Om mig

FÖDD | 22 augusti 1971
FUNKTIONSNEDSÄTTNING | Lårbensamputerad 1986 p.g.a. cancer (Osteosarkom)
KLUBB | Brunnsvikens Kanotklubb och Haninge Skid- och Orienteringsklubb
SPORTER | Kanot, längdskidor, MTBO, simning
LANDSLAG | Parakanot 2016–2021 (klass KL3) och längdskidor 2012–2017 (klass LW2)
PARALYMPICS | Barcelona 1992, Sochi 2014 och Rio de Janeiro 2016, Tokyo 2020 (2021)

MÄSTERSKAPSMEDALJER
Paralympics
2014 | GULD 15 km klassiskt och SILVER stafett (skidor)

Världsmästerskap
2018 | GULD KL3 200 m (kanot)
2017 | SILVER stafett (skidor)
2015 | SILVER sprint klassiskt och BRONS 5 km klassiskt (skidor)
2013 | GULD sprint klassiskt och BRONS 5 km klassiskt (skidor)

Europamästerskap
2018 | GULD KL3 200 m (kanot)
2017 | BRONS KL3 200 m (kanot)
2016 | GULD KL3 200 m (kanot)
1991 | GULD 400 m frisim, 2 x SILVER lagkapp och BRONS 100 m frisim (simning)

– – – –

MERITER I URVAL
Kanot
2021 | Paralympics Tokyo, Japan – final 5:a KL3 200 m
2021 | Sprint SM Örkelljunga – SM-silver K4 500 m, Mix22
2021 | ICF Paracanoe World Cup & Paralympics Qualifier Szeged, Ungern – final 8:a KL3 200 m 
2019 | ICF Paracanoe World Championship Szeged, Ungern – 10:a KL3 200 m
2018 | ICF Paracanoe World Championship Montemor, Portugal – VM-guld KL3 200 m
2018 | Paracanoe European Championship Belgrad, Serbien – EM-guld KL3 200 m
2018 | ICF Paracanoe World Cup Szeged, Ungern – silver KL3 200 m
2018 | Sprint SM Luleå – SM-guld stafett 4 x 200 m, D22 och SM-brons K4 200 m, D22
2017 | ICF Paracanoe World Championship Racice, Tjeckien – final 7:a KL3 200 m
2017 | Paracanoe European Championship Plovdiv, Bulgarien – EM-brons KL3 200 m
2017 | ICF Paracanoe World Cup Szeged, Ungern – silver KL3 200 m
2016 | Paralympics Rio de Janeiro, Brasilien – final 5:a KL3 200 m
2016 | Sprint SM Hofors – SM-brons K4 500 m, D22
2016 | Paracanoe European Championship Moskva, Ryssland – EM-guld KL3 200 m
2016 | ICF Paracanoe World Championship Duisburg, Tyskland – final 9:a KL3 200 m
2015 | DM Stockholm – silver K1 200 m och silver K1 5000 m,
2015 | Linköping Kanotmaraton 3:a

Längdskidor
2017 | IPC Nordic Skiing World Championship Finsterau, Tyskland: VM-silver mixstafett
2017 | IPC Nordic Skiing World Cup 2,5 km: silver, DM Stockholm: brons stafett
2016 | IPC Nordic Skiing World Cup 30 km: silver
2016 | Tjejvasan 116:e, Tjejskidan 6:a
2015 | IPC Nordic Skiing World Championship Cable, USA: VM-silver och VM-brons
2015 | IPC Nordic Skiing World Cup Finals 5 km: brons,
2015 | Tjejvasan 54:a, 01:32:14
2014 | Paralympics Sochi, Ryssland: guld 15 km och silver mixstafett 4×2,5 km
2013 | 6:a i totala världscupen IPC Nordic Skiing 2012/13
2013 | IPC Nordic Skiing World Cup Finals 15 km: silver
2013 | IPC Nordic Skiing World Championship Sollefteå: VM-guld och VM-brons
2013 | DM Stockholm: guld parsprintstafett och brons stafett, Tjejskidan 2:a
2012 | IPC Nordic Skiing World Cup: guld mixstafett
2012 | Tjejvasan 87:a, Tjejskidan 8:a
2011 | Tjejvasan 194:a, Tjejskidan 28:a

MTB & MTBO
2023 | O-ringen i Åre, MTBO 3-dagars D50, 1:a totalt
2022 | Cykelvasan 90 km, 04:32:54
2022 | O-ringen i Uppsala, MTBO 5-dagars D50, 5:a totalt
2017 | O-ringen i Arvika, MTBO 5-dagars D40, 5:a totalt
2015 | SM i Söderhamn – silver sprint och brons långdistans D40
2014 | SM i Eksjö – silver långdistans D40
2013 | O-ringen i Boden, MTBO 3-dagars D40, 2:a totalt

Simning
1993 | Finska Mästerskapen – 5 medaljer varav 3 guld
1992 | Paralympics Barcelona, Spanien – 5:a lagkapp 4×100 m fritt
1991 | EM, European Championship Barcelona, Spanien – 4 medaljer varav 1 guld
1988–1993 | SM – totalt 23 medaljer varav 10 guld

Övrigt
2023 | Expertkommentator för SVT under Para Nordic Skiing VM, Östersund
2022 | Expertkommentator för SVT under Paralympics i Peking, Kina
2021 | Nominerad till Jubileets kvinnliga idrottare vid Parasportgalan
2021 | Invald i Svenska Idrottsakademin
2020 | Utvald till utställningen Bosön Wall of Fame på Bosön
2019 | Nominerad till Årets kvinnliga paraidrottare vid Parasportgalan
2018 | Nominerad till Sportswoman of the Year vid World Paddle Awards
2018 | Expertkommentator för SVT under Paralympics i Pyeongchang, Sydkorea
2016 | Nominerad till Årets förebild inom Parasporten vid Parasportgalan
2015 | Utvald till utställningen Stockholm Hall of Fame på Arlanda
2015 | Nominerad till Årets prestation vid Svenska Idrottsgalan (Svenska Idrottsakademin)
2014 | Nominerad till Bragdguldet (Svenska Dagbladet)
2014 | Nominerad till Jerringpriset (Radiosporten)
2014 | Medverkan i Fångarna på fortet som den första med protes (lag Thomas Wassberg & Jonas Hallberg)
2014 | Sommarpratare i P1
2012 | Svensk Klassiker Tjej 6:55:37

– – – –

BAKGRUND | När jag var 14 år fick problem med värk i höger knä. Inte så farligt i början, men värk och svullnad blev värre och värre. En överansträngning, en inflammation, sa skolsyster. Men det blev inte bättre och efter ca sex månader remitterades jag vidare till röntgen. En mindre förändring i skelettet upptäcktes och jag lades in vid KS för vidare undersökningar. Det var en måndag i april. Operation och provtagning på onsdagen och på söndagen (filmen ”Jailhouse Rock” med Elvis visades på mitt rum och jag ville ju så gärna se klart den) fick jag beskedet:
– ”Du har cancer och vi kommer amputera ditt ben.”
– ”Jag kommer aldrig mer kunna gå i skogen och plocka svamp” svarade jag.
Resten av dagen minns jag inte… Dagen efter, på måndagen, amputerades mitt högra ben ovanför knät. Inga cellgifter, ingen strålning – bara Interferon intramuskulärt en gång om dagen i fem år samt blodprov och lungröntgen en gång i månaden första året, senare mer sällan. Jag blev friskförklarad efter tio år.

Jag kommer bara ihåg fragment av tiden efter amputationen – protesen som jag avskydde, Birgitta på Röda Korsets gåskola som var hård och puttade omkull mig på mjuk matta för att jag skulle lära mig ramla, den utländska tjejen som gick så otroligt fint med sin protes, första gången jag provade att cykla, hur snälla alla i skolan var när jag kom tillbaka efter sommarlovet (med protes och käpp). Men också hur gärna jag ville vara som alla andra, inte annorlunda och konstig.

Jag minns dock tydligt första gången Gun, min sjukgymnast, tog med mig på handikappsimningen. Och hur bra jag trivdes där – alla andra var som jag och i vattnet kände jag mig hel.
Jag började simma flera dagar i veckan. I början fick jag gå upp och värma mig i bastun, jag blev fort kall. Men kroppen vande sig och blev starkare, jag började tävla och kom med i landslaget. Tävlade nationellt och internationellt mellan 1987–1993, med EM och Paralympics i Barcelona som de mäktigaste upplevelserna. Diverse skador och bland annat en meniskoperation gjorde att jag la simningen på hyllan och istället åkte till New York ett år för att jobba som AuPair och plugga textildesign för heminredning. Väl hemma i igen startade jag egen syateljé inom heminredning som jag drev i sju år.

Efter en period på nästan tio år utan idrott träffade jag 2003 Ronnie och han öppnade massor med nya dörrar. Med sitt egna sport- och fritidsintresse i botten och med sitt öppna sinne introducerade han mig för en mängd aktiviteter. Det var MTB, orientering, alpin- och längdskidåkning. Han kom med tekniska lösningar där det behövdes – ingenting var omöjligt! Från att ha cyklat med protes började jag cykla utan. Med ett ben och SPD-pedaler gav vi oss ut i skogen och vilken frihetskänsla! Inga skavsår, ingen protes som åkte av och vilka sträckor jag kunde ta mig.

Längdskidåkningen öppnade också en helt ny värld – att kunna ta sig fram i snö, som annars inte är så roligt eller enkelt med protes, blev en mäktig känsla. När det gick utför bromsade Ronnie mig med hjälp av ett rep i början, men med lite övning och bättre protes fungerade även det. Det fungerade till och med så bra att jag på allvar började träna längd hösten 2010. Och började tävla på skoj och min debut i Tjejvasan 2011 gav ordentlig blodad tand.

Som av en händelse kom jag i kontakt med landslaget och blev våren 2012 uttagen till Svenska Handikapplandslaget i längd. Min debut i landslagsdräkten blev världscuppremiären i Vuokatti, Finland, i december 2012 där jag tillsammans med Zebastian Modin och hans ledsagare Albin Ackerot tog guld i mixstafetten. Ett resultat som absolut gav mersmak och en indikation på att jag kunde vara med och slåss om medaljer i världscupen och på stora mästerskap. Redan året efter tog jag guld och brons på VM i Sollefteå och drömmen om Paralympics väcktes på allvar.

Jag uppnådde mitt uttalade mål, Paralympics 2014 i Sochi och jag klarade av det största av allt – att ta ett paralympiskt guld på den sträcka som jag hade som mental morot. Det blev ytterligare en medalj i Sochi, ett silver tillsammans med Zebastian. Jag lyckades med drömmen och det gjorde jag tillsammans med och tack vare Ronnie, men även det fantastiska gänget som jag hade runt mig.

Efter det paralympiska guldet i Sochi hade jag svårt att motivera mig att fortsätta träna på elitnivå. Jag behövde nya utmaningar och landade i en kanot. Först som en träningsform, sedan som en intensiv (och hemlig) satsning där jag överraskande alla genom att kvala in till Paralympics i Rio 2016 i parakanot. Det blev en femteplats i detta historiska finallopp då parakanot gjorde debut i paralympiska sammanhang. Efterföljande år tog jag både EM-guld och VM-guld i kanot, men ett diskbråck i nacken med efterföljande steloperation gav ett ovälkommet och tufft avbrott i satsningen.

Den ”raka vägen” mot Paralympics i Tokyo 2020 blev inte så rak. Rehab, pandemi och uppskjutna tävlingar. Men så kom den då – dagen då det var dags att kvala, maj 2021. Inte mitt bästa lopp, men kanske ett av de viktigaste. Det jag gör är vansinnigt, jag lyckas mot alla odds ta den absolut sista kvalplatsen till Tokyo. Galet och en bragd!
Väl på Paralympics i Tokyo några månaders senare gör jag, med tanke på förutsättningarna, kanske min bästa tävling någonsin. Jag är med och slåss om medaljerna, men slutar återigen på en femteplats. Ledsen och besviken just där och då, men med lite distans så sjukt stolt över mig själv. Det borde inte ha varit möjligt…

Jag vet inte vad som väntar här näst. Efter Tokyo blev det tyvärr en steloperation till, denna gång i ländryggen då förslitningar, degenererade diskar, artros och lite annat smått och gott gjorde att benet inte längre ville vara med. I kombination med hemsk smärta så blev en operation nödvändig. Efter en tuff rehab är jag åter aktiv, men vad som väntar framöver står skrivet i stjärnorna. Det enda jag vet är att jag älskar att paddla, jag älskar att cykla, jag älskar att vara ute i naturen. Så vi syns kanske där ute någongång…