Härliga höst …

Efter det tuffa träningslägret och tävlingarna i Falun fick jag tyvärr lite förkylningssymtom med kraxig hals och lätt hosta. Så slutet av förra veckan och helgen blev lugn. Passade istället på att tidigt i lördags morse njuta av kanske den sista riktigt fina sensommardagen. Åkte till Åva och i viken höll den tjocka dimman precis på att lätta tack vare solstrålarna. Det var så oerhört vackert och fridfullt …
Njöt av lugnet och av det sporadiska plaskandet av någon stor fisk, kanske laxöring. Men av den svarta trumpetsvampen såg jag tyvärr ingenting.

Men trots det korta lilla avbräcket, så känns det bra. Jag känner mig harmonisk och trivs med att ha kommit igång med träningen. Har tackat nej till några förfrågningar och känner att det har varit ett bra beslut. Det känns bra att jag börjar hitta tillbaka till mina vardagsrutiner. Och att träna, komma hem och äta middag med Ronnie är så himla mycket trevligare än att sitta i flera timmar med okända människor i väntan på att få dela ut ett pris. Radiogalan i torsdags blev endast uthärdlig tack vare att jag träffade Augustin Erba som var min producent när jag gjorde Sommar i P1 och min trevliga bordsgranne Maj-Lis. En kvinna som var doktor och forskade kring livsstil, hjärt- och kärlsjukdomar – mycket intressant!
På söndagen tog jag och Ronnie en MTB-tur i skogarna hemmavid. En lagom fartfylld tur med inslag av både grusväg och stig. Vi stansade mina däck innan vi gav oss iväg och det verkar fungera bra. Kände ingen skillnad, men eftersom jag samtidigt bytte till lite grövre däck så var det kanske inte så konstigt. Jag slipper ju slang, så det är klart att jag sparat vikt och förhoppningsvis slipper laga punkteringar (om jag får några) …
Upptäckte igår på rullskidepasset att det börjar bli dags att plocka fram både pannlampa och reflexväst – det skymmer snabbt nu, framför allt när himmelen, som igår, är full av regntunga moln.

Fartfylld helg i Lugnet, Falun

För allra första gången i Sverige kördes en stafett i MTB-O i helgen. Det handlade om sprintstafett med 2-mannalag där varje person kör två sträckor var. Haninge SOK ställde upp med två lag, samt två mixade lag tillsammans med andra klubbar. Jag körde med Jennifer Andersson – en duktig tjej från klubben som för några veckor sedan representerade Sverige i JVM i just MTB-O. På plats var också coacherna, serviceteamet och hejarklacken Ronnie & Co.
Jennifer körde sträcka 1 och 3, jag sträcka 2 och 4. Med tanke på att det kan bli lite trångt och stressigt när man ska springa fram till cyklarna gjorde att det kändes som det bästa laguppställningen. Efter teknikstrul på startsträckan så gick det bättre på de tre avslutande sträckorna. Jag låg och tampades om en bronsplats på slutsträckan, men höll ihop det, gjorde bättre vägval och vi slutade trea. Rolig orientering – kuperat och mer stig än vad det brukar vara på MTB-O. Riktigt, riktigt roligt!
Genomgång av cyklar och sedan kamratmiddag med mycket snack som fortsatte i stugan sent in på kvällen innan det var dags att ladda inför söndagens långdistans. Och precis som väntat blev det en tuff utmaning med många höjdmetrar som skulle plockas. Trots att det fanns flera vägval till kontrollerna gjorde terrängen sitt och det blev ett itag på 113 min. Återigen riktigt rolig orientering och en bra helg. Att dessutom få köra upp i min nya bil, en Subaru XV som blev klar i fredags, gjorde det hela ännu lite bättre …

Lag och resultat
Dam | Jennifer (sträcka 1+3) & Helene (sträcka 2+4) 3:a
Herr | Ola (sträcka 1+3) & Sebastian (sträcka 2+4) 2:a, Johanna (sträcka 1+3) & Jan-Erik Wiberg, Järla (sträcka 2+4) 12:a
Ungdom | Erica Olsson, OK Djerf (sträcka 1+3) & Emil (sträcka 2+4) 1:a

Här finns alla resultaten från lördagens parsprintstafett och söndagens långdistans.

Träningsläger i Torsby …

Gruppbild, saknas gör Zebastian och hans nya guide Erik samt Anna Maria (som fotade).

Säsongens andra träningsläger fast det egentligen känns som första. Efter en lugn inledning av säsongen efter Paralympics så har sommaren varit riktigt bra och jag har successivt hittat tillbaka till träningsmotivationen. Att det är lite lugnare på fronten ”övriga uppdrag” har gjort att jag kommit in i rutinerna igen – vilket är avgörande för att jag ska få ihop det. Och även om mängden träning inte varit densamma som innan Sochi så kände jag mig riktigt stark både på rullisarna och på snön. Hovfjället-intervallerna och det avslutande testracet gick bättre än förväntat och nu är det bara att köra vidare.

Träningsupplägget
Lördag em: 2 h rullskidor, klassiskt A1
Söndag fm: 2 h skidor, klassikt A1 i tunneln
Söndag em: 1,5 h rullskidor, klassiskt A3 Hovfjälls-intervaller 8 x 5 min
Måndag fm: 2 h MTB A1
Måndag em: 2 h skidor, klassiskt A1 med impulser
Tisdag fm: Race 7,8 km, klassiskt A3 (6 varv i tunneln), upp- och nedvarvning

Hovfjället-intervaller …

Gruppselfie innan två timmar MTB för mig, löpning med orienteringsinslag för resten.

Dags för avslutande race i tunneln – 6 varv á 1,3 km = 7,8 km. 

På plats var även det paralympiska teamet från USA – U.S. Paralympics Nordic. Kul att träffa dem igen. Vi körde några pass tillsammans, men med lite olika träningsförutsättningar så var det framför allt vid måltiderna som vi umgicks.

Delar av det paralympiska teamet från USA.

Vi bodde för första gången på Sahlströmsgården bara några minuter från skidtunneln. Fina, moderna rum med utsikt över böljande ängar och en mindre sjö, fantastisk god och hemlagad mat i en mysig och lugn miljö i renoverade gamla byggnader som har fått behålla sin charm och sina detaljer. Dessutom fanns det en väg som gjord för rullskidor precis utanför dörren – jag kommer definitivt åka dit igen.

Fångarna på fortet 2014

”The Babes” – Helene Ripa, Thomas Wassberg och Jonas Hallberg.

Trots att inspelningen var redan den 4–7 juni har hemlighetsmakeriet med laguppställning och motståndare gjort att detta inlägg har dröjt. Men nu så är det dags! Nu på lördag, den 6 september, sänds andra avsnittet av säsongens Fångarna på fortet på TV4. Jag och mina lagkamrater Thomas Wassberg och Jonas Hallberg kämpar för att vinna utmaningar, ta nycklar och lösa gåtor. En på papperet kanske oväntad mix, men vi kompletterade varandra bra och jag hade verkligen hysteriskt roligt!

Dagen innan inspelning fick jag ingående frågor av Gunde om vad som är möjligt att göra och inte göra med protes. Framför allt fick jag frågor om vatten. För mig är det så självklart, men för utomstående finns det förstås massor med funderingar. Vatten till knäna är inget problem, protesen tål vatten. Vid djupt vatten finns det inte heller några hinder, men då vill jag vara utan protes. Protesen hämmar mig mer än tillför något och simmar gör jag alltid utan protes. Jag passade även på att förtydliga att jag ville göra fysiska celler, inte lyfta spindlar eller vända på skorpioner.
Enligt den information som jag fick på plats så var jag den första någonsin som tävlar på Fort Boyard med protes/lårbensamputation. Det svenska produktionsbolaget fick kämpa med näbbar och klor för att få det franska teamet att låta mig deltaga över huvudtaget. Efteråt fick jag dock tummen upp …

Vi bodde trevligt i lägenheter strax utanför den lilla hamnstaden La Rochelle och hann förutom inspelningen med en halvdag inne i staden med god lunch, bad i poolen och en avslutande middag på en lokal fiskrestaurang där vi åt en fantastisk skaldjurplatå. Tidig morgon för att återvända till Sverige i det lilla privatplanet. En rolig resa och ytterligare några erfarenheter rikare.

SM i MTBO-O i Eksjö

Efter målgången på den avslutande medeldistansen.  Foto: Stefan Kollberg

Jag fortsätter med lite sena uppdateringar …
Helgen den 8–10 augusti åkte ett gäng från klubben ner till Eksjö för att köra SM och Riksmästerskap i MTB-O. Vi var totalt nio aktiva och det gjorde oss, Haninge SOK, till den näst största klubben på plats – roligt!

Sprint | Första tävling var på fredag eftermiddag och då en sprint på skala 1:7500. Alla tävlingar gick i området kring Ränneslätt, militärens mark och i bostadsområden i närheten. Efter en bra inledning så läste jag fel och missade att en övergång var förbjudet område och jag fick vända. Gjorde sedan lite mindre missar fram till några kontroller innan mål då jag fick totalt hjärnsläpp. Hittade inte kontrollen, fick inte kartan att stämma och irrade bra länge innan jag gick tillbaka till ”sista säkra”. I det här fallet var det föregående kontroll. Istället för att göra ett annat vägval till den kontroll jag missat, så tar jag samma igen. Och hamnar förstås på samma ställe igen – idiot! Och då tar jag mig samman, stannar och läser kartan ordentligt. Och plötsligt är det som att kartan ritats om och jag ser var jag är. Avslutningen går bra, men jag har över 10 minuter i bomtid vilket inte resulterar i mer än en blygsam femte plats. Irriterad över mitt misstag.
Vet att jag har svårt hinna med att läsa när det sprint och borde därför ha tagit god tid på mig vid inläsningen. Skalan och farten gör att man måste fatta blixtsnabba beslut, och det har jag svårt att fixa om jag inte fokuserar till 100%. Kvällen bestod av analys, diskussion och födelsedagsfirande av Ronnie innan vi det var dags att ladda om.

Långdistans | Med gårdagens dåliga race i bakhuvudet var jag laddad för revansch och målet för dagen vara att ”gå rätt”. Jag tycker om långdistans. Jag vet att jag är stark och jag har större fördel av min uthållighet. Skala 1:15000 passar mig bättre. Banan består oftast av flera långsträckor mellan kontroller där vägvalen blir viktiga. De långa sträckorna gör också att det finns mer tid att läsa kartan. Det är inte lika plottrigt och svårläst som det kan bli på en sprint med många kontroller, tätt, på detaljerad karta. Men mitt mål att gå rätt blev inte så lätt att hålla. Jag upptäckte på väg till fjärde kontrollen att jag missat tredje och fick vända om. Tappade några minuter på det, men resten av banan gick bra. Cyklade ikapp och om några av mina konkurrenter och fick rygg på en riktigt duktig tjej. Vi växlade mellan att ligga i tät, men från sista kontrollen och in i mål så spurtade jag om henne. Trots att det inte gjorde någon skillnad för placeringen, så kändes det ändå bra. Jag kom in på en andra plats, endast slagen av tjejen som jag tampades med på slutet. Glad och riktigt nöjd – även om det finns en hel del att jobba med…
Eftermiddagen bestod av nedvärvning, lite ”mekarkurs” och genomgång av cyklarna vid vårt boende, innan det var dags för middag och prisutdelning vid arenan gemensamt med de andra klubbarna på plats. Riktigt god mat, bra stämning och mycket Haninge SOK på pallen. Åkte tillbaka till boendet (som låg fint precis vid en sjö), lite snack och genomgång av dagens vägval i korridoren innan det var dags att hoppa i säng.

Medeldistans | Helgen avslutades med medeldistans på söndagen. Gjorde ett okej lopp – en bom, några stopp på grund av osäkerhet och slutade fyra. Återigen fick jag kvitto på att om jag vill vara på pallen får jag inte göra några bommar, det har jag inte råd med. Dusch på arenan och sedan prisutdelning där bra lopp från flera resulterade i tre Haninge SOK:are på pallen – kul!
Vi tog totalt sju medaljer denna SM-helg. Sebastian Svärd svarade för tre och Ola Svärd H40, Jennifer Andersson D17–20, Emil Andersson H16 och jag D40 för var sina. Joakim Skärlén och Henrik Karlevall avslutande med en riktigt bra sista etapp, trots att de inte har så mycket erfarenhet av MTB-O. Jag åkte därifrån med massor av positiv energi. Glädjen och glöden hos alla – både hos oss och de andra deltagarna – är oerhört inspirerande.

Ronnie, Peter och Ola diskuterar vägval …  Foto: Stefan Kollberg

Glada tjejer poserar för banläggare/fotograf Kollberg …

Trevligt boende strax utanför Eksjö.