Lugnet före stormen …

torpet6
Vårt lilla torp ”Lugnet” eller Klarbäcken som det egentligen heter…

Efter O-ringen stannade vi till dag i Halmstad och Tylösand. Lyxade till det med en hotellnatt, promenadcykling längs Prins Bertils stig och ett dopp i havet innan vi fortsatte till torpet och lugnet. Det blev några sköna dagar med trevlig läsning i hängmattan, bad i Lersjön, sightseeing i Rottneros Park och några pass på hjul.

torpet1_just

Köpte en ny mountainbike i början av sommaren och är verkligen sjukt nöjd. Den är 29 tum Specialized Epic Comp och den är galet snabb och lättcyklad – en ren njutning. Så, det blev förstås mycket cykel i omgivningarna kring Klarbäcken, men även lite rullskidor. Bland annat körde jag Hovfjällsracet (7,4 km uppför). Kanske inte så mycket race eftersom jag körde själv med Ronnie som hejarklack, men väl en riktigt lång och tuff intervall i A3-tempo. När jag körde sist var det mot Kalla och gänget för knappt ett år sedan, nu blev min tid lite blygsammare. Värmen gjorde att jag allvarligt funderade på att ge upp efter drygt halva backen. Det var som att hela kroppen brann och jag fick nästan panik. Men jag tog hela backen efter peppning och lite vatten. 

Passade även på att ta tag i ett av de projekt som vi har kvar i torpet – måla om i hallen vid altandörren. Från betsat träpanel, orangemålad väv och terracottaplastmatta till vitmålat i tak och på väggar. Golvet fick samma snygga färg som resten av torpet – ljust grå. Det blev snyggt och fräscht, nu är det bara lite piff av badrummet kvar …
Lagom till att vi planerade att åka hem till Stockholm igen drog ett kraftigt regn- och åskoväder in. Hos svågern slog blixten ned och sprängde en stor gran medan vi bara fick några kortare strömavbrott. Men det läskigaste och samtidigt maffigaste var den storm som kom i samband med fronten. På bara några minuter blåste det upp till storm som varade i kanske en halvtimme. Det brakade och knakade i skogen runt omkring och flera träd blåste omkull. Ett av våra gamla fina äppelträd och gungmatteträd fick sig en rejäl omgång och tappade flera stora grenar. Men inga andra skador tack och lov!

torpet3_just

torpet4

MTB-O på O-ringen 2014

Vi anländer till O-ringens camping utanför Kristianstad på söndag eftermiddag och är glada att vi anmälde oss sent till tävlingarna. Det resulterar i att vi hamnar på undantag, i utkanten av den enorma campingen, med skogen och Ola & Sebastian som grannar istället för mitt bland tusentals andra och långt till toaletten. Slår upp tältet, orienterar oss i O-ringenstaden, hämtar ut våra nummerlappar och äter middag i mässen. Förberedelser och taktiksnack inför morgondagens race innan läggdags.

oringen

Inför O-ringen och årets 3-dagars MTB-O hade jag en andra plats i klassen D40 att försvara från tävlingarna i Boden för ganska exakt ett år sedan. Men, det visade sig att det blev en uppgift för svår att klara av. Det finns flera faktorer till att det denna gång blev en blygsam placering.  En av anledningarna kan ha varit de många internationella löparna som kört världscup i just MTB-O i trakten dagarna före. Men jag ska lite kort ta er igenom de tre dagarna …

Dag 1 | Frukost och sedan kort bilresa till etapp 1 i Åhus, medeldistans och en bana på drygt 8100 m – fågelvägen. På plats tidigt för att kolla in TC/arenan och mentalt förbereda mig. Målet är att gå ”rätt”, det vill säga sätta orienteringen och inte bomma. Jag är laddad vid start och gör ett bra lopp. Några av vägvalen är kanske inte optimala och jag gör några mindre krokar. Det är så rolig terräng med riktigt snabbcyklade stigar i gles tallskog. Jag kommer in på tiden 47.33 och en 11:e plats av 20 löpare. Känner mig stark och nöjd! Lunch, återhämtning och en kväll full av vägvalsanalysering.

IMG_3046
Etapp 1, medeldistans i klassen D40.

Dag 2 | Lite längre biltur till tävlingsområdet idag, men fortfarande vid Hanöbukten. Idag är det dags för sprint, lite över 4000 m och en distans som jag tidigare haft lite problem med. Kartan har skala 1:7500, det är tätt mellan kontrollerna och jag har svårt att hinna med att läsa i farten. Tyvärr var det inte bara mina hjärnspöken som ställde till det idag … Direkt efter start så gick min kedja av. Hann tre tramptag och sedan small det. Funderade ett tag på att bryta, men ville gärna bli godkänd för att få vara med på den avslutande jaktstarten. Så – fram med mekar-prylarna, spräckte kedjan, på med kedjelås och så iväg. Tappade förstås mycket tid och trots att jag försökte tänka på att inte stressa så kom det en bom efter halva banan. Gjorde även ett mindre bra vägval på slutet och kom i mål som sista tjej. Men godkänd! Dock irriterad över min egen bristfälliga kontroll av cykeln innan start, en läxa att ta med sig. Efter lite lunch, ett svalkande havsbad och en sväng förbi byn Ripa var dock ilskan som bortblåst. En ljummen kväll och kartdiskussioner avslutade dagen.

bild
Svalkande bad i höga vågor i Hanöbukten efter andra dagens tävlingar.

Dag 3 | Dags för den sista etappen på 3-dagars MTB-O, långdistans drygt 17 km och tillika jaktstart. Idag i Sölvesborg och med en bana som gick upp på Ryssberget, inte bara en gång. Gick ut som 15:e tjej och det blev en riktig utmaning. I 30-gradig värme trampade jag upp längs grusvägar, kilometer efter kilometer i en luft som stod still. Enda svalkan kom när man skulle ner för samma backe innan klättringen uppför nästa. Att trampa förbi andra löpare som leder cykeln uppför ger en mental boost … Jag gjorde ett bra lopp med ett par sämre vägval, men inga stora bommar. Kom i mål efter 2 h och 10 min … Och hade till min glädje plockat en placering och blev till slut 14:e tjej i klassen D40. Inget resultat att vara stolt över i sig, men det finns bitar som jag plockar med mig – styrkan, uthålligheten och envisheten.

kartutsnitt_long
Kartutsnitt från jaktstarten och tillika långdistansen etapp 3.

 

Det här med MTB-O är verkligen en riktigt rolig sport, utmanade för både kropp och huvud. Allt måste stämma för att man ska kunna placera sig bra. Jag har upptäckt att jag riktigt konkurrenskraftig gentemot de andra tjejerna i cyklingen trots att jag bara trampar med ett ben. När jag dessutom jag får orienteringen att stämma så är jag högt upp i resultatlistan. Och det är ju där jag vill vara, så det gäller att fokusera hela vägen, något som jag hoppas klara av på MTB-O SM i Eksjö om några veckor.

Kolla in den här kortfilmen från första etappen på O-ringen. Observera gärna låten första halvan – en låt som blivit något av en maskotlåt för oss MTB-O:are i Haninge SOK…

Sol, surf och sightseeing …

bild7

Efter de två dagarna på Kolmården så drog vi vidare till Öland och Haga Park. Några hundra meter från vattnet och i utkanten av campingen, precis bredvid syrran och Mattias gamla Volkswagen–buss, slog vi upp vårt tält. Och det blev några helt grymma dagar! Att få spendera så många dagar med syrran och hennes familj – det känns som lyx och var dessutom en evighet sedan. Efter morgonens gemensamma frukost så gav de sig ner till surfstranden medan vi gav oss ut på egna äventyr, bland annat på några långa mountainbiketurer.

bild16

Det första svängen blev drygt 3,5 h och gick över det stora Alvaret. Vandringsleden som vi cyklade slingrade sig över det svenska stäpplandskapet bland grästuvor, kalkstenshällar och stora vattenpölar med kristallklart vatten. Stenrösena som markerade leden var dock bristfällig på sina ställen vilket ledde till en mindre omväg där cykeln fick ledas bland snår och taggbuskar …

bild12

På vilodagen låg havet spegelblankt, perfekt då vi hade laddat för sol och bad. Den långgrunda stranden gjorde det möjligt att prova på diverse aktiviteter. Jag testade bland annat SUP – Stand Up Paddle. Trots att vi hyrde den bredaste och stadigaste brädan så var det svårt. Att byta fotplacering var i princip omöjligt, men jag lyckades i alla fall hålla mig på benen – det blev bra träning för både bålstabiliteten och balansen. Jag paddlade även sittandes utan protes och det var förstås betydligt enklare. Utan protes var det även lättare att ta ett dopp när det blev för varmt. Ronnie som inte vindsurfat sedan tjugoårsåldern passade på att låna Mattias utrustning och imponerade inte bara på mig genom att enkelt ta sig upp och dra iväg.

Här kommer det så småningom in en bild när jag testar SUP för första gången …

Ingen riktig semester utan sightseeing. Som liten var Ronnie mycket på Solliden, hans morfar jobbade som beridare i Hovstallet och spenderade en massa somrar på Öland för att ta hand om kungafamiljens hästar. Så fredagen blev en dag full av roliga historier och gamla minnen om Solliden som avslutades med lunch på Kaffetorpet. Och när vi ändå var där så fick den stora borgruinen i Borgholm också ett besök av oss. Det är maffigt att vandra runt i de kyliga gångarna och föreställa sig hur det en gång såg ut.
Hemma igen på eftermiddagen drog surfisarna till stranden och jag och Ronnie tog på oss rullskidorna för en tur längs böljande rågfält och genom grönskande bokskog. Det är något speciellt att träna i nya och framförallt vackra omgivningar – man blir inspirerad och får massor av energi!

bild13

bild9

bild10

Sista dagen på Öland gav vi oss norrut. Hälsade på svärföräldrarna som ställt sin husbil vid Sandbybadets Camping. Efter en snabblunch åkte vi vidare till Böda vilket blev vår utgångspunkt för nästa långtur, dryga tre timmar, på mountainbike. Vi cyklade norrut längs den slingrande vandringsleden som gick på böljande tallhed och sandynor. Upp till norra udden och Trollskogen, till den vackra trollska eken och sedan tillbaka till bilen på snabbcyklade breda stigar och grusvägar.
Jag har aldrig haft så roligt på cykel någonsin! Jag var stark, snabb och miljön – love it! Svärföräldrarna bjöd på middag efter ett svalkande dopp och sedan tillbaka till Haga för att börja packa inför morgondagen. Då åker vi vidare till Kristianstad och O-ringen för MTB-O i tre dagar som börjar den 21 juli.

Avslutar med några sköna bilder …

bild5

bild6

bild8

bild11

bild14

Semester!

För första gången på flera år har jag haft semester – riktig semester … Vi började med att fira in dessa fyra veckor med lite bubbel, av den rosa sorten, med gott tilltugg. Trots det blygsamma intagandet så vaknade jag med migrän på lördagen och låg sedan hela helgen. Så himla onödigt på något sätt …

bild

bild3
Felicia guidar oss i tigerbussen.

Utvilad var det sedan dags för sommarens första äventyr – Kolmården med Ronnie och Paulina. Yngsta tjejen jobbar som djurskötare där och har hand om rovdjuren, bland annat tiger, björn och lodjur. Så ett besök och närkontakt med både Felicia och några av världens största rovdjur hann vi med under två härliga dagar. Vi fick till exempel komma in i bussen som är nedgrävd inne i tigerhägnet och se dessa otroliga djur på väldigt nära håll. Chansen att få se hur årets björnungar, honan Andrea och hanen Varulven hade det inomhus tog vi också.

bild4
Varulven är en STOR brunbjörn …

Det blev en lång dag som sånär slutade med en gnufödsel. Dock bestämde sig honan för att vänta med nedkomsten tills hon var inne i stallet och tryggheten. Middag och övernattning på Vildmarkshotellet innan vi på tisdagen tog tag i de delar som vi inte hunnit se – bland annat delfinshowen och en mycket underhållande sälföreställning, men även den nyfödda gnukalven.

bild1
Solig väntan på föreställningen med pirater och sälar.

På eftermiddagen var det dags att dra vidare och vi styrde den proppfulla bilen mot Öland.

En (socker)toppen vecka!

image

Oj, oj, oj, vilken vecka! Jag förstod nog att det skulle bjudas på en hel del spännande aktiviteter och många skratt då Robin Bryntesson och hans Frida stod som ledare på detta läger i Idre Fjäll för barn och ungdomar med diabetes – Sockertoppen. Men att jag skulle få en så stor insikt i deras vardag, deras sjukdom, är något som jag inte hade räknat med. Alla dessa fantastiska ungar lever med ett livslångt åtagande som går ut på att hela tiden tänka på och planera kring sin kost, sin aktivitetsnivå – sitt liv. Så likt mitt eget, men så oerhört långt ifrån.

wpid-20140701_101020

Och Robin är ett levande bevis på att det går att idrotta på elitnivå med diabetes. Hans engagemang i dessa barn och ungdomar är beundransvärt, precis som alla de ledare, med och utan diabetes, som var med på lägret. Robin är även en grym entreprenör med flera roliga projekt i bagaget. Här har du möjlighet att se hans musikvideo This Bliz om du missat den.

image

image

Min roll var att hålla två mindre inspirationsföreläsningar om min livshistoria. Det blev en blandad kompott från cancerbeskedet via motgångar och medgångar fram till mitt guld i Paralympics i Sochi. Men jag och Ronnie passade även på att träna lite i den sköna fjällmiljön.
Från lägret tar med mig glädjen att ha fått träffa en mängd underbara människor som bjuder på sig själva. Jag har fått en liten, men för mig mycket bättre, insikt i en diabetikers värld. Men jag tar också med mig att jag testade och klarade mitt livs första höghöjdsbana.

image

image

image

image

image

image

Sommarpratare i P1

Sommar i P1
Glad sommarpratare med krans i håret.  Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

I tisdags blev det offentligt – årets sommarpratare 2014. Och med på den listan fanns jag och tisdagen den 1 juli sänds mitt program …
Det var en intensiv dag med stor presskonferens, spännande möten och god mat. Intervjuer och fotografering av en hel del media. Det känns så oerhört stort på något sätt, att ha fått frågan. Att folk tror att det finns människor där ute som vill höra min historia. Inte så att jag tvivlar på att det jag har att säga är intressant, men det ska ju ändå väckas en tanke hos någon, jag ska dyka upp i någons medvetande. Coolt!
Just nu pågår förstås en massa skrivande och ur det kommer det manus som ska ligga framför mig på skrivbordet vid inspelningen. Till min hjälp har jag Augustin Erba, producent och författare. Nedan följer den korta offentliga presentationen:

Helene Ripa
Elitidrottare, art director, typograf, 43 år
Född i Bromma, bor i Haninge kommun utanför Stockholm
Debuterar som Sommarvärd

Tog guld på 15 km längskidor i Paralympics i Sochi i år. Det var första guldet i vinter-Paralympics för Sverige sedan Lillehammer 1994. Tog silver på mix-stafetten i samma tävling. Har tävlat i både simning och längdskidor och listan över medaljer är lång i båda sporterna. Har inte bara vunnit guld i Paralympics, utan också i SM, EM och VM. Fick cancer som 14-åring och blev tvungen att amputera höger ben ovanför knät. Tränar också mountainbike, orientering och kajak.

– Jag kommer prata om hur man reser sig – trots att man förlorat ena benet. Om hur man lever med sina motgångar, och hur det sedan känns att ha besegrat dem. Och så kommer jag prata om en jordgubbstårta som förändrade mitt liv.

Här finns länken till mitt sommarprogram om du vill lyssna i efterhand.

3299315_570_321
Jag och Evabritt Strandberg, henne kan ni lyssna på den 2:a juli.  Foto: SR

Första landslagslägret 2014/15

20140531_1

Säsongens första landslagsläger, och denna gång även ett rekryteringsläger, var stationerat i Östersund och på Camp Södergren 29 maj–1 juni. Det var kul att träffas igen och extra roligt då det var många nya ansikten med denna gång – det bådar gott för framtiden …
Även om lägret mjukstartade med ett lugnt A1-pass med spänstmoment, så blev det ett tufft läger för en annan som inte haft så jättebra träningsdisciplin sedan Sochi. Det har varit svårt att hitta motivation och den där riktiga gnistan att köra på. Det är kart att jag har gjort en massa annat roligt, men just träningen har hamnat lite i skymundan. Lägret slutade med ett oannonserad dopingkontroll och efter lite vätska och mat så gick även det bra.

TRÄNINGSUPPLÄGG
Torsdag
 | em 90 min, A1 stavgång med spänst
Fredag | fm 120 min, A3 backintervaller rullskidor upp till Tornet inkl upp- och nedvärmning, em 110 min A1 racer runt Brunfloviken
Lördag | fm 180 min A1 crosspass rullskidor/racer, em 45 min styrka och stavgång A1
Söndag | fm 90 min A3 testrace 3000 m stakning på bana (2:or) 13.04, intervaller 90–30, 70–20, 15–15 inkl upp- och nedvärmning

Och det blev ett bra rivstart och trots allt så kändes det bättre än jag trodde. Nu gäller det att hålla i detta och fortsätta hemma. Denna vecka är dock fullsmockad och på onsdag drar jag på lite nya äventyr, men efter det lugnar det ner sig lite …

10344074_747029595319552_2119269950693665479_o

Att kunna göra skillnad …

almaabrahamsson700-2
Alma Abrahamsson passade på att testa lite stakmaskin. Foto: Linnea Bengtsson.

Tack vare den otroliga mediabevakningen under Paralympics så har jag blivit lite av en ”känd person” och jag har som jag nämnt tidigare fått fler förfrågningar från olika håll. Några av dessa är rena nöjestillställningar, men så finns det några uppdrag eller förfrågningar som jag hoppas ska ge handikappidrotten lite mer uppmärksamhet. Jag önskar så att jag genom att synas i media, tv och höras i radio kanske kan inspirera någon till att försöka. Det behöver inte handla om idrott, och absolut inte på elitnivå, men att göra något som man vill och kanske inte tidigare vågat eller trott var möjligt.
En möjlighet att påverka fick jag på Hjultorget den 20–21 maj på Kistamässan. Hjultorget är en hjälpmedelsmässa för alla inom branschen, men den är även öppen för allmänheten – både brukare och icke sådana. SHIF hade en stor monter på aktivitetstorget med bland annat stakmaskin, paracykel, bordtennis och skytte. Och alla som ville fick prova på och/eller utmana oss paralympier. En som dock testade på stakmaskinen var fantastiska Alma Abrahamsson och hon kämpade väl med ett leende på läpparna.
Att inspirera blivande elitidrottare är också något som ger mig en chans att ge tillbaka lite och det fick jag möjlighet till tack vare en förfrågan från Niclas Grön. Elitidrottsskolan ute på Bosön är ett projekt som SHIF driver för att stödja och hjälpa kommande paralympier. Att berätta för dem hur min satsning såg ut, vad det krävdes, hur jag fick ihop mitt vardagspussel. Att tänka på ALLT, även de minsta detaljerna. Att inte utlämna något åt slumpen, men heller inte lägga energi på sådant som jag inte kan påverka. Jag hoppas att jag får se någon eller flera av dem i kommande Paralympics.
Försvarsmaktens idrottsevent, också ute på Bosön, var ett annat projekt som jag har medverkat i. En kort föreläsning för krigsveteraner om att idrotta med protes och hur det har påverkat mig som människa, hur Ronnie och jag har löst de tekniska bitarna, hur viktiga människorna runt omkring oss är och att man måste kunna be om hjälp – eller i alla fall ta emot hjälp. Och det blev en otroligt givande stund även för mig. Det korta praktiska momentet där jag visade lite stakning, stavgång med mera väckte en mängd frågor, tankar och gnistor tändes.
Och i bilen på väg hem diskuterade jag och Ronnie hur gärna vi skulle vilja göra detta igen, hur vi skulle vilja visa dem eller andra, hjälpa till med de där små tipsen och trixen som det inte finns någon manual till …

forsvarsmakten
Del av den praktiska biten, rullskidor.  Foto: Anton Thorstensson/Försvarsmakten

Fartfyllda dagar på västkusten

20140515_130910

Direkt efter mässan i Leipzig bar det iväg till västkusten och två dagar med en mängd med aktiviteter med sport- och solglasögontillverkaren Bliz. Som deras ambassadör så var jag och Ronnie inbjudna till deras stora 30-års kalas på huvudkontoret i Kungälv. En kort genomgång av företaget – intressant historia och beundransvärt entreprenörskap av grundaren Jan, innan det var dags för den stora festen. Mingel, mat, 80-talskläder, Robins underbara Bliz-film (se filmen här) och dans innan det vi efter midnatt delade taxi med Kalla och Musse till Marstrand och havshotellet.
Tidig morgon med lite produktgenomgång av nyheter och utvärdering av gamla innan vi fick en lång tur med ribbåtar till Käringön. Strålande sol och den nästan en timme långa färden gjorde att jag insåg hur mycket jag saknar att vara i skärgården och lovade mig själv att låta det bli mer av den varan i sommar. Det har inte blivit så mycket kajakpaddling de senaste åren och jag ser fram emot både träningen, avkopplingen och friheten. Kanske att det äntligen blir dags att ta sig ut till Huvudskär …

Efter båtturen bjöds det på en god lunch och fotografering med havet som bakgrund innan det var dags att åter bege sig tillbaka till Göteborg och Stockholm. Det blev en inspirerande helg med nya bekantskaper och ytterligare erfarenheter att ta med sig.

bild-5

120434

20140516_124447

bild-7

Med ojämna mellanrum…

image

Att hålla bloggen uppdaterad är lättare sagt än gjort. Här kommer därför några bakåtblickande inlägg från de senaste veckorna och vi börjar i Liepzig med årets upplaga av den ortopedtekniska mässan OT World 2014, 12–14 maj.
Anledningen till min närvaro på mässan är ett samarbete med Centri och Fillauer som började för flera år sedan. Jag har hjälpt dem med feedback på deras produkter – bland annat protesfötter och knän. Är även aktiv modell under mässor och utbildningar. Genom samarbetet har jag fått möjlighet att prova flera spännande nyheter och även haft en del synpunkter som inspirerat till och resulterat i nya produkter, till exempel foten Wave Activity. Jag ville så gärna prova en löparfot med häl och som fungerade tillsammans med skor. Fantastiska Eric Rubie tog då fram en prototyp och idag finns foten i flera olika modeller.
Det är tack vare mitt jobb tillsammans med Centri/Fillauer som jag på en mässa för några år sedan kom i kontakt med knät XT9 som jag åker på idag. Och det var även Centri/Fillauer som hjälpte mig när IPC (Internationella Paralympiska Kommittén) inte godkände foten som jag ville åka på i Sochi. Avslaget som kom i slutet av oktober 2013 blev ett slag i ansiktet och jag blev helt förstörd. Men efter ett samtal till killarna på Centri och fyra dagar senare kom två fötter (från USA) som passade min kravspec perfekt. Att så snabbt hitta nya delar var förstås en förutsättning för att jag skulle kunna fortsätta satsa mot Paralympics.
Och resten är ju historia…

image

imageCentri tillverkar även ”skins” – här en supersnygg, verklighetstrogen glove i pvc…

image