Utveckling och testresultat …

Det är lite hektiskt just nu – både med träning och planering, men även på jobbet. Det är mycket som ska hinnas med och förberedas så att jag kan var borta på läger, tester och tävlingar. Minutiöst planerande är ett måste för att jag ska ro allt i land.
Var uppe i Östersund för knappt två veckor sedan, dels för att delta i en workshop för att diskutera Sweden4All – ett utvecklingscentrum för människor med funktionshinder. Berättade om mina personliga erfarenheter av min idrott och vad Vintersportcentrum, Mitt Universitetet och Östersund betyder i min satsning mot Paralympics. Inte minst utvecklingen av den protesfot som MIUN tagit fram och som är lite en förutsättning för att jag ska kunna prestera.
Passade även på att göra uppföljande tester med Martina på NVC för att se om justeringarna i sommarens träning gett de resultat som jag önskat. Och de hade de med besked! Så otroligt kul att få kvitto på att det man gör ger resultat – svart på vitt! Överlycklig, det ger sån motivation och inspiration inför den tunga, mörka träningsperiod som snart infaller sig …
Fick även i veckan resultaten från den dopingtest som RF gjorde på lägret i Torsby – även om jag inte var orolig. Det känns ändå bra att få papper på att jag är en ”ren” idrottare.
Snart bär det iväg på läger igen, denna gång till Livigno och två veckor med tuff träning på hög höjd. Tjohoo!

Tuff vecka i Östersund

Det blev ett lite snöpligt slut på säsongens första landslagsläger – vaknade krasslig imorse. Torr i halsen, förhöjd vilopuls med 16 slag över normalsnittet vilket innebar vila istället för race. Trist, men nog vettigt med tanke på kommande tuffa träningsperioder. Annars har veckan varit toppen!
Började i måndags med beskedet att jag blivit uttagen till att representera Sverige i Paralympics 2014 i Sochi – det som var mitt mål för ca 18 månader när jag bestämde mig för att ge allt. Kommer ihåg mitt samtal med Anders i Bruksvallarna när jag sa: – Om det finns en rimlig chans att komma med till Sochi då är jag villig att ge allt! Och nu står jag här som en av de som är klara – helt galet! All tuff träning, alla svordomar över protesteknik och pussel för att hinna och orka med har tagit mig hit – till delmål ett! Jag är stolt, nu är det ”bara” resten kvar…

Skidlandslaget Paralympics 2014

Testerna på Vintersportcentrum i tisdags med Martina Höök som testledare blev även det en tuff uppgift. Som support hade jag både Ronnie och Anna Maria vilket sporrade när musklerna värkte av mjölksyra och lungorna skrek efter luft. Även om Peak Power-testen 3 x 100 m tokmax stakning i stakergometer (för att få fram min maximala kapacitet och watt under kort tid) var tuff, var det ingenting mot det avslutande VO2-maxtesten där jag under 5 minuter skulle köra allt jag hade i samma maskin. Det är faktiskt helt sjukt hur mycket man kan pressa sin kropp, hur mycket smärta man kan stå ur med! Innan maxracet hade klarat av både submax-testen (mätning av laktat, dvs mjölksyra, i blodet vid olika belastning) och VO2-maxtest… Resultaten visar att jag förbättrat min uthållighet, men behöver jobba mer med syreupptagning och power för att kunna prestera ännu bättre – vilket enkelt betyder tuffare intervaller där hela kroppen jobbar tex stavgång och styrketräning riktigt tungt med få repetitioner.

20130609-150303.jpg

Innan lägret drog igång på onsdag vid lunch hann vi med att möta upp Per & Co från MIUN för fortsatt diskussion kring deras protesfot och nu fick jag dessutom min alldeles egna, otroligt glad. Tack, för ert stöd!
Första passet blev alltså en tur på nya foten och vilken skillnad – stabil och trygg! Trots en klantig vurpa med skrubbsår lite överallt som följd kände jag mig mycket säkrare…
Vi hann med en hel del under dessa fyra dagar – stakintervaller 6 x 6 min i Vallsundsbacken, långpass 4 h, skatepass teknik mycket utan stavar, stavgång kuperad naturstig och mycket mer – totalt 14,5 timmar. Synd bara på det avslutande racet, men annars riktigt nöjd med kroppen och lägret förövrigt.

20130609-152006.jpg