Continental.
Foto: Karl Nilsson, Svenska Parasportförbundet

De senaste två veckorna har det förutom det vanliga med träning och jobb hänt mycket och där kontrasterna har varit påtagliga…

För någon vecka sedan var jag och hälsade på en förskoleklass i Österåker. Jag håller väldigt sällan föreläsningar. Det tar tid, dels att förbereda men även tid från arbete, träning och vila. Men vissa förfrågningar tar jag emot med glädje och då handlar det nästan alltid om barn och ungdomar. Det är ett privilegium att få möjlighet att inspirera, påverka och förändra deras syn på sin omgivning och sina medmänniskor. Om jag kan visa att det är okej att vara annorlunda, att alla duger som man är och att vi ska möta andra med respekt så har jag gjort en liten skillnad. Men det handlar även om specifika berättelser, till exempel att Annas dotter som efter att ha sett mig på tv vågar bära sin hörapparat med stolthet istället för att skämmas och gömma den.
Har varit ledare på en del läger genom åren, bland annat Sockertoppen och Anna&Emil Summer Camp, och det är så fantastiskt att se hur undvikande och skepsis omvandlas till fascination och frågebombning för att till slut övergå i – ingenting alls. Efter ett tag är jag bara jag och ingen bryr sig längre om jag har ett ben eller två – jag är Helene.
Det är här som jag känner att jag kan och vill ge mest – att skapa en tolerans och öppenhet som gör att nästa gång de träffar någon som inte är som dem inte ens reflekterar över det.

tandstickan_01
Inspirerande träff med förskolebarnen på en skola i Österåker. 

Med tanke på min inneboende önskan om att kunna göra skillnad så kändes det lite extra bra att vara nominerad i kategorin ”Årets förebild inom Parasporten” vid Svenska Parasportgalan. Denna första upplaga av galan hölls på hotell Scandic Continental Stockholm och konferencierer var bästa Lasse Persson från Radiosporten, en eldsjäl som brinner extra för paraidrott, tillsammans med Åsa Llinares Norlin från Svenska Parasportförbundet. Och det blev en bra debut – både för dem och för galan.
Jag vet hur viktigt det är ha förebilder och öppna, generösa människor i sin närhet. Vet hur viktigt det är att känna att man passar in i ett sammanhang. Svenska Parasportgalan är viktig, inte minst ur det perspektivet. En gala som inte bara uppmärksammar fantastiska bedrifter och enastående krigare utan även synliggör de som kämpar på i bakgrunden som exempelvis Johannes och Vilma från Luleå Simsällskap. Det handlar om att tacka ledare, närstående och andra som gör det möjligt och om de paraidrottare som inte hamnar högst på pallen…
Jag klev inte högt upp denna gång, men att vara nominerad är stort nog. I denna kategori finns inga vinnare eller förlorare, vi är alla förebilder genom det vi gör och hur vi agerar. Ser redan nu fram emot nästa års upplaga av Svenska Parasportgalan som jag hoppas blir större, glammigare och öppnare.

Intervju med Helene Ripa på röda mattan.
Bilder från Svenska Parasportgalan 2017.
Intervjuer med mera finns på YouTube – ParasportSWE.

Parasportgalan 170204 
Foto: KARL NILSSON
Svenska Parasportgalan 2017.  Foto: Karl Nilsson, Svenska Parasportförbundet

 

VM och Paralympicskval…

semi_1
Fokuserad…  Foto: Karl Nilsson, Svenska Parasportförbundet

Efter en tuff höst och vinter med två parallella satsningar så har jag sedan den avslutande världscupen i Vuokatti fokuserat helt på kanot. Det har varit en djärv, men målinriktad satsning där allt egentligen började som ett komplement till skidåkningen. Tanken har funnits sedan Sochi, men det var först sommaren 2015 som jag gjorde slag i saken och köpte en motionskajak. Med stöd från Kanotförbundet och framför allt Eva Berglund-Lindbäck & Co har jag sedan i augusti satsat och haft siktet inställt på VM Paracanoe i Duisburg 17–19 maj. En tävling som också var den sista chansen att ta kvotplatser till Paralympics i Rio, Brasilien.
Och det är det som varit min motivation och starka drivkraft – varje paddeltag i kajakergometern, varje gympass på lunchen och alla pass på vattnet direkt efter jobbet så fort isen gått upp – att försöka ta en av de fyra platserna som fanns kvar. Men att börja med en ny sport är inte helt enkelt och i mitt fall en rejäl utmaning då explosivitet inte riktigt är, eller i alla fall inte varit, min grej. Det annorlunda träningsupplägget och den komplexa tekniken är dock inspirerande och det har varit spännande att se hur jag har utvecklats. Under träningslägret i Portugal i påskas gjorde jag stora framsteg och sedan dess har jag tagit ytterligare kliv. Veckan innan VM hände något, helt plötsligt var tiderna bättre och jämnare, inte längre en tillfällighet. Vetskapen ingav en viss trygghet inför tävlingarna och jag kände en längtan efter att få tävla internationellt och mäta mig mot världens bästa parakanotister.
Efter en skakig inledning i onsdagens försök så var det med ett fokuserat lugn och en klar målbild som jag låg på startlinjen i semifinalen. Hade fjärde bästa tid in i semin och för att ha en möjlighet att kvala till Rio krävdes en finalplats, alltså topp tre. Jag fick till ett grymt lopp och blev trea! Glädjen över att ha lyckats går inte riktigt att beskriva, det tar över allt. För att sedan säkra Sveriges kvotplats behövde jag ta mig i mål i finalen, något som jag gjorde kontrollerat och utan att riskera något. Nu fattas bara ett klartecken från Sveriges Paralympiska Kommitté innan jag är helt klar för Paralympics i Rio i september…

En utförlig intervju finns på Svenska Parasportförbundet.
Läs även mer på Kanotförbundets hemsida.

27004827601_7558b00ff2_h
Trea i semin och klar för final.  Foto: Karl Nilsson, Svenska Parasportförbundet

All The Way …

Det är så mycket som ska flyta på och som ska stämma för att det ska räcka hela vägen. Att balansera på gränsen och leva i en vardag som är minutiöst planerad ger inte så mycket tid över till annat. Men ibland kommer tillfällen som bryter av – som till exempel reportaget som jag gjorde i höstas tillsammans med Subaru och som man nu kan läsa i deras kundtidning All The Way som precis kommit ut.

Subaru_1
Reportaget i kundtidningen All The Way för Subaru …

Har nu kört deras modell XV i nästan två år och den fungerar i vått och torrt – något som är viktigt när livet är fullspäckat. Till och med i Saxnäs när vi hade 35 minusgrader startade den utan problem. Var lite orolig att den skulle vara svårlastad då den är något högre, någon som underlättar när jag ska kliva i och ur bilen, men det fungerar mycket bättre än jag trodde. Beroende lite på säsong så varierar prylarna på taket – på sommarhalvåret ligger stavarna i ett rör för att lämna plats åt kajaken, på vintern åker skidboxen på.

FotografSebastianHellstrom-Subaru_1
Redo för äventyr och träning …   Foto: Sebastian Hellström

FotografSebastianHellstrom-Subaru_3
MTB och MTB-O (mountainbikeorientering) är en av sporterna.  Foto: Sebastian Hellström

FotografSebastianHellstrom-Subaru_2
Allt får plats – kajak, cykel, stavar/skidor och träningsväska.  Foto: Sebastian Hellström

Nu är som sagt skidboxen på, trots att det nästan är dags att plocka fram rullskidorna då det är ont om snö. Har tränat på i nästan två veckor efter influensan och de senaste fartpassen har känts riktigt bra. Styrkan finns där, nu gäller det bara att hitta tävlingsfarten. Snöbristen i Stockholm gör ju tyvärr att de lokala tävlingar som brukar arrangeras här ställs in. Hoppas nu att världscuptävlingarna i Tyskland ska toppa formen inför Tjejvasan som är ett av mina stora mål denna vinter.
Och när det gäller Tjejvasan så önskar jag toppa förra årets 54:e plats och dessutom gå under tiden 1.30. Vi får se vad det räcker till i år…

Ovanför ytan

Bild-023
Höll ett bra tempo i paddlingen …  Foto: Hans Söderberg

LINKÖPING KANOTMARATON | Efter sommarens tuffa lopp, Dalslands Kanotmaraton+ på 5,5 mil, så växte det efter ett tag fram en längtan efter att få testa ett lite kortare race. Det var inte helt lätt att hitta en tävling hyfsat nära Stockholm och dessutom en helg då jag inte hade annat inbokat. Det blev tillslut Linköping Kanotmaraton 21 km i Kinda Kanal den 19 september. Den skyddade sträckningen gjorde också att det blev mitt första race med Citiusen, lättviktaren – ett riktigt bra val med tanke på de många lyften.

Bild-018
Ett av de totalt fem lyften längs vägen …  Foto: Hans Söderberg (även nedan)

Bild-009
Hade problem vid lyften – svårt med balansen och höga trappsteg utan stöd.

Det blev ett bra lopp, inte perfekt då jag gjorde två ofrivilliga dopp, där jag höll en fart på 10–10,5 km/h i paddlingen vilket också var mitt mål innan tävlingen. Lyften och doppen tog sammanlagt 30 min, men det räckte ändå till en 3:e plats tack vare att jag var stark i paddlingen. Det var ett riktigt trevligt lopp som jag definitivt vill köra igen. Extra plus för det fina bemötandet och medaljen vid målgång med ens namn ingraverat på baksidan!

Bild-004
Vacker sträckning från Sturefors via Kinda Kanal till Linköping …  Foto: Hans Söderberg

HÖSTREGATTAN | Nästa tävling blev Höstregattan, långt ifrån ett maraton då det handlade om sprint. Och sprintdebuten blev ett fiasko. Försöket på klass D18 200 m började med ordentligt strul i starten med grinden och efter bara 10–15 paddeltag så låg kanoten med kölen uppåt. Efter hjälp av följebåten kunde jag paddla i mål …
Direkt på det var det dags för 500 m för veteraner, men tyvärr så blev det ett dopp även denna gång då herrarnas svall blev för tufft. Inför den stundande B-finalen på 200 m koncentrerade jag mig på att inte välta och genomförde loppet, om ej kontrollerat så i alla fall, fokuserat. Personbästa, men har en bit kvar till konkurrenskraftiga tider…

DM STOCKHOLM | Tävla är kul och viktigt för att skaffa sig erfarenhet, så förra helgen passade jag på att köra DM i Brunnsviken, Stockholm. Körde både 200 m och 5000 m i klass D22. Vi var endast fyra damer i varierande åldrar i klassen och jag slutade två i båda loppen. Fint väder och bra förhållande gjorde att det blev två lopp där jag hade bra balans och kunde paddla på riktigt bra. Att ha bra sparring hjälpte till och underlättar när det börjar göra ont. Det saknas förstås massor på teknikfronten, med jag får bättre och bättre kontroll ju mer jag kör …

Sommarminnen 2015

Det har varit ont om uppdateringar de senaste tiden – ibland räcker tiden liksom inte riktigt till. Men sommaren och semestern var fullspäckad av aktiviteter …

IMG_3741-1
Kuperat på långdistansen …  Foto: Carina Hammarstrand

O-ringen 2015
MTB-O 3-dagars på O-ringen i Borås 21–23 juli blev första ordentliga fartpasset efter några veckors luftrörskatarr. Gjorde ett riktigt bra lopp på långdistansen, men bommade på den efterföljande sprinten och den avslutande medeldistansen tillika jaktstarten. Slutade 7:a av totalt 14 tjejer i klassen D40. Några fina paddelpass på Viskan blev det också, likväl som ett besök på Borås Djurpark.
– – –

IMG_3484
Vildvuxet och vackert – som alltid innan man hunnit röja och klippa…

Torpet
Efter O-ringen åkte vi till lugnet i Värmland och njöt och tränade. Trädgården behöver alltid lite extra omsorg då det emellanåt är långt mellan gångerna vi är där. I år behövde vi även fixa taket på ladan som blåst av i en av stormarna. Skogen bjöd på ordentligt med kantareller och vädret både sol och regn. När regnet blev för ihållande åkte vi hem till Stockholm .
– – –

IMG_3797
Fridfullt i Stockholms södra skärgård, Järflotta i Nynäshamn.

Järflotta
För första gången på två år så kom vi äntligen iväg på en paddeltur med övernattning. Att ge sig själv den friheten att låta den vanliga träningen läggas åt sidan några dagar har jag saknat. Vi fick vår beskärda del ändå med flera timmars paddling varje dag. Turen bjöd på ståtlig havsörn, uppfriskande bad, värmande sol och knastrande brasa i solnedgång …
– – –

DKM
DKM+ och sista biten i en sliten kropp. Slutade 12:a av 45 damer i K1 på tiden 6:52:23. 

Dalslands Kanotmaraton+
Blev inbjuden redan förra året av Christer Blüme, men först i år blev det av. Hade tänkt paddla nya Citiusen, men noga övervägande så valde jag den stadigare och betydligt tyngre Trapper Bonita. Ronnie stack ut hakan innan loppet och hade som mål att paddla de 55 km lite snabbare än jag. En bra start, fint tempo och hjälp vid lyften av vänliga funktionärer gjorde att loppet flöt på riktigt bra. Det började göra ont i musklerna efter drygt två timmar – resten blev en fight mot både kropp och knopp. De sista två milen var det borra ner huvudet i den hårda motvinden. Klarade målet sju timmar med några minuter och var dessutom i mål ca tio minuter före Ronnie. Men det var nog det tuffaste jag någonsin gjort! Att kliva ur kajaken blev en fars och den värk jag hade – i hela kroppen – går inte att beskriva. Tillät mig själv en dags vila och sedan var det dags för rullskidor upp för Hovfjället. Innan vi åkte hem från torpet passade vi även på att köra ett långpass stakning på Klarälvsbanan …
– – –

IMG_3919
Eldsjälar med gediget engagemang för ungdomar och längdskidor.

Anna & Emil Summercamp
Detta fantastiska läger för 120 ungdomar hölls 21–23 augusti och jag var på plats som ledare tillsammans med en massa andra profiler inom längd och skidskytte. För första gången arrangerades lägret i Östersund och dessutom var några paraidrottare anmälda – jätteroligt och ett superinitiativ av Anna & Emil. Full fart i tre dagar med rullskidor, orientering, mossolympiad och massor med bus! Höjdpunkten blev när alla dessa ungdomar sjöng och hurrade för mig på lördagsmorgonen …
– – –

IMG_3966
Prova på Parakanot, Brunnsvikens Kanotklubb.

Parakanot och klassificering
Paddlingen var först och främst tänkt som ett bra och roligt komplement till min skidåkning, men nu har jag blivit sugen på att börja tävla inom sporten. Sommarens parakanot-träff med Ewa Berglund-Lundbäck, Elitkoordinator på Kanotförbundet, var riktigt informativ och jag har sedan dess hunnit bli klassificerad. I Parakanot finns just nu maraton samt sprint 200 m, på Paralympics endast sprintdistansen. Parallellt med min skidåkning kommer lägga lite extra energi och tid på att bli ruskigt snabb på 200 m. Det tror jag kommer gynna min stakning, vara en bra sporre och motivationshöjare nu i höst och fram till våren.
– – –

sm_mtb-o
Kartan från sprinten – banläggarens lilla ”luring” var kontroll nr 4 …

SM i MTB-O 2015
Vi var ett laddat gäng från klubben, Haninge SOK, som helgen 4–6 september styrde bilarna mot Söderhamn. Med en träning som gått lite upp och ner, på grund av luftrörsbekymmer som inte riktigt vill ge med sig, och den hårdnande konkurrensen i MTB-O, så hoppades jag på att i bästa fall försvara min pallplats på långdistansen från förra året i Eksjö.
Men ibland händer det märkliga saker och fredagens sprint blev allt annat än en normal tävling. Banläggaren lurade oss med en kontroll som låg på ”fel” sida staketet och i princip alla bommade till denna, så även jag – rejält. Men istället för att ge upp tänkte jag att alla andra säkert också bommat den kontrollen, så jag bet ihop och orienterade riktigt bra resten av banan. Det blev en överraskande andraplats och ett silver.
Dagen efter var det långdistans på en tung bana. Den sista kilometern var benet fullt med mjölksyra och med en tid på dryga 1.48 så hade jag inga förhoppningar om medalj. Men jag blev trea – en prestation och medalj som jag är riktigt stolt över!
På söndagens avslutande medeldistans hade jag inget att hämta, jag orienterade för dåligt. Där slutade jag 8:a av 11 tjejer i klass D40, dock bara halvminuten från en femteplats. Det blev en bra helg …

Almedalen …

Almedalen
Samling innan morgonpasset i Almedalen  Foto: Daniel Stiller/Bildbyrån

Av förra veckans sju dagar spenderade jag tre av dem på Almedalen. Uppdraget var att på Idrottens dag som representant för SPK – Sveriges Paralympiska Kommitté och Parasport SWE tillsammans med JKL, en av kommitténs samarbetspartner, förbereda och hålla i en morgonträning för speciellt inbjudna. Till min hjälp hade jag Anna Maria och Fredrik, förbundskaptener för Längd- och skidskyttesektionen sedan 2012. Detta blir nog deras sista offentliga uppdrag som förbundskaptener då de båda har fått nya spännande heltidsuppdrag som elittränare på Skiduniversitetet i Östersund, Anna Maria för skidskyttarna och Fredrik för längdåkarna. Det är verkligen sorgligt, men jag är glad för deras skull, förstår dem och önskar dem alla lycka till – även om det kommer kännas oerhört tomt utan deras kunskap, erfarenheter och underbara personligheter.
Tanken från min sida med upplägget på morgonpasset var att ge en inblick i min vardag som skidåkare. Passet bestod av kort uppvärmning löpning (jag cyklade bredvid) och sedan ett fiktivt sprintlopp med stakning, stakning frånskjut, diagonalåkning och fartställning – på gräsmattan.

Efter det stod sedan tre stationer á 10 min på schemat:
1 | Löpintervaller 70–20 (70 sek max, 20 sek vila) = kondition
2 | Stavgång med motstånd 15–15 (parvis där personen längst fram med stavar fick ett rep runt axlarna som personen bakom höll emot med) = kondition med grenspecifik styrka
3 | Styrka mage/rygg/core (10 st olika övningar á 30 sek i ett svep, vila och sedan samma sak en gång till) = styrka

Totalt var vi 20 stycken och jag tror att det var uppskattat – det blev både skratt, svett och ett och annat ”jag orkar inte”. Passet var dock upplagt så att alla skulle kunna vara med utifrån sina egna förutsättningar. Efteråt var det gemensam frukost och lite mingel i skuggan av träden. Hela idén var ett bra och roligt initiativ av JKL som jag tror man kan utveckla en hel del till nästa år.

Almedalen

Uppvärmning …  Foto: Daniel Stiller/Bildbyrån

Skärmavbild 2015-07-06 kl. 09.42.26

Tre tuffa stationer – jag höll i styrketräningen.  Foto: Daniel Stiller/Bildbyrån

Förutom morgonträningen var det även en fotbollsmatch där Special Olympics och politiker spelade tillsammans, men där tog det tyvärr stopp. I parken anordnades det just denna dag en massa olika stationer där idrotter presenterade sig – en del prova på, en del information – men tyvärr ingenting från Svenska Parasport Förbundet. Jättetråkigt tycker jag. Det hade varit ett ypperligt tillfälle att med några flaggor, lite bilder och någon representant visa att vi finns – skapa lite ringar på vattnet. Morgonträningen var tidigt och endast för speciellt inbjudna, fotbollsmatchen var utanför parken en bit bort och även den endast för inbjudna. Så var fanns parasporten för allmänheten? Var syntes vi? I alla fall inte i parken tillsammans med alla de andra idrotterna …

Almedalen
Vacker strandpromenad i Visby

Nåja, Gotland visade sig från sin bästa sida. Strålande sol och högsommarvärme, boende i charmigaste huset på Kaskens Gränd och god middag på inhemska råvaror som Johan stod för. Hann även med att träffa min syster Sussie som jag inte träffar så ofta samt en snabb lunch med Ronnie som hade ett uppdrag på ön. Tyvärr utvecklades den förkylning som jag kom med till Almedalen till en akut bronkit tillika luftrörskatarr med tappad röst som följd. Så förra veckans sista och denna veckas första dagar har bestått av mycket vila och sömn – sittandes. Läkaren i fredags konstaterade efter en timme i inhalator p.g.a. misstänkt förkylningsastma att det ”bara” var bronkit. Nu väntar jag på att denna envisa hosta ska försvinna och ta slemmet i lungorna med sig.

Almedalen

Charmigt boende på Kaskens Gränd

Almedalen

Och den lummiga och fantastiska innegården …

Almedalen

Utlandskänsla och en försmak av den svenska sommaren

Almedalen

Stockholm Hall of Fame

StockholmHallofFame_1

Nu är jag en av 93 stockholmare som hälsar er välkomna på Arlanda!
I höstas fick jag förfrågan om jag ville vara med i utställningen Stockholm Hall of Fame som består av fotografier på personligheter ur en massa olika kategorier – idrott, musik, mode, design, kultur mm. Utställningen har funnits sedan 2005 och när det var dags att uppdatera den efter 10 år så var jag en av dem som var aktuella.
Att sedan välja en bild var både enkelt och svårt … Jag ville ha en bild som speglar den person som jag blir igenkänd för – elitidrottare och paralympisk guldmedaljör. Hittade bilden snabbt, men att sedan få tag i den i rätt upplösning var lite svårare. Stort tack till fotograf Karl Nilsson som inte bara fotograferade i Sochi, utan även delade med sig av bilden.

Vi kanske syns nästa gång ni kommer till Stockholm i någon av ankomsthallarna i Terminal 2 eller 5, annars kan du läsa mer här – Stockholm Hall of Fame.

helene-ripa   Paralympics 2014 Sochi. Foto: Karl Nilsson

Tjejvasan och folkfest i Falun …

A859_1_sid2

Vilken grym helg det blev!
Först var det dags för Tjejvasan. Lite extra pirrigt då det det var tre år sedan jag körde senast. Då, 2012, seedade jag upp mig till startled 1, nu var jag kvalificerad att stå i Elitledet – en ny, men häftig upplevelse. Det betydde flera saker – dels ganska mycket mer uppmärksamhet och media, men framför allt innebar det fördelen att inte behöva stå i kö på morgonen in i startfållan. I år bodde vi på nytt ställe precis vid Oxbergs-kontrollen. Det var perfekt – stort, personligt och med ett mycket gästvänligt värdpar.
Det började med en nummerlappsceremoni på fredagskvällen där jag fick kliva upp på scenen i mässtältet tillsammans med några av världens bästa långloppsåkare, bland andra Britta Johansson Norgren, Laila Kveli och Annika Löfström – coolt! Fick även nöjet att skriva en autograf till Ester …

nummerlappsceremoni

I år hade jag ett privat litet serviceteam – Ronnie, min man, klippa och tillika supervallare langade även dricka och stod med stavar på tre ställen. Utmed spåret fanns även stav- och langateamet Ola och Ellinor, samt mina svärföräldrar som skrek på inte mindre än tre ställen! Vilket perfekt upplägg – jag visste att det fanns stavar utmed hela banan (2012 bröt jag en stav i Gopshus och det tog bra många kilometrar innan jag lyckades få en nya av en motionär/åskådare och en egen i Läde) och dricka på fyra ställen.
Och det blev ett riktigt bra lopp! Inte perfekt, men utifrån säsongens förutsättningar ett lopp som jag är nöjd med. Jag hade inte riktigt den där farten och trycket i stakningen som jag vet att jag kan få till när allt stämmer, men jag hade inte mer i kroppen denna dag.
Skidorna var perfekta och trots att jag körde med fäste, valde jag att staka i princip hela banan. Är nu frestad att staka hela loppet på blanka skidor, kanske nästa år beroende på före. Nådde inte mitt mål att komma topp 50, utan slutade som 54:a på tiden 1.32:14 endast 13 minuter efter segraren. Kanske hade det sett annorlunda ut om det hade blivit en fight om placeringarna de sista kilometrarna. Nu gick jag ensam, kanske de sista två …
Men som alltid – lika kul att efteråt prata med andra tjejer om loppet, sitta i mässtältet med klubbkamraterna och bara njuta av atmosfären och stämningen. Dagen avslutades med god middag i bästa sällskapet på kvällen i Oxberg, innan jag stupade i säng klockan halv nio.

Här finns lite klipp från SVT från helgen:
Intervju före start
Efter målgång

Hela resultatlistan från årets Tjejvasan – Resultat från Tjejvasan 2015

vm_falun

Och när vi ändå var i Dalarna så kändes det självklart att stanna till i Falun och se på den avslutande VM-femmilen. Vilken folkfest! Stämningen var på topp, det blev ett dramatiskt lopp och jag är så grymt imponerad av dessa skidåkare som slet i de tuffa backarna i ett tungt före med nysnö och plusgrader.
Det blev en skön hemresa efter en fullspäckad helg …

Spännande fredag …

Imorgon är en nervös och samtidigt lite spännande dag ur flera synvinklar.
Dels ska jag träffa mina läkare Klas Östberg och få utlåtande av den uppföljande magnetröntgen som jag gjorde i onsdags. Foten är bättre, men fortfarande inte smärtfri och nu ska jag förhoppningsvis få reda på vad som gör ont och huruvida ökad träning kan göra skada eller inte. Den alternativa träningen har gått bra, men jag saknar verkligen att stå på skidor. Är nervös, det inte är långt kvar till VM i Cable och jag vill så gärna stå på startlinjen …
Imorgon är även en dag då det står klart vilka åtta av kandidater till Jerringpriset som gått vidare i omröstningen. Här kan du rösta. Det skulle vara så oerhört kul att vara en av de åtta och få vara med fram mot Idrottsgalan i januari. Håller tummar och tår!
Men det roligaste är nog ändå att jag ska få träffa Helena. Helena är en tjej som precis som jag drabbats av skelettcancer i unga år. Även om det finns mycket som skiljer sig mellan oss är jag övertygad om att vi också delar många erfarenheter. Att få höra hennes historia och hennes livsöde ska bli oerhört spännande, inspirerande och säkert väldigt lärorikt. Jag är jätteglad och ärad att hon vill träffa mig, något hon önskade via Ung Cancer och deras Önskelista 2014 …

julkalender_logga_karta1