VM i Sollefteå 2013

Detta galleri innehåller 7 bilder.

Blandade bilder från VM i Sollefteå, IPC Nordic Skiing World Championship 2013. Fotografierna är skyddade av upphovsrättslagen och får ej användas utan tillstånd.  

Säsongen 2012/13

För ett och ett halvt år sedan bestämde jag mig för att göra en rejäl satsning mot Paralympics 2014, utan att ha en aning om den var rimlig eller inte. Nu vet jag …

Sochi 2013

Detta galleri innehåller 19 bilder.

Lite bilder från världscupavslutningen IPC Nordic Skiing säsongen 2012/13, tillika bantest inför Paralympics 2014.     

Silver på långdistansen …

Måndag och på schemat långdistansen över 15 km klassiskt, den som blev inställd på grund av ovädret natten mot lördag. Med ett riktigt vallaföre fick Fredrik och Martin en hektisk morgon och förmiddag med förutsättningarna: tre decimeter nysnö under natten, temperatur från minus 5 grader stigande till plus 1 grad underförmiddagen, fortfarande snöfall och en luftfuktighet på 97%. Efter tester in i sista sekund levererades skidorna till start i tid, precis i tid. Nu var det dags – Pre-Paralympics viktigaste lopp och det mest spännande – mitt första långa loppet på riktigt kuperad bana, på hög höjd och den distans som jag vill ta medalj på Paralympics nästa år. Hur skulle jag stå mig i konkurrensen och vilka förutsättningar var till min fördel respektive nackdel? Med en varvbana på 3 km gällde det dessutom att lägga upp loppet så att det fanns kraft i kropp och knopp även sista varvet …
Med en riktigt lugn och kontrollerad start kom jag in i trampkurvan vid vallabodarna och den första långbacken med bra känsla. Igenom tunneln och kortare stakparti, lite utför och lite kurvor, utförslöpa med vänstersväng innan brant backe och sedan ett stakparti där Anders langande dricka (varje varv) innan kort utförslöpa. Nu in i banans längsta stigning – backe, en serpentinsväng, fortsatt stigning som i slutet brantar på lite för att plana ut på toppen ovanpå tunneln. Lite utför och sedan uppför där trean viker av för att hoppa på igen strax innan den branta utförslöpan. Trevlig utförslöpa som bygger bra fart och som inte bjuder på några svängar eller andra överraskningar. Skarp vänster vid bodarna och några knixar innan stadion och varvning – ett varv!
Och jag gjorde rätt – mina krafter räckte alla varven. Jag hade skidor jag kunde lite på och genom Anna Maria och Fredriks tidrapporter fick jag veta att jag låg mer eller mindre jämnt med ukrainskan Kononova i princip hela vägen. Det kunde bli guld … Sista varvet gav jag allt jag hade, fick ordentligt med syra i slutet på sista långbacken och de små knixarna in mot stadion. På upploppet stakade jag ur mig de sista krafterna. Och det räckte till ett silver. Jag förlorade guldet med 7,8 sekunder, men jag är ända så oerhört glad över mitt lopp – både genomförandet/upplägget och prestationen. Att komma tvåa på genrepet inför Paralympics 2014 och detta med ett helt år av träning kvar ger pepp och styrka. Det kan bara bli bättre!

Kontrasternas dagar

Om ankomstdagen var regnig och omgivningen dold i tjock dimma, så visade Sochi redan på torsdagen upp en helt annan sida. Med strålande sol, nästan 20 grader varmt och en relativ luftfuktighet på bara 21% blev den första besiktningen av banorna riktig fröjd. Banorna ordentligt kuperade med två lite längre uppförsbackar och någon kortare, lite brantare. Trots detta inga trixiga eller stökiga utförslöpor – skönt! Körde skate denna dag med en mängd matnyttig coachning av Anna Maria och Martin, bl.a. att jag bör byta hängarm på tvåans växel. Filmning av detta, vilket vid visning och genomgång resulterade i torrträning på vardagsrumsgolvet … Efter passet njöt vi av solen på däcket utanför vallaboden och lunchen intogs på den stora terassen.
Vid den officiella träningen på fredagen var det klassiskt som gällde och några varv på 3 km slingan inför lördagens långdistans 15 km. Fem varv på denna relativt tuffa banan innebär 510 plockade höjdmetrar, på 1450 möh. Ställe för drickalagning bestämdes. Även denna dag bjöds det på vackert väder och värme … Lugn dag, laddning och förberedelser inför morgondagen och sedan godnatt.
Vaknade som alltid när det är dags för tävling innan klockan, kropp och psyke inställd på race. Men strax innan frukost fick vi besked om att dagens tävlingar var inställda pga nattens storm och dess förödelse. Mängder av nedfallna träd på och omkring tävlingsområdet. Kabinbanan stängd, sönderblåsta tält och andra ställningar. Busstrafiken till matsalen inställd och vi transporterades istället med de skotrar som tagit oss upp till längdstadion tidigare dagar. Lagom till eftermiddagens träningspass – rask promenad med pulshöjande övningar à la Uusitalo (snöskottning, snöfylld sopsäck, snömoddpulsning) – kom regnet och dimman igen. För att trösta oss hade vi den nu traditionsenliga landskampen med Norge. Denna gång Jeopardy och mixade lag, kanske för att vi de senaste gångerna åkt på stordäng. Mitt lag kom god tvåa efter överlägsna Zebastian & Co.
Lagom till middagen kom i alla fall beskedet att morgondagens sprint blir av och kvällens Welcome Party byttes mot en lugn kväll i stugan. Håller nu tummarna att det blir race imorgon!

Sochi

Ja, det blev verkligen ett äventyr …
Och det började redan på Arlanda. Trots våra idoga försök att få personalen på Turkish Airlines att se mellan fingrarna och släppa igenom vår bagageövervikt på 78 kg! så lyckades vi bara få ner den till 60 kg. Att min protes och reservdelar till den skulle väga så mycket gick de inte riktigt på – de drog av 8 kg för det och ytterligare 10 kg som goodwill.
Ösregn – avstigning, utdelning av krediteringar och säkerhetskontroll innan vi klev på gondolen som tog oss upp till boendet och tävlingsområdet. Mitt i allt detta var jag i akut behov av en toalett, men det verkade det vara svårt att få tillgång till. Gott om ryssar som ibland stökade till mer än strukturerade, även om de alla var hjälpsamma. Nåja, nu var vi ju i alla fall uppe och där fanns, tack och lov, en toalett. Utdelning av nycklar och ytterligare en kort busstur innan vi klev in i de enorma timmerstugorna och fina rum. Så otroligt skönt att vara på plats efter att ha varit vaken nästan ett ett dygn. En snabb och behövlig dusch innan jag utmattad kröp ner under täcket.
Promenad i djup sockersnömodd till restaurangen och en sen lunch. Lite kaffe, snack och en skön eftermiddag i soffan, medan ledarstab och vallar jobbar som bäst med att organisera i vallaboden. Ibland är det lyxigt att vara ”elitidrottare”…

Mellanlandning efter VM-brons …

Vilka veckor, vilket mästerskap och vilken glädje!
Efter VM-guldet på sprinten, en maginfluensa, musikquiz mot Norge och några lugna dagar med träning, sömn och mat så var det in måndags dags för mixstafetten 4 x 2,5 km – två klassiska sträckor, två skatesträckor varannan gång. Samma lag som i Vuokatti, jag och Zebastian med Albin som ledsagare … Vid genomgången av laguppställningarna kvällen innan förstod vi att detta skulle bli tufft. Och det blev det, trots starkt support från bland annat svärföräldrarna som kommit upp för att peppa och titta!
Vi mötte hårt motstånd och två olyckliga fall gjorde att vi inte riktigt nådde ända fram. Det som ett tag såg ut att kunna bli en slutspurt om bronset, blev till slut en fjärdeplats. Surt just då, men samtidigt ett styrkebesked – vi var med och slogs om medaljerna … Lite återhämtning med mat, vila och sedan två lugna varv på 5 km på eftermiddagen för att känna av banan inför morgondagen. Positiv känsla.

Det blev en tuff stafett där alla muskler värkte och lungorna skrek efter luft …
Foto: Karl Nilsson