Högbo Multi 2017

innanstart
TEAM FILLAUER – förväntansfulla och pirriga innan start …

Vi har tävlat en del tillsammans förut, bland annat Stockholm Rumble och Ulvjakten. Båda dessa har varit rogaining – dvs kontrollplock på mountainbike i valfri ordning under tre timmar och vi har placerat oss bra. Någon lagtävling i triathlon har vi också klarat av. Diskussionerna om att göra en multisporttävling har alltid funnits där, men det har aldrig blivit av. De senare åren har funderingarna av naturliga orsaker legat på is på grund av pågående skid- och kanotsatsningar mot stora mästerskap. Men nu, efter att jag bestämt mig för att inte satsa vidare mot Pyeongchang och en sommar av ”gör-vad-du-vill”, så anmälde vi oss till Högbo Multi.
I ett litet sätt att tacka för alla ortopedtekniska lösningar som företaget Fillauer hjälpt oss med under åren ville vi tävla i deras namn och passade dessutom på att utmana personalen. Vi fick med oss Kevin och Erik och vi blev två lag på startlinjen  –  TEAM FILLAUER och TEAM FILLAUER 2. Så kul att de hakade på och de gjorde en stark insats med tanke på sina orienteringsmeriter och kom i mål ca 30 minuter före oss.

Men blev det som jag tänk och trodde?! Nja, både ock… Att det skulle bli tufft det visste jag, men jag trodde aldrig att jag skulle ta så slut i mitt vänstra ben. 

Den inledande prologen och tillika en rogaining (löpning) gick riktigt bra och tog ca 22 minuter. Via växlingszonen för kartbyte (kartorna finns längst i inlägget) och ut på den lilla traillöpningen som tog oss till kanotarenan. Denna sträcka var riktigt bökig för mig med extremt mycket rötter och stenar – där tappade vi tyvärr väldigt mycket tid.

kanot
Sist ut på kanotmomentet, men plockade tid då vi orienterade rätt och paddlade bra. 

Kanotmomentet gick bra när vi väl kommit överens om vilken sida vi skulle paddla på och takten infann sig. Orienteringen fungerade klockrent och vi plockade lite tid på några av de framförvarande lagen. Efter paddlingen (ca 35 min) var det dags för den trixiga traillöpningen tillbaka till arenan för växling. Tappade ytterligare värdefull tid.

Dags för MTB-O och nya karta, två tuggor banan och vätska innan det bar iväg. Ronnie fick hålla i orienteringen, något som han klarade perfekt. Nu började jag känna att vi varit ute i drygt 85 min, men var fortfarande pigg i kroppen och huvudet trots att jag legat på nästa 95% av min maxpuls sedan start. Fick draghjälp tack vare den smidiga uppfinning som Ronnie kommit på och som monterats på hans sadelstolpe. Jag cyklade helt enkelt upp bredvid honom, tog tag i linan och la den runt kartstället. Backade sedan ner och fick där hjälp som gjorde att vi kunde hålla hög fart i lättcyklade partier och även en del stigar. Ronnie var riktigt stark och gjorde ett bra jobb – både med draghjälp och orientering och vi tog några placeringar under cyklingen som tog ca 79 min efter en kortare hinderbana i en lada vid sista kontrollen. Tack vare Ronnies styrka sparade jag mycket och välbehövlig energi inför det kommande momentet – orienteringslöpningen.

mtb
Tog placeringar i cyklingen tack vare Ronnies starka ben och fiffiga draganordning.

Byte av skor, en tugga banan, vatten och så iväg. Ut på det avslutande momentet samtidigt som det vinnande herrlaget var på väg in mål. Detta visste vi var det kritiska momentet och jag började nu bli riktigt trött. Även här var vi överens om att Ronnie skulle orientera. Fokus på att ta så lättframkomliga vägval som möjligt medan jag fokuserade på att ta mig fram så fort som möjligt – ibland lite löpning, ibland någon hoppvariant men tyvärr mer gångtempo än önskat. Efter kontroll fem var ett av vägvalen att simma 25 meter över ett litet sund – ett givet val då det var ett kortare alternativ men dessutom bjöd på välbehövlig svalka och kick. Efter den sjunde kontrollen (även en kanotkontroll) som låg i en myr var det som att benet blev gelé. Jag började få krampkänning i både vad och lår. Tog en gel vid två tillfällen, huvudet fick sitt men krafterna i benet var slut. Ronnie peppade, drog mig där det var möjligt och var hela tiden tydlig med hur långt det var kvar till nästa stigkors, till nästa kontroll, till mål. Detta var viktigt för att jag skulle kunna mobilisera mina absolut sista krafter och sträckan från sista kontrollen in mot mål var som en dröm. Det sista momentet tog nästan 90 min och vi gick i mål på tiden 4:12.39, lite mer än en timme efter segrarna.

lopning
Så här pigga var vi i början, men det var på slitna ben jag tog mig över mållinjen.

Men i det stora hela var det en fantastisk tävling, dag och helg. Jag sprängde flera gränser och jag är stolt att jag höll ihop det hela vägen. Vi var aldrig med och konkurrerande om några framskjutna placeringar, men det var heller inte att räkna med med tanke på löpningen. Högbo Bruk bjöd på bra väder och söndagens tur på de mer lättcyklade och uppmärkta MTB-lederna var ren och skär lycka. Omgivningarna är vackra och det var svårt att lämna för att åka hem. Kan mycket väl tänka mig ett träningsläger här då det finns både MTB för Ronnie och fina paddelvatten för mig. Nu blir det åter fokus på paddling då det bär iväg på EM i Bulgarien på onsdag.

Nedan finns kartorna från de olika momentet…

IMG_8733

prolog

kanoto

mtbo

ol

diverse

 

Sommarminnen 2015

Det har varit ont om uppdateringar de senaste tiden – ibland räcker tiden liksom inte riktigt till. Men sommaren och semestern var fullspäckad av aktiviteter …

IMG_3741-1
Kuperat på långdistansen …  Foto: Carina Hammarstrand

O-ringen 2015
MTB-O 3-dagars på O-ringen i Borås 21–23 juli blev första ordentliga fartpasset efter några veckors luftrörskatarr. Gjorde ett riktigt bra lopp på långdistansen, men bommade på den efterföljande sprinten och den avslutande medeldistansen tillika jaktstarten. Slutade 7:a av totalt 14 tjejer i klassen D40. Några fina paddelpass på Viskan blev det också, likväl som ett besök på Borås Djurpark.
– – –

IMG_3484
Vildvuxet och vackert – som alltid innan man hunnit röja och klippa…

Torpet
Efter O-ringen åkte vi till lugnet i Värmland och njöt och tränade. Trädgården behöver alltid lite extra omsorg då det emellanåt är långt mellan gångerna vi är där. I år behövde vi även fixa taket på ladan som blåst av i en av stormarna. Skogen bjöd på ordentligt med kantareller och vädret både sol och regn. När regnet blev för ihållande åkte vi hem till Stockholm .
– – –

IMG_3797
Fridfullt i Stockholms södra skärgård, Järflotta i Nynäshamn.

Järflotta
För första gången på två år så kom vi äntligen iväg på en paddeltur med övernattning. Att ge sig själv den friheten att låta den vanliga träningen läggas åt sidan några dagar har jag saknat. Vi fick vår beskärda del ändå med flera timmars paddling varje dag. Turen bjöd på ståtlig havsörn, uppfriskande bad, värmande sol och knastrande brasa i solnedgång …
– – –

DKM
DKM+ och sista biten i en sliten kropp. Slutade 12:a av 45 damer i K1 på tiden 6:52:23. 

Dalslands Kanotmaraton+
Blev inbjuden redan förra året av Christer Blüme, men först i år blev det av. Hade tänkt paddla nya Citiusen, men noga övervägande så valde jag den stadigare och betydligt tyngre Trapper Bonita. Ronnie stack ut hakan innan loppet och hade som mål att paddla de 55 km lite snabbare än jag. En bra start, fint tempo och hjälp vid lyften av vänliga funktionärer gjorde att loppet flöt på riktigt bra. Det började göra ont i musklerna efter drygt två timmar – resten blev en fight mot både kropp och knopp. De sista två milen var det borra ner huvudet i den hårda motvinden. Klarade målet sju timmar med några minuter och var dessutom i mål ca tio minuter före Ronnie. Men det var nog det tuffaste jag någonsin gjort! Att kliva ur kajaken blev en fars och den värk jag hade – i hela kroppen – går inte att beskriva. Tillät mig själv en dags vila och sedan var det dags för rullskidor upp för Hovfjället. Innan vi åkte hem från torpet passade vi även på att köra ett långpass stakning på Klarälvsbanan …
– – –

IMG_3919
Eldsjälar med gediget engagemang för ungdomar och längdskidor.

Anna & Emil Summercamp
Detta fantastiska läger för 120 ungdomar hölls 21–23 augusti och jag var på plats som ledare tillsammans med en massa andra profiler inom längd och skidskytte. För första gången arrangerades lägret i Östersund och dessutom var några paraidrottare anmälda – jätteroligt och ett superinitiativ av Anna & Emil. Full fart i tre dagar med rullskidor, orientering, mossolympiad och massor med bus! Höjdpunkten blev när alla dessa ungdomar sjöng och hurrade för mig på lördagsmorgonen …
– – –

IMG_3966
Prova på Parakanot, Brunnsvikens Kanotklubb.

Parakanot och klassificering
Paddlingen var först och främst tänkt som ett bra och roligt komplement till min skidåkning, men nu har jag blivit sugen på att börja tävla inom sporten. Sommarens parakanot-träff med Ewa Berglund-Lundbäck, Elitkoordinator på Kanotförbundet, var riktigt informativ och jag har sedan dess hunnit bli klassificerad. I Parakanot finns just nu maraton samt sprint 200 m, på Paralympics endast sprintdistansen. Parallellt med min skidåkning kommer lägga lite extra energi och tid på att bli ruskigt snabb på 200 m. Det tror jag kommer gynna min stakning, vara en bra sporre och motivationshöjare nu i höst och fram till våren.
– – –

sm_mtb-o
Kartan från sprinten – banläggarens lilla ”luring” var kontroll nr 4 …

SM i MTB-O 2015
Vi var ett laddat gäng från klubben, Haninge SOK, som helgen 4–6 september styrde bilarna mot Söderhamn. Med en träning som gått lite upp och ner, på grund av luftrörsbekymmer som inte riktigt vill ge med sig, och den hårdnande konkurrensen i MTB-O, så hoppades jag på att i bästa fall försvara min pallplats på långdistansen från förra året i Eksjö.
Men ibland händer det märkliga saker och fredagens sprint blev allt annat än en normal tävling. Banläggaren lurade oss med en kontroll som låg på ”fel” sida staketet och i princip alla bommade till denna, så även jag – rejält. Men istället för att ge upp tänkte jag att alla andra säkert också bommat den kontrollen, så jag bet ihop och orienterade riktigt bra resten av banan. Det blev en överraskande andraplats och ett silver.
Dagen efter var det långdistans på en tung bana. Den sista kilometern var benet fullt med mjölksyra och med en tid på dryga 1.48 så hade jag inga förhoppningar om medalj. Men jag blev trea – en prestation och medalj som jag är riktigt stolt över!
På söndagens avslutande medeldistans hade jag inget att hämta, jag orienterade för dåligt. Där slutade jag 8:a av 11 tjejer i klass D40, dock bara halvminuten från en femteplats. Det blev en bra helg …

Sthlm Rumble

Sthlm-Rumble-2015Sthlm-Rumble-2015-38
Efter målgång …  Foto: Sthlm Rumble

Då var vår andra rogaining avverkad, även denna gång ställde vi upp med laget InteHeltHundra …
I lördags var det premiär för den nya multisporttävlingen Sthlm Rumble i Hellasgården. Precis som på Ulvjakten gick det ut på att under tre timmar ta så många som möjligt av de utsatta kontrollerna – nu 30 stycken till antalet och denna gång dessutom med några äventyrskontroller: klättring, SUP (Stand Up Paddling) och slakline.
Riktigt kul idé i ett fantastiskt naturområde med flera små sjöar – och allt från fina, snabbcyklade stigar och vägar till trixiga och stundtals mycket leriga partier. Dock var det en liten miss från arrangören som verkligen störde det annars bra uppläget. Vi tävlade i tvåmannalag, men fick bara en karta per lag. Att kunna hänga med när man cyklar och diskutera vägval och strategi under vägen är en del av samarbetet. Nu fick Ronnie köra orienteringen och jag hänga på, något som tyvärr denna dag blev tuff.
Jag hade verkligen ingen bra dag, blev trött med en gång, andfådd och mjölksyrekänning direkt – det blev 2,5 timme kraftprov. De sista kilometrarna hade Ronnie dessutom punka på bakdäcket som krävde påfyllning av luft var 5 min. Men med lite mental pepp och påputtning av maken så kom vi i mål.

LasseStenström
Innan start, Ronnie står beredd att rycka kartan.  Foto: Lasse Stenström

Vi plockade ihop 16 kontroller varav en äventyrskontroll SUP vilket resulterade i 1039 poäng och en 8:e plats av totalt 25 lag i mix-klassen, ett helt okej resultat med tanke på min dagsform. Vi hade kanske lyckats plocka ett par kontroller till om vi lagt om strategin lite och om jag känt mig starkare.
I det stora hela en riktigt rolig tävling med många glada människor. Till nästa år önskar jag dock en karta per lagmedlem, definitionerna på framsidan och fler äventyrskontroller så att man har fler valmöjligheter – nu var det bara tre stycken av trettio.

Här hittar ni resultat från dagen …
Vill ni läsa mer om själva tävlingen så hittar ni information och fler bilder från dagen på Sthlm Rumbles hemsida.

Sthlm-Rumble-2015Sthlm-Rumble-2015-43

Sthlm-Rumble-2015Sthlm-Rumble-2015-37

Sthlm-Rumble-2015-2-22

Sthlm-Rumble-2015Sthlm-Rumble-2015-30

Ulvjakten – InteHeltHundra …

ulvjakten_AnnikaRMalmbergHamilton
Strax innan start. Foto: Annika R Malmberg Hamilton

I helgens som gick var det dags för min och Ronnies första tävling i så kallad Rogaining. Rogaining är långdistanspoängorientering med deltagande patruller på 2–5 personer. Patrullerna ska under tävlingstid (ursprungligen 24 timmar) besöka så många kontroller som möjligt i vilken ordning man vill. Varje kontroll är poängsatt beroende på till exempel avstånd, teknisk svårighet och kupering. Det finns även kortare tävlingstid, 6–12 timmar.
Den variant som vi körde var Ulvjakten i Haninge och tiden satt till 3 timmar. Vi ställde upp i mix-klassen med laget InteHeltHundra. Det blev en riktigt kul utmaning med mest grusvägar, lite asfalt och en hel del trixig singletrack den sista timmen. Och blev lite tufft i slutet med den bökiga terrängen och stigar som inte fanns – det medförde att vi fick justera några vägval och tappade tid. Hade kunnat plocka ytterligare några kontroller, men slutade trots det 6:a av totalt 13 lag i mix-klassen (tid 2:53:56) ….
På Ulvjaktens hemsida kan man även läsa en artikel om Anton Persson (Svenska landslaget i MTB-O) där han berättar om hur han inspireras av mig. Mer om tävlingen finns att läsa på en av arrangörernas blogg.

IMG_6313
Diskussion efter målgång …  Foto: Team Nise

IMG_6312
Ronnie står i kö för att läsa av SI-pinnen bakom vinnande mixlag.  Foto: Team Nise

ulvjakten
En av kontrollerna. Foto: Ulvjakten

ulvjakten2_AnnikaRMalmbergHamilton
Genomgång av reglerna innan startskottet. Foto: Annika R Malmberg Hamilton

Fartfylld helg i Lugnet, Falun

100_2312

För allra första gången i Sverige kördes en stafett i MTB-O i helgen. Det handlade om sprintstafett med 2-mannalag där varje person kör två sträckor var. Haninge SOK ställde upp med två lag, samt två mixade lag tillsammans med andra klubbar. Jag körde med Jennifer Andersson – en duktig tjej från klubben som för några veckor sedan representerade Sverige i JVM i just MTB-O. På plats var också coacherna, serviceteamet och hejarklacken Ronnie & Co.
Jennifer körde sträcka 1 och 3, jag sträcka 2 och 4. Med tanke på att det kan bli lite trångt och stressigt när man ska springa fram till cyklarna gjorde att det kändes som det bästa laguppställningen. Efter teknikstrul på startsträckan så gick det bättre på de tre avslutande sträckorna. Jag låg och tampades om en bronsplats på slutsträckan, men höll ihop det, gjorde bättre vägval och vi slutade trea. Rolig orientering – kuperat och mer stig än vad det brukar vara på MTB-O. Riktigt, riktigt roligt!
Genomgång av cyklar och sedan kamratmiddag med mycket snack som fortsatte i stugan sent in på kvällen innan det var dags att ladda inför söndagens långdistans. Och precis som väntat blev det en tuff utmaning med många höjdmetrar som skulle plockas. Trots att det fanns flera vägval till kontrollerna gjorde terrängen sitt och det blev ett itag på 113 min. Återigen riktigt rolig orientering och en bra helg. Att dessutom få köra upp i min nya bil, en Subaru XV som blev klar i fredags, gjorde det hela ännu lite bättre …

subaru

Lag och resultat
Dam | Jennifer (sträcka 1+3) & Helene (sträcka 2+4) 3:a
Herr | Ola (sträcka 1+3) & Sebastian (sträcka 2+4) 2:a, Johanna (sträcka 1+3) & Jan-Erik Wiberg, Järla (sträcka 2+4) 12:a
Ungdom | Erica Olsson, OK Djerf (sträcka 1+3) & Emil (sträcka 2+4) 1:a

Här finns alla resultaten från lördagens parsprintstafett och söndagens långdistans.

karta-sprintstafett

vaxling

100_2318

SM i MTBO-O i Eksjö

DSC_0352_justerad
Efter målgången på den avslutande medeldistansen.  Foto: Stefan Kollberg

Jag fortsätter med lite sena uppdateringar …
Helgen den 8–10 augusti åkte ett gäng från klubben ner till Eksjö för att köra SM och Riksmästerskap i MTB-O. Vi var totalt nio aktiva och det gjorde oss, Haninge SOK, till den näst största klubben på plats – roligt!

Sprint | Första tävling var på fredag eftermiddag och då en sprint på skala 1:7500. Alla tävlingar gick i området kring Ränneslätt, militärens mark och i bostadsområden i närheten. Efter en bra inledning så läste jag fel och missade att en övergång var förbjudet område och jag fick vända. Gjorde sedan lite mindre missar fram till några kontroller innan mål då jag fick totalt hjärnsläpp. Hittade inte kontrollen, fick inte kartan att stämma och irrade bra länge innan jag gick tillbaka till ”sista säkra”. I det här fallet var det föregående kontroll. Istället för att göra ett annat vägval till den kontroll jag missat, så tar jag samma igen. Och hamnar förstås på samma ställe igen – idiot! Och då tar jag mig samman, stannar och läser kartan ordentligt. Och plötsligt är det som att kartan ritats om och jag ser var jag är. Avslutningen går bra, men jag har över 10 minuter i bomtid vilket inte resulterar i mer än en blygsam femte plats. Irriterad över mitt misstag.
Vet att jag har svårt hinna med att läsa när det sprint och borde därför ha tagit god tid på mig vid inläsningen. Skalan och farten gör att man måste fatta blixtsnabba beslut, och det har jag svårt att fixa om jag inte fokuserar till 100%. Kvällen bestod av analys, diskussion och födelsedagsfirande av Ronnie innan vi det var dags att ladda om.

Långdistans | Med gårdagens dåliga race i bakhuvudet var jag laddad för revansch och målet för dagen vara att ”gå rätt”. Jag tycker om långdistans. Jag vet att jag är stark och jag har större fördel av min uthållighet. Skala 1:15000 passar mig bättre. Banan består oftast av flera långsträckor mellan kontroller där vägvalen blir viktiga. De långa sträckorna gör också att det finns mer tid att läsa kartan. Det är inte lika plottrigt och svårläst som det kan bli på en sprint med många kontroller, tätt, på detaljerad karta. Men mitt mål att gå rätt blev inte så lätt att hålla. Jag upptäckte på väg till fjärde kontrollen att jag missat tredje och fick vända om. Tappade några minuter på det, men resten av banan gick bra. Cyklade ikapp och om några av mina konkurrenter och fick rygg på en riktigt duktig tjej. Vi växlade mellan att ligga i tät, men från sista kontrollen och in i mål så spurtade jag om henne. Trots att det inte gjorde någon skillnad för placeringen, så kändes det ändå bra. Jag kom in på en andra plats, endast slagen av tjejen som jag tampades med på slutet. Glad och riktigt nöjd – även om det finns en hel del att jobba med…
Eftermiddagen bestod av nedvärvning, lite ”mekarkurs” och genomgång av cyklarna vid vårt boende, innan det var dags för middag och prisutdelning vid arenan gemensamt med de andra klubbarna på plats. Riktigt god mat, bra stämning och mycket Haninge SOK på pallen. Åkte tillbaka till boendet (som låg fint precis vid en sjö), lite snack och genomgång av dagens vägval i korridoren innan det var dags att hoppa i säng.

mix

Medeldistans | Helgen avslutades med medeldistans på söndagen. Gjorde ett okej lopp – en bom, några stopp på grund av osäkerhet och slutade fyra. Återigen fick jag kvitto på att om jag vill vara på pallen får jag inte göra några bommar, det har jag inte råd med. Dusch på arenan och sedan prisutdelning där bra lopp från flera resulterade i tre Haninge SOK:are på pallen – kul!
Vi tog totalt sju medaljer denna SM-helg. Sebastian Svärd svarade för tre och Ola Svärd H40, Jennifer Andersson D17–20, Emil Andersson H16 och jag D40 för var sina. Joakim Skärlén och Henrik Karlevall avslutande med en riktigt bra sista etapp, trots att de inte har så mycket erfarenhet av MTB-O. Jag åkte därifrån med massor av positiv energi. Glädjen och glöden hos alla – både hos oss och de andra deltagarna – är oerhört inspirerande.

kartdiskussion
Ronnie, Peter och Ola diskuterar vägval …  Foto: Stefan Kollberg

DSC_0355_justerad
Glada tjejer poserar för banläggare/fotograf Kollberg …

boende1
Trevligt boende strax utanför Eksjö.

MTB-O på O-ringen 2014

Vi anländer till O-ringens camping utanför Kristianstad på söndag eftermiddag och är glada att vi anmälde oss sent till tävlingarna. Det resulterar i att vi hamnar på undantag, i utkanten av den enorma campingen, med skogen och Ola & Sebastian som grannar istället för mitt bland tusentals andra och långt till toaletten. Slår upp tältet, orienterar oss i O-ringenstaden, hämtar ut våra nummerlappar och äter middag i mässen. Förberedelser och taktiksnack inför morgondagens race innan läggdags.

oringen

Inför O-ringen och årets 3-dagars MTB-O hade jag en andra plats i klassen D40 att försvara från tävlingarna i Boden för ganska exakt ett år sedan. Men, det visade sig att det blev en uppgift för svår att klara av. Det finns flera faktorer till att det denna gång blev en blygsam placering.  En av anledningarna kan ha varit de många internationella löparna som kört världscup i just MTB-O i trakten dagarna före. Men jag ska lite kort ta er igenom de tre dagarna …

Dag 1 | Frukost och sedan kort bilresa till etapp 1 i Åhus, medeldistans och en bana på drygt 8100 m – fågelvägen. På plats tidigt för att kolla in TC/arenan och mentalt förbereda mig. Målet är att gå ”rätt”, det vill säga sätta orienteringen och inte bomma. Jag är laddad vid start och gör ett bra lopp. Några av vägvalen är kanske inte optimala och jag gör några mindre krokar. Det är så rolig terräng med riktigt snabbcyklade stigar i gles tallskog. Jag kommer in på tiden 47.33 och en 11:e plats av 20 löpare. Känner mig stark och nöjd! Lunch, återhämtning och en kväll full av vägvalsanalysering.

IMG_3046
Etapp 1, medeldistans i klassen D40.

Dag 2 | Lite längre biltur till tävlingsområdet idag, men fortfarande vid Hanöbukten. Idag är det dags för sprint, lite över 4000 m och en distans som jag tidigare haft lite problem med. Kartan har skala 1:7500, det är tätt mellan kontrollerna och jag har svårt att hinna med att läsa i farten. Tyvärr var det inte bara mina hjärnspöken som ställde till det idag … Direkt efter start så gick min kedja av. Hann tre tramptag och sedan small det. Funderade ett tag på att bryta, men ville gärna bli godkänd för att få vara med på den avslutande jaktstarten. Så – fram med mekar-prylarna, spräckte kedjan, på med kedjelås och så iväg. Tappade förstås mycket tid och trots att jag försökte tänka på att inte stressa så kom det en bom efter halva banan. Gjorde även ett mindre bra vägval på slutet och kom i mål som sista tjej. Men godkänd! Dock irriterad över min egen bristfälliga kontroll av cykeln innan start, en läxa att ta med sig. Efter lite lunch, ett svalkande havsbad och en sväng förbi byn Ripa var dock ilskan som bortblåst. En ljummen kväll och kartdiskussioner avslutade dagen.

bild
Svalkande bad i höga vågor i Hanöbukten efter andra dagens tävlingar.

Dag 3 | Dags för den sista etappen på 3-dagars MTB-O, långdistans drygt 17 km och tillika jaktstart. Idag i Sölvesborg och med en bana som gick upp på Ryssberget, inte bara en gång. Gick ut som 15:e tjej och det blev en riktig utmaning. I 30-gradig värme trampade jag upp längs grusvägar, kilometer efter kilometer i en luft som stod still. Enda svalkan kom när man skulle ner för samma backe innan klättringen uppför nästa. Att trampa förbi andra löpare som leder cykeln uppför ger en mental boost … Jag gjorde ett bra lopp med ett par sämre vägval, men inga stora bommar. Kom i mål efter 2 h och 10 min … Och hade till min glädje plockat en placering och blev till slut 14:e tjej i klassen D40. Inget resultat att vara stolt över i sig, men det finns bitar som jag plockar med mig – styrkan, uthålligheten och envisheten.

kartutsnitt_long
Kartutsnitt från jaktstarten och tillika långdistansen etapp 3

Det här med MTB-O är verkligen en riktigt rolig sport, utmanade för både kropp och huvud. Allt måste stämma för att man ska kunna placera sig bra. Jag har upptäckt att jag riktigt konkurrenskraftig gentemot de andra tjejerna i cyklingen trots att jag bara trampar med ett ben. När jag dessutom jag får orienteringen att stämma så är jag högt upp i resultatlistan. Och det är ju där jag vill vara, så det gäller att fokusera hela vägen, något som jag hoppas klara av på MTB-O SM i Eksjö om några veckor.

Kolla in den här kortfilmen från första etappen på O-ringen. Observera gärna låten första halvan – en låt som blivit något av en maskotlåt för oss MTB-O:are i Haninge SOK…

2:a på 3-dagars MTB-O i Boden

20130724-140151.jpg

Igår avslutades O-ringens 3-dagars MTB-O med jaktstart och långdistans. Frågan inför starten var om jag skulle kunna behålla lugnet och förvalta de riktigt bra resultaten från de två tidigare etapperna…
Etapp 1, sprint. Gick i en terräng med massor av sand, stigar och väldigt fina tallhedar. Till skillnad från tidigare tävlingar var det här tillåtet att röra sig fritt i terrängen, dvs utanför markerade stigar och vägar. Efter start och en mindre bom till kontroll 1, bestämde jag att strunta i stigarna, köra på kompass och mölja rakt ut i terrängen. Ett vinnande koncept och jag slutade överraskande tvåa.
Etapp 2, medeldistans i samma terrängtyp. Även denna gång lönade det sig att delvis använda kompass och obanad terräng. Vinnaren från gårdagens etapp kom ifatt mig och jag försökte hänga henne, men på en lite längre asfaltssträcka upp mot Rödbergsfort drog hon ifrån. Ibland är det bättre med två starka ben… Höll ihop loppet riktigt bra och, trots något mindre bra vägval, slutade jag trea på etappen.
Då dagens tvåa felstämplat på första etappen betydde det att jag nu låg tvåa inför den avslutande jaktstarten… Med tanke på förra årets katastrof på just jaktstarten, försökte jag låta bli att tänka jaktstart och bara fokusera på att göra mitt lopp – och då förstås så bra som möjligt…
Etapp 3, jaktstart och långdistans. 20 minuter upp till ettan och bakom mig fem löpare, varav den närmaste ca 7 minuter efter. Med en gafflad bana gick det inte att ha koll på konkurrenterna och banan var mer traditionell, där vägvalen blev avgörande. Men det var tungtrampat och med syra i benet kom jag fram till kontroll fem. Och inser att de kommande sex kontrollerna ligger i en så kallad fjäril. Mittenkontrollen skulle tas tre gånger – 6, 9 och 12. Med 1:15000 blev det extremt svårt att hålla koll. Att läsa i farten var det inte till att tänka på. Men jag fixade det och gjorde en stabil avslutning. Trampade över mållinjen som andra tjej i D40 och så glad att jag höll min placering!
Ett bra facit 2-3-5 på etapperna och sammanlagt 2:a. Nöjd över min kyla och fokus – bra träning inför Sochi…

20130724-140411.jpg

Retrospektiv 2012

Tänk om man vetat om vilka resor man skulle få uppleva när man slog upp ögonen för exakt ett år sedan. Vilka framsteg jag skulle göra i skidspåret, vilka otroliga människor jag skulle få nöjet att träffa och hur liten världen är …
I år fick jag glädjen att få uppleva känslan när allt stämmer, man flyger fram och allt är möjligt. En känsla av odödlighet som kanske infaller ett par gånger under ens tränings- och tävlingsaktiva liv, men som på något sätt gör det värt allt slit. I vintras infann den sig på Tjejskidan, ett Stockholmslopp i klassisk stil över 17 km. Efter en perfekt start lyckades jag hålla ryggen på några riktigt duktiga tjejer hela vägen in i mål och slutade 8:a, knappt fyra minuter efter vinnaren och en och halv minut från pallen. Jag flög fram, var så stark hela vägen – det var mitt livs lopp! Känslan höll mig vaken i flera nätter …
Tjejvasan blev nästa äventyr med en superkänsla i kroppen och vilja att prestera på topp. Dock hände det som inte fick hända – i Gopshus klev jag av min egen stav i trängseln och skrek efter en ny. Jag körde ett bra tag innan jag haffade en ryggsäcksbärande motionär som vänligt lånade ut sin stav till mig. Lars från Orsa räddade min dag och trots missödet växte jag ju längre loppet gick, blev starkare och starkare och for förbi löpare i spåret. Kom i mål som 87:a, endast 20 minuter efter världens bästa långloppsåkare! Den eufori som fyllde mig var obeskrivbar!
Och i och med detta seedade jag upp mig till led 4 i Vasaloppet och det skulle visa sig vara dagen då allt stämde och allt gick åt skogen …

2012 i Bilder

Läs mer

MTB-O i Flottsbro

Nu i helgen har Söders–Tyresö arrangerat en 2-dagarstävling på vår sida stan och idag passade jag på att åka dit och ta en öppen bana, medel på 8,1 km. Det var regnigt, lerigt och ganska kuperat – bitvis riktigt jobbigt med en puls på närmare 97%. Är inte lika stark som i somras, det är surt! Själva orienteringen gick dock bra med endast två mindre bommar och jag kom i mål på tiden 1:15.
Provade på MTB-Orientering för första gången nu i somras på O-ringen där jag körde deras 3-dagarstävling. Åh, det var riktigt roligt och passar mig mycket bättre än löporienteringen. Att ta sig fram fort i skog och mark med protes kräver en dj**la massa vilja och envishet. Att cykla är betydligt enklare. Både racer och MTB kör jag med endast ett ben, då slipper jag skavsår och kommer enklare av och på. Jag har dock en ”piratprotes” på mig om jag måste ta emot mig eller leda cykeln i skogen när det är för trixigt eller brant – något som fungerar klockrent för mig.