En (socker)toppen vecka!

image

Oj, oj, oj, vilken vecka! Jag förstod nog att det skulle bjudas på en hel del spännande aktiviteter och många skratt då Robin Bryntesson och hans Frida stod som ledare på detta läger i Idre Fjäll för barn och ungdomar med diabetes – Sockertoppen. Men att jag skulle få en så stor insikt i deras vardag, deras sjukdom, är något som jag inte hade räknat med. Alla dessa fantastiska ungar lever med ett livslångt åtagande som går ut på att hela tiden tänka på och planera kring sin kost, sin aktivitetsnivå – sitt liv. Så likt mitt eget, men så oerhört långt ifrån.

wpid-20140701_101020

Och Robin är ett levande bevis på att det går att idrotta på elitnivå med diabetes. Hans engagemang i dessa barn och ungdomar är beundransvärt, precis som alla de ledare, med och utan diabetes, som var med på lägret. Robin är även en grym entreprenör med flera roliga projekt i bagaget. Här har du möjlighet att se hans musikvideo This Bliz om du missat den.

image

image

Min roll var att hålla två mindre inspirationsföreläsningar om min livshistoria. Det blev en blandad kompott från cancerbeskedet via motgångar och medgångar fram till mitt guld i Paralympics i Sochi. Men jag och Ronnie passade även på att träna lite i den sköna fjällmiljön.
Från lägret tar med mig glädjen att ha fått träffa en mängd underbara människor som bjuder på sig själva. Jag har fått en liten, men för mig mycket bättre, insikt i en diabetikers värld. Men jag tar också med mig att jag testade och klarade mitt livs första höghöjdsbana.

image

image

image

image

image

image

Sommarpratare i P1

Sommar i P1
Glad sommarpratare med krans i håret.  Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

I tisdags blev det offentligt – årets sommarpratare 2014. Och med på den listan fanns jag och tisdagen den 1 juli sänds mitt program …
Det var en intensiv dag med stor presskonferens, spännande möten och god mat. Intervjuer och fotografering av en hel del media. Det känns så oerhört stort på något sätt, att ha fått frågan. Att folk tror att det finns människor där ute som vill höra min historia. Inte så att jag tvivlar på att det jag har att säga är intressant, men det ska ju ändå väckas en tanke hos någon, jag ska dyka upp i någons medvetande. Coolt!
Just nu pågår förstås en massa skrivande och ur det kommer det manus som ska ligga framför mig på skrivbordet vid inspelningen. Till min hjälp har jag Augustin Erba, producent och författare. Nedan följer den korta offentliga presentationen:

Helene Ripa
Elitidrottare, art director, typograf, 43 år
Född i Bromma, bor i Haninge kommun utanför Stockholm
Debuterar som Sommarvärd

Tog guld på 15 km längskidor i Paralympics i Sochi i år. Det var första guldet i vinter-Paralympics för Sverige sedan Lillehammer 1994. Tog silver på mix-stafetten i samma tävling. Har tävlat i både simning och längdskidor och listan över medaljer är lång i båda sporterna. Har inte bara vunnit guld i Paralympics, utan också i SM, EM och VM. Fick cancer som 14-åring och blev tvungen att amputera höger ben ovanför knät. Tränar också mountainbike, orientering och kajak.

– Jag kommer prata om hur man reser sig – trots att man förlorat ena benet. Om hur man lever med sina motgångar, och hur det sedan känns att ha besegrat dem. Och så kommer jag prata om en jordgubbstårta som förändrade mitt liv.

Här finns länken till mitt sommarprogram om du vill lyssna i efterhand.

3299315_570_321
Jag och Evabritt Strandberg, henne kan ni lyssna på den 2:a juli.  Foto: SR

Första landslagslägret 2014/15

20140531_1

Säsongens första landslagsläger, och denna gång även ett rekryteringsläger, var stationerat i Östersund och på Camp Södergren 29 maj–1 juni. Det var kul att träffas igen och extra roligt då det var många nya ansikten med denna gång – det bådar gott för framtiden …
Även om lägret mjukstartade med ett lugnt A1-pass med spänstmoment, så blev det ett tufft läger för en annan som inte haft så jättebra träningsdisciplin sedan Sochi. Det har varit svårt att hitta motivation och den där riktiga gnistan att köra på. Det är kart att jag har gjort en massa annat roligt, men just träningen har hamnat lite i skymundan. Lägret slutade med ett oannonserad dopingkontroll och efter lite vätska och mat så gick även det bra.

TRÄNINGSUPPLÄGG
Torsdag
 | em 90 min, A1 stavgång med spänst
Fredag | fm 120 min, A3 backintervaller rullskidor upp till Tornet inkl upp- och nedvärmning, em 110 min A1 racer runt Brunfloviken
Lördag | fm 180 min A1 crosspass rullskidor/racer, em 45 min styrka och stavgång A1
Söndag | fm 90 min A3 testrace 3000 m stakning på bana (2:or) 13.04, intervaller 90–30, 70–20, 15–15 inkl upp- och nedvärmning

Och det blev ett bra rivstart och trots allt så kändes det bättre än jag trodde. Nu gäller det att hålla i detta och fortsätta hemma. Denna vecka är dock fullsmockad och på onsdag drar jag på lite nya äventyr, men efter det lugnar det ner sig lite …

10344074_747029595319552_2119269950693665479_o

Att kunna göra skillnad …

almaabrahamsson700-2
Alma Abrahamsson passade på att testa lite stakmaskin. Foto: Linnea Bengtsson.

Tack vare den otroliga mediabevakningen under Paralympics så har jag blivit lite av en ”känd person” och jag har som jag nämnt tidigare fått fler förfrågningar från olika håll. Några av dessa är rena nöjestillställningar, men så finns det några uppdrag eller förfrågningar som jag hoppas ska ge handikappidrotten lite mer uppmärksamhet. Jag önskar så att jag genom att synas i media, tv och höras i radio kanske kan inspirera någon till att försöka. Det behöver inte handla om idrott, och absolut inte på elitnivå, men att göra något som man vill och kanske inte tidigare vågat eller trott var möjligt.
En möjlighet att påverka fick jag på Hjultorget den 20–21 maj på Kistamässan. Hjultorget är en hjälpmedelsmässa för alla inom branschen, men den är även öppen för allmänheten – både brukare och icke sådana. SHIF hade en stor monter på aktivitetstorget med bland annat stakmaskin, paracykel, bordtennis och skytte. Och alla som ville fick prova på och/eller utmana oss paralympier. En som dock testade på stakmaskinen var fantastiska Alma Abrahamsson och hon kämpade väl med ett leende på läpparna.
Att inspirera blivande elitidrottare är också något som ger mig en chans att ge tillbaka lite och det fick jag möjlighet till tack vare en förfrågan från Niclas Grön. Elitidrottsskolan ute på Bosön är ett projekt som SHIF driver för att stödja och hjälpa kommande paralympier. Att berätta för dem hur min satsning såg ut, vad det krävdes, hur jag fick ihop mitt vardagspussel. Att tänka på ALLT, även de minsta detaljerna. Att inte utlämna något åt slumpen, men heller inte lägga energi på sådant som jag inte kan påverka. Jag hoppas att jag får se någon eller flera av dem i kommande Paralympics.
Försvarsmaktens idrottsevent, också ute på Bosön, var ett annat projekt som jag har medverkat i. En kort föreläsning för krigsveteraner om att idrotta med protes och hur det har påverkat mig som människa, hur Ronnie och jag har löst de tekniska bitarna, hur viktiga människorna runt omkring oss är och att man måste kunna be om hjälp – eller i alla fall ta emot hjälp. Och det blev en otroligt givande stund även för mig. Det korta praktiska momentet där jag visade lite stakning, stavgång med mera väckte en mängd frågor, tankar och gnistor tändes.
Och i bilen på väg hem diskuterade jag och Ronnie hur gärna vi skulle vilja göra detta igen, hur vi skulle vilja visa dem eller andra, hjälpa till med de där små tipsen och trixen som det inte finns någon manual till …

forsvarsmakten
Del av den praktiska biten, rullskidor.  Foto: Anton Thorstensson/Försvarsmakten

Fartfyllda dagar på västkusten

20140515_130910

Direkt efter mässan i Leipzig bar det iväg till västkusten och två dagar med en mängd med aktiviteter med sport- och solglasögontillverkaren Bliz. Som deras ambassadör så var jag och Ronnie inbjudna till deras stora 30-års kalas på huvudkontoret i Kungälv. En kort genomgång av företaget – intressant historia och beundransvärt entreprenörskap av grundaren Jan, innan det var dags för den stora festen. Mingel, mat, 80-talskläder, Robins underbara Bliz-film (se filmen här) och dans innan det vi efter midnatt delade taxi med Kalla och Musse till Marstrand och havshotellet.
Tidig morgon med lite produktgenomgång av nyheter och utvärdering av gamla innan vi fick en lång tur med ribbåtar till Käringön. Strålande sol och den nästan en timme långa färden gjorde att jag insåg hur mycket jag saknar att vara i skärgården och lovade mig själv att låta det bli mer av den varan i sommar. Det har inte blivit så mycket kajakpaddling de senaste åren och jag ser fram emot både träningen, avkopplingen och friheten. Kanske att det äntligen blir dags att ta sig ut till Huvudskär …

Efter båtturen bjöds det på en god lunch och fotografering med havet som bakgrund innan det var dags att åter bege sig tillbaka till Göteborg och Stockholm. Det blev en inspirerande helg med nya bekantskaper och ytterligare erfarenheter att ta med sig.

bild-5

120434

20140516_124447

bild-7

Med ojämna mellanrum…

image

Att hålla bloggen uppdaterad är lättare sagt än gjort. Här kommer därför några bakåtblickande inlägg från de senaste veckorna och vi börjar i Liepzig med årets upplaga av den ortopedtekniska mässan OT World 2014, 12–14 maj.
Anledningen till min närvaro på mässan är ett samarbete med Centri och Fillauer som började för flera år sedan. Jag har hjälpt dem med feedback på deras produkter – bland annat protesfötter och knän. Är även aktiv modell under mässor och utbildningar. Genom samarbetet har jag fått möjlighet att prova flera spännande nyheter och även haft en del synpunkter som inspirerat till och resulterat i nya produkter, till exempel foten Wave Activity. Jag ville så gärna prova en löparfot med häl och som fungerade tillsammans med skor. Fantastiska Eric Rubie tog då fram en prototyp och idag finns foten i flera olika modeller.
Det är tack vare mitt jobb tillsammans med Centri/Fillauer som jag på en mässa för några år sedan kom i kontakt med knät XT9 som jag åker på idag. Och det var även Centri/Fillauer som hjälpte mig när IPC (Internationella Paralympiska Kommittén) inte godkände foten som jag ville åka på i Sochi. Avslaget som kom i slutet av oktober 2013 blev ett slag i ansiktet och jag blev helt förstörd. Men efter ett samtal till killarna på Centri och fyra dagar senare kom två fötter (från USA) som passade min kravspec perfekt. Att så snabbt hitta nya delar var förstås en förutsättning för att jag skulle kunna fortsätta satsa mot Paralympics.
Och resten är ju historia…

image

imageCentri tillverkar även ”skins” – här en supersnygg, verklighetstrogen glove i pvc…

image

Stökig axel och uppdragsplanering …

heleneripa_krasch

Har inte tränat så hysteriskt mycket den senaste tiden – mest beroende på den axelskada som jag ådrog mig på sprinten i Sochi, dels för att jag har haft fullt upp med annat och inte riktigt kommit in i rutinerna ännu. Det är klart, jag tränar ju i alla fall minst tre pass i veckan och så rehabträningen på det … Med det går lite trögt, axeln bråkar mer än jag hade hoppats vid det här laget och jag måste kolla upp den ordentligt. Har inte kört ett enda rullskidpass ännu, men stakmaskin verkar fungera bra och annan alternativ träning såsom MTB, stavgång och lite paddling.
Jag har många järn i elden just nu, en direkt följd av mina framgångar i Sochi och det är en hel del erbjudanden som ska gås igenom och trollas in i almanackan – ett angenämt arbete dock. Flera uppdrag är direkt knutna till idrotten, bland annat några föreläsningar på Bosön, men andra är mer generella. Och det är mycket som måste förberedas. Även om det mest förstås redan finns i huvudet så måste jag få till strukturen och anpassa innehållet efter målgrupp och uppdrag.

20140420_175225_resized

Valborgshelgen blev dock en skön avkoppling från allt detta och för första gången på nästan ett år fick vi tillbringa flera dagar med min syster, hennes man och deras lilla tjej ”Lilla O” uppe i torpet. Lata dagar med korvgrillning vid älven, loppisbesök, äventyr och safari vid bäverdammen och väldigt mycket Yatzy. Men det blev även en hel dags röjning av sly med mera med röjsåg och bortforsling av den ofattbara mängden ris detta medför. Det ser inte ut att vara så mycket när det står upp, men på marken  – helt galet!

20140501_135424_resized

Denna helg bjöd också den på lite utflykt – var i Vagnhärad och tittade på svärföräldrarnas nya tomt och passade även på att kolla in lite nya paddelvatten. Och det var verkligen helt otroligt vackert och den tjocka dimman gjorde allt lite magiskt och trollskt. Blev så sugen på att smyga in i tjockan och se vad som döljer sig där inne …
Nu kommer jag att vara på resande fot några dagar igen. Börjar med en ortopedmässa i Leipzig som faktiskt var det stället där jag för första gången kom i kontakt med det protesknä XT9 som jag idag åker på. Nu, som då, är jag protesmodell och visar upp nya komponenter för Centri och Fillauer. De har hjälpt mig massor i min satsning och det ska bli kul att träffa dem alla igen.
Därefter bär det iväg till västkusten och ett event tillsammans med Bliz. Det ska bli kul att åter få njuta av vacker skärgårdsmiljö, träffa nya och gamla bekanta – min sockertopps-favorit Robin Bryntesson kommer och jag håller tummarna för att hans Frida är med.
Efter denna vecka så är jag på hemmaplan ett tag innan det i slutet av maj är det dags för årets första läger.

20140510_121223_resized

20140510_133514_resized

Olympiatravet

Skärmavbild 2014-04-27 kl. 19.39.28
Vinnare av Olympiatravet 2014 blev Veijo Heiskanen med hästen Solvato. Foto: Aftonbladet

En intensiv långhelg med möten av alla de slag är till ända – Olympiatravets final i Åby i gassande sommarvärme. Efter incheckningen på Clarion Hotel Post i Göteborg i fredagseftermiddag till hemresan idag vid lunch har det varit full fart och massor med aktiviteter.
Allt började med en trevlig båttur till Särö och en mumsig skaldjursbuffé på restaurang Blomstermåla i fint sällskap –  olympier, paralympier, kuskar, ATG och en hel del andra förstås. Kvällen avslutades med skönsång och skål i champagne vid tolvslaget för Louise som fyllde jämnt.
En ordentlig hotellfrukost intogs innan det var dags att bege sig till travbanan för en kort intervju i TV4 Nyhetsmorgon med den alltid glade Per Skoglund. Efter det var lunch och diverse aktiviteter hela dagen – invigning av Olympiatravets final med en inmarsch på banan, fotografering och autografskrivning. Men vi fick även äran att dela ut pris till och hissa Olympiatravets vinnare Veijo Heiskanen med hästen Solvato. Emellan allt detta hann jag och Ronnie dock snacka ihop oss lite om vilka hästar han skulle spela på. Och han gjorde ett riktigt bra jobb. Kvällen avslutades med en kort promenad och middag, bara jag och Ronnie.
Trots det intensiva tempot hann jag prata med flera av mina inspirationskällor och förebilder – både på båtresan, vid middagen och under dagen ute på travbanan. Det gör mig glad och värmer att få ta del av deras historia, erfarenheter och framtidstankar. Önskar ibland att det fanns fler tillfällen för dessa utbyten, jag tror att det finns massor som vi kan lära av varandra. Är dock tacksam för de pratstunder jag fick – det ger så mycket positiv energi och det är något jag tar med mig framöver …

Skärmavbild 2014-04-27 kl. 19.39.43
Glad, men nervös, kusk hissas av OS- och Paralympics-medaljörer! Foto: Aftonbladet

20140426_144145_1
Fotosession med några av världens bästa skidåkartjejer …

20140425_204136
Skaldjursbuffé i fint sällskap på restaurang Blomstermåla på Särö.

20140426_123610
Ett kort besök på Åby Travs unika stallbacke. 

20140426_211819
Lördagen fick en lugn avslutning med en kort promenad och middag, bara jag och Ronnie.

Mästarmötet …

Skärmavbild 2014-04-22 kl. 21.45.22

I förra veckan var jag på Solvalla och blev intervjuad som en av fem olympier/paralympier för ATG:s räkning och Kanal75. Jag kommer även att vara med på Olympiatravets avslutning i helgen. Intervjun ”Mästarmötet” sändes som en kort version i fredags på TV4, men en längre variant finns på webben. Eller här.
För oavsett vad man ska ta sig för så går det åt resurser. Det kan vara tid, energi och förstås pengar. Min satsning mot Paralympics har inte varit gratis, men å andra sidan gör jag ju inte detta för att bli rik, utan för glädjen att träna, tävla och bli bäst.
För några år sedan, i Turin och Vancouver till exempel, så låg nivån på de aktiva lägre än idag. Om fyra kommer den nivån som vi ligger på idag troligtvis inte att räcka till medaljer eller topplaceringar. Det kommer att krävas mycket mer – av oss aktiva, av ledare och förbundskaptener, av förbundet, men framför allt resurser.
Prestationerna och konkurrensen inom handikappidrotten blir allt starkare och bättre, tuffare. Medias bevakning blir mer riktad mot idrottsprestationen – jag är ju trots allt en elitidrottare med ett handikapp, inte en handikappad tjej som elitidrottar. Det krävs att man satsar till hundra procent för att man ska lyckas. Jag kan inte fortsätta jobba heltid om jag vill bli bäst i världen. Nu har det äntligen blivit elitidrott på riktigt!

Så – ett stort tack till alla er som har gjort det möjligt och ett ännu större tack till er som vill göra det möjligt i framtiden …

Skärmavbild 2014-04-22 kl. 21.48.33

 

 

Tur i vardagen

20140412_135407

Och så var det vardag igen …
Efter all fantastisk uppvaktning och alla gratulationer i form av blommar i massor, skyltar och presenter så kom den då  – vardagen. Det gick fort och det är så svårt att förstå att det var JAG som gjorde det där ofattbara. Det var så starkt, så stort och nu känns det bara så overkligt och så långt borta. Och lite tomt. Man saknar sina uppsatta mål och morötter – vad ska jag göra nu?!
I början var jag så upptagen med att bli firad och att vara spontan. Ni vet, tacka ja till middagar samma dag och sånt där. Då var det skönt att inte ”behöva” träna varje dag, men nu …
Tränar några gånger i veckan och just nu ligger den stora utmaningen i att låta det vara precis så. Att tillåta sig att träna ”bara” för nöjes skull för att om några veckor börja stegra träningen. Att låta tiden avgöra och vara trygg i att jag så småningom kommer till insikt i vad jag vill. Det enda jag vet är att det inte slutar här – det är ju VM nästa år och Tjejvasan och … Det jag vet är att jag kommer utöka registret med en mer varierad träning där rullskidorna får sällskap av MTB och kajak.
Och helgens pass blev just en MTB-tur i strålande vårväder i skogarna hemmavid. Kanske blev jag lite extra inspirerad av Ronnie och några andra från klubben som är på Bornholm på tävling och träningsläger i MTB-O. Så det blev en singeltur, men med fint sällskap av glittrande sjöar, snabba stigar och massor av blåsippor. Och det är inte så illa det heller …

20140412_134135

20140412_133714

20140412_141424