VM-silver i klassisk sprint

Woman’s Standing Classic Sprint.  Foto: James Netz Photography

Det blev en lång och tuff dag igår som slutade på bästa sätt – med ett VM-silver! Jag hade som mål att försvara mitt sprint-guld från VM i Sollefteå 2013. Nu räckte den inte riktigt hela vägen – kanske dels på min säsong som inte varit helt optimal, men framför allt på att motståndet blev för tufft. Men jag tar med mig att jag var kylig, strategisk och lagom taggad hela dagen, trots att det är tufft mentalt att ladda inför varje race. Jag tog rätt beslut utmed banan, var tuff utför och tokstark i avslutningen. Självförtroendet får sig en boost när man plockar tre placeringar bara inne på stadion – från en femte plats till ett silver.

Upploppsfight!  Foto: Anne Ragnhild Kroken 

Mellan loppen följde jag min plan – på med överdrag och nedvarvning direkt, byte till torr underställströja, energiintag, några minuters mental vila och laddning, uppvärmning och sedan direkt till start, av med överdrag och på med tävlingsskidor. Och detta gånger två – mellan prolog/semi och semi/final. Efter blomsterceremonin blev det en längre nedvarvning och det finns inget bättre just då. Att i lugnt och ro njuta av ett silver och av det man älskar att göra – åka skidor.
Och som alltid är det inte möjligt att prestera på topp oavsett hur väl förberedd man är om inte teamet runt omkring fungerar. Det gjorde det idag, som så många gånger tidigare – så stort tack Fredrik Uusitalo och Martin Isaksson.

Mer om VM i Cable, och om dagen finns att läsa på SHIF:s webbsida på länkarna nedan.
Helene Ripa inför VM: ”Jag känner mig stark, glad och taggad”
VM-silver i sprint för Helene Ripa

Innan start semifinal.  Foto: Anne Ragnhild Kroken

Mellanlandning efter VM-brons …

Vilka veckor, vilket mästerskap och vilken glädje!
Efter VM-guldet på sprinten, en maginfluensa, musikquiz mot Norge och några lugna dagar med träning, sömn och mat så var det in måndags dags för mixstafetten 4 x 2,5 km – två klassiska sträckor, två skatesträckor varannan gång. Samma lag som i Vuokatti, jag och Zebastian med Albin som ledsagare … Vid genomgången av laguppställningarna kvällen innan förstod vi att detta skulle bli tufft. Och det blev det, trots starkt support från bland annat svärföräldrarna som kommit upp för att peppa och titta!
Vi mötte hårt motstånd och två olyckliga fall gjorde att vi inte riktigt nådde ända fram. Det som ett tag såg ut att kunna bli en slutspurt om bronset, blev till slut en fjärdeplats. Surt just då, men samtidigt ett styrkebesked – vi var med och slogs om medaljerna … Lite återhämtning med mat, vila och sedan två lugna varv på 5 km på eftermiddagen för att känna av banan inför morgondagen. Positiv känsla.

Det blev en tuff stafett där alla muskler värkte och lungorna skrek efter luft …
Foto: Karl Nilsson