Mellanlandning efter VM-brons …

Vilka veckor, vilket mästerskap och vilken glädje!
Efter VM-guldet på sprinten, en maginfluensa, musikquiz mot Norge och några lugna dagar med träning, sömn och mat så var det in måndags dags för mixstafetten 4 x 2,5 km – två klassiska sträckor, två skatesträckor varannan gång. Samma lag som i Vuokatti, jag och Zebastian med Albin som ledsagare … Vid genomgången av laguppställningarna kvällen innan förstod vi att detta skulle bli tufft. Och det blev det, trots starkt support från bland annat svärföräldrarna som kommit upp för att peppa och titta!
Vi mötte hårt motstånd och två olyckliga fall gjorde att vi inte riktigt nådde ända fram. Det som ett tag såg ut att kunna bli en slutspurt om bronset, blev till slut en fjärdeplats. Surt just då, men samtidigt ett styrkebesked – vi var med och slogs om medaljerna … Lite återhämtning med mat, vila och sedan två lugna varv på 5 km på eftermiddagen för att känna av banan inför morgondagen. Positiv känsla.

176A9891Det blev en tuff stafett där alla muskler värkte och lungorna skrek efter luft …
Foto: Karl Nilsson

Tisdag – nervös … Jobbig förmiddag med en sen start kl. 13.01.30, mycket tid att tänka eller rättare sagt att försöka att inte tänka. Packade väskorna inför hemresa senare samma dag för att skingra tankarna och sedan äntligen dags för skidtest och uppvärming. Kände mig lugn, fick bra peptalk av Ronnie och dags för start. Gick ut som tredje tjej av elva och öppnade lugnt och kontrollerat, precis som planerat. Första kilometern var lagom kuperad och passade mig, visste att jag skulle ligga med bra där. Kom ikapp de båda tjejerna framför mig och sedan började den tuffare delan av banan. Detta mittenparti gynnade några av de andra åkarna med två ben och i sista saxbacken var jag ordentligt slut. Visste dock att nu var banan åter till min fördel och jag krigade allt jag hade.
De sista 500 m hade jag ledare, vallare, norrmän som skrek på mig var tionde meter, tror jag. Och jag flög fram! Stakade starkt i det långa motlutet upp mot upploppet. Över mållinjen och vad jag hoppades att det skulle räcka! Visste att jag ledde i mål, men fick veta att det var några tjejer som låg före mig ute på banan. Först kom Iuliia Batenkova in på bästa tid. Strax efter henne kom Olekasandra Kononova och tog över ledningen. Nu var jag nere på tredje plats och det fanns fortfarande ett hot kvar ute på banan – vitryskan Larysa Varona. Men när hon gled in på en fjärde plats var det klart. Efter en kort, men nervös väntan stod det klart – jag hade tagit brons! Glädjekramar och lyckotårar! Jag gjorde det! Jag var så trött på slutet, men trots det var jag stark och kunde åka fort sista biten – stolt över min prestation. Jag är också överlycklig att Ronnie var här och att jag fick dela detta med honom …
Inför detta mästerskap så hade jag inte riktigt känslan, den där nervösa känslan som jag brukar få när jag vill prestera. Jag var lugn och förväntansfull, ville bara komma upp och känna av banor och konkurrenterna. Kanske har erfarenheterna från säsongens lite tuffare och kortare tävlingar gett resultat och en trygghet. Inför VM hade jag som mål att ta en medalj, då kanske först och främst genom att försvara stafettsegern från Vuokatti. Hoppades att sprintbanan skulle passa mig och att göra bra resultat där. På de andra distanserna ville jag förbättra mina tidigare resultat. Men jag överträffade alla mina förväntningar och mål – jag tog två medaljer och en fjärdeplats! Inspirerande och motiverande inför kommande tuffa träningsperioder och utmanande tävlingar. Det har varit två veckor av nervspänning, hårda sängar, blandat väder och nya (och gamla) bekantskaper. Trots lyxen med hotell och fullpension, så är det något speciellt med att vara hemma. Och denna gång blir det bara en snabb mellanlandning. Några dagar på jobbet, tvätta och packa om innan det bär iväg till Sochi för världscupavslutning och förhoppningsvis test av Paralympicsbanorna. På tisdag är det dags för nya äventyr …

176A0630Prispallen på 5 km klassiskt – glad bronstjej!
Foto: Karl Nilsson

2 thoughts on “Mellanlandning efter VM-brons …

  1. Du är makalös!!!!! Ett superstort GRATTIS till dig för dina fina placeringar 🙂 Det är så peppande att läsa om dina lopp. Man känner riktigt att man stakar med dig 😉
    Bara kör nu och LYCKA TILL på sista etappen!!!!!
    //Pia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s