Jag gjorde det, helt ofattbart! Med den tuffa banan och med flera av medaljörerna från Paralympics i Vancover bredvid mig på startlinjen! Jag är så otroligt glad och stolt över min prestation och har svårt att egentligen förstå vad som hände …
Ja, då var vi på plats – jag och Ronnie. Kom upp till Sollefteå och Hallstaberget sent fredag kväll efter att ha hejat på Joakim och Fredriks i deras debut i tävlingsspåret och Kortvasan.
Upp tidigt på lördagsmorgonen för hinna med frukost innan Tjejvasans sändning på SVT. Det suger verkligen i tävlingsnerverna när man ser hur täten dunkar på i stakningen – åh, vad jag hade velat vara med! Men, i år är det fokus på annat – VM på hemmaplan och det sista mästerskapet innan Paralympics nästa år.
Test av sprintbanan tillsammans med Ronnie – tuff bana på ca 1400 m, med en riktigt stökig vänstersväng efter en utförslöpa innan stadion. Det blev några varv för att försöka hitta bästa linjen och farten för att klara av att stå på benen. Sedan en lugn tur på 5 km banan som var riktigt trevlig – böljande med några fina utförskörningar och någon enstaka tung backe. Samling med resten av landslaget innan middagen och sedan dags att säga godnatt.
Söndagen var också lugn, ytterligare test av sprintbanan och vila innan det var dags för dagens stora händelse – invigningen! Hade fått den stora äran att svära eden som representant för de aktiva och värdnationen. Efter det middag, förberedelser inför morgondagens tävlingar och sedan natti, natti.
Idag var det ett distanspass i Lida som stod på schemat. Efter de senaste dagarnas snöande och preparerade spår var det vinterlandskap i Tullingeskogarna. Ronnie och Tobias tog sig runt två varv på långa slingan 17,9 km, medan jag hoppade av efter första och körde en salig blandning av ett varv på 7,6 km, ett varv 2,4 km och ett antal varv på lilla 800 m. Totalt blev det 3,3 mil och 2 timmar och 30 minuter i lugnt tempo – skön tröttkänsla i kroppen efter det och mysig fika på Värdshuset …
Veckan har varit riktigt bra och kroppen känns pigg och fräsch efter den lugna veckan då jag hade en liten känning till begynnande förkylning. Tisdagen bjöd på tuffa intervaller á la Toffe – 5 x 1,6 km på på tuff bana – saxbacke i början för att sedan plana ut, en utförslöpa och sedan stakning resten. Tog ca 5,37 per drag och det skiljde bara 4 sekunder mellan första och sista. Med blodsmak i munnen och andnöd var ordentligt nöjd när jag gled ut på nedvarvningsrundan!
Tog det lugnt på onsdagen för att ladda för torsdagens stora utmaning – DM i parsprintstafett i klassisk stil 4 x 2,4 km i Lida. Sara Eskilsson och jag ställde upp för Haninge SOK i klassen D17–49 och vi var riktigt taggade inför uppgiften. Själv var jag nervös hela dagen, med allt vad det innebär … Lite lurigt väder med nysnö, men jag hade bra skidor och när starten gick hängde jag med bra. Drog ifrån de andra lagen och när jag växlade över till Sara var det i ordentlig ledning. Sara körde starkt på sin sträcka och när jag gick ut på min avslutande sträcka var vi fortfarande i ledning. Sara ut på sista sträckan och då blev det spännande när jag tyckte att lag IKJ hade tagit in lite. Men Sara avslutade bra och höll undan. Så fruktansvärt roligt och kul att vi var starka hela vägen. Haninge SOK hade en riktigt bra dag – vi knep två guld, ett silver och ett brons!
Fredagen och lördagen bjöd på lugna pass med allt från drivor av nysnö och ospårat till nydragna spår i trevligt sällskap …
Som sagt – en bra vecka med en skön känsla i kroppen där torsdagens urstarka staklopp blev höjdpunkten. Känslan i kroppen och knoppen känns bra och bådar gott inför VM som stundar. Nu är det inte långt kvar, om mindre än två veckor åker vi till Sollefteå! Extra kul att Ronnie följer med, denna gång på officiellt uppdrag som vallare för truppen! Håller tummarna för att vi håller oss friska och krya de sista dagarna nu …
Helene Ripa 