All The Way …

Det är så mycket som ska flyta på och som ska stämma för att det ska räcka hela vägen. Att balansera på gränsen och leva i en vardag som är minutiöst planerad ger inte så mycket tid över till annat. Men ibland kommer tillfällen som bryter av – som till exempel reportaget som jag gjorde i höstas tillsammans med Subaru och som man nu kan läsa i deras kundtidning All The Way som precis kommit ut.

Subaru_1
Reportaget i kundtidningen All The Way för Subaru …

Har nu kört deras modell XV i nästan två år och den fungerar i vått och torrt – något som är viktigt när livet är fullspäckat. Till och med i Saxnäs när vi hade 35 minusgrader startade den utan problem. Var lite orolig att den skulle vara svårlastad då den är något högre, någon som underlättar när jag ska kliva i och ur bilen, men det fungerar mycket bättre än jag trodde. Beroende lite på säsong så varierar prylarna på taket – på sommarhalvåret ligger stavarna i ett rör för att lämna plats åt kajaken, på vintern åker skidboxen på.

FotografSebastianHellstrom-Subaru_1
Redo för äventyr och träning …   Foto: Sebastian Hellström

FotografSebastianHellstrom-Subaru_3
MTB och MTB-O (mountainbikeorientering) är en av sporterna.  Foto: Sebastian Hellström

FotografSebastianHellstrom-Subaru_2
Allt får plats – kajak, cykel, stavar/skidor och träningsväska.  Foto: Sebastian Hellström

Nu är som sagt skidboxen på, trots att det nästan är dags att plocka fram rullskidorna då det är ont om snö. Har tränat på i nästan två veckor efter influensan och de senaste fartpassen har känts riktigt bra. Styrkan finns där, nu gäller det bara att hitta tävlingsfarten. Snöbristen i Stockholm gör ju tyvärr att de lokala tävlingar som brukar arrangeras här ställs in. Hoppas nu att världscuptävlingarna i Tyskland ska toppa formen inför Tjejvasan som är ett av mina stora mål denna vinter.
Och när det gäller Tjejvasan så önskar jag toppa förra årets 54:e plats och dessutom gå under tiden 1.30. Vi får se vad det räcker till i år…

Tjejskidan 2016

_DSC2514
Stort startfält med totalt 312 tjejer (86 i tävlingsklassen).  Foto: Henrik Rådmark 

Det känns som att säsongerna upprepar sig – med sjukdom och dåligt snöläge inför världscuppremiären. Efter ett riktigt bra slut på 2015 där träningen gått enligt plan, så drog jag på mig något efter träningslägret över nyår i Saxnäs och Ö-vik. Kroppen var inte pigg och det som låg där och pyrde ville inte riktigt bryta ut.
Dock kändes det bättre fram mot Tjejskidan 14 km den 23 januari – ett roligt lopp enbart för tjejer på Täby Konstsnöspår i Stockholm. Jag ställde upp med förhoppningen att försvara andraplatsen från 2013. Hade riktigt bra skidor – tack vare Ronnie – men ett för starkt startfält och en kropp som inte var så pigg som jag hoppats på gjorde att det inte räckte. Öppnade hårt och hamnade sist i andra klungan om fyra personer, placering 3–6. Varvbanan på 2350 m var platt med en mindre slakmota och en utförslöpa där jag tappade ett tjugotal meter på klungan varje varv. Tunga meter som jag sedan tog in innan det var dags för samma visa igen. Med en kropp som inte alls svarade som önskat så blev mitt mål att varje varv kriga ikapp klungan efter utförslöpan och hoppas att jag hade krafter kvar för att försöka gå ifrån innan backen på sista varvet. Men det fanns ingenting att plocka fram och jag slutade sexa i mål.

12522932_597620293728771_2151858368963949553_n
Fightingface…  Foto: Christoffer Borg (tillika stavresurs)

Fler bilder och resultat från årets upplaga av Tjejskidan finns här.

Och den sjukdom som tydligen fanns i kroppen bröt ut efter loppet med dunder och brak. Låg däckad i sängen flera dagar och för en vecka sedan var jag på benen igen, men träningen fick vänta tills nu i helgen.
Plusgraderna de två senaste veckorna har tärt rejält på den lilla snö som fanns och nu går det enbart att åka på de få ställen som har konstsnö. Tack och lov för att IKJ kämpar med spåren i Rudan där det fortfarande finns 1700 m med något som trots allt kan kallas spår. Det är skönt att vara igång igen, helgens två pass var lugna och förgylldes dessutom av finbesök i spåret i form av den otroligt duktiga skidåkaren Lars ”Lord” Nelson.

larsnelson
Guldglans på Rudan i helgen – två guldmedaljörer från Sochi 2014 …

Hoppas nu att kroppen hämtat sig och svarar bra på träningen inför min första världscuptävling för säsongen – i Finsterau, Tyskland i slutet av månaden.

 

Åter i vinterland …

saxnasgarden

Nästan direkt efter att vi kom hem från det senaste lägret så bestämde jag och Ronnie oss för att åka iväg på ett litet eget träningsläger efter nyår. Hemma har det inte blivit ett enda pass på snö på grund av plusgrader och barmark. Perfekt för rullskidor, men inte så kul när det är på snö tävlingarna avgörs. Så vi bestämde att åka till Saxnäs igen – varför byta när de har allt?! Med boende på Saxnäsgården med frukost, lunch och middag, perfekta och alltid nydragna spår och lite annat smått och gott så vill man inte åka någon annanstans. Denna gång tog vi bilen och resan gick riktigt bra trots riktigt vinterväglag de sista 30 milen.

helene

Med lite mera snö så var det fler spår öppna, riktigt kul även om temperaturen de sista dagarna kanske kröp lite för långt under nollstrecket. Idag onsdag bjöd Saxnäs på -30 grader, så vi bytte ut skidpasset mot en promenad på isen istället. Att vi på vägen tillbaka bjöds på riktiga frasvåfflor hos Niklas och Camilla gjorde det till en perfekt dag…
Veckan har trots kylan bjudit på två fartpass, ett långpass och några mysiga skatepass i skenet av pannlampan. När det blev för kallt utnyttjade vi gymmet och passade även på att testa våra färdigheter i pingis och badminton.
Imorgon bär det vidare till Ö-vik och ett läger tillsammans med Zebastian och, om inte kylan ställer till det, mer träning samt några mysiga träningstävlingar i helgen…

ronnie

sparet

20160105_134551
Utsikt mot Saxnäs från Klimpfjäll.

bilen

På snö i Saxnäs

ontrack1

Efter en höst med nytt träningsupplägg som fungerat riktigt bra känns det extra kul med säsongens första landslagsläger, i år med ny förbundskapten och på nytt ställe – Saxnäs. I nästan en hel vecka ska vi träna på ”riktiga” spår, äta supergod mat på Saxnäsgården med sin fantastiska personal. Allt är precis så bra som man kan önska.
Hela gänget är på plats och schemat är två pass om dagen. Det är alltid lite tungt de första passen på snö, men tycker ända att de inledande dagarna känts okej. De kuperade och, för mig, utmanande banorna gör skidåkningen varierande och rolig. Att dessutom få lite kvinnligt sällskap i spåret med gästspelande Mona gör att tiden går fort – trots långpassen på tre timmar.
Vi har även kört en hel del teknik med filmning och det är motiverande att få konstruktiv och dessutom positiv feedback, veta att man är på rätt väg.
Tiden går fort och i morgon är det dags för ett avslutande race innan hemfärd – må bästa man eller kvinna vinna …

saxnas

12301752_1008982445790931_9209408537498421173_n

ontrack2

IMG_11971
Jag och bästa Klingen med Satsfjället i bakgrunden.

Äntligen premiär!

kajak

Efter två långa veckor med en envis luftrörskatarr är jag äntligen på benen igen. Första passet blev en tur med nya kajaken – min superlätta Citius 51 Classic A+. Är så glad att jag äntligen kommit till skott och skaffat mig en kajak som jag kan hantera själv. Denna väger ca 9 kg och jag kan lyfta och bära den utan problem. Har en havskajak sedan tidigare, men den är alldeles för tung vilket har resulterat i att det inte alls har blivit så mycket paddling som jag önskat. Jag tror att paddlingen blir ett bra komplement till skidåkningen, så nu är min plan att lägga in flera pass i sommar och höst. Har även anmält mig till Dalslands Kanot Maraton – det ska bli riktigt kul att få utmana sig själv i något nytt.

kajak1

Söndagens tur utgick från badplatsen vid Vendelsö Gård i Drevviken, Gudöån, Långsjön via vackra Gammelströmmen, Lillsjön och sedan runt Tyresö-Flaten innan det bar hemåt igen. Det blev en mil där jag testade att köra större delarna i marschfart – det vill säga en hyfsad fart som jag kan hålla en längre tid. Har dock mycket träning kvar innan tekniken sitter och jag kan paddla avslappnat och energieffektivt.
Väl tillbaka fortsatte jag förbi badet i ett lugnare tempo – och njöt av att äntligen få paddla , det är verkligen något speciellt. Men plötsligt, utan förvarning, så tappade jag balansen. Kanske slappnade jag av lite för mycket och kajaken kantrade. Hade hela turen medvetet paddlat nära land, nu var det bara dryga tio meter till en brygga. Vid bryggan så var det bara att lyfta upp kajaken och tömma den på vatten. Inser dock att jag måste testa olika sätt att tömma och kanske komma upp i kajaken ute på öppet vatten för att känna mig säker. Det är tungt att simma med en vattenfylld kajak och inte ha en ordentlig benspark – kanske ett öskar ändå vore något?!
Efter den lilla incidenten körde jag ytterligare en halvtimme innan äventyret var över. Igår var det vila och dagens träningspass blev ett lugnt sådant – MTB. Om en vecka är det dags för första racet på O-ringen i Borås. Tre dagar MTB-O där det avslutande racet är en jaktstart baserad på de två första dagarna. Får hoppas att den ofrivilliga vilan gjort sitt …

ander

kajak_bil

Almedalen …

Almedalen
Samling innan morgonpasset i Almedalen  Foto: Daniel Stiller/Bildbyrån

Av förra veckans sju dagar spenderade jag tre av dem på Almedalen. Uppdraget var att på Idrottens dag som representant för SPK – Sveriges Paralympiska Kommitté och Parasport SWE tillsammans med JKL, en av kommitténs samarbetspartner, förbereda och hålla i en morgonträning för speciellt inbjudna. Till min hjälp hade jag Anna Maria och Fredrik, förbundskaptener för Längd- och skidskyttesektionen sedan 2012. Detta blir nog deras sista offentliga uppdrag som förbundskaptener då de båda har fått nya spännande heltidsuppdrag som elittränare på Skiduniversitetet i Östersund, Anna Maria för skidskyttarna och Fredrik för längdåkarna. Det är verkligen sorgligt, men jag är glad för deras skull, förstår dem och önskar dem alla lycka till – även om det kommer kännas oerhört tomt utan deras kunskap, erfarenheter och underbara personligheter.
Tanken från min sida med upplägget på morgonpasset var att ge en inblick i min vardag som skidåkare. Passet bestod av kort uppvärmning löpning (jag cyklade bredvid) och sedan ett fiktivt sprintlopp med stakning, stakning frånskjut, diagonalåkning och fartställning – på gräsmattan.

Efter det stod sedan tre stationer á 10 min på schemat:
1 | Löpintervaller 70–20 (70 sek max, 20 sek vila) = kondition
2 | Stavgång med motstånd 15–15 (parvis där personen längst fram med stavar fick ett rep runt axlarna som personen bakom höll emot med) = kondition med grenspecifik styrka
3 | Styrka mage/rygg/core (10 st olika övningar á 30 sek i ett svep, vila och sedan samma sak en gång till) = styrka

Totalt var vi 20 stycken och jag tror att det var uppskattat – det blev både skratt, svett och ett och annat ”jag orkar inte”. Passet var dock upplagt så att alla skulle kunna vara med utifrån sina egna förutsättningar. Efteråt var det gemensam frukost och lite mingel i skuggan av träden. Hela idén var ett bra och roligt initiativ av JKL som jag tror man kan utveckla en hel del till nästa år.

Almedalen

Uppvärmning …  Foto: Daniel Stiller/Bildbyrån

Skärmavbild 2015-07-06 kl. 09.42.26

Tre tuffa stationer – jag höll i styrketräningen.  Foto: Daniel Stiller/Bildbyrån

Förutom morgonträningen var det även en fotbollsmatch där Special Olympics och politiker spelade tillsammans, men där tog det tyvärr stopp. I parken anordnades det just denna dag en massa olika stationer där idrotter presenterade sig – en del prova på, en del information – men tyvärr ingenting från Svenska Parasport Förbundet. Jättetråkigt tycker jag. Det hade varit ett ypperligt tillfälle att med några flaggor, lite bilder och någon representant visa att vi finns – skapa lite ringar på vattnet. Morgonträningen var tidigt och endast för speciellt inbjudna, fotbollsmatchen var utanför parken en bit bort och även den endast för inbjudna. Så var fanns parasporten för allmänheten? Var syntes vi? I alla fall inte i parken tillsammans med alla de andra idrotterna …

Almedalen
Vacker strandpromenad i Visby

Nåja, Gotland visade sig från sin bästa sida. Strålande sol och högsommarvärme, boende i charmigaste huset på Kaskens Gränd och god middag på inhemska råvaror som Johan stod för. Hann även med att träffa min syster Sussie som jag inte träffar så ofta samt en snabb lunch med Ronnie som hade ett uppdrag på ön. Tyvärr utvecklades den förkylning som jag kom med till Almedalen till en akut bronkit tillika luftrörskatarr med tappad röst som följd. Så förra veckans sista och denna veckas första dagar har bestått av mycket vila och sömn – sittandes. Läkaren i fredags konstaterade efter en timme i inhalator p.g.a. misstänkt förkylningsastma att det ”bara” var bronkit. Nu väntar jag på att denna envisa hosta ska försvinna och ta slemmet i lungorna med sig.

Almedalen

Charmigt boende på Kaskens Gränd

Almedalen

Och den lummiga och fantastiska innegården …

Almedalen

Utlandskänsla och en försmak av den svenska sommaren

Almedalen

Träningsglädje …

MTB_Craft

Det är inte svårt att njuta av träningen så här års – värmen, solen och lyckoruset när man plötsligt befinner sig i ett dofthav av liljekonvalj på en grusväg vid Tyresta by. Eller när det på stakpasset utmed Åvavägen står flera stycken älgar ute på ängarna och tittar nyfiket på mig.
Det bästa denna helg var lördagens långpass på tre timmar på MTB tillsammans med Ronnie, Ola och Daniel runt Häringe slott och söndagens långpass på rullskidor.
Kanske blev det om möjligt ännu lite bättre när det häromdagen dök upp inte mindre än två paket på jobbet. I det lilla paketet låg det massor med kläder från Craft inför sommarträningen. Körde på lite galna, glada färger nu till sommaren – lila, orange och så svart förstås. Orange är ju för övrigt en av mina favoritfärger och matchar ju dessutom min coola bil. Tycker om deras sortiment och det är roligt att de vill vara med i min satsning. Extra bonus att de nu skaffat en bra webbshop där man kan kolla runt och beställa allt på ett och samma ställe.
I stora paket låg det nya rullskidor från Elpex som varit med mig ända sedan starten. I kartongen låg dels en variant med vadbroms och dels ett par klassiska rullisar för offroad-körning. Det där med broms är något som kan bli fantastiskt då jag inte alls är bekväm med att åka utför, det är inte själva farten i sig utan vetskapen om att jag inte kan parera om det skulle hända något eller att jag inte kan stanna om jag tycker det går för fort. Nu kanske jag kan kliva utanför den där komfortzonen som det är så lätt att fastna i. Offroad-paret tänker jag kan vara perfekt som variation – köra på grusvägarna både här hemma och uppe i torpet. Det ska bli kul att testa, kanske nu i midsommar …

craft

IMG_3461

IMG_3434

Full fart i Östersund

vallsundet
Backintervaller på tröskel 4 x 10 min uppför Vallsundet.

Drygt 13 träningstimmar avverkade när årets första landslagsläger summerades. Bilade upp för att kunna få med all packning och cykeln. I år bjöd Östersund på både sol, regn och motvind, men som alltid bra och varierande terräng. Och efter en bra månad i bagaget så var jag väl förberedd. Kroppen höll och jag kände mig stark hela lägret.

Träningsupplägget
Torsdag 4/6
Pass 1 | RK A3, tröskel 4 x 10 min backintervaller Vallsundet, 1 h 20 min
Pass 2 | MTB A1, stig och grusväg runt skidstadion och Torråsen, 2 h
Fredag 5/6
Pass 3 | ÖK A2, stakning 3 x 20 min mot Ås och Dille, 2 h
Pass 4 | RF A1, vid Önsjön avslutade med RK, 2 h
Lördag 6/6
Pass 5 | Crosspass ÖK + MTB A1, från Ytterån, via Krokom till Lit, 3 h 30 min
Pass 6 | Styrka, maxtester och core, 1 h
Söndag 7/6
Pass 7 | ÖK A3 Race, Önsjön 8,5 km (29.10), 1 h 10 min

efterrace
Liten samling efter avslutande race på lägrets sista dag.

Extra roligt att vi både på torsdagens tröskelpass och fredagens stakdrag tog laktattester. Man mäter hur mycket mjölksyra man har i blodet efter/under en viss ansträngning. För att veta var mina nivåer ligger har jag mina fystester som jag gjort i Torsby och på Vintersportcentrum som riktmärke. Jag använder även pulsklockan för att hjälpa mig att ligga på rätt puls samt känslan i kroppen.
På torsdagens intervallpass låg jag för högt i laktat, vilket betyder att jag producerade mer mjölksyra än vad kroppen klarar av att transportera bort eller använda som energi. Nu körde jag bara fyra intervaller, men hade jag kört exempelvis tio stycken på samma nivå så hade jag antagligen inte orkat alla, utan varit full med syra och inte haft möjlighet att komma upp i puls. Nu gick alla fyra dragen bra och med hög puls, dock hade det varit bättre att sänka farten och pulsen och därmed ligga lägre i laktat …
Med detta i ryggen så tog jag det betydligt lugnare på fredagens stakdrag och även om jag låg lite högt där med, så var det betydligt bättre. Detta är något som jag tar med mig och verkligen kommer tänka på framöver för att optimera min träning. Insikt – de tuffa tröskel- och intervallpass behöver inte vara lika smärtsamma och de lite längre A2-passen kan också vara något lugnare. Fokusera på känslan i kroppen och under sommaren öka längden på både tröskelpassen och A2-passen.
Lägrets långpass blev ett crosspass med 2.5 h stakning och 1 h cykel i regn och rusk. Men trots att jag körde ensam, så var tankarna positiva och sällskapet av Fredrik som följde mig med bussen och stundtals på min cykel hjälpte till att hålla fokus. Här kan ni se Fredriks lilla filmsnutt från passet.
Ronnie var med som ledare för U-laget och var i sitt esse. Dock fick vi ett pass tillsammans på fredag em och vi njöt av ett lugnt skatepass i sol och vacker natur. Som Ronnie sa: –”Trist dag på kontoret” …

Tråkigt är dock att Anna Maria och Fredrik avgår som förbundskaptener efter tre år. Deras personligheter, erfarenheter och kunskaper är något som jag kommer sakna massor. Den resa som jag gjort tillsammans med dem sedan debuten i landslaget 2012 är makalös och de har varit en av de viktigaste pusselbitarna. Det är tungt och framtiden känns oviss, men jag hoppas att det kommer lösa sig på bästa sätt.

race
Race Önsjön 8,5 km stakning, påhejad av Anna Maria.

onsjon
Lugnt skatepass med Ronnie, sol och vacker omgivning = energi.

På den lilla snö som finns …

IMG_3301

Efter jul och nu under nyårsledigheten har jag testat foten på allvar och det fungerar mycket bättre än jag vågat hoppats! I Torsby Ski Tunnel körde jag ett testpass för att se hur foten reagerade. Med den bra känslan körde jag sedan på med bland annat ett testrace – 6 varv á 1,3 km, något som vi gjort flera gånger på landslagsläger och som ger en bra indikation. Det blev även distanspass två timmar för att se hur foten höll ihop – och det gjorde den. Hade känning efter passet, men har avlastat med kryckor utanför skidspåret och det har fungerat bra.

IMG_3327_just

Var tvungen att åka hem för att jobba, men väl hemma så har det funnits konstsnöspår att köra på, tack och lov. Rudans konstsnöspår är en slinga på 700 m med en liten stakbacke. Det är bättre än inget och för mig fungerar det bra. Jag kompletterar och alternerar fortfarande min träning med stakmaskin, simning och mtb för att spara på foten.

Svt_2014_mtb
IMG_3325

Om två veckor bär det av till USA och VM – ser så fram emot att få tävla igen! SVT:s reportage inför VM finns att se här om ni missade det – Ripa på jakt efter ny succé.

SVT_2014

 

 

Dubbdäck och D-vitamin

IMG_3270

Efter en lång period med trist höstväder så bjöd helgen på strålande sol, några minusgrader och hög, krispig luft som jag har saknat hysteriskt … Så jag bytte gymmet mot mountainbiken och passade på att köra ett pass på lördagen och en på söndagen. Och vad jag har längtat efter solen, kylan och glädjen över att träna ute! Njöt varje sekund och lapade i mig solstrålar och fyllde på depåerna med D-vitamin. Vilken energiboost!
Foten blir ju långsamt bättre och även om MR-resultatet inte visade på några stora förbättringar i själva ödemet, så har jag mindre ont och det är det jag måste fokusera på. Nu längtar jag efter att få köra på snö och se hur det känns. Är mer spänd över foten än resten av kroppen som jag tror har mått bra av att köra alternativt. Snart är det det dags och jag vill tävla!

IMG_3271

IMG_3273

IMG_3272