Att kunna göra skillnad …

almaabrahamsson700-2
Alma Abrahamsson passade på att testa lite stakmaskin. Foto: Linnea Bengtsson.

Tack vare den otroliga mediabevakningen under Paralympics så har jag blivit lite av en ”känd person” och jag har som jag nämnt tidigare fått fler förfrågningar från olika håll. Några av dessa är rena nöjestillställningar, men så finns det några uppdrag eller förfrågningar som jag hoppas ska ge handikappidrotten lite mer uppmärksamhet. Jag önskar så att jag genom att synas i media, tv och höras i radio kanske kan inspirera någon till att försöka. Det behöver inte handla om idrott, och absolut inte på elitnivå, men att göra något som man vill och kanske inte tidigare vågat eller trott var möjligt.
En möjlighet att påverka fick jag på Hjultorget den 20–21 maj på Kistamässan. Hjultorget är en hjälpmedelsmässa för alla inom branschen, men den är även öppen för allmänheten – både brukare och icke sådana. SHIF hade en stor monter på aktivitetstorget med bland annat stakmaskin, paracykel, bordtennis och skytte. Och alla som ville fick prova på och/eller utmana oss paralympier. En som dock testade på stakmaskinen var fantastiska Alma Abrahamsson och hon kämpade väl med ett leende på läpparna.
Att inspirera blivande elitidrottare är också något som ger mig en chans att ge tillbaka lite och det fick jag möjlighet till tack vare en förfrågan från Niclas Grön. Elitidrottsskolan ute på Bosön är ett projekt som SHIF driver för att stödja och hjälpa kommande paralympier. Att berätta för dem hur min satsning såg ut, vad det krävdes, hur jag fick ihop mitt vardagspussel. Att tänka på ALLT, även de minsta detaljerna. Att inte utlämna något åt slumpen, men heller inte lägga energi på sådant som jag inte kan påverka. Jag hoppas att jag får se någon eller flera av dem i kommande Paralympics.
Försvarsmaktens idrottsevent, också ute på Bosön, var ett annat projekt som jag har medverkat i. En kort föreläsning för krigsveteraner om att idrotta med protes och hur det har påverkat mig som människa, hur Ronnie och jag har löst de tekniska bitarna, hur viktiga människorna runt omkring oss är och att man måste kunna be om hjälp – eller i alla fall ta emot hjälp. Och det blev en otroligt givande stund även för mig. Det korta praktiska momentet där jag visade lite stakning, stavgång med mera väckte en mängd frågor, tankar och gnistor tändes.
Och i bilen på väg hem diskuterade jag och Ronnie hur gärna vi skulle vilja göra detta igen, hur vi skulle vilja visa dem eller andra, hjälpa till med de där små tipsen och trixen som det inte finns någon manual till …

forsvarsmakten
Del av den praktiska biten, rullskidor.  Foto: Anton Thorstensson/Försvarsmakten

Starka intryck

Det har nu gått några dagar sedan den spännande och lärorika världscuppremiär i Vuokatti…
Jag avslutade tävlingarna med 5 km skate i torsdag, med ett hyfsat resultat även om jag inte är helt nöjd. Det blev ett tufft lopp, med ett fall i en utförslöpa som kostade en hel del sekunder och trötta muskler i den långa, tuffa backen strax efter varning. Det var tävlingsdebut på skate och en tionde plats – jag hade nog i dagsläget tjänat på att köra klassiskt.
Hela premiären blev en otrolig upplevelse ur flera vinklar. Hade inte i min vildaste fantasi kunna föreställa mig själv högst upp på pallen! Att jag får med mig så bra resultat i mina första tävlingar internationellt och mot konkurrenter som håller riktigt hög klass, till och medaljörer från tidigare mästerskap känns jättekul! Erfarenheterna är nyttiga och ger en indikation på vad jag behöver förbättra för att kunna nå ytterligare topplaceringar framöver. Jag är den enda tjej som kör med protes och stående, och jag möter dem som kör med en stav och två ben. Att tävla med så olika typer av funktionshinder ger olika för- och nackdelar utefter banan och det gäller att lägga upp träning och tävlingslopp därefter … Har mest erfarenhet från långlopp och det är en stor skillnad i karaktär på banorna och upplägg av lopp. För det gör ont, riktigt ont att köra 5 km fort på en kuperad bana – Tjejvasan är ingenting i jämförelse. Det handlar om att kunna fokusera trots smärtan, att behålla tekniken och fortfarande kunna köra riktigt fort… Och det betyder tuffare intervallpass, fler tävlingar på tuffa banor hemma och teknikfokus. Det kommer bli en fantastisk vinter!

Jag tar också med mig vetskapen efter denna första tävling att vi är ett helt outstanding gäng – dels hela truppen, men kanske framförallt ledarna som gör sitt absolut yttersta. Det är allt från matpåsar, besiktnings- och träningssällskap, pepp och tider utmed banan, lugna hjälpande händer vid start, proffsvallning och tekniksnack. Det känns tryggt – tack!

20121216-154229.jpg
Det finns en hel del att läsa om tävlingarna – nedan är lite länkar.

Resultat från veckans tävlingar: http://www.vuokattievents.fi/results

Sammanfattning av säsongens världscupstart i Vuokatti (in english): http://www.paralympic.org/news/russia-dominates-cross-country-nordic-skiing-world-cup

En artikel på sidan Längd.se: http://www.langd.se/svensk-varldscupseger-i-vuokatti.5141954-86106.html

Och så förstås på SHIF, Svenska Handikappidrottsförbundets sida: http://www.shif.se/templates/Workroom.aspx?id=1368&epslanguage=sv