Världscupsilver

Glad och nöjd efter andraplatsen i världscuppremiären i Szeged. Foto: Jürgen Snell

Säsongens första kanottävling blev Vårregattan i Jönköping i början av maj. Och trots att det inte hade varit perfekta träningsförhållande sedan lägret i Montebelo, Portugal, gjorde jag riktigt bra resultat. Känslan var inte topp, tekniken satt inte där den skulle och kände mig seg, men jag levererade ändå bra tider på de distanser jag körde – 200 m, 500 m och 1000 m. Och kanske var det därför som jag var extra nervös inför finalen i Szeged, Ungern nu i helgen.

Årets första internationella tävling blev precis som förra året en världscup och jag hade en bra känsla i kroppen – tekniken kändes bättre än innan Vårregattan, farten hade börjat komma – så självklart ville jag göra en bättre prestation på 200 m än i Jönköping. Om jag hade förstått det innan racet hade jag kanske inte varit så onödigt nervös. Försökte intala mig att det inte var så viktigt med resultatet, att det inte är nu jag ska vara i form, men vilket skitsnack. Jag ville göra en bra tid, ville vara på pallen. Jag ville få kvitto på att den fokuserade träningen jag lagt ner i vinter och i vår verkligen har gett resultat. Jag är medveten om att det är en långsiktig satsning mot Tokyo 2020, men ibland är det så svårt…

Från parakanotklassen KL3 A-final 200 m.

Jag fick till ett riktigt bra race trots mina spagettiarmar. Starten satt, även om jag inte är helt överens med startgrindarna på den klassiska kanotarenan Olympic Centre. Vi blev tidigt en trio som gjorde upp om pallplatserna och trots att jag låg trea efter mer än halva loppet så räckte mina starka avslutning till ett silver. Mot uzbekistanskan fanns det inte mycket att göra, hon var för stark även om jag tog in på henne mot slutet. Det blev även en bra tid, nytt personbästa och ett steg närmare de tider som jag vet kommer krävas framöver för att verkligen vara i topp.
Dessutom var det extra kul att få tävla då det blev mitt första race i en av mina nya, egendesignade kanoter – Nelo Cinco Paracanoe 17. De hade gjort ett riktigt bra jobb och de blev så snygga!

En av mina nya kanoter från Nelo Kayaks.

Nu en knapp veckas träning innan det redan till helgen är dags för nästa tävling, denna gång i Hofors. Det blir en tuff helg med samma distanser som i Jönköping. Har bestämt mig för att tävla intensivt denna säsong för att skapa rutiner och erfarenhet – allt för att försöka avdramatisera tävlingsmomentet och därmed minska stresspåslaget och nervositeten. Och det blir även en bra genomkörare inför EM som går i början på juni.

 

På fel sida gränsen …

Med motivationen och glädjen kommer också viljan att öka träningsmängd och belastning. Och ibland vill man för mycket. Höstens tuffa intervallerna i backe med däck blev lite för mycket i kombination med övrig träning och det som min fot får stå ut med – varje dag. Jag klev över den gräns som är så hårfin när man är elitidrottare.
Smärtan som jag haft i foten den senaste tiden är en belastningsskada på skelettet. Resultatet från MR visade att det inte var en stressfraktur som befarat, utan ”bara” ett benmärgsödem i ett av benen i foten. Vid fortsatt träning med hög belastning finns risk för stressfraktur och därför ligger fokus på vila och alternativ träning. Jag bör inte belasta foten, så jag gör det jag kan för att hålla fysiken och humöret på topp – simning, cykel och styrka överkropp. Är väldigt glad för mitt hemmagym och min stakmaskin just nu. Att köra intervallpassen sittandes är en ny, men nyttig erfarenhet…
Det svänger så fort i idrottens värld och tyvärr innebär detta att jag kommer att inte kommer kunna köra världscuppremiären i Vuokatti om några veckor. Det är tråkigt att återigen missa en premiär, att inte få tävla och känna på kroppen efter sommarens och höstens träning, men min fot är viktigare. Jag är fortfarande förhoppningsfull inför resten av säsongen även om det är svårt att veta exakt hur det kommer utveckla sig. Säsongen har bara börjat och det är långt kvar till de sista tävlingarna i mars/april. Mina stora mål är fortfarande VM i Cable, USA i slutet av januari och lite senare i vår att toppa mina tidigare placeringar på Tjejvasan. Men en dag i taget …