VM-silver i klassisk sprint

flower1-ipc
Woman’s Standing Classic Sprint.  Foto: James Netz Photography

Det blev en lång och tuff dag igår som slutade på bästa sätt – med ett VM-silver! Jag hade som mål att försvara mitt sprint-guld från VM i Sollefteå 2013. Nu räckte den inte riktigt hela vägen – kanske dels på min säsong som inte varit helt optimal, men framför allt på att motståndet blev för tufft. Men jag tar med mig att jag var kylig, strategisk och lagom taggad hela dagen, trots att det är tufft mentalt att ladda inför varje race. Jag tog rätt beslut utmed banan, var tuff utför och tokstark i avslutningen. Självförtroendet får sig en boost när man plockar tre placeringar bara inne på stadion – från en femte plats till ett silver.

AnneRagnhildKroken
Upploppsfight!  Foto: Anne Ragnhild Kroken 

Mellan loppen följde jag min plan – på med överdrag och nedvarvning direkt, byte till torr underställströja, energiintag, några minuters mental vila och laddning, uppvärmning och sedan direkt till start, av med överdrag och på med tävlingsskidor. Och detta gånger två – mellan prolog/semi och semi/final. Efter blomsterceremonin blev det en längre nedvarvning och det finns inget bättre just då. Att i lugnt och ro njuta av ett silver och av det man älskar att göra – åka skidor.
Och som alltid är det inte möjligt att prestera på topp oavsett hur väl förberedd man är om inte teamet runt omkring fungerar. Det gjorde det idag, som så många gånger tidigare – så stort tack Fredrik Uusitalo och Martin Isaksson.

Mer om VM i Cable, och om dagen finns att läsa på SHIF:s webbsida på länkarna nedan.
Helene Ripa inför VM: ”Jag känner mig stark, glad och taggad”
VM-silver i sprint för Helene Ripa

IMG_5550_justInnan start semifinal.  Foto: Anne Ragnhild Kroken

pallen_just (kopia)

2 thoughts on “VM-silver i klassisk sprint

  1. Grattis till WM silver! Du är grym😉
    Jag undrar vilken slags typ av protes du har? Vår son som nu är 22 år, blev lårbensamputerad vid 15 års ålder efter en svår moped olycka, då han krockade med en traktor. Han har protes men använder oftast rullstol, då det varit svårt att hitta någon ”hylsa” som passar. Av silikon blir han svettig och då börjar ju förstås benet röra sig hur som helst. Råkade av en tillfällighet komma in på din blogg, så jag blev ”tvungen” att fråga vad/ hur du gör. Sonen spelade förut fotboll och hockey och var dessutom bra på det. Tack och lov är han ingen bitter typ utan livet fortsätter med kompisar och mycket plugg nu då han studerar till ingenjör. Tacksam för svar och stort lycka till med kommande tävlingar😃
    Hälsningar från Finland!

    • Hej Greta!
      Och tack för att du delar med dig…
      Det framgår inte hur lång din sons stump är, jag är amputerad strax ovanför halva låret och har en protes som jag upplever sitter bra. Jag använder också en silikonhylsa, en som är halvmjuk. När jag började vara lite mer aktiv så hade jag också problem med att stumpen blev svettig. Och det är ju det som är dilemmat när man har en hylsa som sitter fast med hjälp av vakuum och man blir svettig – den börjar lätt rotera och jag har även tappat den vid flera tillfällen. Samma sak händer när det är riktigt varmt och framför allt fuktigt ute. Jag har dock delvis ”lärt” min stump att klara av ökad aktivitet och varma klimat, men har fortfarande problem med det.
      För att hindra att protesen vrider sig lika lätt eller åker av så använder jag ett TES-bälte för lårbensproteser i neopren. Bältet har jag så fort jag ska göra någon aktivitet – cyklar, paddlar kajak, åker längdskidor etc. Jag tycker också att en annan fördel med bältet är även att jag kan slappna av mer i stumpen och jag inbillar mig att den blir mindre svettig då …
      När jag cyklar använder jag en mycket enkel protes som påminner om ett piratben. Den är ett hopplock av reservdelar, väger nästan ingenting och är perfekt att ha på sig när jag cyklar MTB. Jag cyklar bara med ett ben, inte med protesen, så den sitter inte fast i pedalen och är redo att ta emot mig om jag ramlar åt det hållet eller perfekt om stigarna för trixiga och jag måste leda cykeln förbi vissa partier.
      När jag åker längd har jag en mycket tyngre och mer avancerad protes, men det fungerar ändå eftersom påfrestningen på stumpen inte är så stor som om man tex skulle springa. Jag står mest med lika mycket vikt på båda benen och inte rör dem så mycket, stakar ju mest :-). Men bältet är på!
      De sporter jag utövar är ganska snälla mot stumpen, men trots det så svettas jag. Jag rekommenderar verkligen bältet – det håller protesen på plats och fungerar för mig även som en extra säkerhet om jag skulle ramla – protesen sitter kvar.
      Min vardagsprotes med kosmetik använder jag utan bälte. Vidare så använder jag nästan alltid talk/kroppspuder på stumpen innan jag sätter på mig protesen, oavsett vilken. Mycket för att den är lättare att få på då, kanske hjälper den mot svettningar också. Hylsan rengör jag med sprit varje dag, typ DAX ytdesinficering, för att motverka dålig lukt.

      Hoppas att detta kanske kan ge er lite svar på era funderingar, hör gärna av er igen om ni har fler frågor. De finns en mängd idrotter som kanske skulle inspirera din son om han vill fortsätta idrotta. Titta gärna in på http://www.shif.se eller på andra idrottsförbunds hemsidor. Mycket går att lösa med lite fantasi och lite trix och fix …

      Lycka till!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s