Retrospektiv 2012

Tänk om man vetat om vilka resor man skulle få uppleva när man slog upp ögonen för exakt ett år sedan. Vilka framsteg jag skulle göra i skidspåret, vilka otroliga människor jag skulle få nöjet att träffa och hur liten världen är …
I år fick jag glädjen att få uppleva känslan när allt stämmer, man flyger fram och allt är möjligt. En känsla av odödlighet som kanske infaller ett par gånger under ens tränings- och tävlingsaktiva liv, men som på något sätt gör det värt allt slit. I vintras infann den sig på Tjejskidan, ett Stockholmslopp i klassisk stil över 17 km. Efter en perfekt start lyckades jag hålla ryggen på några riktigt duktiga tjejer hela vägen in i mål och slutade 8:a, knappt fyra minuter efter vinnaren och en och halv minut från pallen. Jag flög fram, var så stark hela vägen – det var mitt livs lopp! Känslan höll mig vaken i flera nätter …
Tjejvasan blev nästa äventyr med en superkänsla i kroppen och vilja att prestera på topp. Dock hände det som inte fick hända – i Gopshus klev jag av min egen stav i trängseln och skrek efter en ny. Jag körde ett bra tag innan jag haffade en ryggsäcksbärande motionär som vänligt lånade ut sin stav till mig. Lars från Orsa räddade min dag och trots missödet växte jag ju längre loppet gick, blev starkare och starkare och for förbi löpare i spåret. Kom i mål som 87:a, endast 20 minuter efter världens bästa långloppsåkare! Den eufori som fyllde mig var obeskrivbar!
Och i och med detta seedade jag upp mig till led 4 i Vasaloppet och det skulle visa sig vara dagen då allt stämde och allt gick åt skogen …

2012 i Bilder

Läs mer