Pappersarbete …

ipc-xc

Det är snart tävlingssäsong igen och jag ser verkligen fram emot den första världscuptävlingen i Vuokatti i mitten av december. Dock är det lite som behöver fixas för att jag ska få ställa upp och det är redovisningen av den utrustning som jag tänker tävla på i år. IPC (International Paralympic Committée) har tydliga regler för vilka hjälpmedel man får använda.
För er som följer min blogg så läste ni säkert om att jag fick tävlingsförbud i oktober 2013 på den fot som jag tänkt använda på Paralympics – något som ställde till det rejält, både mentalt och fysiskt (justering av åkteknik). Tack vare mina kontakter och Centri fick jag fram en standardfot som uppfyllde både mina önskemål och klarade IPC:s regelverk. För att slippa liknande eller andra incidenter i fortsättningen håller IPC nu på att bygga upp ett register över alla atleter och deras utrustning. Så, innan den 15 november måste jag skicka in ett formulär samt ett antal fotografier till IPC. Detta är ett krav för att jag ska få tävla internationellt kommande säsong.
Förutom det så har jag skrivit ett brev till den kommitté som har hand klassificeringen inom IPC. Jag tycker att procentsatsen – dvs det ”handikapp” jag tävlar med och som gör att jag kan tävla mot andra stående tjejer, som saknar kanske en arm – i skate/free technique i min klass inte är rättvis. Den behöver ses över för att jag och andra med samma funktionsnedsättning ska kunna tävla på mer lika villkor. Då benen är så viktiga i skate, så bör procenten ligga lägre än i klassiskt, men så är inte fallet idag. Jag håller tummarna för att de lyssnar och justerar procentsatsen för skate i min klass, LW2 – kanske inte till denna säsong, men till nästa …

Intervalldebut på SkiErg …

IMG_3165

Förra veckan kom den – stakmaskinen SkiErg från Concept och i veckan skruvade Ronnie upp den i gymmet. Igår var det dags för första passet … Och visst var det skönt att sätta på musiken och bara köra istället för att klä på sig och ge sig ut i höstrusket! Det blev intervaller i form av den så kallade ”stegen” – 3, 4, 5, 6, 5, 4, 3 min med halva intervalltiden i vila mellan varje. Det blev ett bra pass och idag känns det rejält i musklerna. Så det känns lite bra att det är vilodag idag innan det är dags för distanspasset imorgon.

IMG_3164

Härliga höst …

IMG_3117

Efter det tuffa träningslägret och tävlingarna i Falun fick jag tyvärr lite förkylningssymtom med kraxig hals och lätt hosta. Så slutet av förra veckan och helgen blev lugn. Passade istället på att tidigt i lördags morse njuta av kanske den sista riktigt fina sensommardagen. Åkte till Åva och i viken höll den tjocka dimman precis på att lätta tack vare solstrålarna. Det var så oerhört vackert och fridfullt …
Njöt av lugnet och av det sporadiska plaskandet av någon stor fisk, kanske laxöring. Men av den svarta trumpetsvampen såg jag tyvärr ingenting.

IMG_3115

Men trots det korta lilla avbräcket, så känns det bra. Jag känner mig harmonisk och trivs med att ha kommit igång med träningen. Har tackat nej till några förfrågningar och känner att det har varit ett bra beslut. Det känns bra att jag börjar hitta tillbaka till mina vardagsrutiner. Och att träna, komma hem och äta middag med Ronnie är så himla mycket trevligare än att sitta i flera timmar med okända människor i väntan på att få dela ut ett pris. Radiogalan i torsdags blev endast uthärdlig tack vare att jag träffade Augustin Erba som var min producent när jag gjorde Sommar i P1 och min trevliga bordsgranne Maj-Lis. En kvinna som var doktor och forskade kring livsstil, hjärt- och kärlsjukdomar – mycket intressant!
På söndagen tog jag och Ronnie en MTB-tur i skogarna hemmavid. En lagom fartfylld tur med inslag av både grusväg och stig. Vi stansade mina däck innan vi gav oss iväg och det verkar fungera bra. Kände ingen skillnad, men eftersom jag samtidigt bytte till lite grövre däck så var det kanske inte så konstigt. Jag slipper ju slang, så det är klart att jag sparat vikt och förhoppningsvis slipper laga punkteringar (om jag får några) …
Upptäckte igår på rullskidepasset att det börjar bli dags att plocka fram både pannlampa och reflexväst – det skymmer snabbt nu, framför allt när himmelen, som igår, är full av regntunga moln.

autumn2

Radiogalan2014

Fartfylld helg i Lugnet, Falun

100_2312

För allra första gången i Sverige kördes en stafett i MTB-O i helgen. Det handlade om sprintstafett med 2-mannalag där varje person kör två sträckor var. Haninge SOK ställde upp med två lag, samt två mixade lag tillsammans med andra klubbar. Jag körde med Jennifer Andersson – en duktig tjej från klubben som för några veckor sedan representerade Sverige i JVM i just MTB-O. På plats var också coacherna, serviceteamet och hejarklacken Ronnie & Co.
Jennifer körde sträcka 1 och 3, jag sträcka 2 och 4. Med tanke på att det kan bli lite trångt och stressigt när man ska springa fram till cyklarna gjorde att det kändes som det bästa laguppställningen. Efter teknikstrul på startsträckan så gick det bättre på de tre avslutande sträckorna. Jag låg och tampades om en bronsplats på slutsträckan, men höll ihop det, gjorde bättre vägval och vi slutade trea. Rolig orientering – kuperat och mer stig än vad det brukar vara på MTB-O. Riktigt, riktigt roligt!
Genomgång av cyklar och sedan kamratmiddag med mycket snack som fortsatte i stugan sent in på kvällen innan det var dags att ladda inför söndagens långdistans. Och precis som väntat blev det en tuff utmaning med många höjdmetrar som skulle plockas. Trots att det fanns flera vägval till kontrollerna gjorde terrängen sitt och det blev ett itag på 113 min. Återigen riktigt rolig orientering och en bra helg. Att dessutom få köra upp i min nya bil, en Subaru XV som blev klar i fredags, gjorde det hela ännu lite bättre …

subaru

Lag och resultat
Dam | Jennifer (sträcka 1+3) & Helene (sträcka 2+4) 3:a
Herr | Ola (sträcka 1+3) & Sebastian (sträcka 2+4) 2:a, Johanna (sträcka 1+3) & Jan-Erik Wiberg, Järla (sträcka 2+4) 12:a
Ungdom | Erica Olsson, OK Djerf (sträcka 1+3) & Emil (sträcka 2+4) 1:a

Här finns alla resultaten från lördagens parsprintstafett och söndagens långdistans.

karta-sprintstafett

vaxling

100_2318

Träningsläger i Torsby …

tunneln
Gruppbild, saknas gör Zebastian och hans nya guide Erik samt Anna Maria (som fotade).

Säsongens andra träningsläger fast det egentligen känns som första. Efter en lugn inledning av säsongen efter Paralympics så har sommaren varit riktigt bra och jag har successivt hittat tillbaka till träningsmotivationen. Att det är lite lugnare på fronten ”övriga uppdrag” har gjort att jag kommit in i rutinerna igen – vilket är avgörande för att jag ska få ihop det. Och även om mängden träning inte varit densamma som innan Sochi så kände jag mig riktigt stark både på rullisarna och på snön. Hovfjället-intervallerna och det avslutande testracet gick bättre än förväntat och nu är det bara att köra vidare.

Träningsupplägget
Lördag em: 2 h rullskidor, klassiskt A1
Söndag fm: 2 h skidor, klassikt A1 i tunneln
Söndag em: 1,5 h rullskidor, klassiskt A3 Hovfjälls-intervaller 8 x 5 min
Måndag fm: 2 h MTB A1
Måndag em: 2 h skidor, klassiskt A1 med impulser
Tisdag fm: Race 7,8 km, klassiskt A3 (6 varv i tunneln), upp- och nedvarvning

Hovfjället-intervaller …

mtb
Gruppselfie innan två timmar MTB för mig, löpning med orienteringsinslag för resten.

race
Dags för avslutande race i tunneln – 6 varv á 1,3 km = 7,8 km. 

På plats var även det paralympiska teamet från USA – U.S. Paralympics Nordic. Kul att träffa dem igen. Vi körde några pass tillsammans, men med lite olika träningsförutsättningar så var det framför allt vid måltiderna som vi umgicks.

sitski_usa
Delar av det paralympiska teamet från USA.

Vi bodde för första gången på Sahlströmsgården bara några minuter från skidtunneln. Fina, moderna rum med utsikt över böljande ängar och en mindre sjö, fantastisk god och hemlagad mat i en mysig och lugn miljö i renoverade gamla byggnader som har fått behålla sin charm och sina detaljer. Dessutom fanns det en väg som gjord för rullskidor precis utanför dörren – jag kommer definitivt åka dit igen.

utsikt

cafe

matsal

Fångarna på fortet 2014

laget
”The Babes” – Helene Ripa, Thomas Wassberg och Jonas Hallberg.

Trots att inspelningen var redan den 4–7 juni har hemlighetsmakeriet med laguppställning och motståndare gjort att detta inlägg har dröjt. Men nu så är det dags! Nu på lördag, den 6 september, sänds andra avsnittet av säsongens Fångarna på fortet på TV4. Jag och mina lagkamrater Thomas Wassberg och Jonas Hallberg kämpar för att vinna utmaningar, ta nycklar och lösa gåtor. En på papperet kanske oväntad mix, men vi kompletterade varandra bra och jag hade verkligen hysteriskt roligt!

entre-fortet

Dagen innan inspelning fick jag ingående frågor av Gunde om vad som är möjligt att göra och inte göra med protes. Framför allt fick jag frågor om vatten. För mig är det så självklart, men för utomstående finns det förstås massor med funderingar. Vatten till knäna är inget problem, protesen tål vatten. Vid djupt vatten finns det inte heller några hinder, men då vill jag vara utan protes. Protesen hämmar mig mer än tillför något och simmar gör jag alltid utan protes. Jag passade även på att förtydliga att jag ville göra fysiska celler, inte lyfta spindlar eller vända på skorpioner.
Enligt den information som jag fick på plats så var jag den första någonsin som tävlar på Fort Boyard med protes/lårbensamputation. Det svenska produktionsbolaget fick kämpa med näbbar och klor för att få det franska teamet att låta mig deltaga över huvudtaget. Efteråt fick jag dock tummen upp …

mix

Vi bodde trevligt i lägenheter strax utanför den lilla hamnstaden La Rochelle och hann förutom inspelningen med en halvdag inne i staden med god lunch, bad i poolen och en avslutande middag på en lokal fiskrestaurang där vi åt en fantastisk skaldjurplatå. Tidig morgon för att återvända till Sverige i det lilla privatplanet. En rolig resa och ytterligare några erfarenheter rikare.

mix2

SM i MTBO-O i Eksjö

DSC_0352_justerad
Efter målgången på den avslutande medeldistansen.  Foto: Stefan Kollberg

Jag fortsätter med lite sena uppdateringar …
Helgen den 8–10 augusti åkte ett gäng från klubben ner till Eksjö för att köra SM och Riksmästerskap i MTB-O. Vi var totalt nio aktiva och det gjorde oss, Haninge SOK, till den näst största klubben på plats – roligt!

Sprint | Första tävling var på fredag eftermiddag och då en sprint på skala 1:7500. Alla tävlingar gick i området kring Ränneslätt, militärens mark och i bostadsområden i närheten. Efter en bra inledning så läste jag fel och missade att en övergång var förbjudet område och jag fick vända. Gjorde sedan lite mindre missar fram till några kontroller innan mål då jag fick totalt hjärnsläpp. Hittade inte kontrollen, fick inte kartan att stämma och irrade bra länge innan jag gick tillbaka till ”sista säkra”. I det här fallet var det föregående kontroll. Istället för att göra ett annat vägval till den kontroll jag missat, så tar jag samma igen. Och hamnar förstås på samma ställe igen – idiot! Och då tar jag mig samman, stannar och läser kartan ordentligt. Och plötsligt är det som att kartan ritats om och jag ser var jag är. Avslutningen går bra, men jag har över 10 minuter i bomtid vilket inte resulterar i mer än en blygsam femte plats. Irriterad över mitt misstag.
Vet att jag har svårt hinna med att läsa när det sprint och borde därför ha tagit god tid på mig vid inläsningen. Skalan och farten gör att man måste fatta blixtsnabba beslut, och det har jag svårt att fixa om jag inte fokuserar till 100%. Kvällen bestod av analys, diskussion och födelsedagsfirande av Ronnie innan vi det var dags att ladda om.

Långdistans | Med gårdagens dåliga race i bakhuvudet var jag laddad för revansch och målet för dagen vara att ”gå rätt”. Jag tycker om långdistans. Jag vet att jag är stark och jag har större fördel av min uthållighet. Skala 1:15000 passar mig bättre. Banan består oftast av flera långsträckor mellan kontroller där vägvalen blir viktiga. De långa sträckorna gör också att det finns mer tid att läsa kartan. Det är inte lika plottrigt och svårläst som det kan bli på en sprint med många kontroller, tätt, på detaljerad karta. Men mitt mål att gå rätt blev inte så lätt att hålla. Jag upptäckte på väg till fjärde kontrollen att jag missat tredje och fick vända om. Tappade några minuter på det, men resten av banan gick bra. Cyklade ikapp och om några av mina konkurrenter och fick rygg på en riktigt duktig tjej. Vi växlade mellan att ligga i tät, men från sista kontrollen och in i mål så spurtade jag om henne. Trots att det inte gjorde någon skillnad för placeringen, så kändes det ändå bra. Jag kom in på en andra plats, endast slagen av tjejen som jag tampades med på slutet. Glad och riktigt nöjd – även om det finns en hel del att jobba med…
Eftermiddagen bestod av nedvärvning, lite ”mekarkurs” och genomgång av cyklarna vid vårt boende, innan det var dags för middag och prisutdelning vid arenan gemensamt med de andra klubbarna på plats. Riktigt god mat, bra stämning och mycket Haninge SOK på pallen. Åkte tillbaka till boendet (som låg fint precis vid en sjö), lite snack och genomgång av dagens vägval i korridoren innan det var dags att hoppa i säng.

mix

Medeldistans | Helgen avslutades med medeldistans på söndagen. Gjorde ett okej lopp – en bom, några stopp på grund av osäkerhet och slutade fyra. Återigen fick jag kvitto på att om jag vill vara på pallen får jag inte göra några bommar, det har jag inte råd med. Dusch på arenan och sedan prisutdelning där bra lopp från flera resulterade i tre Haninge SOK:are på pallen – kul!
Vi tog totalt sju medaljer denna SM-helg. Sebastian Svärd svarade för tre och Ola Svärd H40, Jennifer Andersson D17–20, Emil Andersson H16 och jag D40 för var sina. Joakim Skärlén och Henrik Karlevall avslutande med en riktigt bra sista etapp, trots att de inte har så mycket erfarenhet av MTB-O. Jag åkte därifrån med massor av positiv energi. Glädjen och glöden hos alla – både hos oss och de andra deltagarna – är oerhört inspirerande.

kartdiskussion
Ronnie, Peter och Ola diskuterar vägval …  Foto: Stefan Kollberg

DSC_0355_justerad
Glada tjejer poserar för banläggare/fotograf Kollberg …

boende1
Trevligt boende strax utanför Eksjö.

Lugnet före stormen …

torpet6
Vårt lilla torp ”Lugnet” eller Klarbäcken som det egentligen heter…

Efter O-ringen stannade vi till dag i Halmstad och Tylösand. Lyxade till det med en hotellnatt, promenadcykling längs Prins Bertils stig och ett dopp i havet innan vi fortsatte till torpet och lugnet. Det blev några sköna dagar med trevlig läsning i hängmattan, bad i Lersjön, sightseeing i Rottneros Park och några pass på hjul.

torpet1_just

Köpte en ny mountainbike i början av sommaren och är verkligen sjukt nöjd. Den är 29 tum Specialized Epic Comp och den är galet snabb och lättcyklad – en ren njutning. Så, det blev förstås mycket cykel i omgivningarna kring Klarbäcken, men även lite rullskidor. Bland annat körde jag Hovfjällsracet (7,4 km uppför). Kanske inte så mycket race eftersom jag körde själv med Ronnie som hejarklack, men väl en riktigt lång och tuff intervall i A3-tempo. När jag körde sist var det mot Kalla och gänget för knappt ett år sedan, nu blev min tid lite blygsammare. Värmen gjorde att jag allvarligt funderade på att ge upp efter drygt halva backen. Det var som att hela kroppen brann och jag fick nästan panik. Men jag tog hela backen efter peppning och lite vatten. 

Passade även på att ta tag i ett av de projekt som vi har kvar i torpet – måla om i hallen vid altandörren. Från betsat träpanel, orangemålad väv och terracottaplastmatta till vitmålat i tak och på väggar. Golvet fick samma snygga färg som resten av torpet – ljust grå. Det blev snyggt och fräscht, nu är det bara lite piff av badrummet kvar …
Lagom till att vi planerade att åka hem till Stockholm igen drog ett kraftigt regn- och åskoväder in. Hos svågern slog blixten ned och sprängde en stor gran medan vi bara fick några kortare strömavbrott. Men det läskigaste och samtidigt maffigaste var den storm som kom i samband med fronten. På bara några minuter blåste det upp till storm som varade i kanske en halvtimme. Det brakade och knakade i skogen runt omkring och flera träd blåste omkull. Ett av våra gamla fina äppelträd och gungmatteträd fick sig en rejäl omgång och tappade flera stora grenar. Men inga andra skador tack och lov!

torpet3_just

torpet4

MTB-O på O-ringen 2014

Vi anländer till O-ringens camping utanför Kristianstad på söndag eftermiddag och är glada att vi anmälde oss sent till tävlingarna. Det resulterar i att vi hamnar på undantag, i utkanten av den enorma campingen, med skogen och Ola & Sebastian som grannar istället för mitt bland tusentals andra och långt till toaletten. Slår upp tältet, orienterar oss i O-ringenstaden, hämtar ut våra nummerlappar och äter middag i mässen. Förberedelser och taktiksnack inför morgondagens race innan läggdags.

oringen

Inför O-ringen och årets 3-dagars MTB-O hade jag en andra plats i klassen D40 att försvara från tävlingarna i Boden för ganska exakt ett år sedan. Men, det visade sig att det blev en uppgift för svår att klara av. Det finns flera faktorer till att det denna gång blev en blygsam placering.  En av anledningarna kan ha varit de många internationella löparna som kört världscup i just MTB-O i trakten dagarna före. Men jag ska lite kort ta er igenom de tre dagarna …

Dag 1 | Frukost och sedan kort bilresa till etapp 1 i Åhus, medeldistans och en bana på drygt 8100 m – fågelvägen. På plats tidigt för att kolla in TC/arenan och mentalt förbereda mig. Målet är att gå ”rätt”, det vill säga sätta orienteringen och inte bomma. Jag är laddad vid start och gör ett bra lopp. Några av vägvalen är kanske inte optimala och jag gör några mindre krokar. Det är så rolig terräng med riktigt snabbcyklade stigar i gles tallskog. Jag kommer in på tiden 47.33 och en 11:e plats av 20 löpare. Känner mig stark och nöjd! Lunch, återhämtning och en kväll full av vägvalsanalysering.

IMG_3046
Etapp 1, medeldistans i klassen D40.

Dag 2 | Lite längre biltur till tävlingsområdet idag, men fortfarande vid Hanöbukten. Idag är det dags för sprint, lite över 4000 m och en distans som jag tidigare haft lite problem med. Kartan har skala 1:7500, det är tätt mellan kontrollerna och jag har svårt att hinna med att läsa i farten. Tyvärr var det inte bara mina hjärnspöken som ställde till det idag … Direkt efter start så gick min kedja av. Hann tre tramptag och sedan small det. Funderade ett tag på att bryta, men ville gärna bli godkänd för att få vara med på den avslutande jaktstarten. Så – fram med mekar-prylarna, spräckte kedjan, på med kedjelås och så iväg. Tappade förstås mycket tid och trots att jag försökte tänka på att inte stressa så kom det en bom efter halva banan. Gjorde även ett mindre bra vägval på slutet och kom i mål som sista tjej. Men godkänd! Dock irriterad över min egen bristfälliga kontroll av cykeln innan start, en läxa att ta med sig. Efter lite lunch, ett svalkande havsbad och en sväng förbi byn Ripa var dock ilskan som bortblåst. En ljummen kväll och kartdiskussioner avslutade dagen.

bild
Svalkande bad i höga vågor i Hanöbukten efter andra dagens tävlingar.

Dag 3 | Dags för den sista etappen på 3-dagars MTB-O, långdistans drygt 17 km och tillika jaktstart. Idag i Sölvesborg och med en bana som gick upp på Ryssberget, inte bara en gång. Gick ut som 15:e tjej och det blev en riktig utmaning. I 30-gradig värme trampade jag upp längs grusvägar, kilometer efter kilometer i en luft som stod still. Enda svalkan kom när man skulle ner för samma backe innan klättringen uppför nästa. Att trampa förbi andra löpare som leder cykeln uppför ger en mental boost … Jag gjorde ett bra lopp med ett par sämre vägval, men inga stora bommar. Kom i mål efter 2 h och 10 min … Och hade till min glädje plockat en placering och blev till slut 14:e tjej i klassen D40. Inget resultat att vara stolt över i sig, men det finns bitar som jag plockar med mig – styrkan, uthålligheten och envisheten.

kartutsnitt_long
Kartutsnitt från jaktstarten och tillika långdistansen etapp 3

Det här med MTB-O är verkligen en riktigt rolig sport, utmanade för både kropp och huvud. Allt måste stämma för att man ska kunna placera sig bra. Jag har upptäckt att jag riktigt konkurrenskraftig gentemot de andra tjejerna i cyklingen trots att jag bara trampar med ett ben. När jag dessutom jag får orienteringen att stämma så är jag högt upp i resultatlistan. Och det är ju där jag vill vara, så det gäller att fokusera hela vägen, något som jag hoppas klara av på MTB-O SM i Eksjö om några veckor.

Kolla in den här kortfilmen från första etappen på O-ringen. Observera gärna låten första halvan – en låt som blivit något av en maskotlåt för oss MTB-O:are i Haninge SOK…

Sol, surf och sightseeing …

bild7

Efter de två dagarna på Kolmården så drog vi vidare till Öland och Haga Park. Några hundra meter från vattnet och i utkanten av campingen, precis bredvid syrran och Mattias gamla Volkswagen–buss, slog vi upp vårt tält. Och det blev några helt grymma dagar! Att få spendera så många dagar med syrran och hennes familj – det känns som lyx och var dessutom en evighet sedan. Efter morgonens gemensamma frukost så gav de sig ner till surfstranden medan vi gav oss ut på egna äventyr, bland annat på några långa mountainbiketurer.

bild16

Det första svängen blev drygt 3,5 h och gick över det stora Alvaret. Vandringsleden som vi cyklade slingrade sig över det svenska stäpplandskapet bland grästuvor, kalkstenshällar och stora vattenpölar med kristallklart vatten. Stenrösena som markerade leden var dock bristfällig på sina ställen vilket ledde till en mindre omväg där cykeln fick ledas bland snår och taggbuskar …

bild12

På vilodagen låg havet spegelblankt, perfekt då vi hade laddat för sol och bad. Den långgrunda stranden gjorde det möjligt att prova på diverse aktiviteter. Jag testade bland annat SUP – Stand Up Paddle. Trots att vi hyrde den bredaste och stadigaste brädan så var det svårt. Att byta fotplacering var i princip omöjligt, men jag lyckades i alla fall hålla mig på benen – det blev bra träning för både bålstabiliteten och balansen. Jag paddlade även sittandes utan protes och det var förstås betydligt enklare. Utan protes var det även lättare att ta ett dopp när det blev för varmt. Ronnie som inte vindsurfat sedan tjugoårsåldern passade på att låna Mattias utrustning och imponerade inte bara på mig genom att enkelt ta sig upp och dra iväg.

Här kommer det så småningom in en bild när jag testar SUP för första gången …

Ingen riktig semester utan sightseeing. Som liten var Ronnie mycket på Solliden, hans morfar jobbade som beridare i Hovstallet och spenderade en massa somrar på Öland för att ta hand om kungafamiljens hästar. Så fredagen blev en dag full av roliga historier och gamla minnen om Solliden som avslutades med lunch på Kaffetorpet. Och när vi ändå var där så fick den stora borgruinen i Borgholm också ett besök av oss. Det är maffigt att vandra runt i de kyliga gångarna och föreställa sig hur det en gång såg ut.
Hemma igen på eftermiddagen drog surfisarna till stranden och jag och Ronnie tog på oss rullskidorna för en tur längs böljande rågfält och genom grönskande bokskog. Det är något speciellt att träna i nya och framförallt vackra omgivningar – man blir inspirerad och får massor av energi!

bild13

bild9

bild10

Sista dagen på Öland gav vi oss norrut. Hälsade på svärföräldrarna som ställt sin husbil vid Sandbybadets Camping. Efter en snabblunch åkte vi vidare till Böda vilket blev vår utgångspunkt för nästa långtur, dryga tre timmar, på mountainbike. Vi cyklade norrut längs den slingrande vandringsleden som gick på böljande tallhed och sandynor. Upp till norra udden och Trollskogen, till den vackra trollska eken och sedan tillbaka till bilen på snabbcyklade breda stigar och grusvägar.
Jag har aldrig haft så roligt på cykel någonsin! Jag var stark, snabb och miljön – love it! Svärföräldrarna bjöd på middag efter ett svalkande dopp och sedan tillbaka till Haga för att börja packa inför morgondagen. Då åker vi vidare till Kristianstad och O-ringen för MTB-O i tre dagar som börjar den 21 juli.

Avslutar med några sköna bilder …

bild5

bild6

bild8

bild11

bild14