På andra sidan Atlanten har det den gångna veckan varit världscup i Cable, USA med fantastiska svenska framgångar. Zebastian Modin och Albin Ackerot representerade det svenska handikapplandslaget med bravur – idel pallplatser i både längd och skidskytte – stort grattis!
Här hemma har jag passat på att träna hårt och utnyttjat möjligheterna att tävla i Stockholm med omnejd. Vädergudarna har gett oss lite mer snö och nu är det åter bra förutsättningar för fina spår och bra träning.
Söndagen den 13 januari var det dags för DM-stafett, klassisk stil i Ågesta. Tjejstafetten var 2 x 5,5 km och jag tävlade för Haninge SOK tillsammans med Johanna Almlund. Efter en bra start där jag var med bra, ramlade jag efter ca 3 km vid en omkörning och när jag skulle byta spår. Inte nog med att jag fick ligga där och skämmas och de omkörda tjejerna kunde köra om mig, så vred sig underbenet på protesen. En ordentlig vridning så att skidan pekade ordentligt inåt och knät utåt – typiskt! Kämpade med att hålla skidan i spåret och hålla mig på benen i utförskörningen. Kom ifatt tjejerna igen, men i sista utförslöpan innan växling kom de farande och tog den skarpa högerkurvan betydligt bättre än jag. Hade ingen aning om placering när jag skickade ut Johanna på den avslutande sträckan. Och det var med både förvåning och glädje som jag gratulerade Johanna när hon passerade mållinjen som tredje lag och vi tog brons. Överraskande för många, men framför allt riktigt kul! Både banan och sträckan på stafetten påminner mycket om de tävlingsbanor som förekommer på världscupen, men även mästerskap som VM och Paralympics. Kortare och mer kuperade än de lite längre lopp som jag är van vid … Nyttig erfarenhet inför kommande tävlingar.
DM-stafett, klass D40 med guldtjejerna från IKJ (Anna & Anna), silver Sundbybergs IK (Daniela & Anne-Li) och brons Haninge SOK (Johanna & jag).
Redan på tisdagen var det dags för nästa tävling… Denna gång Söderskidan, den första av fem deltävlingarna, på Lida Frilusftsgård och distansen 5 km skate. Med en fina förutsättningar, såsom nya protesinställningar och underbar bana så gjorde jag en toppentävling. Det var superkul, kände att jag verkligen kunde lita på protesen och tyckte att jag for fram i spåret. Fick en bra tid, en tredjeplats och vid nedvarvningen ville jag inte riktigt sluta åka … Det blev en gladtävling!
Några dagars träning och sedan var det dags för favorittävlingen – Tjejskidan. Ett lopp över 16 km på Jarlabanke golfbana, stakning tre varv på en 5,3 km bana. Tyvärr var det ordentligt kallt denna lördagsmorgon och när jag var på plats i god tid för att lägga ut mina skidor var det –21°. Nåja, temperaturen steg några grader och det blev dags för start. Det visade sig att det var seedad start – de tjejer som kom 1–10 plats förra året fick starta lite längre fram och för första gången någonsin hände detta mig! Fick en bra start, kom med i tätklungan direkt som snabbt var nere i fyra stycken. Låg i eget spår nästan hela första varvet och kunde hålla egen fart – ibland lite före och ibland lite efter beroende på inner-ytterkurva. I slutet på första och nästan hela andra varvet låg jag bra med som tre-fyra.
Tjejskidan och tätklungan på andra varvet – jag ligger bra med som fyra och samlar kraft inför sista varvet.
Foto: Anders Wånell, Tjejskidans hemsida: http://www.tjejskidan.se/jahia/Jahia/pid/6
En löpare släppte och vi var tre stycken vid varningen ut på sista varvet. Passade på att ta tätpositionen ut på sista varvet då jag vet att det på grund av varvade motionärer är svårt att gå om och kan vara riktigt trångt. Jag höll bra far och försökte trycka på och få lucka. Detta lyckades dock inte och strax innan upploppet klev en tjej ut och gick om mig. Jag kunde inte följa, men gav mig sjutton på tjejen bakom inte skulle komma ikapp. Gled över mållinjen som tvåa, endast 4 sekunder från seger på tiden 51:08 … Så fruktansvärt nöjd! Målet var att förbättra min placering från förra året (8:a) och försöka ta en pallplats. Med betydligt fler anmälda i tävlingsklassen detta år och många duktiga åkare så visste jag att det skulle bli tufft. Dock kände mig så fruktansvärt stark hela vägen, fick aldrig någon svacka och det var aldrig något tvekan om att jag skulle ta en bra placering. Hade stora förhoppningar på att göra bra resultat, men är så oerhört glad och stolt att jag lyckades med det! Det har varit en bra vecka!
Glada tjejer på prispallen efter starka insatser från alla tre!
1:a Jennie Engstrand, Vallsta SK 51:04
2:a Helene Ripa, Haninge SOK 51:08
3:a Anne-Li Widén, Sundbybergs IK 51:12
Foto: Anders Wånell, Tjejskidans hemsida: http://www.tjejskidan.se/jahia/Jahia/pid/6
Helene Ripa 