Semesterlunk och tävlingsfart

DSC_2542
Aktionbild från O-ringen. Foto: Matias Jonsson

Det var länge sedan semester var synonymt med vila. Inte heller denna sommar har jag legat speciellt mycket i hängmattan eller på stranden, men jag njuter ändå till fullo av min ledighet och att få vara med familjen. I år började vi semestern med tävling…

MTBO 5-dagars, O-ringen 23–28 juli, Värmland

I år gick detta enorma evenemang i Arvika med omnejd, MTBO-tävlingarna gick dessutom en bra bit utanför Arvika och närmare oss, något som gjorde att vi kunde bo och utgå från torpet – bekvämt och skönt. Till detta år hade man lagt till två tävlingsdag för MTBO så även vi fick fem tuffa och utmanande dagar i skogen – se nedan. Terrängen var varierande och banorna kluriga, precis som det ska vara för att vara utslagsgivande. Höll ihop det bra de första dagarna, men bommade bort mig på medeldistansen i Kil och tappade därmed möjligheten att ta placeringar på den avslutande jaktstarten. Körde dock bra sista dagen och behöll min femteplats i D40 – nöjd och trött.
Inför den avslutande jaktstarten låg Ronnie fyra i H40 med chans på pallen om han orkade gå ikapp och ifrån trean. Med starka ben, mycket vilja och bra orientering lyckades han med det och gick i mål som just trea – mycket djävlaranamma bakom den pallplatsen. Kanske fick han lite extra energi från den skrikande hejarklacken – Mats och Carina samt far och mor…

Söndag 23 juli – Lång Brandsbol, tid 1:44:37 (5:a)
Måndag 24 juli – Medel Sundsberget, tid 1:01:20 (5:a)
Tisdag 25 juli – vila
Onsdag 26 juli – Sprint Kil, tid 24:15 (8:a)
Torsdag 27 juli – Medel Kil, tid 1:15:35 (6:a)
Fredag 28 juli – Lång jaktstart Arvika, tid 1:59:27 (7:a)

– – – –

semester
En härlig mix av det bästa…

Efterlängtat lugn i torpet

Efter den tuffa veckan med MTBO som även kompletterades med några pass paddling, njöt jag av att i lugn och ro kunna träna mina två pass om dagen utan några andra inplanerade aktiviteter. För det mesta paddling, men med inslag av styrka och MTB. Frukost utomhus, paddling i Lersjön. Kanske ett dopp innan lunch och sedan lite vila i hängmattan innan pass nummer två. Att ta dagen som den kommer tillsammans med Ronnie, läsa en bra bok och vara i ute i naturen är det som är semester för mig.

– – – –

FullSizeRender
Team Fillauer efter målgång på AIM Challlenge, Lindvallen.  Foto: AIM Challenge

AIM Challenge, 5 augusti – en lerig utmaning

Nästa tävling på schemat blev en rejäl sådan – AIM Challenge. En rogaining eller multisporttävling där man under sex timmar ska plocka så mycket poäng som möjligt och man har 60 kontroller att valfritt välja bland. Man kan köra i princip hela tävlingen på MTB, men vissa kontroller ligger i obanad terräng så som kalfjäll, myrar, vattendrag och stolpar med mera. Vi tappade tid när vi var tvungna att lämna cyklarna, men det fanns inga alternativ. Mest poäng ger de så kallade äventyrskontrollerna samt de som ligger långt ifrån start/mål. Efter starten planerade vi snabbt vilken rutt och kontroller vi skulle fokusera på och gav oss iväg. Ronnie först, jag bakom på släp. Ronnies fiffiga draganordning gjorde att jag kunde få värdefull hjälp mer eller mindre hela loppet. Psykologiskt viktigt plus att jag kunde spara på mina krafter. Vi gjorde ett bra tävling även om vi efter målgång kunde se hur vi kunde ha plockat ca 40 placeringar bara genom att göra ett lite bättre kontroll- och vägval. Men vi får försöka ta revansch nästa gång.

– – – –

storvätteshågna
En fantastisk vecka där den svenska fjällen visade sig från sin bästa sida..

Grövelsjön – ett litet fjälläventyr

Efter det lilla stoppet i Sälen och AIM Challenge fortsatte vi resan vidare norrut, till Grövelsjön. En liten timrad fjällstuga väntade på oss och anslöt gjorde även lillasyster med familj. Det blev en fantastisk vecka med vandring, fiske, paddling och gemenskap. Tog även några iskalla, men uppfriskande dopp. Bilderna gör sig som vanligt inte rättvisa, för det blir inte mycket vackrare än så här. Det är något speciellt när sikten är fri och varje meter man går gör skillnad i vad och hur långt man ser. Vi kommer definitivt gör om det här – på samma ställe eller ett helt nytt.

storvätteshågna_01kanotvandring_01bad
vandring_03
vandring
IMG_9097
kanot_01
ronnie_spegel
vandring_02

Äntligen snö – igen!

img_7248
Värmland bjöd på trolskt väder med tät dimma och strålande sol …

Den vintern som jag bestämde mig för att satsa mot Paralympics i Sochi var det massor med snö. Det var 2012. Då kändes det så enkelt, så självklart att hålla på med längdskidor. Sedan dess har det varit usla vintrar i Stockholm och jag hade hoppats att det skulle bli annorlunda denna säsong. Såg så hoppfullt ut i november när snön vräkte ner, men den försvann lika fort som den kom. Sedan dess har vi hunnit med ett snöläger i Saxnäs och efter nyår var vi i Mora och torpet.
Lägret i Mora var med min klubb Haninge SOK och vi var ett litet, men tappert gäng på 13 personer. Dagarna bjöd på varierande terräng och pass – allt från stenhårda mjölksyre–intervaller 30/60 i Rännkölen i Älvdalen till underbart långpass på myrarna i Norra Garberg – i strålande sol och 20 minusgrader. Kylan -27 grader satte dock stopp för det annars så populära avslutande racet på lägrets sista dag – Janne Eskilssons specialsträcka. Fick bli en sväng på Vasaloppsspåret i Eldris istället innan fingrar och tår gav upp och vi styrde vidare mot torpet i Sunne.

mix
Överst fr. vä: Haninge SOK utanför värmestugan i Norra Garberg, Ronnie efter distanspass 3,5 h i 20 minusgrader, frostbiten selfie och avslutningsvis lördagens solnedgång vid torpet.

Dåligt med snö i Klarbäcken, men tunneln i Torsby är som alltid ett bra alternativ. Körde ett stakrace mot Ronnie i lördags, tungt och det är en bit kvar till tävlingsfarten. Höll dock ihop det bra och har en tid som jag jämföra med senare.
Det har varit en tung början på säsongen – dels med en inledande förkylning, dels med tester av ny protes. Det är dessutom svårt att få kontinuitet på träningen eftersom vädret varierar så. Jag behöver mil på snö, många mil. Alternativet rullskidor och SkiErg fungerar, men det är på snö jag tävlar.
Nästa internationella IPC-tävling är VM i Finsterau, Tyskland om en månad. Hoppas att den lilla snö ligger kvar så att jag får de mil jag behöver och att de lokala skidtävlingarna blir av – jag behöver tävla för att få fart på kroppen.

img_7255

Sommarminnen 2015

Det har varit ont om uppdateringar de senaste tiden – ibland räcker tiden liksom inte riktigt till. Men sommaren och semestern var fullspäckad av aktiviteter …

IMG_3741-1
Kuperat på långdistansen …  Foto: Carina Hammarstrand

O-ringen 2015
MTB-O 3-dagars på O-ringen i Borås 21–23 juli blev första ordentliga fartpasset efter några veckors luftrörskatarr. Gjorde ett riktigt bra lopp på långdistansen, men bommade på den efterföljande sprinten och den avslutande medeldistansen tillika jaktstarten. Slutade 7:a av totalt 14 tjejer i klassen D40. Några fina paddelpass på Viskan blev det också, likväl som ett besök på Borås Djurpark.
– – –

IMG_3484
Vildvuxet och vackert – som alltid innan man hunnit röja och klippa…

Torpet
Efter O-ringen åkte vi till lugnet i Värmland och njöt och tränade. Trädgården behöver alltid lite extra omsorg då det emellanåt är långt mellan gångerna vi är där. I år behövde vi även fixa taket på ladan som blåst av i en av stormarna. Skogen bjöd på ordentligt med kantareller och vädret både sol och regn. När regnet blev för ihållande åkte vi hem till Stockholm .
– – –

IMG_3797
Fridfullt i Stockholms södra skärgård, Järflotta i Nynäshamn.

Järflotta
För första gången på två år så kom vi äntligen iväg på en paddeltur med övernattning. Att ge sig själv den friheten att låta den vanliga träningen läggas åt sidan några dagar har jag saknat. Vi fick vår beskärda del ändå med flera timmars paddling varje dag. Turen bjöd på ståtlig havsörn, uppfriskande bad, värmande sol och knastrande brasa i solnedgång …
– – –

DKM
DKM+ och sista biten i en sliten kropp. Slutade 12:a av 45 damer i K1 på tiden 6:52:23. 

Dalslands Kanotmaraton+
Blev inbjuden redan förra året av Christer Blüme, men först i år blev det av. Hade tänkt paddla nya Citiusen, men noga övervägande så valde jag den stadigare och betydligt tyngre Trapper Bonita. Ronnie stack ut hakan innan loppet och hade som mål att paddla de 55 km lite snabbare än jag. En bra start, fint tempo och hjälp vid lyften av vänliga funktionärer gjorde att loppet flöt på riktigt bra. Det började göra ont i musklerna efter drygt två timmar – resten blev en fight mot både kropp och knopp. De sista två milen var det borra ner huvudet i den hårda motvinden. Klarade målet sju timmar med några minuter och var dessutom i mål ca tio minuter före Ronnie. Men det var nog det tuffaste jag någonsin gjort! Att kliva ur kajaken blev en fars och den värk jag hade – i hela kroppen – går inte att beskriva. Tillät mig själv en dags vila och sedan var det dags för rullskidor upp för Hovfjället. Innan vi åkte hem från torpet passade vi även på att köra ett långpass stakning på Klarälvsbanan …
– – –

IMG_3919
Eldsjälar med gediget engagemang för ungdomar och längdskidor.

Anna & Emil Summercamp
Detta fantastiska läger för 120 ungdomar hölls 21–23 augusti och jag var på plats som ledare tillsammans med en massa andra profiler inom längd och skidskytte. För första gången arrangerades lägret i Östersund och dessutom var några paraidrottare anmälda – jätteroligt och ett superinitiativ av Anna & Emil. Full fart i tre dagar med rullskidor, orientering, mossolympiad och massor med bus! Höjdpunkten blev när alla dessa ungdomar sjöng och hurrade för mig på lördagsmorgonen …
– – –

IMG_3966
Prova på Parakanot, Brunnsvikens Kanotklubb.

Parakanot och klassificering
Paddlingen var först och främst tänkt som ett bra och roligt komplement till min skidåkning, men nu har jag blivit sugen på att börja tävla inom sporten. Sommarens parakanot-träff med Ewa Berglund-Lundbäck, Elitkoordinator på Kanotförbundet, var riktigt informativ och jag har sedan dess hunnit bli klassificerad. I Parakanot finns just nu maraton samt sprint 200 m, på Paralympics endast sprintdistansen. Parallellt med min skidåkning kommer lägga lite extra energi och tid på att bli ruskigt snabb på 200 m. Det tror jag kommer gynna min stakning, vara en bra sporre och motivationshöjare nu i höst och fram till våren.
– – –

sm_mtb-o
Kartan från sprinten – banläggarens lilla ”luring” var kontroll nr 4 …

SM i MTB-O 2015
Vi var ett laddat gäng från klubben, Haninge SOK, som helgen 4–6 september styrde bilarna mot Söderhamn. Med en träning som gått lite upp och ner, på grund av luftrörsbekymmer som inte riktigt vill ge med sig, och den hårdnande konkurrensen i MTB-O, så hoppades jag på att i bästa fall försvara min pallplats på långdistansen från förra året i Eksjö.
Men ibland händer det märkliga saker och fredagens sprint blev allt annat än en normal tävling. Banläggaren lurade oss med en kontroll som låg på ”fel” sida staketet och i princip alla bommade till denna, så även jag – rejält. Men istället för att ge upp tänkte jag att alla andra säkert också bommat den kontrollen, så jag bet ihop och orienterade riktigt bra resten av banan. Det blev en överraskande andraplats och ett silver.
Dagen efter var det långdistans på en tung bana. Den sista kilometern var benet fullt med mjölksyra och med en tid på dryga 1.48 så hade jag inga förhoppningar om medalj. Men jag blev trea – en prestation och medalj som jag är riktigt stolt över!
På söndagens avslutande medeldistans hade jag inget att hämta, jag orienterade för dåligt. Där slutade jag 8:a av 11 tjejer i klass D40, dock bara halvminuten från en femteplats. Det blev en bra helg …

Fartfylld helg i Lugnet, Falun

100_2312

För allra första gången i Sverige kördes en stafett i MTB-O i helgen. Det handlade om sprintstafett med 2-mannalag där varje person kör två sträckor var. Haninge SOK ställde upp med två lag, samt två mixade lag tillsammans med andra klubbar. Jag körde med Jennifer Andersson – en duktig tjej från klubben som för några veckor sedan representerade Sverige i JVM i just MTB-O. På plats var också coacherna, serviceteamet och hejarklacken Ronnie & Co.
Jennifer körde sträcka 1 och 3, jag sträcka 2 och 4. Med tanke på att det kan bli lite trångt och stressigt när man ska springa fram till cyklarna gjorde att det kändes som det bästa laguppställningen. Efter teknikstrul på startsträckan så gick det bättre på de tre avslutande sträckorna. Jag låg och tampades om en bronsplats på slutsträckan, men höll ihop det, gjorde bättre vägval och vi slutade trea. Rolig orientering – kuperat och mer stig än vad det brukar vara på MTB-O. Riktigt, riktigt roligt!
Genomgång av cyklar och sedan kamratmiddag med mycket snack som fortsatte i stugan sent in på kvällen innan det var dags att ladda inför söndagens långdistans. Och precis som väntat blev det en tuff utmaning med många höjdmetrar som skulle plockas. Trots att det fanns flera vägval till kontrollerna gjorde terrängen sitt och det blev ett itag på 113 min. Återigen riktigt rolig orientering och en bra helg. Att dessutom få köra upp i min nya bil, en Subaru XV som blev klar i fredags, gjorde det hela ännu lite bättre …

subaru

Lag och resultat
Dam | Jennifer (sträcka 1+3) & Helene (sträcka 2+4) 3:a
Herr | Ola (sträcka 1+3) & Sebastian (sträcka 2+4) 2:a, Johanna (sträcka 1+3) & Jan-Erik Wiberg, Järla (sträcka 2+4) 12:a
Ungdom | Erica Olsson, OK Djerf (sträcka 1+3) & Emil (sträcka 2+4) 1:a

Här finns alla resultaten från lördagens parsprintstafett och söndagens långdistans.

karta-sprintstafett

vaxling

100_2318

SM i MTBO-O i Eksjö

DSC_0352_justerad
Efter målgången på den avslutande medeldistansen.  Foto: Stefan Kollberg

Jag fortsätter med lite sena uppdateringar …
Helgen den 8–10 augusti åkte ett gäng från klubben ner till Eksjö för att köra SM och Riksmästerskap i MTB-O. Vi var totalt nio aktiva och det gjorde oss, Haninge SOK, till den näst största klubben på plats – roligt!

Sprint | Första tävling var på fredag eftermiddag och då en sprint på skala 1:7500. Alla tävlingar gick i området kring Ränneslätt, militärens mark och i bostadsområden i närheten. Efter en bra inledning så läste jag fel och missade att en övergång var förbjudet område och jag fick vända. Gjorde sedan lite mindre missar fram till några kontroller innan mål då jag fick totalt hjärnsläpp. Hittade inte kontrollen, fick inte kartan att stämma och irrade bra länge innan jag gick tillbaka till ”sista säkra”. I det här fallet var det föregående kontroll. Istället för att göra ett annat vägval till den kontroll jag missat, så tar jag samma igen. Och hamnar förstås på samma ställe igen – idiot! Och då tar jag mig samman, stannar och läser kartan ordentligt. Och plötsligt är det som att kartan ritats om och jag ser var jag är. Avslutningen går bra, men jag har över 10 minuter i bomtid vilket inte resulterar i mer än en blygsam femte plats. Irriterad över mitt misstag.
Vet att jag har svårt hinna med att läsa när det sprint och borde därför ha tagit god tid på mig vid inläsningen. Skalan och farten gör att man måste fatta blixtsnabba beslut, och det har jag svårt att fixa om jag inte fokuserar till 100%. Kvällen bestod av analys, diskussion och födelsedagsfirande av Ronnie innan vi det var dags att ladda om.

Långdistans | Med gårdagens dåliga race i bakhuvudet var jag laddad för revansch och målet för dagen vara att ”gå rätt”. Jag tycker om långdistans. Jag vet att jag är stark och jag har större fördel av min uthållighet. Skala 1:15000 passar mig bättre. Banan består oftast av flera långsträckor mellan kontroller där vägvalen blir viktiga. De långa sträckorna gör också att det finns mer tid att läsa kartan. Det är inte lika plottrigt och svårläst som det kan bli på en sprint med många kontroller, tätt, på detaljerad karta. Men mitt mål att gå rätt blev inte så lätt att hålla. Jag upptäckte på väg till fjärde kontrollen att jag missat tredje och fick vända om. Tappade några minuter på det, men resten av banan gick bra. Cyklade ikapp och om några av mina konkurrenter och fick rygg på en riktigt duktig tjej. Vi växlade mellan att ligga i tät, men från sista kontrollen och in i mål så spurtade jag om henne. Trots att det inte gjorde någon skillnad för placeringen, så kändes det ändå bra. Jag kom in på en andra plats, endast slagen av tjejen som jag tampades med på slutet. Glad och riktigt nöjd – även om det finns en hel del att jobba med…
Eftermiddagen bestod av nedvärvning, lite ”mekarkurs” och genomgång av cyklarna vid vårt boende, innan det var dags för middag och prisutdelning vid arenan gemensamt med de andra klubbarna på plats. Riktigt god mat, bra stämning och mycket Haninge SOK på pallen. Åkte tillbaka till boendet (som låg fint precis vid en sjö), lite snack och genomgång av dagens vägval i korridoren innan det var dags att hoppa i säng.

mix

Medeldistans | Helgen avslutades med medeldistans på söndagen. Gjorde ett okej lopp – en bom, några stopp på grund av osäkerhet och slutade fyra. Återigen fick jag kvitto på att om jag vill vara på pallen får jag inte göra några bommar, det har jag inte råd med. Dusch på arenan och sedan prisutdelning där bra lopp från flera resulterade i tre Haninge SOK:are på pallen – kul!
Vi tog totalt sju medaljer denna SM-helg. Sebastian Svärd svarade för tre och Ola Svärd H40, Jennifer Andersson D17–20, Emil Andersson H16 och jag D40 för var sina. Joakim Skärlén och Henrik Karlevall avslutande med en riktigt bra sista etapp, trots att de inte har så mycket erfarenhet av MTB-O. Jag åkte därifrån med massor av positiv energi. Glädjen och glöden hos alla – både hos oss och de andra deltagarna – är oerhört inspirerande.

kartdiskussion
Ronnie, Peter och Ola diskuterar vägval …  Foto: Stefan Kollberg

DSC_0355_justerad
Glada tjejer poserar för banläggare/fotograf Kollberg …

boende1
Trevligt boende strax utanför Eksjö.

MTB-O på O-ringen 2014

Vi anländer till O-ringens camping utanför Kristianstad på söndag eftermiddag och är glada att vi anmälde oss sent till tävlingarna. Det resulterar i att vi hamnar på undantag, i utkanten av den enorma campingen, med skogen och Ola & Sebastian som grannar istället för mitt bland tusentals andra och långt till toaletten. Slår upp tältet, orienterar oss i O-ringenstaden, hämtar ut våra nummerlappar och äter middag i mässen. Förberedelser och taktiksnack inför morgondagens race innan läggdags.

oringen

Inför O-ringen och årets 3-dagars MTB-O hade jag en andra plats i klassen D40 att försvara från tävlingarna i Boden för ganska exakt ett år sedan. Men, det visade sig att det blev en uppgift för svår att klara av. Det finns flera faktorer till att det denna gång blev en blygsam placering.  En av anledningarna kan ha varit de många internationella löparna som kört världscup i just MTB-O i trakten dagarna före. Men jag ska lite kort ta er igenom de tre dagarna …

Dag 1 | Frukost och sedan kort bilresa till etapp 1 i Åhus, medeldistans och en bana på drygt 8100 m – fågelvägen. På plats tidigt för att kolla in TC/arenan och mentalt förbereda mig. Målet är att gå ”rätt”, det vill säga sätta orienteringen och inte bomma. Jag är laddad vid start och gör ett bra lopp. Några av vägvalen är kanske inte optimala och jag gör några mindre krokar. Det är så rolig terräng med riktigt snabbcyklade stigar i gles tallskog. Jag kommer in på tiden 47.33 och en 11:e plats av 20 löpare. Känner mig stark och nöjd! Lunch, återhämtning och en kväll full av vägvalsanalysering.

IMG_3046
Etapp 1, medeldistans i klassen D40.

Dag 2 | Lite längre biltur till tävlingsområdet idag, men fortfarande vid Hanöbukten. Idag är det dags för sprint, lite över 4000 m och en distans som jag tidigare haft lite problem med. Kartan har skala 1:7500, det är tätt mellan kontrollerna och jag har svårt att hinna med att läsa i farten. Tyvärr var det inte bara mina hjärnspöken som ställde till det idag … Direkt efter start så gick min kedja av. Hann tre tramptag och sedan small det. Funderade ett tag på att bryta, men ville gärna bli godkänd för att få vara med på den avslutande jaktstarten. Så – fram med mekar-prylarna, spräckte kedjan, på med kedjelås och så iväg. Tappade förstås mycket tid och trots att jag försökte tänka på att inte stressa så kom det en bom efter halva banan. Gjorde även ett mindre bra vägval på slutet och kom i mål som sista tjej. Men godkänd! Dock irriterad över min egen bristfälliga kontroll av cykeln innan start, en läxa att ta med sig. Efter lite lunch, ett svalkande havsbad och en sväng förbi byn Ripa var dock ilskan som bortblåst. En ljummen kväll och kartdiskussioner avslutade dagen.

bild
Svalkande bad i höga vågor i Hanöbukten efter andra dagens tävlingar.

Dag 3 | Dags för den sista etappen på 3-dagars MTB-O, långdistans drygt 17 km och tillika jaktstart. Idag i Sölvesborg och med en bana som gick upp på Ryssberget, inte bara en gång. Gick ut som 15:e tjej och det blev en riktig utmaning. I 30-gradig värme trampade jag upp längs grusvägar, kilometer efter kilometer i en luft som stod still. Enda svalkan kom när man skulle ner för samma backe innan klättringen uppför nästa. Att trampa förbi andra löpare som leder cykeln uppför ger en mental boost … Jag gjorde ett bra lopp med ett par sämre vägval, men inga stora bommar. Kom i mål efter 2 h och 10 min … Och hade till min glädje plockat en placering och blev till slut 14:e tjej i klassen D40. Inget resultat att vara stolt över i sig, men det finns bitar som jag plockar med mig – styrkan, uthålligheten och envisheten.

kartutsnitt_long
Kartutsnitt från jaktstarten och tillika långdistansen etapp 3

Det här med MTB-O är verkligen en riktigt rolig sport, utmanade för både kropp och huvud. Allt måste stämma för att man ska kunna placera sig bra. Jag har upptäckt att jag riktigt konkurrenskraftig gentemot de andra tjejerna i cyklingen trots att jag bara trampar med ett ben. När jag dessutom jag får orienteringen att stämma så är jag högt upp i resultatlistan. Och det är ju där jag vill vara, så det gäller att fokusera hela vägen, något som jag hoppas klara av på MTB-O SM i Eksjö om några veckor.

Kolla in den här kortfilmen från första etappen på O-ringen. Observera gärna låten första halvan – en låt som blivit något av en maskotlåt för oss MTB-O:are i Haninge SOK…

Tur i vardagen

20140412_135407

Och så var det vardag igen …
Efter all fantastisk uppvaktning och alla gratulationer i form av blommar i massor, skyltar och presenter så kom den då  – vardagen. Det gick fort och det är så svårt att förstå att det var JAG som gjorde det där ofattbara. Det var så starkt, så stort och nu känns det bara så overkligt och så långt borta. Och lite tomt. Man saknar sina uppsatta mål och morötter – vad ska jag göra nu?!
I början var jag så upptagen med att bli firad och att vara spontan. Ni vet, tacka ja till middagar samma dag och sånt där. Då var det skönt att inte ”behöva” träna varje dag, men nu …
Tränar några gånger i veckan och just nu ligger den stora utmaningen i att låta det vara precis så. Att tillåta sig att träna ”bara” för nöjes skull för att om några veckor börja stegra träningen. Att låta tiden avgöra och vara trygg i att jag så småningom kommer till insikt i vad jag vill. Det enda jag vet är att det inte slutar här – det är ju VM nästa år och Tjejvasan och … Det jag vet är att jag kommer utöka registret med en mer varierad träning där rullskidorna får sällskap av MTB och kajak.
Och helgens pass blev just en MTB-tur i strålande vårväder i skogarna hemmavid. Kanske blev jag lite extra inspirerad av Ronnie och några andra från klubben som är på Bornholm på tävling och träningsläger i MTB-O. Så det blev en singeltur, men med fint sällskap av glittrande sjöar, snabba stigar och massor av blåsippor. Och det är inte så illa det heller …

20140412_134135

20140412_133714

20140412_141424

Nominerad till Haninge Idrottsgala 2014 …

Ja, det där som alla elitidrottare kämpar emot och har ångest inför drabbade ju tyvärr mig – jag blev förkyld knappt en vecka innan avresan till Canada och tillika världscup-premiären. Trots alla försök att kurera mig med diverse huskurer så blev jag inte så bra att en resa kändes okej. Intalade mig att en flygresa på ca 36 timmar, extrem kyla ner mot -31° och boende och tävling på hög höjd var att utmana ödet lite väl mycket. Framför allt med tanke på att det är viktigare att bli frisk än att riskera en långvarig sjukdomsperiod. Men det var svårt, jag höll nästan på att glömma bort vad jag lovade mig själv inför denna säsong – det är Paralympics som är målet och INTE den totala världscupen! Jag hade en djup diskussion med mig själv, Ronnie och Fredric – även arbetskollegorna var på mig.
Jag stannade hemma …
Ett bra beslut då jag legat nerbäddad sedan dess. Som ett litet plåster på såret fick jag igår torsdag det glada beskedet om att jag är en av tre finalister till Haninge Idrottsgala 2014 i två kategorier – Årets idrottare med funktionsnedsättning och Årets kvinnliga idrottare med motiveringen:

”Ingår i den svenska paralympiska truppen till Sotji. Mycket framstående resultat under 2013. Längdskidor 2013:
• 6:a i totala världscupen IPC Nordic Skiing 
• Silver – IPC Nordic Skiing världscupavslutning i Sotji
• VM-guld och VM-brons – IPC Nordic Skiing World Championships i Sollefteå
• Guld – DM Stockholm, där hon tävlade mot icke-handikappade i parsprintstafett
• Brons – DM Stockholm, där hon tävlade mot icke-handikappade i stafett.
• Silver – Tjejskidan.
Heléne visar genom sin målmedvetenhet och seriösa satsning att ett handikapp inte är något hinder för att prestera på mycket hög nivå. En satsning med prestationer, som också med rätta, väckt stor uppmärksamhet i svensk media.”

Riktigt roligt och så stolt, tack till er som nominerat mig! På listan över finalisterna finns det dessutom ytterligare några klubbkamrater från Haninge SOK, så efter att ni lagt er röst på mig 🙂 – passa på att även rösta på dem.

Här har du hela listan – gå in och rösta – ni har bara 10 dagar på er!
Haninge Idrottsgala 2014

MTB-äventyr i lera och sol …

mtb-adventure
Elva entusiastiska klubbkamrater från Haninge SOK njuter av välförtjänt fikapaus …

Dags för det årliga äventyret och tillika långtur på MTB ”al á Ronnie”. Det var elva tappra själar som dök upp vid Tungelsta station imorse kl 09.15, laddade för ca fyra timmar trevlig höstcykling. Perfekt väder med växlande molnighet och ca 13 grader i luften. Det varvades mellan singeltracks i lervälling och snabbcyklad grusväg i bästa södertörnsterräng. En del av turen gick längs vattnet för att övergå i öppna kulturlandskap förbi Häringe slott innan det var dags för skogen igen.
Jag bröt av efter ca två timmar – nöjd och fylld med positiv energi. Skön tur! Fick höra att det var några till som hoppade av efter ytterligare någon mil, medan de allra tappraste var tillbaka i Tungelsta igen efter drygt fyra timmar.
Ja, det blir säkert en repris igen nästa år – inget är som dessa långturer där allt kan hända. Det är allt från kramp och sendrag till gyttjebad och vurpor bland rötter och stenar. Men trots det är humöret på topp och fram till nästa gång får berättelserna och skrönorna hålla spänningen på topp – vad bjuder Ronnie på nästa gång …

Inte långt kvar …

Idag var det ett distanspass i Lida som stod på schemat. Efter de senaste dagarnas snöande och preparerade spår var det vinterlandskap i Tullingeskogarna. Ronnie och Tobias tog sig runt två varv på långa slingan 17,9 km, medan jag hoppade av efter första och körde en salig blandning av ett varv på 7,6 km, ett varv 2,4 km och ett antal varv på lilla 800 m. Totalt blev det 3,3 mil och 2 timmar och 30 minuter i lugnt tempo – skön tröttkänsla i kroppen efter det och mysig fika på Värdshuset …
Veckan har varit riktigt bra och kroppen känns pigg och fräsch efter den lugna veckan då jag hade en liten känning till begynnande förkylning. Tisdagen bjöd på tuffa intervaller á la Toffe – 5 x 1,6 km på på tuff bana – saxbacke i början för att sedan plana ut, en utförslöpa och sedan stakning resten. Tog ca 5,37 per drag och det skiljde bara 4 sekunder mellan första och sista. Med blodsmak i munnen och andnöd var ordentligt nöjd när jag gled ut på nedvarvningsrundan!
Tog det lugnt på onsdagen för att ladda för torsdagens stora utmaning – DM i parsprintstafett i klassisk stil 4 x 2,4 km i Lida. Sara Eskilsson och jag ställde upp för Haninge SOK i klassen D17–49 och vi var riktigt taggade inför uppgiften. Själv var jag nervös hela dagen, med allt vad det innebär … Lite lurigt väder med nysnö, men jag hade bra skidor och när starten gick hängde jag med bra. Drog ifrån de andra lagen och när jag växlade över till Sara var det i ordentlig ledning. Sara körde starkt på sin sträcka och när jag gick ut på min avslutande sträcka var vi fortfarande i ledning. Sara ut på sista sträckan och då blev det spännande när jag tyckte att lag IKJ hade tagit in lite. Men Sara avslutade bra och höll undan. Så fruktansvärt roligt och kul att vi var starka hela vägen. Haninge SOK hade en riktigt bra dag – vi knep två guld, ett silver och ett brons!
Fredagen och lördagen bjöd på lugna pass med allt från drivor av nysnö och ospårat till nydragna spår i trevligt sällskap …
Som sagt – en bra vecka med en skön känsla i kroppen där torsdagens urstarka staklopp blev höjdpunkten. Känslan i kroppen och knoppen känns bra och bådar gott inför VM som stundar. Nu är det inte långt kvar, om mindre än två veckor åker vi till Sollefteå! Extra kul att Ronnie följer med, denna gång på officiellt uppdrag som vallare för truppen! Håller tummarna för att vi håller oss friska och krya de sista dagarna nu …