Världscupavslutning IPC

testrace Intervaller på tävlingsbanan två dagar innan race.  Foto: Nathan W. Lediard

Förra helgen var det då dags för säsongens sista världscuptävling, i Surnadal i Norge. Och det blev en bra sista tävling på skidor, men inte alls perfekt. Efter fyra dagar med förberedelser, test av banan, upptäcktstur på skidor, fartpass och skidtester så var det då dags för tävlingens enda och säsongens sista race – 5 m klassiskt. Två varv på en snabb 2,5 km slinga med för mig perfekta utförslöpor, bra stigningar och fina stakpartier i svaga motlut. Efter första varvet låg jag tvåa, endast tre sekunder efter säsongens suverän – Oleksandra Kononova. Jag hade en riktigt bra dag med toppenskidor och stark kropp och gav allt jag hade ut på sista varvet. Men så hände det som inte får hända. I den sista snabba utförslöpan efter den sista branta stigningen tar jag så mycket fart över krönet att farten blir högre än tidigare. Detta, i kombination med att jag var riktigt ansträngd, resulterar i att jag inte kan parera när vänsterskidan far ur spår mitt i backen. När jag står i fartställning finns det inga, eller väldigt små, manövreringsmöjligheter pga. av protesen. Det är ingen våldsam krasch på något sätt, men jag tappar all fart och massor med meter, får börja om och trots att ger allt jag har så blir det en omöjlighet att vinna. Jag kom trea och vet att jag hade varit med och fightats om segern om jag stått på benen. Besviken på mig själv, förbannad! Och det blir det så mycket mer frustrerande genom att detta var det enda racet för mig denna gång. Jag bygger upp så mycket förväntningar, så mycket pepp inför ett lopp och det finns ingen chans till ”revansch”.

IMG_3531 Race – här på väg ikapp Anne Karen från Norge.  Foto: Anne Ragnhild Kroken

Personligen önskar jag fler världscuptävlingar per säsong inom IPC. Facit för min del denna säsong är endast tre race. Jag har varit skadad och missat en världscup, inte haft möjlighet att åka på den tredje med tanke på mitt arbete då frånvarotiden hade blivit ca en månad. Det betyder att jag har åkt VM (två lopp) och världscupavslutningen (ett lopp) – det är inte tillräckligt … Dock ska det poängteras att jag hade kunna köra ytterligare två race, båda i 15 km fristil/skate. Men som det ser ut idag med klassificeringen känns det inte speciellt kul. Jag skrev lite om det i ett inlägg i oktober – Pappersarbete. En tanke är dock att kanske ändå köra dessa för att få en statistik för IPC att titta tillbaka på, samt att jag skulle få fler tävlingar – trots att det inte kan bli några framstående placeringar. Under VM tidigare i år hade jag och Fredrik Uusitalo en bra diskussion med IPC angående en justering av procentsatsen för skate/fristil för dem som tävlar stående med lårbensamputation.

IMG_3500 Anna Maria Nilsson och Ronnie väntar medan jag pustar ut.

IMG_3458 Bilade upp i min Subaru XV och det var en lång, men bitvis mycket vacker resa.

IMG_3461 Ronnie var med och vallade mina skidor tillsammans med den finska vallaren Ville.

Jag förstår att det inte finns resurser, varken inom IPC eller förbunden, att åka på tävlingar varje helg. Och att det är svårt att hitta arrangörer. Men var tredje vecka eller dylikt skulle jag tycka var bättre – kanske två innan nyår och fyra efter (mästerskapsfria år). En av anledningarna till de få tävlingstillfällena för min del är att man valt att alternera Cross Country och Biathlon, det vill säga i grova drag köra varannan dag. För mig som endast kör XC betyder det att jag är borta dubbelt så lång tid som jag skulle behöva, vilket ställer till det en del med tanke på mitt jobb. Dessutom medför det extra utgifter för nationerna i form av boende under en längre tid än nödvändigt. Önskvärt vore att köra först XC och sedan skidskytte, eller tvärt om förstås. Kanske skulle man få fler att åka på alla världscuptävlingarna och förbunden skulle eventuellt kunna skicka fler tävlande i respektive idrott. För dem som tävlar i både XC och skidskytte har det egentligen ingen betydelse – de tävlar i princip varje dag med dagens upplägg ändå. Spännande att se vad som händer inför nästa säsong …

IMG_3507-1 IMG_3516 IMG_3511-1 IMG_3509-1 IMG_3457 IMG_3459

Säsongen 2012/13

För ett och ett halvt år sedan bestämde jag mig för att göra en rejäl satsning mot Paralympics 2014, utan att ha en aning om den var rimlig eller inte. Nu vet jag …

medaljer_just
Läs mer

Silver på långdistansen …

Måndag och på schemat långdistansen över 15 km klassiskt, den som blev inställd på grund av ovädret natten mot lördag. Med ett riktigt vallaföre fick Fredrik och Martin en hektisk morgon och förmiddag med förutsättningarna: tre decimeter nysnö under natten, temperatur från minus 5 grader stigande till plus 1 grad underförmiddagen, fortfarande snöfall och en luftfuktighet på 97%. Efter tester in i sista sekund levererades skidorna till start i tid, precis i tid. Nu var det dags – Pre-Paralympics viktigaste lopp och det mest spännande – mitt första långa loppet på riktigt kuperad bana, på hög höjd och den distans som jag vill ta medalj på Paralympics nästa år. Hur skulle jag stå mig i konkurrensen och vilka förutsättningar var till min fördel respektive nackdel? Med en varvbana på 3 km gällde det dessutom att lägga upp loppet så att det fanns kraft i kropp och knopp även sista varvet …
Med en riktigt lugn och kontrollerad start kom jag in i trampkurvan vid vallabodarna och den första långbacken med bra känsla. Igenom tunneln och kortare stakparti, lite utför och lite kurvor, utförslöpa med vänstersväng innan brant backe och sedan ett stakparti där Anders langande dricka (varje varv) innan kort utförslöpa. Nu in i banans längsta stigning – backe, en serpentinsväng, fortsatt stigning som i slutet brantar på lite för att plana ut på toppen ovanpå tunneln. Lite utför och sedan uppför där trean viker av för att hoppa på igen strax innan den branta utförslöpan. Trevlig utförslöpa som bygger bra fart och som inte bjuder på några svängar eller andra överraskningar. Skarp vänster vid bodarna och några knixar innan stadion och varvning – ett varv!
Och jag gjorde rätt – mina krafter räckte alla varven. Jag hade skidor jag kunde lite på och genom Anna Maria och Fredriks tidrapporter fick jag veta att jag låg mer eller mindre jämnt med ukrainskan Kononova i princip hela vägen. Det kunde bli guld … Sista varvet gav jag allt jag hade, fick ordentligt med syra i slutet på sista långbacken och de små knixarna in mot stadion. På upploppet stakade jag ur mig de sista krafterna. Och det räckte till ett silver. Jag förlorade guldet med 7,8 sekunder, men jag är ända så oerhört glad över mitt lopp – både genomförandet/upplägget och prestationen. Att komma tvåa på genrepet inför Paralympics 2014 och detta med ett helt år av träning kvar ger pepp och styrka. Det kan bara bli bättre!

20130319-232004.jpg

Sochi

Ja, det blev verkligen ett äventyr …
Och det började redan på Arlanda. Trots våra idoga försök att få personalen på Turkish Airlines att se mellan fingrarna och släppa igenom vår bagageövervikt på 78 kg! så lyckades vi bara få ner den till 60 kg. Att min protes och reservdelar till den skulle väga så mycket gick de inte riktigt på – de drog av 8 kg för det och ytterligare 10 kg som goodwill.
Ösregn – avstigning, utdelning av krediteringar och säkerhetskontroll innan vi klev på gondolen som tog oss upp till boendet och tävlingsområdet. Mitt i allt detta var jag i akut behov av en toalett, men det verkade det vara svårt att få tillgång till. Gott om ryssar som ibland stökade till mer än strukturerade, även om de alla var hjälpsamma. Nåja, nu var vi ju i alla fall uppe och där fanns, tack och lov, en toalett. Utdelning av nycklar och ytterligare en kort busstur innan vi klev in i de enorma timmerstugorna och fina rum. Så otroligt skönt att vara på plats efter att ha varit vaken nästan ett ett dygn. En snabb och behövlig dusch innan jag utmattad kröp ner under täcket.
Promenad i djup sockersnömodd till restaurangen och en sen lunch. Lite kaffe, snack och en skön eftermiddag i soffan, medan ledarstab och vallar jobbar som bäst med att organisera i vallaboden. Ibland är det lyxigt att vara ”elitidrottare”…

20130313-224100.jpg