Världscupavslutning i Oberstdorf

IMG_4922

Direkt efter Vuokatti åkte jag, Albin och Zebben till Oberstdorf och den stundande världscupavslutningen. Lite tokigt att det redan är dags för säsongens sista tävlingar i IPC Nordic Skiing innan januari ens övergått till februari … Tur dock att snön och kylan äntligen har hittat till Stockholm, då blir säkert de flesta av planerade tävlingar i distriktet av. För det är så att det saknas lite fler race för att få kroppen i tävlingsform – träningen och grunden finns där.
I fredags var det långdistans 15 km skate. Valde att köra klassiskt – dels för att få köra Paralypmicsdistansen, dels för att jag tror att jag tjänar på att göra det. Det blev ett tufft lopp – blötsnö med nederbörd och två rejäla utförslöpor – och jag slet och kämpade på allt jag hade. Men det saknas fortfarande fart! Den tuffa banan krävde sina offer, ett antal åkare fick tyvärr uppsöka sjukhus.
Till dagens skatesprint hade tävlingsledningen valt att ändra banan, den ursprungliga bansträckningen ansågs inte tillräckligt säker. Och dagen lopp gick mycket bättre. Attityd, kropp och före var bättre och jag var nöjd när jag gick i mål. Men sen kom besvikelsen – missade semifinalen med ynka fem sekunder. Jag tyckte att det kändes så bra och blev riktig förbannad att det inte räckte …
Dagens räddades lite av att Zebastian och Albin tog en bronsplats och att kroppen känns piggare. Imorgon är det dags för 5 km klassikt och jag hoppas på revansch …

20140115_155236

20140114_103306

20140115_124312

2:a på 3-dagars MTB-O i Boden

20130724-140151.jpg

Igår avslutades O-ringens 3-dagars MTB-O med jaktstart och långdistans. Frågan inför starten var om jag skulle kunna behålla lugnet och förvalta de riktigt bra resultaten från de två tidigare etapperna…
Etapp 1, sprint. Gick i en terräng med massor av sand, stigar och väldigt fina tallhedar. Till skillnad från tidigare tävlingar var det här tillåtet att röra sig fritt i terrängen, dvs utanför markerade stigar och vägar. Efter start och en mindre bom till kontroll 1, bestämde jag att strunta i stigarna, köra på kompass och mölja rakt ut i terrängen. Ett vinnande koncept och jag slutade överraskande tvåa.
Etapp 2, medeldistans i samma terrängtyp. Även denna gång lönade det sig att delvis använda kompass och obanad terräng. Vinnaren från gårdagens etapp kom ifatt mig och jag försökte hänga henne, men på en lite längre asfaltssträcka upp mot Rödbergsfort drog hon ifrån. Ibland är det bättre med två starka ben… Höll ihop loppet riktigt bra och, trots något mindre bra vägval, slutade jag trea på etappen.
Då dagens tvåa felstämplat på första etappen betydde det att jag nu låg tvåa inför den avslutande jaktstarten… Med tanke på förra årets katastrof på just jaktstarten, försökte jag låta bli att tänka jaktstart och bara fokusera på att göra mitt lopp – och då förstås så bra som möjligt…
Etapp 3, jaktstart och långdistans. 20 minuter upp till ettan och bakom mig fem löpare, varav den närmaste ca 7 minuter efter. Med en gafflad bana gick det inte att ha koll på konkurrenterna och banan var mer traditionell, där vägvalen blev avgörande. Men det var tungtrampat och med syra i benet kom jag fram till kontroll fem. Och inser att de kommande sex kontrollerna ligger i en så kallad fjäril. Mittenkontrollen skulle tas tre gånger – 6, 9 och 12. Med 1:15000 blev det extremt svårt att hålla koll. Att läsa i farten var det inte till att tänka på. Men jag fixade det och gjorde en stabil avslutning. Trampade över mållinjen som andra tjej i D40 och så glad att jag höll min placering!
Ett bra facit 2-3-5 på etapperna och sammanlagt 2:a. Nöjd över min kyla och fokus – bra träning inför Sochi…

20130724-140411.jpg