Säsongen 2012/13

För ett och ett halvt år sedan bestämde jag mig för att göra en rejäl satsning mot Paralympics 2014, utan att ha en aning om den var rimlig eller inte. Nu vet jag …

Sochi

Ja, det blev verkligen ett äventyr …
Och det började redan på Arlanda. Trots våra idoga försök att få personalen på Turkish Airlines att se mellan fingrarna och släppa igenom vår bagageövervikt på 78 kg! så lyckades vi bara få ner den till 60 kg. Att min protes och reservdelar till den skulle väga så mycket gick de inte riktigt på – de drog av 8 kg för det och ytterligare 10 kg som goodwill.
Ösregn – avstigning, utdelning av krediteringar och säkerhetskontroll innan vi klev på gondolen som tog oss upp till boendet och tävlingsområdet. Mitt i allt detta var jag i akut behov av en toalett, men det verkade det vara svårt att få tillgång till. Gott om ryssar som ibland stökade till mer än strukturerade, även om de alla var hjälpsamma. Nåja, nu var vi ju i alla fall uppe och där fanns, tack och lov, en toalett. Utdelning av nycklar och ytterligare en kort busstur innan vi klev in i de enorma timmerstugorna och fina rum. Så otroligt skönt att vara på plats efter att ha varit vaken nästan ett ett dygn. En snabb och behövlig dusch innan jag utmattad kröp ner under täcket.
Promenad i djup sockersnömodd till restaurangen och en sen lunch. Lite kaffe, snack och en skön eftermiddag i soffan, medan ledarstab och vallar jobbar som bäst med att organisera i vallaboden. Ibland är det lyxigt att vara ”elitidrottare”…